Luc 9 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

Luc 9:1-62

L’envoi des Douze

(Mt 10.1-9, 11-14 ; Mc 6.7-13)

1Jésus réunit les Douze et leur donna le pouvoir et l’autorité de chasser tous les démons et de guérir les maladies. 2Ensuite il les envoya proclamer le royaume de Dieu et opérer des guérisons. 3Il leur donna les instructions suivantes : Ne prenez rien pour le voyage : ni bâton, ni sac, ni provisions, ni argent. N’emportez pas de tunique de rechange. 4Si vous entrez dans une maison, restez-y jusqu’à ce que vous quittiez la localité. 5Si personne ne veut vous recevoir, quittez la ville en secouant la poussière de vos pieds9.5 Secouer la poussière des pieds était un geste symbolique signifiant qu’on ne voulait plus avoir affaire avec les gens chez lesquels on avait séjourné.: cela constituera un témoignage contre eux.

6Ainsi les disciples partirent. Ils allaient de village en village. Partout, ils annonçaient la Bonne Nouvelle de l’Evangile et guérissaient les malades.

Hérode est intrigué

(Mt 14.1-2 ; Mc 6.14-16)

7Hérode, le gouverneur de la province, apprit tout ce qui se passait. Il était embarrassé. En effet, certains disaient : C’est Jean-Baptiste qui est ressuscité ! 8D’autres disaient : C’est Elie qui a reparu. D’autres encore : C’est un des prophètes d’autrefois qui est revenu à la vie.

9Mais Hérode se disait : Jean ? Je l’ai moi-même fait décapiter. Mais alors, qui est cet homme dont j’entends dire de si grandes choses ?

Et il cherchait à le rencontrer.

Avec cinq pains et deux poissons

(Mt 14.13-21 ; Mc 6.33-44 ; Jn 6.1-15)

10Les apôtres revinrent et racontèrent à Jésus tout ce qu’ils avaient fait. Il les prit alors avec lui et se retira à l’écart, du côté de la ville de Bethsaïda9.10 Localité de la rive nord du lac de Galilée.. 11Mais les foules s’en aperçurent et le suivirent. Jésus leur fit bon accueil, il leur parla du royaume de Dieu et guérit ceux qui en avaient besoin.

12Le jour commençait à baisser. Alors les Douze s’approchèrent de lui et lui dirent : Renvoie ces gens pour qu’ils aillent dans les villages et les hameaux des environs, où ils trouveront de quoi se loger et se ravitailler, car nous sommes ici dans un endroit désert.

13Mais Jésus leur dit : Donnez-leur vous-mêmes à manger !

– Mais, répondirent-ils, nous n’avons pas plus de cinq pains et deux poissons. Ou alors faut-il que nous allions acheter de la nourriture pour tout ce monde ?

14Car il y avait bien là cinq mille hommes.

Jésus dit à ses disciples : Faites-les asseoir par groupes d’une cinquantaine de personnes.

15C’est ce qu’ils firent, et ils installèrent ainsi tout le monde. 16Alors Jésus prit les cinq pains et les deux poissons, il leva les yeux vers le ciel et prononça la prière de bénédiction ; puis il les partagea et donna les morceaux à ses disciples pour qu’ils les distribuent à la foule. 17Tout le monde mangea à satiété. On ramassa les morceaux qui restaient ; cela faisait douze paniers.

Qui est vraiment Jésus ?

(Mt 16.13-21 ; Mc 8.27-31)

18Un jour, Jésus priait à l’écart, et ses disciples étaient avec lui. Alors il les interrogea : Que disent les foules à mon sujet ? Qui suis-je d’après elles ?

19Ils lui répondirent : Pour les uns, tu es Jean-Baptiste ; pour d’autres, Elie ; pour d’autres encore, l’un des prophètes d’autrefois qui serait ressuscité.

20– Et vous, leur demanda-t-il, qui dites-vous que je suis ?

