La Bible du Semeur

Marc 3

(Mt 12.9-14; Lc 6.6-11)

1Jésus entra de nouveau dans la synagogue. Il s’y trouvait un homme avec la main paralysée. On le surveillait attentivement pour voir s’il le guérirait un jour de sabbat: ils voulaient ainsi pouvoir l’accuser.

Jésus dit à l’homme à la main infirme: Lève-toi et mets-toi là, au milieu.

Puis il demanda aux autres: Est-il permis, le jour du sabbat, de faire du bien, ou de faire du mal? A-t-on le droit de sauver une vie ou faut-il la laisser se détruire?

Mais personne ne dit mot.

Jésus promena sur eux un regard indigné. Profondément attristé par la dureté de leur cœur, il dit à l’homme: Etends la main!

Il la tendit et elle fut guérie. Aussitôt, les pharisiens sortirent de la synagogue et allèrent se concerter avec des membres du parti d’Hérode sur les moyens de faire mourir Jésus.

Jésus parmi la foule

Jésus se retira du côté du lac avec ses disciples. Une foule immense le suivait: elle était venue de la Galilée, de la Judée, de Jérusalem, de l’Idumée[a], des territoires de l’autre côté du Jourdain ainsi que de la région de Tyr et de Sidon. Ces gens venaient à lui car ils avaient appris tout ce qu’il faisait. Il demanda alors à ses disciples de tenir un bateau à sa disposition pour éviter d’être écrasé par la foule. 10 En effet, comme il guérissait beaucoup de gens, tous les malades se précipitaient vers lui pour le toucher.

11 Lorsque des gens qui étaient sous l’emprise d’esprits mauvais le voyaient, ils se prosternaient devant lui et s’écriaient: Tu es le Fils de Dieu.

12 Mais il leur défendait absolument de faire savoir qui il était.

Le choix des apôtres

13 Plus tard, il monta sur une colline avoisinante et appela ceux qu’il voulait, et ils vinrent à lui. 14 Il désigna ainsi douze hommes [qu’il nomma apôtres][b] et qui devaient être constamment avec lui; 15 il les envoya annoncer l’Evangile avec le pouvoir de chasser les démons. 16 Voici les noms des Douze qu’il désigna[c]: Simon, auquel Jésus donna le nom de Pierre, 17 Jacques, fils de Zébédée et Jean son frère auxquels il donna le nom de Boanergès, ce qui signifie «fils du tonnerre», 18 André, Philippe, Barthélemy, Matthieu, Thomas, Jacques, fils d’Alphée, Thaddée, Simon le Zélé[d], 19 et Judas Iscariot, celui qui le trahit.

Jésus: Dieu ou Satan?

20 Jésus alla à la maison et, de nouveau, la foule s’y pressa au point que lui et ses disciples n’arrivaient même plus à manger. 21 Quand les membres de sa famille l’apprirent, ils vinrent pour le ramener de force avec eux. Ils disaient en effet: «Il est devenu fou.» 22 Les spécialistes de la Loi qui étaient venus de Jérusalem disaient: Il est sous l’emprise de Béelzébul[e]; c’est par le pouvoir du chef des démons qu’il chasse les démons.

23 Alors Jésus les appela et leur parla en paraboles: Comment Satan peut-il chasser Satan? 24 Un royaume déchiré par la guerre civile ne peut pas subsister. 25 Si une famille est divisée, cette famille ne peut pas subsister. 26 Si donc Satan se bat contre lui-même, s’il est en conflit avec lui-même, il ne peut plus subsister, c’en est fini de lui. 27 En fait, personne ne peut pénétrer dans la maison d’un homme fort pour s’emparer de ses biens sans avoir d’abord ligoté cet homme fort: c’est alors qu’il pillera sa maison.

28 Vraiment, je vous avertis: tout sera pardonné aux hommes, leurs péchés et les blasphèmes qu’ils auront prononcés. 29 Mais si quelqu’un blasphème contre l’Esprit Saint, il ne lui sera jamais pardonné: il portera éternellement la charge de ce péché.

30 Jésus leur parla ainsi parce qu’ils disaient: «Il est sous l’emprise d’un esprit mauvais.»

La vraie famille de Jésus

31 La mère et les frères de Jésus arrivèrent. Ils se tinrent dehors et envoyèrent quelqu’un l’appeler.

32 Beaucoup de monde était assis autour de lui. On vint lui dire: Ta mère, tes frères et tes sœurs[f] sont dehors et te cherchent.

33 Il répondit: Qui sont ma mère et mes frères?

34 Et, promenant les regards sur ceux qui étaient assis en cercle autour de lui, il dit: Voici ma mère et mes frères, 35 car celui qui fait la volonté de Dieu, celui-là est pour moi un frère, une sœur, ou une mère.

