La Bible du Semeur

Luc 9

L’envoi des Douze

1Jésus réunit les Douze et leur donna le pouvoir et l’autorité de chasser tous les démons et de guérir les maladies. Ensuite il les envoya proclamer le royaume de Dieu et opérer des guérisons. Il leur donna les instructions suivantes: Ne prenez rien pour le voyage: ni bâton, ni sac, ni provisions, ni argent. N’emportez pas de tunique de rechange. Si vous entrez dans une maison, restez-y jusqu’à ce que vous quittiez la localité. Si personne ne veut vous recevoir, quittez la ville en secouant la poussière de vos pieds[a]: cela constituera un témoignage contre eux.

Ainsi les disciples partirent. Ils allaient de village en village. Partout, ils annonçaient la Bonne Nouvelle de l’Evangile et guérissaient les malades.

Hérode est intrigué

Hérode, le gouverneur de la province, apprit tout ce qui se passait. Il était embarrassé. En effet, certains disaient: C’est Jean-Baptiste qui est ressuscité! D’autres disaient: C’est Elie qui a reparu. D’autres encore: C’est un des prophètes d’autrefois qui est revenu à la vie.

Mais Hérode se disait: Jean? Je l’ai moi-même fait décapiter. Mais alors, qui est cet homme dont j’entends dire de si grandes choses?

Et il cherchait à le rencontrer.

Avec cinq pains et deux poissons

10 Les apôtres revinrent et racontèrent à Jésus tout ce qu’ils avaient fait. Il les prit alors avec lui et se retira à l’écart, du côté de la ville de Bethsaïda[b]. 11 Mais les foules s’en aperçurent et le suivirent. Jésus leur fit bon accueil, il leur parla du royaume de Dieu et guérit ceux qui en avaient besoin.

12 Le jour commençait à baisser. Alors les Douze s’approchèrent de lui et lui dirent: Renvoie ces gens pour qu’ils aillent dans les villages et les hameaux des environs, où ils trouveront de quoi se loger et se ravitailler, car nous sommes ici dans un endroit désert.

13 Mais Jésus leur dit: Donnez-leur vous-mêmes à manger!

– Mais, répondirent-ils, nous n’avons pas plus de cinq pains et deux poissons. Ou alors faut-il que nous allions acheter de la nourriture pour tout ce monde?

14 Car il y avait bien là cinq mille hommes.

Jésus dit à ses disciples: Faites-les asseoir par groupes d’une cinquantaine de personnes.

15 C’est ce qu’ils firent, et ils installèrent ainsi tout le monde. 16 Alors Jésus prit les cinq pains et les deux poissons, il leva les yeux vers le ciel et prononça la prière de bénédiction; puis il les partagea et donna les morceaux à ses disciples pour qu’ils les distribuent à la foule. 17 Tout le monde mangea à satiété. On ramassa les morceaux qui restaient; cela faisait douze paniers.

Qui est vraiment Jésus?

18 Un jour, Jésus priait à l’écart, et ses disciples étaient avec lui. Alors il les interrogea: Que disent les foules à mon sujet? Qui suis-je d’après elles?

19 Ils lui répondirent: Pour les uns, tu es Jean-Baptiste; pour d’autres, Elie; pour d’autres encore, l’un des prophètes d’autrefois qui serait ressuscité.

20 – Et vous, leur demanda-t-il, qui dites-vous que je suis?

Pierre prit la parole et dit: Le Messie, envoyé par Dieu.

21 Jésus leur ordonna formellement de ne le dire à personne.

22 Et il ajouta: Il faut que le Fils de l’homme souffre beaucoup et soit rejeté par les responsables du peuple, les chefs des prêtres et les spécialistes de la Loi; il doit être mis à mort et ressusciter le troisième jour.