Pierre prit la parole et dit : Le Messie, envoyé par Dieu.

21Jésus leur ordonna formellement de ne le dire à personne.

22Et il ajouta : Il faut que le Fils de l’homme souffre beaucoup et soit rejeté par les responsables du peuple, les chefs des prêtres et les spécialistes de la Loi ; il doit être mis à mort et ressusciter le troisième jour.

Comment suivre Jésus

(Mt 16.24-28 ; Mc 8.34 à 9.1)

23Puis, s’adressant à tous, il dit : Si quelqu’un veut me suivre, qu’il renonce à lui-même, qu’il se charge chaque jour de sa croix, et qu’il me suive. 24En effet, celui qui est préoccupé de sauver sa vie, la perdra ; mais celui qui perdra sa vie à cause de moi la sauvera. 25Si un homme parvient à posséder le monde entier, à quoi cela lui sert-il s’il se perd ou se détruit lui-même ? 26Si quelqu’un a honte de moi et de mes paroles, le Fils de l’homme, à son tour, aura honte de lui quand il viendra dans sa gloire, dans celle du Père et des saints anges. 27Je vous l’assure, quelques-uns de ceux qui sont ici présents ne mourront pas avant d’avoir vu le règne de Dieu.

La révélation du royaume

(Mt 17.1-8 ; Mc 9.2-8)

28Environ huit jours après cet entretien, Jésus prit avec lui Pierre, Jean et Jacques et monta sur une montagne pour aller prier.

29Pendant qu’il priait, son visage changea d’aspect et ses vêtements devinrent d’une blancheur éblouissante. 30Deux hommes s’entretenaient avec lui : Moïse et Elie9.30 Moïse a donné la Loi au peuple. Elie était considéré comme le prophète par excellence. Ces deux hommes représentent toute l’ancienne alliance. 31qui resplendissaient de gloire. Ils parlaient de la manière dont Jésus allait achever sa mission9.31 Le grec parle du prochain exode de Jésus qui allait s’accomplir à Jérusalem. en mourant à Jérusalem.

32Pierre et ses compagnons étaient profondément endormis, mais quand ils s’éveillèrent9.32 Autre traduction : ils étaient accablés de sommeil mais se tinrent éveillés., ils virent la gloire de Jésus et les deux hommes qui étaient avec lui.

33Au moment où ces hommes se séparaient de Jésus, Pierre lui dit : Maître, il est bon que nous soyons ici. Nous allons dresser trois tentes, une pour toi, une pour Moïse et une pour Elie.

En fait, il ne savait pas ce qu’il disait. 34Pendant qu’il parlait encore, une nuée se forma et les enveloppa, et les disciples furent saisis de crainte lorsqu’ils entrèrent dans la nuée.

35Une voix sortit de la nuée, qui disait : Celui-ci est mon Fils, celui que j’ai choisi. Ecoutez-le !

36Quand cette voix eut retenti, ils ne trouvèrent plus que Jésus. Quant à eux, à cette époque, ils gardèrent le silence sur cet événement et ne racontèrent à personne ce qu’ils avaient vu.

La guérison d’un enfant habité par un démon

(Mt 17.14-18 ; Mc 9.14-27)

37Le lendemain, comme ils descendaient de la montagne, une grande foule vint à la rencontre de Jésus. 38Du milieu de cette foule, un homme s’écria : Maître, je t’en supplie : regarde mon fils ! C’est mon enfant unique. 39Un esprit s’empare de lui, le fait crier tout à coup, l’agite convulsivement et le fait baver ; et il ne le quitte que difficilement, en le laissant tout meurtri. 40J’ai prié tes disciples de le chasser, mais ils n’y ont pas réussi.

41Jésus s’exclama alors : Gens incrédules et infidèles à Dieu ! Jusqu’à quand devrai-je encore rester avec vous et vous supporter ?

Puis, s’adressant à l’homme : Amène ton fils ici !

