La faute d’Akân
1Les Israélites commirent un acte d’infidélité à l’égard des objets voués à l’Eternel : Akân, fils de Karmi7.1 L’ancienne version grecque et 1 Ch 2.6 ont : Zimri. et descendant de Zabdi et de Zérah, de la tribu de Juda, prit pour lui certains de ces objets, et l’Eternel se mit en colère contre les Israélites.
2De Jéricho, Josué envoya des hommes à la ville d’Aï7.2 Selon l’identification traditionnelle, ville à environ 2 kilomètres à l’est de Béthel (10.2), qui existait déjà du temps d’Abraham (Gn 12.8). près de Beth-Aven à l’est de Béthel, en leur demandant d’explorer cette région. Ils allèrent explorer Aï. 3A leur retour, ils dirent à Josué : Il est inutile d’envoyer toute l’armée : deux ou trois mille hommes suffiront pour battre Aï. Ne donne pas de fatigue à tout le peuple, car l’adversaire est peu nombreux.
4Ainsi, environ trois mille soldats allèrent attaquer la ville, mais ils furent mis en fuite par les habitants d’Aï 5qui leur tuèrent environ trente-six hommes : ils les poursuivirent depuis la porte de la ville jusqu’à Shebarim et les battirent dans la descente. Alors le peuple atterré perdit tous ses moyens.
6Josué déchira ses vêtements7.6 Signe de consternation et de détresse ou de deuil (voir Gn 37.29, 34 ; Jg 11.35)., il se jeta, la face contre terre, devant le coffre de l’Eternel et resta là jusqu’au soir. Les responsables d’Israël firent de même. Et ils se jetèrent de la poussière sur la tête. 7Josué s’écria : Ah ! Seigneur Eternel, pourquoi donc as-tu fait traverser le Jourdain à ce peuple, si c’est pour nous livrer aux Amoréens et nous faire périr ? Si seulement nous étions restés de l’autre côté du fleuve ! 8Maintenant, je te prie, Seigneur, que puis-je dire après qu’Israël a pris la fuite devant ses ennemis ? 9Les Cananéens et les autres habitants du pays l’apprendront, ils nous encercleront et feront disparaître notre nom de la terre. Comment alors feras-tu reconnaître ta grandeur ?
10L’Eternel répondit à Josué : Lève-toi ! Pourquoi restes-tu prostré la face contre terre ? 11Israël a commis un péché. On a transgressé l’alliance que j’avais établie pour eux. On a pris des objets qui m’étaient voués, on en a dérobé, caché et mis dans ses propres affaires. 12C’est pourquoi les Israélites ne pourront plus résister à leurs ennemis, ils fuiront devant eux car ils sont sous le coup d’une sentence de destruction. Je ne continuerai pas à être avec vous si vous ne détruisez pas ce qui est au milieu de vous. 13Maintenant, lève-toi, Josué, convoque le peuple et purifie-le. Dis-leur : « Purifiez-vous pour demain, car voici ce que déclare l’Eternel, le Dieu d’Israël ! Vous avez au milieu de vous, Israélites, ce qui m’est voué. Vous ne pourrez pas résister à vos ennemis tant que vous n’aurez pas ôté cela du milieu de vous. 14Demain matin, vous vous présenterez devant moi, par tribus. Puis la tribu que l’Eternel désignera par le sort7.14 Sans doute au moyen de l’ourim et du toummim (voir note Ex 28.30). se présentera, groupe familial par groupe familial, et le groupe familial que l’Eternel désignera s’avancera famille par famille. Dans la famille que j’aurai désignée, les hommes se présenteront un par un. 15Celui qui sera désigné comme coupable d’avoir pris ce qui m’était voué sera brûlé avec tout ce qui lui appartient, parce qu’il a transgressé l’alliance de l’Eternel et qu’il a commis une infamie en Israël. »
Le châtiment d’Akân
16Le lendemain, Josué se leva de bon matin et fit avancer les Israélites tribu par tribu. Et c’est la tribu de Juda qui fut désignée. 17Il la fit approcher groupe familial par groupe familial, le sort désigna celui de Zérah. Il fit passer les familles du groupe familial de Zérah l’une après l’autre, et c’est la famille de Zabdi qui fut désignée. 18Il fit avancer cette famille homme par homme, et Akân, fils de Karmi, descendant de Zabdi et de Zérah, de la tribu de Juda, fut désigné par le sort.
