La Bible du Semeur

Galates 1

Salutation

1Cette lettre vous est adressée par Paul, apôtre, non par une autorité humaine, ni par l’intermédiaire d’un homme, mais par Jésus-Christ et par Dieu, le Père, qui l’a ressuscité.

Avec tous les frères et sœurs qui sont avec moi, je salue les Eglises de la Galatie.

Que la grâce et la paix vous soient accordées par Dieu notre Père et par le Seigneur Jésus-Christ. Christ s’est offert lui-même en sacrifice pour expier nos péchés, afin de nous délivrer du monde présent dominé par le mal: il a ainsi accompli la volonté de Dieu, notre Père, à qui soit la gloire pour l’éternité! Amen!

Un seul Evangile

Je m’étonne de la rapidité avec laquelle vous abandonnez celui qui vous a appelés par la grâce de Christ, pour vous tourner vers un autre Evangile[a]. Comme s’il pouvait y avoir un autre Evangile! Mais il y a des gens qui sèment le trouble parmi vous et qui veulent renverser l’Evangile de Christ. Eh bien, si quelqu’un – même nous, même un ange du ciel – vous annonçait un Evangile différent de celui que nous vous avons annoncé, qu’il soit maudit[b]! Je l’ai déjà dit et je le répète maintenant: si quelqu’un vous prêche un autre Evangile que celui que vous avez reçu, qu’il soit maudit!

10 Qu’en pensez-vous maintenant? Est-ce la faveur des hommes que je recherche ou celle de Dieu? Mon désir est-il de plaire aux hommes? Si je cherchais encore à plaire aux hommes, je ne serais pas serviteur de Christ.

La défense de l’Évangile

L’Evangile reçu de Christ

11 Je veux que vous le sachiez, frères et sœurs: l’Evangile que je vous ai annoncé n’est pas le fruit d’une pensée humaine. 12 Car je ne l’ai reçu d’aucun homme, personne ne me l’a enseigné; c’est Jésus-Christ lui-même qui me l’a fait connaître, par une révélation.

13 Vous avez entendu parler de ma conduite passée quand j’étais adepte du judaïsme. Vous savez avec quel fanatisme je persécutais l’Eglise de Dieu, dans le but de la détruire. 14 Dans la pratique du judaïsme, j’allais plus loin que la plupart des Juifs de ma génération, et j’étais bien plus zélé qu’eux pour les traditions que j’avais reçues de mes ancêtres. 15 Mais Dieu m’avait mis à part dès avant ma naissance et, dans sa grâce, il m’a appelé à le connaître. 16 Aussi, dès qu’il lui a plu de révéler en moi son Fils pour que je l’annonce aux non-Juifs, je n’ai consulté personne. 17 Je ne me suis même pas rendu à Jérusalem pour rencontrer ceux qui étaient déjà apôtres avant moi, mais je suis parti pour l’Arabie[c]. De là, je suis retourné à Damas.

18 Ce n’est que trois ans plus tard que je suis allé à Jérusalem pour faire la connaissance de Pierre, chez qui je suis resté quinze jours. 19 A part lui et Jacques[d], le frère du Seigneur, je n’ai rencontré aucun autre apôtre[e]. 20 – Dieu m’est témoin que je ne mens pas en vous écrivant cela. – 21 Ensuite je me suis rendu dans les districts de la Syrie et de la Cilicie. 22 Mais les chrétiens des Eglises de la Judée ne me connaissaient pas personnellement. 23 Ils avaient seulement entendu dire: «Celui qui, autrefois, nous persécutait, prêche maintenant la foi qu’il voulait détruire.» 24 Et ils louaient Dieu à mon sujet.

