Lamentations 3 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

Lamentations 3:1-66

Troisième élégie : l’espoir malgré la détresse

Profonde détresse du prophète

1Moi, je suis l’homme ╵qui a vu l’affliction

sous les coups du bâton ╵de sa colère.

2Il3.2 C’est-à-dire Dieu que Jérémie ne veut pas nommer (voir v. 18). m’a mené ╵et il m’a fait marcher

dans des ténèbres ╵sans aucune lumière.

3C’est contre moi ╵qu’à longueur de journée

il tourne et retourne sa main.

4Il a usé ma chair, ma peau,

il a brisé mes os.

5Il a dressé contre moi3.5 Lors des sièges, l’assaillant dressait des terrasses, des sortes de contre-remparts contre les remparts de la ville pour pouvoir y pénétrer. des remparts

pour m’assiéger d’amertume et de peine.

6Il m’a fait habiter ╵dans des lieux ténébreux

comme ceux qui sont morts ╵depuis longtemps.

7Il m’a enclos d’un mur ╵afin que je ne sorte pas,

il m’a chargé ╵de lourdes chaînes.

8J’ai beau crier et implorer,

il n’écoute pas ma prière.

9Il a barré tous mes chemins ╵avec d’énormes pierres,

il rend ma route impraticable.

10Il m’a épié ╵comme un ours aux aguets

ou comme un lion ╵tapi dans sa cachette.

11Il m’a fait sortir du chemin, ╵il m’a mis en pièces,

et il m’a transformé ╵en une terre dévastée.

12Il a bandé son arc,

et il m’a pris pour cible.

13Il m’a percé les reins avec les flèches

tirées de son carquois.

14Je suis devenu la risée ╵de tout mon peuple3.14 Selon le texte hébreu traditionnel. De nombreux manuscrits hébreux et la version syriaque ont : tous les peuples.

et le sujet de ses chansons, ╵à longueur de journée3.14 Voir Jr 20.7..

15Il m’a gavé d’herbes amères

et il m’a abreuvé d’absinthe.

16Il m’a brisé les dents ╵sur du gravier ;

il m’a couvert de cendre.

17Tu m’as banni loin de la paix,

je ne sais plus ╵quel goût a le bonheur.

18Alors j’ai dit : ╵C’en est fini ╵de tout mon avenir3.18 Autre traduction : de ma splendeur. :

je n’espère plus rien ╵de l’Eternel.

L’Eternel est ma part

19Oh ! souviens-toi ╵de mon humiliation ╵et de ma vie errante,

du poison, de l’absinthe ╵dont je suis abreuvé !

20Sans cesse, ╵je m’en souviens,

et j’en suis abattu.

21Mais voici la pensée ╵que je me rappelle à moi-même,

la raison pour laquelle ╵j’aurai de l’espérance :

22non, les bontés de l’Eternel ╵ne sont pas à leur terme

et ses tendresses ╵ne sont pas épuisées.

23Chaque matin, ╵elles se renouvellent.

Oui, ta fidélité est grande !

24J’ai dit : L’Eternel est mon bien,

c’est pourquoi je compte sur lui.

25L’Eternel est plein de bonté ╵pour ceux qui ont confiance en lui,

pour ceux qui se tournent vers lui.

26Il est bon d’attendre en silence

la délivrance ╵que l’Eternel opérera.

27C’est une bonne chose,

pour l’homme, de porter ╵le joug dans sa jeunesse.

28Qu’il se tienne à l’écart ╵et garde le silence

quand l’Eternel le lui impose !

29Et qu’il s’incline, ╵le visage dans la poussière :

peut-être y a-t-il un espoir…

30Qu’il présente la joue ╵à celui qui le frappe3.30 Voir Mt 5.39.,

qu’il se rassasie de mépris !

31Car le Seigneur

ne le rejettera pas pour toujours.

32Mais s’il afflige, ╵il aura aussi compassion

selon son grand amour.

33Ce n’est pas par plaisir ╵qu’il humilie

et qu’il afflige les humains.

34Lorsque l’on foule aux pieds

tous les prisonniers du pays3.34 Comme l’ont fait les Babyloniens à Jérusalem en 587 av. J.-C.,

35lorsque l’on viole ╵le droit d’un homme

sous les yeux mêmes du Très-Haut,

36et lorsque l’on opprime ╵quelqu’un dans son procès,

le Seigneur ne le voit-il pas ?

