Le salut de Zachée
1Jésus entra dans la ville de Jéricho et la traversa. 2Or, il y avait là un nommé Zachée. Il était chef des collecteurs d’impôts, et riche. 3Il cherchait à voir qui était Jésus, mais il ne le pouvait pas à cause de la foule, car il était petit. 4Alors il courut en avant et grimpa sur un sycomore pour voir Jésus qui devait passer par là.
5Lorsque Jésus fut parvenu à cet endroit, il leva les yeux et l’interpella : Zachée, dépêche-toi de descendre, car c’est chez toi que je dois aller loger aujourd’hui.
6Zachée se dépêcha de descendre et reçut Jésus avec joie.
7Quand les gens virent cela, il y eut un murmure d’indignation. Ils disaient : Voilà qu’il s’en va loger chez ce pécheur !
8Mais Zachée se présenta devant le Seigneur et lui dit : Seigneur, je donne la moitié de mes biens aux pauvres et, si j’ai pris trop d’argent à quelqu’un, je lui rends quatre fois plus.
9Jésus lui dit alors : Aujourd’hui, le salut est entré dans cette maison, parce que cet homme est, lui aussi, un fils d’Abraham. 10Car le Fils de l’homme est venu chercher et sauver ce qui était perdu.
La parabole de l’argent à faire fructifier
(Mt 25.14-30)
11Comme la foule écoutait ces paroles, Jésus continua en racontant une parabole. En effet, il se rapprochait de Jérusalem et l’on s’imaginait que le royaume de Dieu allait se manifester immédiatement. 12Voici donc ce qu’il dit : Un homme de famille noble était sur le point de partir pour un pays lointain afin d’y être officiellement nommé roi, avant de revenir ensuite dans ses Etats19.12 Allusion possible à des faits contemporains : après la mort d’Hérode le Grand, son fils Hérode Archélaüs se rendit à Rome pour obtenir sa succession. Les Juifs y envoyèrent une délégation pour s’opposer à sa demande.. 13Il convoqua dix de ses serviteurs et leur remit, à chacun, une pièce d’or19.13 Il s’agit d’une mine, qui correspondait à la valeur de cent journées de travail.. Puis il leur recommanda : « Faites fructifier cet argent jusqu’à mon retour ! »
14Mais cet homme était détesté par les habitants de son pays. Aussi, ils envoyèrent, derrière lui, une délégation chargée de dire : « Nous ne voulons pas que cet homme-là règne sur nous ! »
15Après avoir été nommé roi, il revint dans son pays et fit appeler les serviteurs auxquels il avait confié l’argent. Il voulait savoir ce qu’ils en avaient retiré.
16Le premier se présenta et dit : « Seigneur, ta pièce d’or en a rapporté dix autres. »
17« C’est bien, lui dit le maître, tu es un bon serviteur ! Tu t’es montré fidèle dans une petite affaire. Je te nomme gouverneur de dix villes. »
18Le deuxième s’approcha et dit : « Seigneur, ta pièce d’or en a rapporté cinq autres. »
19Le maître lui dit : « Eh bien, je te confie le gouvernement de cinq villes. »
20Finalement, un autre vint et dit : « Seigneur, voici ta pièce d’or ; je l’ai gardée enveloppée dans un mouchoir. 21En effet, j’avais peur de toi, parce que tu es un homme sévère ; tu retires de l’argent que tu n’as pas placé, tu moissonnes ce que tu n’as pas semé.
22– Vaurien ! dit le maître, tu viens de prononcer ta propre condamnation. Tu savais que je suis un homme sévère, qui retire de l’argent que je n’ai pas placé et qui moissonne ce que je n’ai pas semé. 23Pourquoi alors n’as-tu pas déposé mon argent à la banque ? A mon retour, je l’aurais retiré avec les intérêts. »
24Puis il ordonna à ceux qui étaient là : « Retirez-lui cette pièce d’or et donnez-la à celui qui en a dix !
25– Mais, Seigneur, lui firent-ils remarquer, il a déjà dix pièces !
26– Eh bien, je vous le déclare, à celui qui a, on donnera encore, mais à celui qui n’a pas, on ôtera même ce qu’il a. 27Quant à mes ennemis qui n’ont pas voulu que je règne sur eux, amenez-les moi et qu’on les mette à mort devant moi. »
À Jérusalem : ministère de Jésus
L’entrée du Roi à Jérusalem
(Mt 21.1-11, 15-17 ; Mc 11.1-10 ; Jn 12.12-16)
28Après avoir dit cela, Jésus partit, suivi de ses disciples, pour monter à Jérusalem.