Notas al pie

  1. 1.6 Ceux qui prêchaient cet «autre Evangile» exigeaient, en plus de la foi en Christ, le respect de la Loi juive (circoncision, obéissance aux commandements, moraux et rituels, séparation d’avec les non-Juifs).
  2. 1.8 Litt. anathème. Dans la communauté juive, celui qui était anathème n’avait plus le droit d’enseigner. Ce qui était anathème ne devait plus être touché par personne. Ceux que l’apôtre déclare anathèmes sont donc livrés à la colère de Dieu et à son jugement (voir 1 Co 16.22; Rm 9.3 où le même mot apparaît).
  3. 1.17 Région au sud et à l’est du territoire israélite correspondant au royaume des Nabatéens (voir note 2 Co 11.32). Beaucoup de Juifs y vivaient. Paul, conformément à son apostolat, a annoncé l’Evangile à ses compatriotes. C’est ce qui a justifié l’action du roi Arétas contre lui (2 Co 11.32).
  4. 1.19 Jacques, frère de Jésus, était l’un des principaux responsables de l’Eglise de Jérusalem.
  5. 1.19 Autre traduction: je n’ai vu aucun autre apôtre, mais j’ai seulement vu Jacques, le frère du Seigneur.

Swedish Contemporary Bible

Galatians 1

Hälsning

1Från Paulus, en apostel[a] som inte är utsänd av människor, eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus[b] själv och av Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda.

2Jag och alla de troende[c] här hälsar till församlingarna i Galatien.

3Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, 4som offrade sig för våra synder för att rädda oss från den här onda tidsåldern, så som vår Gud och Fader ville. 5Härligheten tillhör honom i all evighet, amen.

Galaterna har övergett det sanna budskapet

6Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som genom Kristus nåd kallade er och vänder er bort till ett annat ”evangelium”, 7trots att det inte finns något annat. Det är bara några som vill ställa till med förvirring bland er genom att förvränga evangeliet om Kristus.

8Men om någon, om det så vore vi själva eller en ängel från himlen, förkunnar ett annat ”evangelium” än det vi har förkunnat för er, så må han vara förbannad. 9Jag upprepar det jag redan tidigare har sagt: om någon förkunnar ett annat ”evangelium” än det ni har tagit emot, så må han vara förbannad.

10Försöker jag nu hålla mig väl med människor, eller med Gud? Är det människors gillande jag söker? Om jag nu fortfarande försökte hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna tjäna Kristus.

Paulus budskap kommer från Jesus själv

11Syskon, jag försäkrar er att det evangelium som jag har förkunnat inte är något som människor har tänkt ut. 12Jag har inte heller fått eller lärt mig det genom någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus själv.

13Ni har ju hört hurdan jag var förut, som en övertygad anhängare av den judiska religionen, hur jag förföljde Guds församling och gjorde allt för att utrota den. 14Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och var ivrigare än de att följa alla de traditioner jag ärvt av mina förfäder.

15Men redan innan jag föddes hade Gud utsett mig, och han kallade mig genom sin nåd. 16Han lät sin Son visa sig för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom till hedningarna. Då sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd. 17Jag for inte upp till Jerusalem för att leta upp de män som var apostlar före mig. Jag begav mig istället till Arabien[d], och återvände sedan till Damaskus. [e]18Det dröjde hela tre år innan jag for upp till Jerusalem för att besöka Kefas[f], och jag stannade då hos honom i två veckor. 19Några andra apostlar träffade jag inte, förutom Jakob, Herrens bror. 20Vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er. 21Sedan fortsatte jag till Syrien och Kilikien. 22Jag var okänd för Kristus församlingar i Judeen. 23Det enda de hade hört var ett rykte: ”han som förut förföljde oss förkunnar nu själv den tro han ville utrota.” 24Och de hyllade Gud för min skull.

Notas al pie

  1. 1:1 Eller sändebud.
  2. 1:1 Se not till Matt 1:1.
  3. 1:2 Ordagrant: bröder. Ordet översätts även (tros)syskon.
  4. 1:17 Nabatéernas land söder om Damaskus och öster om Jordanfloden.
  5. 1:17 Paulus gick kanske ut i ödemarken för att meditera och återvände sedan till staden där han hade börjat tro på Kristus.
  6. 1:18 Kefas är det arameiska namnet för Petrus (grek.), och de båda betyder klippa.