Jérémie 22 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

Jérémie 22:1-30

La dernière chance

1L’Eternel me dit : Rends-toi au palais du roi de Juda, et là tu prononceras ces paroles : 2Ecoute ce que dit l’Eternel, roi de Juda, toi qui sièges sur le trône de David ! Ecoutez, toi, tes fonctionnaires et ton peuple qui passez par ces portes.

3Voici ce que dit l’Eternel : Exercez le droit et la justice ; délivrez celui que l’on exploite de l’oppresseur ! Ne maltraitez pas l’étranger, l’orphelin et la veuve ; ne commettez pas de violences envers eux ; ne tuez pas des innocents dans ce lieu.

4Car, si vous agissez vraiment selon ce que je vous dis, alors, des rois siégeant sur le trône de David continueront à passer par les portes de ce palais, montés sur des chars et des chevaux, avec leurs fonctionnaires et leurs sujets.

5Mais si vous ne tenez pas compte de ces paroles, je le jure par moi-même – l’Eternel le déclare – ce palais ne sera plus que ruines22.5 Voir Mt 23.38 ; Lc 13.35..

6Car voici ce que déclare l’Eternel concernant le palais du roi de Juda :

Bien que tu sois pour moi ╵semblable à Galaad,

aux cimes du Liban22.6 C’est-à-dire : bien que le palais du roi soit aussi beau, aussi élevé que les montagnes citées, bien qu’il paraisse aussi solide qu’elles, il sera dévasté par les envahisseurs (voir 2 R 10.32).,

oui, je l’affirme, ╵je ferai de toi un désert,

une cité inhabitée :

7je vais faire appel contre toi ╵à des démolisseurs

armés de leurs outils ;

ils abattront tes plus beaux cèdres

et ils les jetteront au feu.

8Des gens de nombreux peuples passeront près de cette ville et se demanderont les uns aux autres : « Pourquoi donc l’Eternel a-t-il traité ainsi cette grande cité ? » 9Et l’on répondra : « C’est parce qu’ils ont abandonné l’alliance conclue avec eux par l’Eternel leur Dieu, que, devant d’autres dieux, ils se sont prosternés et qu’ils leur ont rendu un culte. »

Sur Shalloum (Yoahaz)

10Ne pleurez pas ╵sur le roi qui est mort22.10 Il s’agit du roi Josias tué à Meguiddo en 609 av. J.-C. (2 R 23.29, 30 ; 2 Ch 35.24-25).,

ne vous lamentez pas sur lui !

Pleurez, pleurez plutôt ╵sur celui qui s’en va

parce qu’il ne reviendra pas :

il ne reverra plus ╵la terre où il est né22.10 Il s’agit de Yoahaz ou Shalloum qui n’a régné que trois mois (609 av. J.-C.). Il a été déporté par le pharaon Néko en Egypte où il est mort (2 R 23.31-34)..

11Car voici ce que dit l’Eternel au sujet de Shalloum, fils de Josias, roi de Juda, qui a succédé sur le trône à son père Josias et qui vient de quitter ce lieu : Il n’y reviendra plus. 12Il mourra à l’endroit où on l’a déporté, et ne verra plus ce pays.

Sur Yehoyaqim

13Malheur à l’homme ╵qui bâtit sa maison ╵au détriment de la justice

et qui ajoute ╵des pièces à l’étage ╵en violant l’équité,

qui fait travailler son prochain pour rien,

sans lui donner ╵ce que vaut son travail22.13 Il s’agit de Yehoyaqim (609 à 598 av. J.-C. ; voir 2 R 24.1-7 ; 2 Ch 36.5-8). Jérémie le décrit d’abord (v. 13-14), puis l’apostrophe (v. 15-17), puis le nomme (v. 18)..

14Et qui dit en lui-même : ╵Je vais bâtir pour moi ╵un palais imposant

avec de larges pièces à l’étage.

J’y ménagerai des fenêtres,

je le lambrisserai ╵avec du bois de cèdre,

je l’enduirai de rouge !

15Penses-tu qu’exercer la royauté ╵consiste à surpasser les autres ╵par les palais de cèdre ?

