La Bible du Semeur

Michée 7:1-20

La perversion universelle

1Hélas ! Malheur à moi !

Parce que je ressemble |à celui qui viendrait |chercher des fruits en plein été7.1 En Israël, la moisson est terminée à la Pentecôte, il n’y a donc plus rien à récolter en été.,

à celui qui grappille |après les vendangeurs.

Mais il n’y a pas une grappe |que l’on pourrait manger,

et pas une figue nouvelle |dont j’ai si grande envie.

2Non, il ne reste plus |dans le pays |d’hommes fidèles à l’Eternel,

plus personne n’est droit.

Tous guettent l’occasion |de répandre le sang

et chacun traque son prochain |en lui tendant un piège.

3Pour commettre le mal, |leurs mains sont bien expertes.

Les dirigeants exigent des présents,

et les juges se déterminent |en fonction de ce qu’on les paie,

les grands émettent leurs avis |pour satisfaire leur avidité ;

ils font ainsi cause commune7.3 ils font ainsi cause commune : sens incertain..

4Le meilleur parmi eux |n’a pas plus de valeur |qu’un tas de ronces,

et le plus droit est pire |qu’un buisson d’épineux …

Le voici qui arrive, |le jour annoncé par tes sentinelles,

le jour où l’Eternel |va intervenir contre toi.

Alors, |ils seront consternés.

5Ne vous fiez donc plus |à votre compagnon,

et n’ayez pas confiance |en votre ami ;

oui, même devant celle |qui dort entre tes bras,

garde tes lèvres closes !

6Car le fils méprise son père,

la fille se révolte |contre sa propre mère,

comme la belle-fille |contre sa belle-mère,

et chacun a pour ennemis |les gens de sa famille7.6 Repris en Mt 10.35-36 ; Lc 12.53..

7Pour moi, je mets mon espérance |en l’Eternel,

je m’attends au Dieu qui me sauve,

et mon Dieu m’entendra.

Le nouvel exode

Espoir de renouveau

8Ne te réjouis pas |à mes dépens, |ô toi, mon ennemie7.8 Il s’agit de la nation qui s’oppose au peuple d’Israël.,

car si je suis tombée, |je me relèverai.

Si je suis installée |dans les ténèbres,

l’Eternel est pour moi une lumière.

9J’ai péché contre lui,

je supporterai donc |le poids de sa colère,

jusqu’à ce jour |où il prendra en main ma cause, |où il me fera droit,

et me fera sortir |à la lumière,

et je contemplerai son œuvre |qui établira la justice.

10Alors mon ennemie |en sera le témoin,

et sera couverte de honte,

elle qui me disait :

« Où donc est l’Eternel ton Dieu ? »,

et je la verrai de mes yeux

être foulée aux pieds

comme la boue des rues.

11Voici venir le jour |où l’on rebâtira |les murs de votre ville,

et voici, ce jour-là, |on repoussera tes frontières7.11 Autre traduction : le décret sera éloigné..

12En ce jour te sera rendu |le territoire |que délimitent tes frontières7.12 D’autres comprennent : des gens viendront vers toi.,

de l’Assyrie jusqu’à l’Egypte,

et de l’Egypte jusqu’au fleuve,

et d’une mer à l’autre, |d’une montagne à l’autre.

13Le reste de la terre |deviendra un désert |à cause de leurs habitants,

ce sera le salaire |de ses agissements.

Prière

14Eternel, pais ton peuple |sous ta houlette !

C’est le troupeau qui t’appartient ;

il habite à l’écart |dans la forêt,

au milieu d’un terrain fertile7.14 Autre traduction : du Carmel..

Qu’il puisse paître |dans les prés du Basan

et du mont Galaad,

comme aux jours d’autrefois !

15Comme au temps de jadis, |où tu sortis d’Egypte,

je te ferai voir des prodiges.

16Les autres peuples le verront |et seront dans la confusion

malgré tout leur pouvoir.

Ils demeureront bouche close,

et ils seront abasourdis.

17Ils devront lécher la poussière |tout comme le serpent

et comme les reptiles ;

ils sortiront, tremblant, |de leurs retranchements,

et se présenteront |devant l’Eternel, notre Dieu ;

tout terrifiés, ils te craindront.