42Pendant que l’enfant s’approchait, le démon le jeta par terre et l’agita de convulsions. Jésus commanda avec sévérité à l’esprit mauvais de sortir, il guérit le jeune garçon et le rendit à son père. 43Tous furent bouleversés devant la grandeur de Dieu.

L’annonce de la mort de Jésus

(Mt 17.22-23 ; Mc 9.30-32)

Alors que chacun s’émerveillait encore de tout ce que Jésus faisait, il dit à ses disciples : 44Retenez bien ce que je vais vous dire maintenant : le Fils de l’homme va être livré aux mains des hommes.

45Mais les disciples ne comprenaient pas cette parole. Son sens leur était caché pour qu’ils ne la saisissent pas. Et ils avaient peur de demander des explications à Jésus.

L’accueil des « petits »

(Mt 18.1-5 ; Mc 9.33-37)

46Il s’éleva entre eux une discussion : il s’agissait de savoir lequel était le plus grand parmi eux. 47Jésus, qui connaissait les pensées qu’ils avaient dans leur cœur, prit un petit enfant par la main, le plaça à côté de lui 48et leur dit : Celui qui accueille cet enfant en mon nom m’accueille moi-même, et celui qui m’accueille, accueille aussi celui qui m’a envoyé. Car celui qui est le plus petit parmi vous, c’est celui-là qui est grand.

(Mc 9.38-40)

49Jean prit la parole et dit : Maître, nous avons vu quelqu’un qui chassait les démons en ton nom, et nous lui avons dit de ne plus le faire, parce qu’il ne te suit pas avec nous.

50– Ne l’en empêchez pas, lui répondit Jésus, car celui qui n’est pas contre vous est pour vous.

Jésus se dirige vers Jérusalem

L’opposition en Samarie

51Lorsque le temps approcha où Jésus devait être enlevé de ce monde, il décida de manière résolue de se rendre à Jérusalem. 52Il envoya devant lui des messagers. En cours de route, ils entrèrent dans un village de la Samarie pour lui préparer un logement. 53Mais les Samaritains9.53 Les Samaritains, qui étaient ennemis des Juifs depuis des siècles, ne voulaient pas que les pèlerins de Galilée qui se rendaient à Jérusalem traversent leur territoire. lui refusèrent l’hospitalité, parce qu’il se rendait à Jérusalem. 54En voyant cela, ses disciples Jacques et Jean s’écrièrent : Seigneur, veux-tu que nous commandions à la foudre de tomber du ciel sur ces gens-là, pour les réduire en cendres9.54 Après pour les réduire en cendres, certains manuscrits ajoutent : comme le fit Elie. ?

55Mais Jésus, se tournant vers eux, les reprit sévèrement : [Vous ne savez pas quel esprit vous inspire de telles pensées ! 56Le Fils de l’homme n’est pas venu pour faire mourir les hommes, mais pour les sauver9.56 Les mots : Vous ne savez pas… mais pour les sauver sont absents de certains manuscrits..]

Ils se rendirent alors à un autre village.

L’engagement total du disciple

(Mt 8.19-22)

57Pendant qu’ils étaient en chemin, un homme vint dire à Jésus : Je te suivrai partout où tu iras.

58Jésus lui répondit : Les renards ont des tanières et les oiseaux du ciel ont des nids ; mais le Fils de l’homme n’a pas d’endroit où reposer sa tête.

59Jésus dit à un autre : Suis-moi !

Mais cet homme lui dit : Seigneur9.59 Ce terme est absent de nombreux manuscrits., permets que j’aille d’abord enterrer mon père.

60Jésus lui répondit : Laisse à ceux qui sont morts le soin d’enterrer leurs morts. Quant à toi, va proclamer le royaume de Dieu !

61Un autre encore lui dit : Je te suivrai, Seigneur, mais permets-moi d’abord de faire mes adieux à ma famille.

62Jésus lui répondit : Celui qui regarde derrière lui au moment où il se met à labourer avec sa charrue n’est pas prêt pour le royaume de Dieu.