Comment suivre Jésus

23 Puis, s’adressant à tous, il dit: Si quelqu’un veut me suivre, qu’il renonce à lui-même, qu’il se charge chaque jour de sa croix, et qu’il me suive. 24 En effet, celui qui est préoccupé de sauver sa vie, la perdra; mais celui qui perdra sa vie à cause de moi la sauvera. 25 Si un homme parvient à posséder le monde entier, à quoi cela lui sert-il s’il se perd ou se détruit lui-même? 26 Si quelqu’un a honte de moi et de mes paroles, le Fils de l’homme, à son tour, aura honte de lui quand il viendra dans sa gloire, dans celle du Père et des saints anges. 27 Je vous l’assure, quelques-uns de ceux qui sont ici présents ne mourront pas avant d’avoir vu le règne de Dieu.

La révélation du royaume

28 Environ huit jours après cet entretien, Jésus prit avec lui Pierre, Jean et Jacques et monta sur une montagne pour aller prier.

29 Pendant qu’il priait, son visage changea d’aspect et ses vêtements devinrent d’une blancheur éblouissante. 30 Deux hommes s’entretenaient avec lui: Moïse et Elie[c] 31 qui resplendissaient de gloire. Ils parlaient de la manière dont Jésus allait achever sa mission[d] en mourant à Jérusalem.

32 Pierre et ses compagnons étaient profondément endormis, mais quand ils s’éveillèrent[e], ils virent la gloire de Jésus et les deux hommes qui étaient avec lui.

33 Au moment où ces hommes se séparaient de Jésus, Pierre lui dit: Maître, il est bon que nous soyons ici. Nous allons dresser trois tentes, une pour toi, une pour Moïse et une pour Elie.

En fait, il ne savait pas ce qu’il disait. 34 Pendant qu’il parlait encore, une nuée se forma et les enveloppa, et les disciples furent saisis de crainte lorsqu’ils entrèrent dans la nuée.

35 Une voix sortit de la nuée, qui disait: Celui-ci est mon Fils, celui que j’ai choisi. Ecoutez-le!

36 Quand cette voix eut retenti, ils ne trouvèrent plus que Jésus. Quant à eux, à cette époque, ils gardèrent le silence sur cet événement et ne racontèrent à personne ce qu’ils avaient vu.

La guérison d’un enfant habité par un démon

37 Le lendemain, comme ils descendaient de la montagne, une grande foule vint à la rencontre de Jésus. 38 Du milieu de cette foule, un homme s’écria: Maître, je t’en supplie: regarde mon fils! C’est mon enfant unique. 39 Un esprit s’empare de lui, le fait crier tout à coup, l’agite convulsivement et le fait baver; et il ne le quitte que difficilement, en le laissant tout meurtri. 40 J’ai prié tes disciples de le chasser, mais ils n’y ont pas réussi.

41 Jésus s’exclama alors: Gens incrédules et infidèles à Dieu! Jusqu’à quand devrai-je encore rester avec vous et vous supporter?

Puis, s’adressant à l’homme: Amène ton fils ici!

42 Pendant que l’enfant s’approchait, le démon le jeta par terre et l’agita de convulsions. Jésus commanda avec sévérité à l’esprit mauvais de sortir, il guérit le jeune garçon et le rendit à son père. 43 Tous furent bouleversés devant la grandeur de Dieu.

L’annonce de la mort de Jésus

Alors que chacun s’émerveillait encore de tout ce que Jésus faisait, il dit à ses disciples: 44 Retenez bien ce que je vais vous dire maintenant: le Fils de l’homme va être livré aux mains des hommes.

45 Mais les disciples ne comprenaient pas cette parole. Son sens leur était caché pour qu’ils ne la saisissent pas. Et ils avaient peur de demander des explications à Jésus.

L’accueil des «petits»

46 Il s’éleva entre eux une discussion: il s’agissait de savoir lequel était le plus grand parmi eux. 47 Jésus, qui connaissait les pensées qu’ils avaient dans leur cœur, prit un petit enfant par la main, le plaça à côté de lui 48 et leur dit: Celui qui accueille cet enfant en mon nom m’accueille moi-même, et celui qui m’accueille, accueille aussi celui qui m’a envoyé. Car celui qui est le plus petit parmi vous, c’est celui-là qui est grand.