29Comme il approchait de Bethphagé et de Béthanie, près de la colline appelée « mont des Oliviers », il envoya deux de ses disciples 30en disant : Allez à ce village qui est devant vous. Dès que vous y serez entrés, vous trouverez un ânon attaché que personne n’a encore monté. Détachez-le et conduisez-le ici. 31Si quelqu’un vous demande : « Pourquoi le détachez-vous ? », vous lui répondrez simplement : « Parce que le Seigneur en a besoin. »
32Ceux qu’il avait envoyés partirent et trouvèrent les choses comme Jésus l’avait dit.
33Au moment où ils détachaient l’ânon, ses propriétaires leur demandèrent : Pourquoi détachez-vous cet ânon ?
34Ils répondirent : Parce que le Seigneur en a besoin.
35Et ils le conduisirent à Jésus. Après avoir posé leurs manteaux sur le dos de l’animal, ils y firent monter Jésus.
36Sur son passage, les gens étendaient leurs manteaux sur le chemin. 37Comme ils approchaient de Jérusalem, en descendant du mont des Oliviers, toute la multitude des disciples, dans un élan de joie, se mit à louer Dieu d’une voix forte pour tous les miracles qu’ils avaient vus : 38Béni soit le roi qui vient au nom du Seigneur, disaient-ils. Paix dans le ciel, et gloire à Dieu au plus haut des cieux19.38 Ps 118.26.!
39A ce moment-là, quelques pharisiens qui se trouvaient dans la foule interpellèrent Jésus : Maître, fais taire tes disciples !
40Jésus leur répondit : Je vous le déclare, s’ils se taisent, les pierres crieront !
Le sort de Jérusalem
41Quand il fut arrivé près de la ville et qu’il la vit, il pleura sur elle : 42Ah, dit-il, si seulement tu avais compris, toi aussi, en ce jour, de quoi dépend ta paix ! Mais, hélas, à présent, tout cela est caché à tes yeux. 43Des jours de malheur vont fondre sur toi. Tes ennemis t’entoureront d’ouvrages de siège, t’encercleront et te presseront de tous côtés. 44Ils te détruiront complètement, toi et les habitants qui seront dans tes murs, et ils ne laisseront pas chez toi une pierre sur une autre. Pourquoi ? Parce que tu n’as pas su reconnaître le moment où Dieu est intervenu pour toi.
Jésus enseigne dans le Temple
(Mt 21.12-13 ; Mc 11.15-19 ; voir Jn 2.13-16)
45Jésus entra dans la cour du Temple et se mit à en chasser les marchands. Il leur dit : 46Il est écrit : Ma maison sera une maison de prière mais vous, vous en avez fait une caverne de brigands19.46 Es 56.7 ; Jr 7.11.!
47Jésus enseignait tous les jours dans la cour du Temple. Les chefs des prêtres et les spécialistes de la Loi, ainsi que les chefs du peuple, cherchaient à le faire mourir. 48Mais ils ne savaient comment s’y prendre, car tout le peuple l’écoutait attentivement.
Tullindrivaren Sackaios
1Jesus kom sedan in i Jeriko och gick genom staden. 2Där bodde en man som hette Sackaios. Han var chef för tullindrivarna och en rik man. 3Sackaios ville gärna få en skymt av Jesus, men han var för kort för att kunna se över folkmassan. 4Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus komma förbi.
5När Jesus efter en stund kom dit fram såg han upp mot Sackaios och ropade: ”Sackaios! Skynda dig ner, jag måste gästa ditt hem idag!”
6Då skyndade sig Sackaios ner, och lycklig tog han emot Jesus. 7Detta retade dem som såg det, och de muttrade: ”Varför ska han gå hem till en sådan syndare?”
8Men Sackaios ställde sig upp och sa till Herren: ”Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga. Och om jag tagit ut för mycket av någon ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket.”
9Jesus sa då till honom: ”Idag har räddning kommit till detta hem. Han är ju också son till Abraham19:9 En äkta jude, som inte bara är ättling till Abraham utan också lyder Gud.. 10För Människosonen har kommit för att söka upp och rädda det som var förlorat.”
Liknelsen om kungen och de tio förvaltarna
(Matt 25:14-30)
11För dem som lyssnade på detta berättade han också en liknelse, eftersom de nu var nära Jerusalem och de trodde att de nu skulle få se Guds rike komma.