37Qui donc n’a qu’à parler ╵pour qu’une chose soit3.37 Voir Ps 33.9.,

quand le Seigneur ╵ne l’a pas ordonné ?

38Par sa parole, le Très-Haut ╵ne suscite-t-il pas

et le malheur et le bonheur ?

39Pourquoi l’homme se plaindrait-il ╵alors qu’il reste en vie ?

Que chacun se plaigne de ses péchés3.39 Autre traduction : alors qu’il reste en vie malgré ses péchés ?.

Revenons à l’Eternel !

40Considérons notre conduite ╵et examinons-la,

puis revenons à l’Eternel.

41Tournons notre cœur, élevons nos mains

vers Dieu qui est au ciel.

42Nous, nous avons péché ╵et nous nous sommes révoltés.

Tu ne nous as pas pardonné :

43tu t’es drapé dans ta colère, ╵tu nous as poursuivis,

tu as massacré sans pitié.

44Tu t’es couvert d’une nuée

pour que notre prière ╵ne parvienne pas jusqu’à toi.

45Tu as fait de nous un rebut ╵et un déchet,

parmi les peuples,

46et tous nos ennemis

ouvrent la bouche contre nous.

47Nous avons en partage ╵l’effroi, la fosse,

la destruction, la ruine.

Pleurs et plaintes

48Je verse des torrents de larmes

à cause du désastre ╵qui a atteint ╵la communauté de mon peuple.

49Mes yeux pleurent sans cesse,

ils n’ont aucun répit

50jusqu’à ce qu’enfin l’Eternel,

du haut du ciel, regarde et voie.

51Je suis bien malheureux

à la vue de ce qui arrive ╵aux filles de ma ville.

52Ils m’ont donné la chasse ╵comme à un passereau,

ceux qui sans cause sont mes ennemis.

53Ils m’ont mis dans une citerne ╵dans le but de m’ôter la vie,

ils m’ont jeté des pierres.

54L’eau montait plus haut que ma tête, ╵je me disais : Je suis perdu.

55Mais du fond de la fosse,

ô Eternel, ╵j’ai fait appel à toi,

56et tu m’as entendu.

Ne ferme pas l’oreille ╵à mes soupirs, ╵à mes cris de détresse !

Dieu répond

57Au jour où je t’ai invoqué, ╵tu es venu auprès de moi,

tu m’as dit : « N’aie pas peur ! »

58Seigneur, tu as plaidé ma cause,

tu m’as sauvé la vie.

59Tu as vu, Eternel, ╵les maux dont on m’accable :

fais-moi justice !

60Tu as été témoin ╵de leur soif de vengeance

et de leurs complots contre moi.

61Tu entends leurs outrages, ╵ô Eternel,

tu connais les complots ╵qu’ils forgent contre moi,

62leurs propos, leurs pensées

sont tournés contre moi ╵à longueur de journée.

63Regarde-les : ╵qu’ils s’assoient, qu’ils se lèvent,

moi, je suis le sujet ╵de leurs chansons.

64Tu les rétribueras, ╵ô Eternel,

selon ce qu’ils ont fait

65tu rendras leur cœur obstiné

et tu les frapperas ╵de ta malédiction.

66Tu les harcèleras ╵dans ta colère ardente, ╵et tu les détruiras

de sous ton ciel, ╵ô Eternel.

Swedish Contemporary Bible

Klagovisorna 3:1-66

Tredje sången om lidande och hopp

1Jag är mannen3:1 Vem denne man representerar framgår inte, men kanske Jeremia själv (som antas ha skrivit Klagovisorna); kanske för han s.a.s. det lidande folkets talan. Annars skildras Jerusalem som en kvinna, dotter Sion. som upplevt lidande

under hans vredes gissel.

2Han har drivit mig in i ett mörker

där inget ljus finns.

3Han har vänt sin hand mot mig,

om och om igen, dagen lång.

4Han har slitit sönder mitt kött och min hud

och krossat benen i min kropp.

5Han har byggt en mur omkring mig

och omslutit mig med bitterhet och elände.

6I mörker har han låtit mig bo,

liksom de som är döda sedan länge.

7Han har stängt in mig så att jag inte kan fly,

tunga bojor har han satt på mig.

8Hur jag än klagar och ropar,

vänder han sig bort från min bön.

9Med stenblock har han stängt vägen för mig

och gjort mina stigar oländiga.

10Han lurar på mig som en björn,

som ett lejon i ett gömställe.

11Han har fört mig bort från vägen,

slitit mig i stycken och sedan lämnat mig övergiven.