(Mc 9.38-40)

49 Jean prit la parole et dit: Maître, nous avons vu quelqu’un qui chassait les démons en ton nom, et nous lui avons dit de ne plus le faire, parce qu’il ne te suit pas avec nous.

50 – Ne l’en empêchez pas, lui répondit Jésus, car celui qui n’est pas contre vous est pour vous.

Jésus se dirige vers Jérusalem

L’opposition en Samarie

51 Lorsque le temps approcha où Jésus devait être enlevé de ce monde, il décida de manière résolue de se rendre à Jérusalem. 52 Il envoya devant lui des messagers. En cours de route, ils entrèrent dans un village de la Samarie pour lui préparer un logement. 53 Mais les Samaritains[f] lui refusèrent l’hospitalité, parce qu’il se rendait à Jérusalem. 54 En voyant cela, ses disciples Jacques et Jean s’écrièrent: Seigneur, veux-tu que nous commandions à la foudre de tomber du ciel sur ces gens-là, pour les réduire en cendres[g]?

55 Mais Jésus, se tournant vers eux, les reprit sévèrement: [– Vous ne savez pas quel esprit vous inspire de telles pensées! 56 Le Fils de l’homme n’est pas venu pour faire mourir les hommes, mais pour les sauver[h].]

Ils se rendirent alors à un autre village.

L’engagement total du disciple

57 Pendant qu’ils étaient en chemin, un homme vint dire à Jésus: Je te suivrai partout où tu iras.

58 Jésus lui répondit: Les renards ont des tanières et les oiseaux du ciel ont des nids; mais le Fils de l’homme n’a pas d’endroit où reposer sa tête.

59 Jésus dit à un autre: Suis-moi!

Mais cet homme lui dit: Seigneur[i], permets que j’aille d’abord enterrer mon père.

60 Jésus lui répondit: Laisse à ceux qui sont morts le soin d’enterrer leurs morts. Quant à toi, va proclamer le royaume de Dieu!

61 Un autre encore lui dit: Je te suivrai, Seigneur, mais permets-moi d’abord de faire mes adieux à ma famille.

62 Jésus lui répondit: Celui qui regarde derrière lui au moment où il se met à labourer avec sa charrue n’est pas prêt pour le royaume de Dieu.

Notas al pie

  1. 9.5 Secouer la poussière des pieds était un geste symbolique signifiant qu’on ne voulait plus avoir affaire avec les gens chez lesquels on avait séjourné.
  2. 9.10 Localité de la rive nord du lac de Galilée.
  3. 9.30 Moïse a donné la Loi au peuple. Elie était considéré comme le prophète par excellence. Ces deux hommes représentent toute l’ancienne alliance.
  4. 9.31 Le grec parle du prochain exode de Jésus qui allait s’accomplir à Jérusalem.
  5. 9.32 Autre traduction: ils étaient accablés de sommeil mais se tinrent éveillés.
  6. 9.53 Les Samaritains, qui étaient ennemis des Juifs depuis des siècles, ne voulaient pas que les pèlerins de Galilée qui se rendaient à Jérusalem traversent leur territoire.
  7. 9.54 Après pour les réduire en cendres, certains manuscrits ajoutent: comme le fit Elie.
  8. 9.56 Les mots: Vous ne savez pas … mais pour les sauver sont absents de certains manuscrits.
  9. 9.59 Ce terme est absent de nombreux manuscrits.

Nya Levande Bibeln

Lukas 9

Jesus sänder ut de tolv

1En dag samlade Jesus sina tolv apostlar och gav dem makt och kraft att driva ut alla onda andar och att bota sjukdomar.

Sedan sände han ut dem för att berätta överallt att Guds rike var nära och för att bota sjuka.

Ta inte med er så mycket som en vandringsstav eller en tiggarpåse, befallde han dem, och inte heller mat eller pengar, inte ens en extra skjorta.

