La solitude du prophète
1L’Eternel m’adressa la parole : 2Tu ne te marieras pas, tu n’auras donc ni fils ni filles en ce lieu, 3car voici ce que déclare l’Eternel au sujet des fils et des filles qui naissent en ce lieu et au sujet des mères qui les mettent au monde, et au sujet des pères qui les engendrent ici, dans ce pays : 4Des maladies mortelles les feront périr. Nul ne mènera deuil sur eux et on ne les mettra pas au tombeau. Leurs corps resteront étendus comme du fumier sur le sol. L’épée ou la famine les consumeront et leurs cadavres seront dévorés par les rapaces et les bêtes sauvages.
5Car voici ce que déclare l’Eternel : Tu ne dois pas entrer dans une maison endeuillée ; ne va pas à des funérailles, n’aie pour ces gens aucun geste de sympathie, car j’ai retiré à ce peuple ma paix, ma bonté et ma compassion, l’Eternel le déclare. 6Les grands et les petits mourront dans ce pays ; ils ne seront pas enterrés, nul ne mènera deuil sur eux, on ne se fera pas des incisions pour eux16.6 Coutume païenne interdite par la Loi (Lv 19.28 ; 21.5 ; Dt 14.1) mais adoptée par les Israélites., nul ne se rasera la tête pour eux. 7Personne ne fera de repas funéraire pour ceux qui sont en deuil, pour les réconforter du décès d’un des leurs. Nul ne leur offrira la coupe de consolation au sujet du décès d’un père ou d’une mère.
8Tu n’iras pas non plus dans la maison où l’on festoie pour t’asseoir avec eux, pour manger et pour boire. 9Car voici ce que dit le Seigneur des armées célestes, Dieu d’Israël : Je vais faire cesser en ce lieu, sous vos yeux et durant votre temps, les cris de réjouissance et d’allégresse, la voix du marié et de la mariée.
10Or, quand tu communiqueras ce message à ce peuple, ils te demanderont : « Pourquoi donc l’Eternel parle-t-il de nous envoyer ce grand malheur ? Quel mal avons-nous fait ? Quel péché avons-nous commis contre l’Eternel notre Dieu ? » 11Alors, tu leur diras : Vos pères m’ont abandonné, l’Eternel le déclare, ils se sont attachés à d’autres dieux, ils leur ont rendu un culte, et ils se sont prosternés devant eux. Ils m’ont abandonné et n’ont pas appliqué ma Loi. 12Et vous, vous avez fait pis encore que vos pères, chacun de vous suit les penchants de son cœur obstiné et mauvais, sans m’écouter. 13Je vous jetterai donc hors de ce pays-ci jusqu’en un pays inconnu de vous et de vos pères. Là, jour et nuit, vous adorerez d’autres dieux, car je n’aurai plus pitié de vous.
Lueur d’espoir
14C’est pourquoi, des jours viennent – l’Eternel le déclare – où l’on ne dira plus : « L’Eternel est vivant, lui qui a fait sortir d’Egypte les Israélites16.14 Pour les v. 14-15, voir 23.7-8. » ; 15mais l’on dira plutôt : « L’Eternel est vivant, lui qui a fait sortir les Israélites du pays du nord et de tous les pays où il les avait chassés. » Je les ramènerai dans leur pays que j’ai donné à leurs ancêtres.
16Oui, je vais envoyer des pêcheurs en grand nombre, et ils les pêcheront, déclare l’Eternel, et j’enverrai des chasseurs en grand nombre, et ils les chasseront sur toutes les montagnes, sur toutes les collines et dans les fentes des rochers. 17J’observe toutes leurs démarches, aucune ne m’échappe, et leur crime ne peut se dérober à mon regard. 18Je leur paierai d’abord16.18 C’est-à-dire avant la délivrance promise au v. 14. au double le salaire que méritent leur iniquité et leurs péchés, car ils ont profané mon pays avec leurs idoles qui n’ont pas plus de vie que des cadavres, et ils ont rempli mon domaine de leurs horreurs abominables.