12Han har spänt sin båge

och riktat den mot mig.

13Pilar från hans koger

har genomborrat mina njurar.

14Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk,

en visa har jag blivit för dem.

15Han har fyllt mig med bitterhet

och gett mig malört att dricka.

16Han har krossat mina tänder med stenar

och trampat ner mig i stoftet.

17All frid har försvunnit ur mitt liv,

och jag har glömt vad lycka är.

18Jag tänkte: ”Nu orkar jag inte mer,

jag hoppas inte längre på något från Herren.”

19Tanken på mitt elände och min hemlöshet

är som malört och gift.3:19-21 Grundtextens innebörd är osäker. …därför håller jag ut i v. 21 är mycket likt Därför vill jag hoppas på honom i v. 24 (samma verb i hebreiskan, så även i v. 26, vänta).

20Jag blir inte fri från minnena,

jag är bedrövad.

21Min vånda är stor, men jag har inte förlorat hoppet:

22Herrens nåd är det att det inte är slut med oss,3:22 Enligt andra handskrifter: Herrens nåd tar aldrig slut.

hans barmhärtighet upphör aldrig.

23Den är ny varje morgon,

stor är din trofasthet.

24Herren är min andel,” säger jag till mig själv.

Därför vill jag hoppas på honom.

25Herren är god mot dem som väntar på honom,

mot den som söker honom.

26Det är gott att i stillhet

vänta på räddning från Herren.

27Det är nyttigt för en man

att bära ok som ung.

28Må han sitta ensam och i stillhet

när det läggs på honom.

29Må han trycka ansiktet mot marken,

kanske finns det ännu hopp.

30Må han vända kinden

mot dem som slår honom

och bli överöst med hån.

31Herren förkastar inte

för evigt.

32Även om han ger plågor,

så visar han åter barmhärtighet i sin stora nåd.

33För han vill inte ge människorna

plåga och sorg.

34Att man krossar under sina fötter

alla fångarna i landet,

35att man vägrar någon hans rätt inför den Högste,

36att man berövar en människa hennes rätt

– skulle inte Herren se det?

37Vem har kunnat tala och fått det att bli så,

om inte Herren befallt det?

38Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun?

39Varför ska då någon levande människa

klaga över sina synder?3:39 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: …klaga när hon straffas för sina synder.

40Låt oss granska vårt sätt att leva, pröva det

och återvända till Herren.

41Låt oss lyfta upp våra hjärtan

och händer till Gud i himlen:

42Vi har syndat och gjort uppror,

och du har inte förlåtit.

43Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,

dödat utan förskoning.

44Du har höljt dig i ett moln

som ingen bön kan genomtränga.

45Du har gjort oss till sopor och avfall

bland folken.

46”Alla våra fiender

hångrinar åt oss.

47Skräck och fallgropar möter oss,

förödelse och undergång.”

48Strömmar av tårar flödar från mina ögon,

för dottern mitt folk går under.

49De flödar ur mina ögon

oupphörligen, ändlöst,

50tills Herren blickar ner

och ser det från himlen.

51Det gör mig ont att se

hur de unga kvinnorna i min stad lider.3:51 Grundtextens innebörd är osäker.

52De jagade mig som en fågel,

de som utan orsak var mina fiender.

53De försökte ta mitt liv i en grop

och kastade stenar på mig.

54Vattnet strömmade över mitt huvud,

jag tänkte att nu hade slutet kommit för mig.

55Men nerifrån gravens djup

ropade jag ditt namn, Herre,

56och du hörde min vädjan:

”Stäng inte dina öron för min bön om lindring och hjälp!”

57Du kom nära mig när jag ropade,

och du sa: ”Var inte rädd!”

58Herre, du har tagit dig an mig

och gett lösen för mitt liv.

59Du har sett de oförrätter som begåtts mot mig.

Herre, skaffa mig rätt!

60Du har sett deras hämndlystnad,

alla sammansvärjningar mot mig.

61Du har hört alla deras förolämpningar, Herre,

alla deras sammansvärjningar mot mig,

62allt som mina fiender

viskar och mumlar mot mig dagen lång.

63Se hur de sjunger nidvisor om mig

vare sig de sitter eller står.

64Herre, straffa dem

så som deras gärningar förtjänar.

65Täck deras innersta med en slöja,3:65 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: Förmörka deras sinnen/innersta…

låt din förbannelse komma över dem.

66Förfölj dem i vrede och utplåna dem,

låt dem inte längre finnas under Herrens himmel!