Och gästa bara ett hem på varje plats innan ni vandrar vidare.

Om människorna i en stad inte lyssnar till er när ni kommer dit, så vänd om och lämna dem och när ni går därifrån så borsta av dammet från era fötter som ett tecken på att Gud kommer att straffa den staden.

Så började de sin vandring från plats till plats, och predikade överallt de goda nyheterna och botade de sjuka.

Herodes låter avrätta Johannes döparen

När rapporterna om de under som Jesus gjorde nådde kung Herodes, kände han oro och ångest för en del sa: Det är Johannes döparen som återvänt till livet,

och andra: Det är Elia eller någon annan av de gamla profeterna som uppstått från de döda.

Jag halshögg Johannes, sa Herodes, men vem är då den här mannen som jag hör så underliga berättelser om? Och han försökte få träffa honom.

Jesus ger mat åt fem tusen

10 Sedan apostlarna återvänt till Jesus och rapporterat om vad de gjort, gick han i hemlighet med dem till staden Betsaida.

11 Men folket fick reda på vart han var på väg och följde efter. Han visade inte bort dem, utan undervisade dem än en gång om Guds rike och botade dem som var sjuka.

12 Sent på eftermiddagen kom alla tolv apostlarna och uppmanade honom att låta människorna ge sig av till byar och gårdar i närheten, så att de kunde få mat och logi över natten. På den här öde platsen finns det inget att äta, sa de.

13 Men Jesus svarade: Ni kan ju själva ge dem att äta!Hur ska det gå till? Allt vi har är fem brödkakor och två fiskar, protesterade de. Menar du att vi ska gå och köpa så att det räcker till alla de här människorna?

14 Det var nämligen cirka fem tusen män där. Be dem bara att slå sig ner i grupper om femtio, svarade Jesus.

15 Och man gjorde så.

16 Jesus tog sedan de fem brödkakorna och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud. Därefter bröt han bröden och fiskarna i bitar och gav åt sina lärjungar för att de skulle ge åt folket.

17 Man åt sig mätta, men trots det blev det tolv korgar med mat över.

Petrus erkänner Jesus som Messias

18 En dag när Jesus var ensam och bad, och hans lärjungar var i närheten, kom han fram till dem och frågade: Vem säger folket att jag är?

19 Johannes döparen, svarade de, men andra säger Elia eller någon annan av de gamla profeterna som uppstått från de döda.

20 Då frågade han dem: Vem tror ni att jag är? Petrus svarade: Du är Kristus - den som alla väntat på.

Jesus förutsäger för första gången att han ska dö

21 Han gav dem stränga order att inte tala om detta för någon.

22 Människosonen måste lida mycket, sa han, och de judiska ledarna - de äldste, översteprästerna och laglärarna - kommer att ta avstånd från honom och döda honom, men tre dagar senare kommer han att uppstå!

23 Sedan sa han till alla: Den som vill följa mig måste säga nej till sina egna önskningar och begär, och bära sitt kors varje dag och hålla sig tätt intill mig!

24 Den som förlorar sitt liv för min skull ska vinna det, men den som strävar efter att rädda sitt liv ska förlora det.

25 Och vad tjänar man på att vinna hela världen, om man samtidigt förlorar sitt eget jag?

26 När jag, Människosonen, kommer i min härlighet och i Faderns och de heliga änglarnas härlighet, ska jag skämmas för alla som nu skäms för mig och mina ord.

27 Men tro mig: Några av er som står här nu kommer att leva och se Guds rike med egna ögon!

Jesus förvandlas på berget

28 Åtta dagar senare tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be.

29 Och medan han bad började hans ansikte skina, och hans kläder blev bländande vita och strålade av ljus.

30 Plötsligt stod två män bredvid honom och talade med honom. Det var Mose och Elia,

31 och också de strålade av ljus, och de talade om att Jesus enligt Guds plan skulle dö i Jerusalem.

32 Petrus och de båda andra hade blivit så sömniga att de somnat. Men nu vaknade de, och de såg Jesus och de två männen, omstrålade av ljus och glans.