Les peuples non israélites se tournent vers l’Eternel
19Eternel, toi ma force, ╵mon rempart,
toi, mon refuge, ╵au temps de la détresse,
les peuples étrangers ╵viendront à toi
des confins de la terre
en proclamant :
« Nos pères n’ont eu en partage ╵que des idoles mensongères,
des divinités inutiles ╵qui ne servent à rien.
20Un homme pourrait-il ╵se fabriquer des dieux ?
Ce ne sont pas des dieux ! »
21C’est pourquoi, je vais leur faire connaître,
oui, cette fois,
je leur ferai connaître ╵comment j’agis avec puissance,
et ils sauront alors ╵que je suis l’Eternel.
Den kommande nöden
1Herrens ord kom till mig: 2”Du ska inte gifta dig och skaffa dig barn på denna plats, 3för så säger Herren om de barn som föds på denna plats och deras föräldrar som de föds till: 4’De ska dö av fruktansvärda sjukdomar. Man ska inte sörja dem eller begrava dem, utan de ska bli till gödsel på marken. De ska gå under genom svärd och hungersnöd, och deras kroppar ska bli till mat åt himlens fåglar och markens djur.’
5För så säger Herren: ’Gå inte in i något sorgehus, gå inte dit för att sörja med dem eller visa deltagande, för jag har tagit bort min frid, min nåd och min barmhärtighet från detta folk, säger Herren. 6Både stora och små i det här landet ska dö, utan att bli begravda eller sörjda, och ingen ska rispa sig eller raka sitt huvud för deras skull. 7Ingen ska bryta bröd för att trösta någon som sörjer en död eller ge en bägare att dricka som tröst i sorgen efter far eller mor.
8Gå inte heller till något hus där det är fest för att sitta med dem och äta och dricka.’ 9För så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Under er egen livstid, inför era egna ögon, ska jag på denna plats göra slut på alla glädjerop, allt jubel och all bröllopsglädje.’
10När du talar om allt detta för folket, kommer de att fråga dig: ’Varför har Herren bestämt något så fruktansvärt för oss? Vad har vi gjort för fel? På vad sätt har vi syndat mot Herren, vår Gud?’ 11Då ska du svara dem: ’Era förfäder övergav mig, säger Herren. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag. 12Själva har ni handlat ännu värre än era förfäder. Var och en har följt sitt onda och hårda hjärta och inte velat lyssna till mig. 13Därför tänker jag kasta ut er ur detta land till ett land som varken ni eller era förfäder känt till. Där kan ni tjäna andra gudar dag och natt, och jag kommer inte att ha något förbarmande med er.’
Befrielse ur fångenskapen
14Därför ska det komma en tid, säger Herren, när man inte längre ska säga: ’Så sant Herren lever, han som räddade Israel ut ur Egypten’, 15utan: ’Så sant Herren lever, han som ledde israeliterna ut ur landet i norr och alla andra länder han hade drivit bort dem till.’ Jag ska leda dem tillbaka till deras land som jag gav deras förfäder.
16Nu sänder jag bud efter många fiskare, säger Herren, och de ska fiska upp dem. Därefter ska jag sända bud efter många jägare som ska jaga dem från alla berg och höjder och klippskrevor. 17Jag håller ögonen på dem vad de än har för sig. De kan inte gömma sig för mig, och deras synd kan inte döljas för min blick. 18Först ska jag vedergälla dem dubbelt för deras skuld och synd, för att de har orenat mitt land med sina vidriga avgudar och fyllt min egendom med sina avskyvärdheter.”
19Herre, min styrka och min fästning,
min tillflykt på nödens dag,
till dig ska folken komma
från jordens ändar och säga:
”Lögner är allt vad våra förfäder ärvt,
värdelösa avgudar,
som inte har någon hjälp att ge.
20Kan människan själv göra gudar åt sig?
Då är de inga gudar!”
21”Därför ska jag en gång för alla
låta dem känna
min styrka och min makt.
Då ska de inse att mitt namn är Herren.”