Souviens-toi de ton père22.15 Josias, père de Yehoyaqim, roi fidèle à l’Eternel (voir 2 R 22.1 à 23.28). : ╵il a mangé et bu,

mais il a exercé ╵le droit et la justice

et s’en est bien trouvé.

16Il faisait droit aux pauvres, ╵aux défavorisés,

et s’en est bien trouvé.

C’est par là que quelqu’un ╵montre qu’il me connaît,

l’Eternel le déclare.

17Mais toi, tu n’as d’yeux, de pensées,

que pour t’assurer des profits

et pour tuer des innocents,

pour opprimer les gens ╵et les traiter ╵avec brutalité.

18Voilà pourquoi l’Eternel déclare ceci au sujet de Yehoyaqim, fils de Josias, roi de Juda :

Personne ne le pleurera ╵en disant : « Quel malheur, mon frère ! » ╵et « Quel malheur, ma sœur ! »

On ne mènera pas le deuil pour lui ╵en disant : « Hélas ! mon seigneur ! ╵Hélas sa majesté ! »

19Il sera enterré ╵comme on enterre un âne,

on traînera son corps ╵et on le jettera ╵à l’extérieur ╵des portes de Jérusalem.

Sur Jérusalem

20Monte au Liban et crie !

Fais retentir ta voix ╵sur les monts du Basan !

Va, pousse des clameurs ╵des plateaux d’Abarim22.20 Région située au nord de Moab.,

parce que tes amants22.20 C’est-à-dire : tes alliés (voir 4.30 et note ; 30.14). ╵sont tous brisés.

21Je t’avais avertie ╵au temps de ta prospérité

mais tu as déclaré : ╵« Je n’écouterai pas. »

C’est ainsi que tu t’es conduite ╵dès ta prime jeunesse :

et tu ne m’as pas écouté !

22Le vent emportera ╵tes dirigeants,

et tes amants22.22 Voir v. 20 et note. ╵s’en iront en exil ;

et tu seras, alors, ╵dans la honte et l’ignominie

pour toute ta méchanceté !

23Toi, qui habites le Liban,

qui as placé ton nid ╵au sein des cèdres,

comme tu vas gémir ╵lorsque tu seras prise ╵de douleurs, de souffrances

comme une femme en couches22.23 Voir 21.14 et note. !

Message à Konia (Yehoyakîn)

24Aussi vrai que je vis, déclare l’Eternel, même si Konia, fils de Yehoyaqim, roi de Juda22.24 Konia: autre nom du roi Yehoyakîn, fils de Yehoyaqim. Après 3 mois de règne (598 à 597 av. J.-C.), il a été déporté à Babylone par Nabuchodonosor (voir 2 R 24.8-16 ; 2 Ch 36.8-10)., était comme l’anneau à ma main droite, qui sert de sceau, je l’en arracherais. 25Oui, je te livrerai à ceux qui veulent te tuer, à ceux devant lesquels tu trembles, à Nabuchodonosor, le roi de Babylone, ainsi qu’aux Chaldéens. 26Et je t’expédierai, toi ainsi que ta mère qui t’a donné le jour, dans un autre pays, où vous n’êtes pas nés. C’est là que vous mourrez. 27Quant au pays où ils voudraient tant revenir, ils n’y reviendront pas.

28Cet homme, Konia, ╵est-il donc un pantin ╵méprisé et brisé,

un objet de rebut,

pour qu’on les ait jetés, ╵lui et sa descendance,

et expédiés dans un pays ╵qu’ils ne connaissaient pas ?

29O pays, pays, oui pays,

écoute la parole ╵que l’Eternel t’adresse !

30Voici ce que déclare l’Eternel :

« Inscrivez que cet homme ╵sera privé d’enfants

et qu’il ne réussira rien, ╵pendant toute sa vie.

Parmi ses descendants, ╵aucun n’accédera

au trône de David

pour régner sur Juda. »

Swedish Contemporary Bible

Jeremia 22:1-30

1Så sa Herren: ”Gå bort till Judas kungs palats och tala där dessa ord: 2’Lyssna till Herrens ord, du kung av Juda på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar! 3Så säger Herren: Gör det som är rättvist och rättfärdigt. Rädda den plundrade ur förtryckarens våld. Gör inget orätt mot främlingen, den faderlösa och änkan. Bruka inte våld mot dem, och utgjut inte oskyldigt blod på denna plats. 4Om ni verkligen följer dessa ord, ska kungar som sitter på Davids tron komma in med hästar och vagnar genom portarna till detta palats, följda av sina tjänare och sitt folk.