33 När Mose och Elia gjorde sig beredda att gå därifrån, ropade Petrus, som var så förvirrad att han inte ens visste vad han sa: Herre, det här är fantastiskt! Vi ska bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia!

34 Men medan han sa detta blev de insvepta i ett ljust moln som sänkte sig ner över dem, och de blev rädda

35 när en röst från molnet sa: Detta är min Son, som jag har utvalt. Lyssna på honom.

36 När rösten hade tystnat stod Jesus ensam kvar. Men lärjungarna teg och berättade inte förrän långt senare för någon om vad de hade sett.

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

37 Nästa dag, när de kom ner från berget, mötte de en stor skara människor,

38 och en man i folkhopen ropade till Jesus: Mästare, den här pojken är mitt enda barn.

39 Ofta tar en ond ande tag i honom. Då skriker pojken och vrider sig i kramper tills fradgan står om munnen på honom. Så håller anden på och lämnar honom nästan aldrig i fred.

40 Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de klarade inte av det!

41 O, ni tröga människor som aldrig kan tro! utbrast Jesus. Hur länge ska jag stå ut med er? Ta hit pojken.

42 När pojken var på väg mot honom, knuffade den onde anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus befallde den onde anden att lämna pojken, och botade honom och överlämnade honom till hans far.

43 Alla som var med blev förvånade och förskräckta över den makt och kraft som visade sig i det som hänt.Medan folket fortfarande förvånade sig över vad han gjorde, sa Jesus till lärjungarna:

Jesus förutsäger för andra gången hur han ska dö

44 Lyssna noga på mig, och kom ihåg vad jag säger. Människosonen ska förrådas.

45 Men lärjungarna förstod det inte, och de begrep inte vad han ville säga. De vågade inte heller fråga honom.

Lärjungarna diskuterar vem av dem som är störst

46 Istället började de diskutera om vem som skulle bli den främste av dem i det rike som Jesus talade om.

47 Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras tankar och ställde därför ett litet barn bredvid sig

48 och sa till dem: Den som tar emot ett litet barn som det här, tar emot mig! Och den som tar emot mig tar emot Gud som sände mig. Den som själv håller sig för att vara liten är verkligen stor.

Lärjungarna förbjuder en man att använda Jesu namn

49 Då sa Johannes plötsligt: Herre, vi såg en som använde ditt namn till att driva ut onda andar, och eftersom han inte är med oss försökte vi stoppa honom.

50 Men Jesus sa: Det skulle du inte ha gjort. För den som inte är mot oss är för oss.

Att följa Jesus har sitt pris

51 Det var snart dags för Jesus att återvända till sin far i himlen, och därför började han med stor beslutsamhet att vandra mot Jerusalem.

52 En dag skickade han budbärare framför sig för att de skulle skaffa husrum i en samarisk by.

53 Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem tog man honom för att vara en judisk pilgrim och ville inte ha med honom att göra.

54 När de båda lärjungarna Jakob och Johannes fick reda på vad som hänt, blev de upprörda och sa: Mästare, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem, så som Elia gjorde?

55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.

56 Sedan gick de vidare till en annan plats.

57 Medan de var på väg sa någon till Jesus: Jag vill följa dig vart du än går.

58 Men Jesus svarade: Kom ihåg att jag inte ens har ett ställe där jag kan vila mitt huvud. Rävarna har sina lyor, och fåglarna har sina bon, men Människosonen är hemlös här på jorden.

59 Till en annan man sa han: Följ mig, och bli min lärjunge! Mannen svarade: Ja, men jag vill vänta tills min far dött.

60 Då svarade Jesus: Låt den som saknar det eviga livet syssla med sådant. Din uppgift är att predika om Guds rike för hela världen.

61 En annan sa: Ja, Herre, jag ska komma, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.

62 Men Jesus sa till honom: Den som låter sig lockas bort från det arbete jag planerar för honom, passar inte i Guds rike.