12Han sa: ”En man av kunglig släkt gav sig iväg till ett avlägset land för att krönas till kung och sedan komma tillbaka.19:12 Inom det romerska imperiet var kungarna tvungna att åka till Rom för att krönas av kejsaren. 13Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem en summa på tio pund19:13 På grekiska: 10 mina, vilket motsvarade ungefär 30 månadslöner. att dela på och förvalta i affärer, tills han skulle komma tillbaka. 14Men hans landsmän hatade honom, och de sände en delegation efter honom för att meddela att de inte ville ha honom till kung.
15När han sedan trots allt blivit krönt till kung och kom tillbaka till sitt land, kallade han till sig de tio tjänare som han hade gett pengar och ville ha reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer.
16Den första mannen kom och rapporterade: ’Herre, de pengar jag fick att förvalta har tiodubblats.’
17’Bra!’ sa kungen. ’Du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått. Därför ska du nu få ansvar över tio städer.’
18Nästa man kunde också rapportera en vinst för sin herre, fem gånger så stor som den ursprungliga summan.
19Då sa hans herre till honom: ’Du ska få ansvar över fem städer.’
20Men en av tjänarna lämnade bara tillbaka den summa han hade fått från början och förklarade: ’Jag har förvarat pengarna tryggt, inlindade i en duk. 21Jag var rädd för dig, herre, eftersom du är en hård man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’ 22Då sa kungen: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en ond tjänare! Du visste att jag är hård och tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått. 23Varför satte du då inte in mina pengar på en bank, så att jag åtminstone hade fått ränta på dem när jag kom tillbaka?’
24Sedan vände han sig till dem som stod där: ’Ta pengarna ifrån honom och ge dem till mannen som tiodubblade sitt pund.’
25’Men herre’, sa de, ’han har ju redan tio pund!’
26’Jag säger er att den som har ska få mer, medan den som inte har ska bli fråntagen till och med det han har. 27Och mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för dem hit och avrätta dem här inför mig.’ ”
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
(Matt 21:1-9; Mark 11:1-10; Joh 12:12-15)
28Då Jesus hade sagt detta, fortsatte han sin vandring mot Jerusalem, och han gick framför sina lärjungar. 29När han kom i närheten av Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han iväg två av lärjungarna 30och sa: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. 31Och om någon frågar varför ni tar den, så säg bara: ’Herren behöver den.’ ”
32De två gick då iväg och hittade den precis som Jesus sagt. 33När de höll på att lösgöra den, kom ägarna och frågade: ”Varför tar ni åsnan?”
34De svarade: ”Herren behöver den.” 35Så tog de åsnan och ledde den till Jesus. De lade sina mantlar på den och hjälpte Jesus att sitta upp.
36När han sedan kom ridande, bredde folket ut sina mantlar på vägen.19:36 Åsnan var en symbol för att Jesus tillhörde kung Davids ätt, och genom att han red på en åsna gick det i uppfyllelse som förutsagts i Sak 9:9. Mantlarna var en kunglig hyllning. 37Och då han närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, började hela lärjungaskaran att ropa ut sin glädje och lovprisa Gud för alla de under de hade sett.
38”Välsignad är han, kungen, som kommer i Herrens namn!19:38 Se Ps 118:26.”
jublade de.
”Fred i himlen och ära i höjden!”
39Men några fariseer i folkmassan sa då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att inte ropa så där!”
40Då svarade han dem: ”Jag säger er att om de tiger, så kommer stenarna att ropa.”
41När han sedan kom närmare och såg staden framför sig, brast han i gråt över den. 42”Tänk om du idag hade förstått hur du skulle kunna få fred”, sa han. ”Men nu är det fördolt för dig. 43Det ska komma en tid då dina fiender belägrar dig, omringar dig och anfaller dig från alla håll. 44De ska jämna dig med marken och dina invånare med dig. De ska inte lämna kvar en enda sten ovanpå en annan, eftersom du inte tog tillfället i akt när Gud besökte dig.”
Jesus rensar templet
(Matt 21:12-16; Mark 11:15-18; Joh 2:13-16)
45Sedan gick Jesus till templet och körde väg köpmännen som höll till där.19:45 Köpmännen sålde djur som skulle användas till offer i templet. 46Han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni har gjort det till ’ett rövarnäste’.”19:46 Se Jes 56:7 och Jer 7:11.
47Efter det undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte hitta ett sätt att göra sig av med honom, 48men de visste inte hur de skulle bära sig åt, för han var omtyckt av hela folket, och alla ville lyssna på honom.