19Josué lui dit : Mon fils, je te prie solennellement, au nom de l’Eternel, le Dieu d’Israël, de l’honorer en m’avouant ce que tu as fait, sans rien me cacher.
20Akân lui répondit : C’est vrai, j’ai commis une faute envers l’Eternel, le Dieu d’Israël. Voici ce que j’ai fait : 21J’ai vu dans le butin un magnifique manteau de Babylone7.21 En hébreu, Shinéar, ancien nom du territoire de Babylone (Gn 10.10)., deux cents pièces d’argent et un lingot d’or d’une livre. J’en ai eu fortement envie, alors je m’en suis emparé. Ces objets sont enterrés au milieu de ma tente, et l’argent est en-dessous.
22Josué envoya des hommes à la tente d’Akân, ils se dépêchèrent d’y aller et retrouvèrent effectivement le manteau enfoui dans la tente et l’argent en-dessous. 23Ils prirent le tout et l’apportèrent à Josué et à tous les Israélites, puis on le déposa devant l’Eternel. 24Josué, aidé de tous les Israélites, saisit Akân avec l’argent, le manteau et le lingot d’or, ainsi que ses fils, ses filles, ses bœufs, ses ânes, ses brebis, sa tente, bref, tout ce qui lui appartenait, et ils les menèrent dans la vallée d’Akor7.24 Vallée que l’on n’identifie pas avec certitude.. 25Josué dit à Akân : Pourquoi nous as-tu attiré le malheur7.25 Le verbe hébreu rendu par attiré le malheur fait assonance avec le nom Akor. ? Que l’Eternel fasse ton malheur aujourd’hui ! Alors tous les Israélites le lapidèrent. Ils lapidèrent aussi tous les siens et brûlèrent les cadavres. 26Puis on éleva sur lui un grand tas de pierres qui existe encore aujourd’hui. Après cela, l’Eternel abandonna sa colère. C’est à cette occasion que l’endroit fut appelé vallée d’Akor (vallée du Malheur), nom qui lui est resté jusqu’à ce jour.
Akans olydnad och det misslyckade fälttåget mot Aj
1Men israeliterna var otrogna och förgrep sig på det som var vigt åt förintelse. Akan, son till Karmi, sonson till Savdi och sonsons son till Serach av Judas stam, behöll en del av det för sig själv och därför blev Herren vred på Israels folk.
2Strax efter det att Jeriko hade fallit sände Josua några av sina män som spioner till staden Aj som ligger vid Bet-Aven öster om Betel. Så gick männen dit och spionerade.
3När de kom tillbaka, rapporterade de till Josua: ”Det är en liten stad och det behövs nog inte mer än 2 000 eller 3 000 man för att utplåna den. Det är ingen idé att hela folket beger sig dit. Det är inte så många som bor där.”
4Man skickade då iväg omkring 3 000 soldater, men de tvingades fly för ajiterna. 5Trettiosex israeliter dödades under anfallet och ajiterna förföljde dem från stadsporten ända till Stenbrotten och dödade dem. Folket blev fullkomligt skräckslaget. 6Josua och de äldste i Israel rev sönder sina kläder och föll ner framför Herrens ark och låg där med jord på sina huvuden ända till kvällen.7:6 Sönderrivna kläder och jord eller aska på huvudet var tecken på sorg.