Swedish Contemporary Bible

Lukas 9:1-62

Jesus sänder ut sina tolv lärjungar

(Matt 10:9-14; Mark 6:7-12)

1Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt att driva ut alla slags onda andar och kraft att bota sjukdomar. 2Sedan sände han ut dem för att förkunna Guds rike och för att bota sjuka.

3Han sa till dem: ”Ta inte med er något på vägen, ingen vandringsstav eller väska, inte mat eller pengar, och ingen extra skjorta. 4När ni kommer in i ett hus, stanna då där tills ni vandrar vidare därifrån. 5Men om människorna i en stad inte vill ta emot er, så gå bara därifrån och skaka stadens damm av era fötter. Det ska vittna mot dem.”

6Så började de att vandra från plats till plats och spred evangeliet och botade sjuka.

Ryktet om Jesus gör Herodes orolig

(Matt 14:1-2; Mark 6:14-16)

7När tetrarken Herodes fick höra talas om allt detta som hände, blev han orolig och visste inte vad han skulle tro, för somliga sa att det var Johannes döparen som hade uppstått från de döda. 8Några sa att det var Elia9:8 Jfr 2 Kung 2:1-11. som visade sig, och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått.

9Herodes sa: ”Jag lät halshugga Johannes. Men vem är denne som jag hör sådant här om?” Och han försökte få träffa Jesus.

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Matt 14:13-21; Mark 6:32-44; Joh 6:1-13)

10Apostlarna kom nu tillbaka och rapporterade till Jesus allt de hade gjort. Jesus drog sig undan med dem till en stad som hette Betsaida, 11men folket fick reda på det och följde efter. Och han tog emot folket och talade till dem om Guds rike och botade alla som behövde hjälp.

12När det började bli kväll kom de tolv till honom och sa: ”Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa mat och ordna någonstans att sova. Här i denna ödemark finns det ju ingenting.”

13Men Jesus svarade: ”Ge dem mat, ni själva!”

De sa: ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar, om vi nu inte ska gå och köpa mat så att det räcker till alla de här människorna.” 14Det var omkring 5 000 män9:14 Och ett okänt antal kvinnor och barn, se Matt 14:21. där. ”Be dem bara att slå sig ner i grupper på femtio personer”, sa han till lärjungarna. 15Då gjorde de som han sa och lät alla slå sig ner.

16Sedan tog Jesus de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle ge åt folket. 17Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det tolv korgar.

Petrus kallar Jesus för Messias

(Matt 16:13-16; Mark 8:27-29)

18En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be, och hans lärjungar var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folkmassorna att jag är?”

19”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”och några att du är Elia9:19 Jfr 2 Kung 2:1-11.. Andra säger att någon av de gamla profeterna har uppstått från de döda.”

20Då frågade han dem: ”Vem säger ni att jag är?”

Petrus svarade: ”Guds Messias.”

Jesus förutsäger för första gången att han ska dö

(Matt 16:20-23; Mark 8:30-33)

21Jesus gav dem då stränga order att inte tala om detta för någon 22och sa: ”Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad och uppstå på den tredje9:22 Se not till Matt 12:40. dagen.”

Lärjungeskapets krav

(Matt 16:24-28; Mark 8:34—9:1)

23Sedan sa han till allt folket: ”Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv, varje dag ta sitt kors och följa mig. 24Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. 25Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt går evigt förlorad? 26Den som skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska Människosonen skämmas för, när han återvänder i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet. 27Men jag säger er en sanning: några av er som står här kommer inte att dö förrän de har sett Guds rike.9:27 Detta syftar antagligen på det som Petrus, Jakob och Johannes fick vara med om i de följande verserna.

Jesus förvandlas på berget

(Matt 17:1-13; Mark 9:2-13)

28Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be. 29Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev bländande vita. 30Två män stod och talade med honom. Det var Mose och Elia,9:30 Se not till Matt 17:3. 31som visade sig i härlighet och talade om Jesus uttåg som han skulle fullborda i Jerusalem.