5Men om ni inte lyssnar till dessa ord, svär jag vid mig själv, säger Herren, att det här palatset ska bli en ruinhög.’ ”

6För så säger Herren om Judas kungs palats:

”Du är för mig som Gilead,

som Libanons topp.

Men jag ska göra dig till en öken,

till städer där ingen bor.

7Jag ska utse fördärvare att komma emot dig,

var och en med sina vapen.

De ska hugga ner dina ståtliga cedrar

och kasta dem i elden.

8Folk från många länder ska gå förbi denna stad och säga till varandra: ’Varför gjorde Herren så mot denna stora stad?’ 9Och svaret kommer att bli: ’Därför att de övergav Herren, sin Guds förbund och tillbad och tjänade andra gudar.’ ”

10Gråt inte över den döde,

sörj honom inte.

Gråt i stället över den som vandrar bort,

för han ska aldrig mer återvända

och se det land där han föddes.

11För så säger Herren om Shallum, Josias son, Juda kung, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd från denna plats: ”Han ska aldrig mer återvända hit. 12Han kommer att dö på den plats dit han bortfördes och aldrig mer få se detta land.”

13”Ve den som bygger sitt hus

med orättfärdighet

och sina övre salar med orätt,

som låter sin nästa arbeta för ingenting

och inte ger honom någon lön,

14den som säger:

’Jag ska bygga mig ett stort palats

med rymliga övre salar

och göra många fönster,

klä det med cederpanel

och måla det rött.’

15Är det att vara kung,

att stoltsera med cederträ?

Tänk på din far: han åt och drack

och gjorde det som var rätt och rättfärdigt,

och allt gick honom väl.

16Han värnade om den fattige och skaffade rätt åt den behövande,

och det gick väl för honom.

Är inte detta att känna mig?

säger Herren.

17Men dina ögon och tankar

är bara inriktade på oärlig vinning

och att utgjuta oskyldigt blod,

och på förtryck och våld.”

18Därför säger Herren så om kung Jojakim, Josias son, Juda kung:

”Ingen ska hålla dödsklagan över honom:

’Min broder, min syster!’

Ingen ska hålla dödsklagan över honom:

’Min herre, all hans prakt!’

19Han kommer att begravas som en åsna,

släpas ut och kastas utanför Jerusalems portar.”

20”Gå upp på Libanon och ropa,

höj din röst i Bashan!

Ropa högt från Avarim,

för alla dina älskare är krossade.

21När du levde i fred talade jag till dig,

men du svarade: ’Jag vill inte lyssna.’

Sådan var du sedan din ungdom,

du har aldrig velat lyssna på mig.

22Alla dina herdar

ska föras bort av vinden.

Dina älskare

ska föras bort i exil.

Du ska få stå där i skam och förödmjukelse

för all din ondskas skull.

23Du som bor på ’Libanon’22:23 Här använt om Jerusalem; jfr v. 6f. och Sak 11:1

och har ditt näste bland cedrarna,

hur ska du inte jämra dig,

när värkarna kommer över dig,

som en kvinna när hon ska föda.

24Så sant jag lever, säger Herren, även om du Konja, son till kung Jojakim av Juda, var sigillringen på min högra hand, skulle jag slita av den. 25Jag ska överlämna dig till dem som är ute efter ditt liv, till dem som du är så rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och kaldéerna. 26Dig själv och din mor, som födde dig, ska jag slunga iväg till ett annat land, där ni inte är födda, och där ska ni dö. 27De ska aldrig mer återvända till sin längtans land.”

28Är då denne Konja ett värdelöst, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort till ett land som är okänt för dem?

29O, land, land, land! Hör Herrens ord! 30Så säger Herren: ”Registrera denne man som barnlös, som en man som inte lyckades med något under sin livstid. För inget av hans barn ska lyckas uppnå att sitta på Davids tron och regera i Juda.”