La loi sur les offrandes saintes
Ceux qui peuvent y avoir part
1L’Eternel s’adressa à Moïse en ces termes : 2Instruis Aaron et ses fils des cas où ils doivent se tenir à l’écart des offrandes saintes des Israélites, afin de ne pas profaner ma sainteté au travers des choses qu’ils me consacrent. Je suis l’Eternel.
3Dis-leur : pour les générations présentes et futures, si l’un de vos descendants s’approche en état d’impureté rituelle des offrandes saintes que les Israélites m’ont consacrées, il sera exclu de ma présence. Je suis l’Eternel.
4Aucun descendant d’Aaron atteint d’une maladie de la peau à caractère évolutif ou d’une gonorrhée ne mangera des offrandes saintes jusqu’à ce qu’il soit en état de pureté. La même règle s’appliquera à celui qui aura touché toute impureté liée à un cadavre, à celui qui aura une émission séminale, 5qui aura touché quelque bestiole qui se meut à ras de terre et rend impur, ou une personne dont le contact rend impur, quelle que soit l’impureté. 6Celui qui aura eu de tels contacts restera en état d’impureté jusqu’au soir et il ne mangera pas d’offrandes saintes sans s’être lavé le corps à l’eau. 7Après le coucher du soleil, il sera pur, et alors seulement il pourra manger des offrandes saintes, car c’est sa nourriture. 8Il ne doit pas manger de bête crevée ou déchirée par une bête sauvage, cela le rendrait impur. Je suis l’Eternel.
9Les prêtres devront observer mes prescriptions pour ne pas se charger d’une faute et mourir pour avoir commis en cela une profanation. Moi, l’Eternel, je les rends saints.
10Aucun profane ne mangera d’une offrande sainte ; même pas l’hôte d’un prêtre ou son salarié. 11Par contre, si une personne a été acquise à prix d’argent par un prêtre, ou si elle est née dans sa maison, elle pourra partager sa nourriture. 12Une fille de prêtre mariée à un homme d’une autre tribu ne pourra plus manger de ce qui a été prélevé sur les offrandes saintes. 13Mais si elle est devenue veuve ou si elle a été répudiée et est sans enfants, et qu’elle soit retournée dans la maison de son père comme au temps de sa jeunesse, elle partagera la nourriture de son père ; mais aucun profane n’en mangera.
14Si quelqu’un a mangé par inadvertance une offrande sainte, il en rendra l’équivalent au prêtre en y ajoutant un cinquième.
15Les prêtres ne profaneront pas les offrandes saintes des Israélites, ce qu’ils prélèvent pour l’Eternel. 16En consommant leurs offrandes saintes, ils se chargeraient d’une faute exigeant réparation, car moi, l’Eternel, je les rends saintes.
Les sacrifices acceptables et inacceptables
17L’Eternel s’adressa à Moïse en ces termes : 18Parle à Aaron, à ses fils et à tous les Israélites, et dis-leur : Tout homme – Israélite ou immigré – qui offre un holocauste à l’Eternel – soit pour l’accomplissement de quelque vœu, soit comme don volontaire – 19devra apporter, pour être agréé, une bête mâle sans défaut, un bovin, un mouton ou un chevreau. 20Vous n’offrirez pas un animal présentant une malformation, car votre sacrifice ne serait pas agréé. 21De même, si un homme offre à l’Eternel un sacrifice de communion sous forme de gros ou de menu bétail pour accomplir un vœu, ou comme don volontaire, il devra présenter, s’il veut être agréé, une victime sans défaut ne présentant aucune malformation. 22Vous n’offrirez pas à l’Eternel une bête aveugle, estropiée, mutilée ou affectée d’un ulcère, de la gale ou d’une dartre, vous ne la ferez pas brûler sur l’autel comme sacrifice consumé pour l’Eternel. 23Si un bovin ou un agneau a un membre trop long ou trop court, tu pourras l’offrir comme don volontaire, mais un tel animal ne serait pas agréé pour l’accomplissement d’un vœu. 24Vous n’offrirez pas à l’Eternel un animal ayant des organes génitaux écrasés ou broyés, arrachés ou coupés ; vous ne ferez pas cela quand vous serez dans votre pays. 25Vous n’accepterez même pas de tels animaux de la part d’un étranger pour les offrir comme aliment à votre Dieu ; du moment qu’ils sont mutilés ou ont une malformation, ils ne seront pas agréés de votre part.
26L’Eternel parla à Moïse en ces termes : 27Quand un veau, un agneau ou un chevreau naîtra, il restera sept jours avec sa mère ; à partir du huitième jour seulement, il pourra être agréé comme sacrifice consumé offert à l’Eternel. 28Mais vous n’immolerez jamais une vache, une brebis ou une chèvre le même jour que son petit22.28 Il s’agit peut-être là d’un rite païen, où d’une mesure exprimant le souci du respect de la vie animale (cf. Ex 23.19 ; Dt 22.6-7 ; 20.19-20)..