32Petrus och de båda andra hade somnat djupt, men nu vaknade de och fick se Jesus härlighet och de två männen som stod där med honom. 33När de skulle lämna Jesus, sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sa.

34Men under tiden han talade blev de insvepta i ett moln som sänkte sig ner över dem, och de blev förskräckta. 35Sedan hördes en röst från molnet som sa: ”Detta är min Son, min utvalde9:35 Min utvalde, jfr min älskade Son…min glädje, Matt 17:5.. Lyssna på honom!” 36Och när rösten hade tystnat fann de Jesus ensam kvar.

Men hans lärjungar höll tyst om vad de hade sett, och berättade det inte för någon förrän långt senare.

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

(Matt 17:14-19; Mark 9:14-29)

37Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes de av mycket folk. 38Och en man i folkhopen ropade till Jesus: ”Mästare, hjälp min son, han är mitt enda barn. 39En ond ande brukar attackera honom, så att han skriker och vrider sig i kramper tills han får fradga runt munnen. När attacken äntligen är över, har anden nästan tagit död på honom. 40Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de kunde inte.”

41”Detta trolösa och förvridna släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Ta hit din son.” 42Och medan pojken var på väg, kastade den onda anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden att lämna pojken, och han botade honom och överlämnade honom till hans far.

43Alla blev förundrade över Guds storhet.

Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö

(Matt 17:22-23; Mark 9:30-32)

Medan folket fortfarande stod där helt häpna över allt han gjorde, sa Jesus till sina lärjungar:

44”Lyssna noga på vad jag nu säger: Människosonen ska bli förrådd och överlämnad till människorna.” 45Men de förstod inte vad han talade om. Det var fördolt för dem, så att de inte förmådde att fatta det, och de vågade inte fråga vad han menade.

Jesus förklarar vem som är störst

(Matt 18:1-5; Mark 9:33-37)

46Lärjungarna började nu diskutera med varandra om vem av dem som var störst. 47Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras hjärtan. Därför tog han ett barn och ställde det bredvid sig 48och sa till dem: ”Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig. Den som är minst bland er, han är störst.”

Lärjungarna förbjuder en man att göra under i Jesus namn

(Mark 9:38-40)

49Johannes sa: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”

50Då sa Jesus till honom: ”Låt honom hålla på, för den som inte är emot er, han är för er.”

Motstånd i Samarien

51Den tid hade nu kommit då Jesus skulle stiga upp till himlen, och han beslöt därför att börja gå mot Jerusalem.

52Han skickade budbärare i förväg, och de gick in i en samarisk9:52 Samarien låg mellan Galileen och Judeen. Invånarna var judar som uppblandats med andra folk. Det rådde fiendskap mellan dem och judarna. by för att förbereda för hans ankomst. 53Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem ville man inte ha med honom att göra.

54När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sa de: ”Herre, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem?”9:54 En del handskrifter tillägger: så som Elia gjorde. Jfr 2 Kung 1:10,12. 55Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.9:55 En del handskrifter tillägger: Ni vet inte vilken slags ande ni är inspirerade av. 56 Människosonen har inte kommit för att förstöra människoliv, utan för att rädda dem. 56Sedan gick de vidare till en annan by.

Priset för att följa Jesus

(Matt 8:19-22)

57Medan de vandrade på vägen sa en man till Jesus: ”Jag vill följa dig vart du än går.”

58Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila ut.”

59Till en annan sa han: ”Kom och följ mig!” Men mannen svarade: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”9:59 Mannens far var antagligen död och begraven, men seden var att efter ungefär ett år begrava benen på ett speciellt ställe i gravväggen. Om det var denna senare begravning han väntade på, bad han om en tid upp till ett år.

60Då sa Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda. Gå du och förkunna Guds rike.”

61En annan man sa: ”Jag ska följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.”

62Då sa Jesus: ”Den som ser sig om efter att ha satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”