Job 20 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

Job 20:1-29

Deuxième discours de Tsophar

Le triomphe des méchants ne dure pas

1Tsophar de Naama prit la parole et dit :

2A présent, mes pensées ╵me pressent de répondre,

et mon agitation ╵ne peut se contenir.

3J’entends des remontrances ╵qui me sont une injure.

Mais mon esprit, ╵avec intelligence, ╵me donne la réponse.

4Ne le sais-tu donc pas : ╵depuis toujours,

depuis que l’homme ╵a été placé sur la terre,

5le triomphe des gens méchants ╵est de courte durée,

et la joie de l’impie ╵ne dure qu’un instant.

6Et quand bien même ╵il grandirait jusques au ciel,

quand de la tête ╵il toucherait les nues,

7il périra à tout jamais ╵tout comme son ordure20.7 L’ancienne version grecque a : sa grandeur, ce qui suppose une différence d’une consonne par rapport au texte hébreu traditionnel..

Et ceux qui le voyaient ╵diront : « Où donc est-il ? »

8Comme un songe, il s’évanouit, ╵on ne le trouve plus.

Comme un rêve nocturne, ╵il se dissipe.

9L’œil qui le contemplait ╵ne pourra plus le voir,

l’endroit qu’il habitait ╵ne l’apercevra plus.

10Ses fils devront indemniser ╵ceux qu’il a appauvris20.10 Autre traduction : ses fils seront assaillis par les pauvres.

et, de ses propres mains, ╵il restituera sa fortune.

11Ses os étaient remplis ╵d’une ardeur juvénile –

qui se couchera avec lui ╵dans la poussière.

12Si la méchanceté ╵est si douce à sa bouche,

et s’il l’abrite sous sa langue,

13s’il la savoure ╵sans jamais la lâcher,

s’il la retient encore ╵sous son palais,

14cet aliment se corrompra ╵en ses entrailles

et deviendra en lui ╵comme un venin d’aspic.

15Il a beau engloutir une fortune, ╵il devra la vomir :

Dieu la lui fera rendre.

16Il a sucé ╵un venin de serpent,

il sera mis à mort ╵par la langue de la vipère.

17Non, il ne verra plus ╵couler à flots

des fleuves, des torrents ╵de miel et de laitage ;

18il devra rendre ╵le fruit de son labeur, ╵et il ne l’avalera pas.

Tout ce qu’il s’est acquis ╵par ses affaires, ╵il n’en jouira pas.

19Puisqu’il a écrasé, ╵abandonné les pauvres,

et pillé des maisons ╵qu’il n’avait pas bâties,

20puisque son appétit ╵s’est montré insatiable,

il ne sauvera pas ╵ce qu’il a de plus cher.

21Personne n’échappait ╵à sa voracité,

c’est pourquoi son bonheur ╵ne subsistera pas.

22Au sein de l’abondance, ╵la détresse le frappera.

Tous les coups du malheur ╵viendront fondre sur lui.

23Quand il sera en train ╵de se remplir le ventre,

Dieu enverra sur lui ╵l’ardeur de sa colère,

elle pleuvra sur lui, ╵ce sera son repas.

24S’il échappe aux armes de fer,

un arc de bronze ╵viendra le transpercer20.24 Arc de bois renforcé par du bronze qui envoyait les flèches avec plus de force que les autres. La même pensée se retrouve en Es 24.18 ; Am 5.19. ;

25s’il arrache la flèche ╵et la sort de son corps,

s’il retire la pointe ╵qui a percé son foie,

les terreurs l’atteindront.

26L’obscurité totale ╵enveloppera ses trésors20.26 Autre traduction : enveloppera ses cachettes.,

un feu que nul n’attise ╵viendra le dévorer,

et consumera tout ╵ce qui reste dans sa demeure.

27Le ciel dévoilera sa faute

et, contre lui, la terre ╵se dressera.

28Au jour de la Colère,

tous les biens qu’il a amassés ╵dans sa maison ╵seront balayés, emportés.

29Tel est le sort que Dieu destine ╵à ceux qui font le mal, ╵voilà ce qu’il récoltera.

C’est ce que Dieu ╵a résolu pour lui20.29 voilà ce qu’il récoltera… pour lui: autre traduction : c’est là ce que Dieu lui fera récolter pour ses propos..

Swedish Contemporary Bible

Job 20:1-29

Sofar håller fast vid vad han sagt

1Sedan yttrade sig Sofar från Naama:

2Mina tankar tvingar mig att svara,

så upprörd blir jag.20:2 Grundtextens innebörd är osäker.

3Jag måste höra kränkande klander,

och mitt förnuft uppmanar mig att svara.

4Inser du inte att det varit så sedan urminnes tider,

sedan människan sattes på jorden?

5De ogudaktigas jubel är kortlivat,

den gudlöses glädje varar bara ett ögonblick.

6Även om han stolt sträcker sig mot himlen

och hans huvud når upp till molnen,

7ska han ändå förgås

och sluta på samma ställe som sin egen avföring.

De som såg honom ska undra vart han tog vägen.

8Han ska försvinna

som en flyktig dröm,

för att inte finnas mer,

jagas iväg som en nattlig syn.

9Ögon som sett honom ska inte se honom mer,

ej heller får hans plats återse honom.

10Hans barn måste gottgöra de fattiga,

och hans händer lämna tillbaka hans rikedom.

11Även om hans kropp är full av ungdomskraft,

ska han läggas i stoftet.

12Hans ondska smakar söt i hans mun,

han gömmer den under tungan,

13bevarar den, låter den inte försvinna,

han håller den kvar i munnen.

14Men hans föda förvandlas i hans inre,

den blir till ormgift i honom.

15Han kommer att spy ut den rikedom han slukat,

för Gud tvingar ut den ur hans mage.

16Han suger i sig ormgiftet

och dödas av huggormens tunga.

17Han får inte se floder,

inte strömmar av honung och grädde.

18Han måste lämna tillbaka vad han arbetat ihop,

han får inte äta av det,

inte njuta av vad han förvärvat.

19Han har förtryckt de fattiga,

övergett dem,

och roffat åt sig hus som andra har byggt.

20Han har ingen ro i sitt inre,

han kan inte rädda sig genom sin egendom.

21Han slukade allt han kom åt,

och därför ska hans välstånd inte fortsätta.

22Han ska råka i svårigheter mitt i sin välfärd,

med full kraft drabbar olyckan honom.

23Just när han håller på att fylla sin mage,

ska Gud låta sin vredes glöd regna ner över honom,

låta slagen träffa honom.

24Om han flyr från järnvapen,

genomborras han av kopparbågens pil.

25Han drar ut den ur ryggen,

den glänsande udden ur sin galla,

och dödsskräcken kommer över honom.

26Hans skatter ska gå förlorade i det djupaste mörker.

En rasande eld ska förtära honom,

ödelägga allt han har kvar i sin boning.

27Himlen kommer att uppenbara hans skuld,

och jorden ska resa sig mot honom.

28Hans hus spolas bort av floden,

av forsande vatten på vredens dag.

29Detta är vad Gud tilldelar den ogudaktige,

det arv Gud har bestämt åt honom.