Notas al pie

  1. 3.8 l’Idumée : région située au sud de la Judée.
  2. 3.14 qu’il nomma apôtres : ces mots sont absents de plusieurs manuscrits.
  3. 3.16 qu’il désigna : ces mots sont absents de plusieurs manuscrits.
  4. 3.18 Voir note Mt 10.4.
  5. 3.22 Béelzébul : voir note Mt 10.25.
  6. 3.32 Plusieurs manuscrits n’ont pas tes sœurs.

Nya Levande Bibeln

Markus 3

Jesus botar en man med en vanställd hand på sabbatsdagen

1Medan Jesus var i Kafarnaum gick han som vanligt till synagogan. Där lade han märke till en man som hade en vanställd hand.

Eftersom det var sabbatsdag höll Jesu fiender noga ögonen på honom. Skulle han våga bota mannens hand? I så fall fick de något att anklaga honom för.

Jesus bad mannen att resa sig så att alla kunde se honom.

Sedan vände han sig till de närvarande och frågade: Är sabbatsdagen en dag då man får göra gott eller inte? Eller är det en dag då man ska rädda människoliv eller förgöra människoliv? Men ingen ville svara honom.

Då såg han förargat på dem för han var djupt bedrövad över deras likgiltighet för människornas nöd, och han sa till mannen: Sträck ut din hand! Mannen gjorde det, och han blev genast frisk i sin hand.

Fariseerna lämnade då synagogan och började smida planer tillsammans med kung Herodes vänner och anhängare om hur man på enklaste sätt skulle röja Jesus ur vägen.

Stora skaror följer Jesus

7-8 Under tiden drog sig Jesus och hans lärjungar tillbaka till stranden, och en stor skara människor från Galileen, Judeen, Jerusalem och Idumeen, men också från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom. Nyheterna om hans under hade nämligen spritt sig vida omkring, och folk strömmade till för att se vad som försiggick.

Jesus bad då sina lärjungar att skaffa fram en båt och ha den i beredskap för att rädda honom undan om folket på stranden skulle tränga på alltför mycket.

10 Många hade nämligen blivit botade den dagen, och därför trängde sig massor av sjuka människor på från alla håll för att röra vid honom.

11 När de som var besatta av onda andar fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: Du är Guds Son!

12 Men Jesus förbjöd dem att tala om vem han var.

Jesus väljer ut de tolv apostlarna

13 Därefter gick Jesus upp bland bergen och han tog med sig några män som han valt ut.

14-15 Då de var samlade runt honom utsåg han bland dem tolv som alltid skulle vara hos honom. Senare skulle han sända ut dem till att predika och driva ut onda andar.

16-17 ,

18-19 Här är namnen på de tolv: Simon, som Jesus gav det nya namnet Petrus, Jakob och Johannes (Sebedaios söner, som han kallade åsksönerna). Vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Jakob (Alfaios son), Taddaios, Simon (medlem av seloternas revolutionära parti, som ville bekämpa den romerska övermakten med våld) och Judas Iskariot (som senare förrådde honom).

Jesus beskylls för att vara besatt av Satan

20 När han återvände till det hus där han bodde började folk på nytt att samlas, och snart var huset så fullt av folk så att varken han eller lärjungarna ens fick tid att äta.

21 När hans anhöriga hörde det kom de för att försöka ta hand om honom. Han är galen! sa de.

22 Men de judiska lagexperterna, som hade kommit från Jerusalem, sa: Han är besatt av Satan, de onda andarnas kung. Det är därför som de onda andarna lyder honom.

23 Jesus kallade då till sig dessa män och med hjälp av exempel som de alla förstod frågade han: Hur kan Satan driva ut Satan?

24 Ett rike som strider med sig självt kommer att gå under.

25 Och en familj, där man ständigt och jämt grälar och strider med varandra, kan inte bestå.

26 Om djävulen strider med sig själv, så har han inte längre någon makt och det är ute med honom.

27 Han måste bindas innan hans onda andar kan kastas ut, på samma sätt som en stark man måste bindas innan man kan bryta sig in i hans hus och stjäla hans tillhörigheter.

28 Därför vill jag till varje pris göra klart för er att vilken synd som helst kan förlåtas, till och med hädelse mot min Far.

29 Men den som hädar den helige Ande kan aldrig förlåtas. Det är en oförlåtlig synd.

30 Han sa detta till dem därför att de påstod att han gjorde sina under genom djävulens kraft och inte genom den helige Andes kraft.

Jesus berättar om sin verkliga familj

31-32 Nu kom hans mor och hans bröder till det överfulla huset där han undervisade människorna. Eftersom de själva inte kunde komma in, skickade de bud till honom och bad honom komma ut. Din mor och dina bröder är här utanför och vill träffa dig, sa man till honom.

33 Men han svarade: Min mor och mina bröder! Vilka är det?

34 Sedan såg han på dem som stod runt omkring och sa: De här är min mor och mina bröder!

35 Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.