Dieu rend le bonheur à qui s’adresse à lui
1Maintenant donc, appelle, ╵pour voir si quelqu’un te répond.
A quel saint ange5.1 Autre traduction : saint homme. t’adresseras-tu ?
2Car c’est l’emportement ╵qui tue un insensé,
c’est la colère ╵qui fait périr le sot.
3Sans doute, j’ai vu l’insensé ╵étendre ses racines,
mais j’ai soudain maudit ╵son lieu d’habitation5.3 On peut aussi comprendre les v. 3-5 comme une description de la malédiction : 3 …mais soudain la malédiction s’est abattue sur sa maison. 4 Ses fils sont privés de tout soutien… :
4« Que ses fils soient privés ╵de tout soutien,
écrasés en justice5.4 L’hébreu a : écrasés à la porte, lieu où s’exerçait la justice., ╵sans personne pour les sauver.
5Ce qu’il a moissonné, ╵qu’un affamé le mange
et vienne l’enlever ╵jusque dans les épines ;
oui, que des gens avides ╵engouffrent sa fortune ! »
6Le malheur, en effet, ╵ne sort pas de la terre
et la misère ╵ne germe pas du sol,
7car l’homme naît pour la souffrance
comme les étincelles ╵s’élèvent pour voler.
8Pour moi, j’aurais recours à Dieu.
Oui, c’est à Dieu ╵que je présenterais ma cause.
9Il fait de grandes choses ╵qu’on ne saurait comprendre
et des prodiges innombrables.
10C’est lui qui fait tomber la pluie ╵sur la surface de la terre
et qui répand les eaux ╵à travers les campagnes.
11Ceux qui sont abaissés, ╵bien haut il les élève,
ceux qui sont affligés ╵trouvent la délivrance.
12Il déjoue les intrigues ╵des plus rusés
de sorte que leur main ╵ne peut assurer leur salut.
13Il attrape les sages ╵au piège de leur propre ruse5.13 Cité en 1 Co 3.19.,
et les projets des plus perfides ╵il les prend de vitesse.
14En plein jour, ils rencontrent ╵de profondes ténèbres,
à midi, ils tâtonnent ╵comme à la nuit tombée.
15Il arrache le pauvre ╵de l’épée de leur bouche,
il sauve l’indigent ╵de la main du puissant.
16Ainsi le miséreux ╵a de quoi espérer,
et la perversité ╵a la bouche fermée.
17Ah ! certes, bienheureux ╵celui que Dieu corrige,
qui n’a pas de mépris ╵pour les leçons du Tout-Puissant5.17 Voir Pr 3.11 ; Hé 12.5-6..
18Car Dieu inflige la blessure, ╵mais il la panse aussi
et même s’il meurtrit, ╵sa main guérit ensuite.
19Six fois, dans la détresse, ╵il te délivrera.
Dans sept calamités, ╵le mal t’épargnera.
20Au temps de la famine, ╵il te gardera de la mort
au milieu du combat, ╵il te préservera du glaive.
21Tu seras à l’abri ╵du fouet de la langue
et tu ne craindras pas ╵le désastre à venir.
22Tu pourras te moquer ╵de la dévastation ╵comme de la disette,
et tu n’auras pas peur ╵des animaux sauvages.
23Un pacte te liera ╵aux pierres de la terre,
et quant aux animaux sauvages, ╵ils seront en paix avec toi.
24Tu verras le bonheur ╵régner dans ta demeure.
Quand tu visiteras ╵tes troupeaux au bercail5.24 Autre traduction : quand tu inspecteras ton domaine., ╵rien n’y fera défaut.
25Tu pourras constater ╵combien ta descendance ╵sera nombreuse
et ta progéniture ╵poussera comme l’herbe.
26Tu entreras dans le sépulcre ╵dans la mûre vieillesse5.26 Le sens de ce mot est incertain.
comme un tas de gerbes qu’on dresse ╵à la saison voulue.
27Oui, nous l’avons examiné : ╵cela est bien ainsi.
Ecoute donc ces choses, ╵et fais-en ton profit.
Elifas vill att Job ska bekänna
1Ropa om du vill, men vem ska svara dig?
Vem av de heliga kan du vända dig till?
2Förbittring tar kål på den dumme,
och avund dödar den oförståndige.
3Jag har sett den dumme ha framgång,
och snart förbannade jag hans hus.
4Hans barn är fjärran från frälsning,
de krossas vid porten5:4 Porten (stadsporten) var en rättsplats och en plats för offentliga handlingar. och ingen försvarar dem.
5Hans skördar äts upp av den hungrige,
som tar dem även bland törnen.5:5 Grundtextens innebörd är osäker.
Den törstige flämtar efter deras rikedom.
6Olycka växer inte ur jorden,
ofärd skjuter inte upp ur marken.
7Ändå föds människan till elände,
lika säkert som eldslågorna flammar mot höjden.5:7 Grundtextens innebörd är osäker.
8Om det gällde mig själv, skulle jag vädja till Gud
och lägga fram min sak för honom.
9Han gör under, större än någon kan fatta
och fler än någon kan räkna.
10Han sänder regnet över jorden
och vattnar åkrarna.
11Han upphöjer de ringa
och för de sörjande till frälsning.
12Han hindrar de listiga att genomföra sina planer,
så att deras händer inte får framgång.
13Han fångar de kloka i deras slughet,
han gör de svekfullas planer om intet.
14Mörker kommer över dem mitt på ljusa dagen,
mitt på dagen famlar de som om det var natt.
15Han räddar från svärdet i deras mun,
den fattige från den mäktiges hand.
16Så får till slut den fattige hopp,
och orättfärdigheten måste tystna.
17Välsignad är den människa som Gud tuktar.
Förakta inte den Väldiges tillrättavisning!
18Han sårar, men förbinder också;
han slår, men hans händer botar igen.
19Han räddar dig ur sex olyckor,
ja, sju slipper du.
20Han räddar dig från döden i hungersnöden
och undan svärdet i krigstid.
21Du kommer att vara skyddad från förtalets slag
och inte behöva oroa dig för förödelsen.
22Du kommer att le åt förödelse och hungersnöd,
och du behöver inte frukta för jordens vilda djur.
23Du står i förbund med markens stenar.
Markens vilddjur lever i fred med dig.
24Du ska veta att ditt tält står tryggt
och när du granskar din egendom saknas ingenting.
25Dina söner kommer att bli många,
dina ättlingar som gräset på marken.
26Du ska komma till graven i mogen ålder5:26 Grundtextens innebörd är osäker.,
liksom kärven som skördas när tiden är inne.
27Detta har vi utforskat och funnit att det är så det är.
Lyssna, och ta det till dig!