29Quand vous offrirez un sacrifice de reconnaissance à l’Eternel, faites-le de manière à être agréés. 30Il sera mangé le jour même ; vous n’en laisserez rien jusqu’au lendemain matin. Je suis l’Eternel.
31Vous obéirez à mes commandements et vous les accomplirez. Je suis l’Eternel.
32Vous ne profanerez pas ma sainteté ; ma sainteté sera respectée par les Israélites. Moi, l’Eternel, je vous rends saints, 33moi qui vous ai fait sortir d’Egypte pour être votre Dieu. Je suis l’Eternel.
1Herren talade till Mose: 2”Säg till Aron och hans söner att de ska visa respekt för folkets offer som de helgar till mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn. Jag är Herren.
3Säg till dem: ’För all framtid gäller att om någon av era ättlingar som är oren kommer nära de heliga offergåvor som israeliterna har avskilt för Herren, så ska han stötas bort ur min åsyn. Jag är Herren.
4Ingen av Arons ättlingar som är spetälsk eller som har någon flytning får äta av de heliga offergåvorna förrän han blivit ren. Och den som rör vid en död människa eller som är oren genom sädesavgång 5eller som rör vid något kräldjur som orenar honom eller som råkar röra vid någon som på ett eller annat sätt är oren, 6han ska vara oren till kvällen och får inte äta av de heliga offren, förrän han har badat. 7När solen har gått ner är han ren igen och kan äta av de heliga offergåvorna, som är hans mat. 8Han får inte äta något självdött djur eller något djur som blivit ihjälrivet, för det skulle orena honom. Jag är Herren.
9De ska följa de här föreskrifterna noga för att inte dra på sig skuld och behöva dö därför att de vanhelgat det heliga. Jag är Herren, som helgar dem.
10Ingen utomstående får äta av de heliga offren. Ingen som är på besök hos en präst och ingen anställd tjänare får äta av offren. 11Om prästen dock för egna pengar har skaffat sig en slav, så får denne äta av maten. Det får också en slav som är född i hans hus. 12Om en prästdotter gifter sig med någon utanför stammen, får hon inte längre äta de heliga offren. 13Men om hon blir änka eller förskjuten och inte har några barn och därför har återvänt till föräldrahemmet, får hon äta sin fars mat igen. Men ingen utomstående får äta denna mat.
14Om någon av misstag skulle äta av de heliga offren, ska han ersätta det heliga till prästen och lägga till en femtedel. 15Prästerna får inte vanhelga de heliga offer som Israels folk burit fram till Herren 16genom att låta någon obehörig äta heliga offer. Då drar de på sig skuld och straff. Jag är Herren, som helgar dem.’ ”
Godkända offerdjur
17Och Herren talade till Mose: 18”Säg till Aron och hans söner och hela Israels folk att om en israelit eller någon annan som bor bland er bär fram ett brännoffer till Herren, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, 19kommer det endast att accepteras av honom om det är ett felfritt djur av hankön från nötboskapen, fåren eller getterna. 20Djur som har något fel får inte offras, för de kommer inte att accepteras.
21Den som offrar ett gemenskapsoffer från nötboskapen eller småboskapen till Herren, vare sig det är för att infria ett löfte eller av fri vilja, måste offra ett felfritt djur, för i annat fall kommer det inte att accepteras. 22Ett djur som är blint eller brutet eller lemlästat eller som har sår eller skabb eller någon annan hudsjukdom22:22 Översättningen är något osäker på motsvarande sätt som i 21:18 (se not)., får inte offras till Herren. Sådana får inte offras som eldoffer på Herrens altare. 23Om den unga tjuren eller lammet som bärs fram är missbildat, kan djuret offras som ett frivilligt offer, men är inte acceptabelt som ett löftesoffer. 24Ett djur som har klämda, krossade, avslitna eller bortskurna testiklar får inte offras till Herren. Ni ska aldrig göra något sådant i ert land. 25Ni ska inte heller acceptera sådana djur av främlingar för att bäras fram som Guds mat. De kan inte accepteras för er, för de har skador och fel.”
26Och Herren talade till Mose: 27”När en kalv, ett lamm eller en killing föds ska den få stanna hos sin mor i sju dagar, men från och med den åttonde dagen kan den användas som eldoffer åt Herren. 28Ni ska inte slakta en ko eller en tacka och hennes avkomma på samma dag.
29När ni bär fram ett tackoffer till Herren måste ni göra det så att det behagar honom. 30Ni ska äta det offrade djuret samma dag. Lämna inte något av det till följande dag. Jag är Herren.
31Ni ska hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. 32Ni ska inte vanhelga mitt namn utan jag ska hållas helig bland israeliterna. Jag är Herren, som helgar er 33och som har fört er ut ur Egypten för att jag ska vara er Gud. Jag är Herren.”