7Josua ropade: ”Varför förde du detta folk över Jordan, Herre, om du nu ska låta amoréerna döda oss? Varför nöjde vi oss inte med att stanna kvar på andra sidan Jordan? 8Vad ska jag säga nu, Herre, när israeliterna har flytt för sina fiender? 9När kanaanéerna och alla andra som bor här runt omkring får höra talas om detta, kommer de att omringa oss och utplåna vårt namn från jorden. Hur ska det då gå med ditt anseende?”
10Men Herren sa till Josua: ”Res dig upp! Varför ligger du där med ansiktet mot jorden? 11Israel har syndat och brutit det förbund jag befallde dem att hålla. De har tagit det som var vigt åt förintelse. De har stulit, ljugit och gömt det stulna bytet bland sina tillhörigheter. 12Det är anledningen till att israeliterna inte kan stå emot sina fiender utan tvingas fly, för de är själva vigda åt förintelse. Jag kommer inte att vara med er längre, om ni inte förstör det som är vigt åt förintelse.
13Res dig nu upp, helga folket och säg: ’Helga er7:13 Jfr 2 Mos 19:10,14-15. till i morgon, för Herren, Israels Gud, säger att någon har stulit av det som är vigt åt förintelse och att ni inte kan besegra era fiender förrän ni gjort er av med det.
14Imorgon ska ni komma fram inför Herren, stam för stam, och Herren ska genom lottkastning7:14 Det är möjligt att man här använde sig av urim och tummim som det talas om i 2 Mos 28:30. peka ut en stam som sedan ska träda fram, släkt för släkt, och Herren ska peka ut en släkt som ska komma fram, familj för familj, och sedan ska varje medlem av den familjen komma fram, en och en. 15Den som då pekas ut och som har det som är vigt åt förintelse, ska brännas upp i eld tillsammans med sina ägodelar, eftersom han brutit mot Herrens förbund och gjort en skamlig gärning i Israel.’ ”
16Tidigt nästa morgon förde Josua fram de olika stammarna i Israel inför Herren och Judas stam blev utpekad. 17Sedan förde han fram de olika släkterna i den stammen och då var det Serachs släkt som utpekades. När sedan de olika familjerna i den släkten fördes fram utpekades Savdis familj. 18Hans familjemedlemmar fick då gå fram, en efter en, och då utpekades Akan, Karmis son, Savdis sonson och Serachs sonsons son av Judas stam.
19”Min son”, sa Josua till honom. ”Ge nu ära åt Herren, Israels Gud, och bekänn inför honom! Tala om för mig vad du har gjort, dölj ingenting.”
20Akan svarade: ”Jag erkänner. Det är jag som har syndat mot Herren, Israels Gud. Det här har jag gjort: 21Jag fick se en vacker mantel, importerad från Babylonien, tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar7:21 Silvret vägde ungefär 2,3 kilo och guldet knappt 600 gr.. Jag ville så gärna ha det där, så jag tog det och grävde ner det under mitt tält. Silvret ligger längst ner.”
22Josua skickade då iväg några män som skyndade sig till tältet och hittade alltsammans där med silvret underst. 23De bar med sig bytet till Josua och lade ner det inför Herren. 24Sedan tog Josua och allt folket Akan, Serachs son, silvret, manteln, guldet, hans söner och döttrar,7:24 Akans familj var antagligen delaktiga i hans brott, för Herren hade tidigare befallt att inga barn fick straffas för föräldrarnas synd. Se 5 Mos 24:16. hans oxar, åsnor och får, tältet och allt han ägde och förde alltsammans ner till Akordalen, Olycksdalen.
25”Varför drog du olycka över oss?” sa Josua till Akan. ”Nu ska Herren låta olycka komma över dig.”
Alla israeliterna stenade sedan Akan och brände alltsammans. 26Man begravde dem under ett stenröse som finns kvar än idag. Därefter upphörde Herrens vrede mot folket. Platsen fick efter denna händelse namnet Akorsdalen som den fortfarande heter.