18Quel est le Dieu semblable à toi,

qui efface les fautes |et qui pardonne les péchés

du reste de ton peuple |qui t’appartient ?

Toi, tu n’entretiens pas |ta colère à jamais,

mais tu prends ton plaisir |à faire grâce.

19Oui, de nouveau |tu auras compassion de nous,

tu piétineras nos péchés,

et au fond de la mer, |tu jetteras toutes nos fautes.

20Tu témoigneras ta fidélité |au peuple de Jacob

et ta grâce aux descendants d’Abraham

comme tu l’as promis |aux temps anciens, à nos ancêtres.

Swedish Contemporary Bible

Mika 7:1-20

Landets förfall

1Ve mig!

Jag är som fruktplockare

och druvskördare efter skördetiden:

Inte en druvklase finns att äta

och inte ett enda efterlängtat fikon.

2De fromma har försvunnit från landet,

och ingen ärlig människa finns kvar.

Alla ligger de på lur för att mörda

och fånga någon annan i sina nät.

3Med båda händerna

är de beredda att begå onda gärningar,

fursten vill ha gåvor

och domaren tar mutor,

den mäktige dikterar vad han önskar.

På det viset blir allting förvridet.7:3 Grundtextens innebörd är osäker.

4Den bäste bland dem är som ett törnsnår,

och den ärligaste bland dem som en taggig häck.

Den dag som dina väktare förutsagt är inne,

dagen då Gud ska besöka dig,

och förvirring drabbar folket.

5Lita inte på din nästa,

förtrösta inte på en vän,

var försiktig med vad du säger

till kvinnan i din famn!

6Sonen föraktar sin far,

dottern sätter sig upp mot sin mor

och sonhustrun mot sin svärmor,

och en man ska finna fiender i sitt eget hus.

7Men jag vill se upp till Herren

och vänta på min frälsnings Gud.

Min Gud ska höra mig.

Israel reser sig

8Gläds inte över mig, min fiende,

för även om jag har fallit

ska jag resa mig igen.

När jag sitter i mörkret

ska Herren vara mitt ljus.

9Jag har syndat mot Herren

och måste uthärda hans vrede

till dess han tar sig an min sak

och skaffar mig rätt.

Han ska föra mig ut i ljuset,

och jag ska få se hans rättfärdighet.

10Då ska min fiende få se det

och höljas i skam,

hon7:10 Fiendefolket personifieras som en kvinna. som sa till mig:

”Var är nu Herren, din Gud?”

Jag ska med egna ögon få se

när hon trampas ner som smuts på gatan.

11Den dagen ska komma

då dina murar byggs upp,

och den dagen ska dina gränser vidgas.

12Den dagen ska man komma till dig

från Assyrien och Egyptens städer,

från Egypten till Eufrat,

från hav till hav och från berg till berg.

13Jorden ska läggas öde

för sina invånares

och deras gärningars skull.

Bön och lovprisning

14Valla ditt folk med din stav,

din hjord, din arvedel,

som bor ensam i skogen,

mitt i ett bördigt land.

Låt dem få beta i Bashan och Gilead,

som en gång för länge sedan.

15”Låt oss få se under

som vid ditt uttåg ur Egypten.”7:15 I grundtexten är det svårt att se vem som åsyftas; det kan också vara Herren som talar: Som när du drog ut ur Egypten ska jag låta honom se under.

16Folken ska se det

och komma på skam i all sin makt.

De ska lägga handen på munnen,

och deras öron ska bli döva.

17De ska slicka stoft som ormar,

som markens kräldjur.

Darrande ska de komma ut ur sina fästen,

skräckslagna inför Herren, vår Gud,

och frukta för dig.

18Vem är en sådan Gud som du,

som utplånar skuld och förlåter synd

hos dem som finns kvar av hans arvedel?

Hans vrede består inte för evigt,

för vad han vill är nåd.

19Än en gång ska han

förbarma sig över oss,

trampa på våra synder

och kasta våra missgärningar i havets djup.

20Du ska visa Jakob trohet

och Abraham nåd,

som du med ed lovade våra förfäder

för så länge sedan.