Ezéchiel 7 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

Ezéchiel 7:1-27

Le jour de la fin arrive

1L’Eternel m’adressa la parole et me dit :

2O toi, fils d’homme, ╵voici ce que déclare ╵le Seigneur, l’Eternel,

au pays d’Israël : ╵La fin est arrivée !

Aux quatre extrémités ╵du pays, c’est la fin !

3Oui, maintenant, ╵c’en est fini de toi,

car je vais déchaîner ╵contre toi ma colère

et je vais te juger ╵pour ta conduite :

je te ferai payer ╵toutes tes abominations.

4Je n’aurai pas pour toi ╵un regard de pitié,

je serai sans merci,

je te rétribuerai ╵pour ta conduite,

et, de tes abominations, ╵tu resteras coupable ;

et vous reconnaîtrez ╵que je suis l’Eternel.

5Voici ce que vous dit ╵le Seigneur, l’Eternel :

Un malheur, oui un malheur sans pareil

va survenir !

6La fin arrive. ╵C’est vrai, elle arrive la fin,

c’en est fini de toi,

la voilà qui arrive.

7La ruine vient pour toi, ╵habitant du pays !

Oui, le moment arrive,

le jour est proche7.7 Voir 13.5 ; 22.21-22 ; Es 2.12 ; Jl 1.15 ; 2.1 ; 4.14 ; Am 5.18 ; Ab 15 ; So 1.7..

Voici : sur les montagnes, ╵c’est la consternation ╵au lieu des cris de joie.

8Maintenant, sans tarder, ╵moi, je vais déverser ╵ma colère sur toi,

et j’irai jusqu’au bout ╵de tout mon courroux contre toi.

Oui, je te jugerai ╵pour ta conduite,

je te ferai payer ╵toutes tes abominations.

9Je n’aurai pas pour toi ╵un regard de pitié,

je serai sans merci,

je te rétribuerai ╵pour ta conduite

et, de tes abominations, ╵tu resteras coupable,

et vous reconnaîtrez ╵que c’est moi, l’Eternel, ╵qui vous aurai frappés.

La ruine se prépare

10Voici le jour ! ╵Elle arrive la ruine !

Oui, elle se prépare,

et le bâton qui va frapper fleurit,

l’arrogance s’épanouit,

11la violence se dresse

pour servir de bâton ╵à la méchanceté.

Il ne restera rien ╵ni de ce peuple,

de ces multitudes bruyantes,

ni de tout son tumulte7.11 tumulte: sens incertain.,

ni de sa gloire.

12Le temps arrive,

le jour approche :

que celui qui achète ╵ne se réjouisse pas,

et que celui qui vend ╵ne se désole pas,

car la colère plane

sur toute cette multitude,

13parce que le vendeur ╵ne retrouvera pas ╵ce qu’il avait vendu,

même s’il demeurait ╵au nombre des vivants.

En effet, la révélation ╵concernant cette multitude ╵ne sera jamais révoquée :

à cause de ses fautes, ╵aucun d’eux ne pourra ╵sauver sa vie.

14On sonnera du cor, ╵et l’on se tiendra prêt,

mais aucun n’ira au combat

car ma colère plane ╵sur toute cette multitude.

Pas d’échappatoire

15Au dehors de la ville, ╵c’est l’épée qui sévit,

au dedans, c’est la peste ╵et la famine.

Celui qui est aux champs

périra par l’épée,

et celui qui est dans la ville,

la peste et la famine ╵le feront succomber.

16Si quelque rescapé ╵parvient à s’échapper,

il s’enfuira vers les montagnes

tout comme les colombes des vallées.

Et ils gémiront tous7.16 L’ancienne version grecque a : et je les ferai mourir.,

chacun pour son péché.

17Leurs mains pendront sans force

et leurs genoux flageoleront.

18Ils porteront ╵des habits de toile de sac

et la frayeur les saisira,

la honte se lira ╵sur chacun des visages,

toutes les têtes ╵seront rasées7.18 Marques de deuil et de tristesse..

19Ils jetteront ╵leur argent dans les rues,

et considéreront ╵leur or comme souillé,

car ni l’argent ni l’or ╵ne pourront les sauver

au jour de la colère ╵de l’Eternel,

ni apaiser leur faim ;

ils ne satisferont ╵aucun de leurs désirs,

car c’est l’argent et l’or ╵qui les ont fait tomber

dans le péché.

20Ils ont mis leur orgueil ╵dans leurs parures magnifiques

et ils s’en sont servis ╵pour fabriquer ╵des idoles abominables ╵et exécrables.

C’est pourquoi tout cela ╵je le rendrai souillé pour eux :

21je le livrerai à des étrangers ╵pour qu’ils le pillent,

comme butin ╵aux méchants de la terre

qui viendront souiller tout cela.

22Je détournerai d’eux ma face

et l’on profanera ╵le lieu que je chéris.

Des brigands y pénétreront ╵et le profaneront.

23Fabriquez-vous des chaînes,

car les crimes font loi ╵dans ce pays,

et la ville est remplie de violence.

24J’amènerai ici ╵les pires des peuples païens

afin qu’ils prennent possession ╵de leurs maisons.

J’abattrai l’orgueil des puissants,

leurs sanctuaires7.24 leurs sanctuaires: selon l’ancienne version grecque. Le texte hébreu traditionnel a : ceux qui les sanctifient. seront profanés.

25Voici : la ruine vient,

ils chercheront la paix ╵sans pouvoir la trouver.

26Désastre sur désastre ╵viendront les submerger,

il y aura un afflux incessant ╵de mauvaises nouvelles.

Ils solliciteront ╵en vain quelque révélation ╵de la part du prophète,

la loi fera défaut au prêtre

et les responsables du peuple ╵seront dépourvus de conseil.

27Le roi prendra le deuil,

et le prince sera vêtu ╵des habits des temps de malheur,

le peuple du pays ╵aura les mains tremblantes.

C’est d’après leur conduite ╵que je les traiterai

et je les jugerai ╵selon leurs propres règles,

et ils reconnaîtront ╵que je suis l’Eternel.

Swedish Contemporary Bible

Hesekiel 7:1-27

Herrens vrede drabbar hela landet

1Herrens ord kom till mig: 2”Människa, så säger Herren, Herren till Israels land:

’Slutet har kommit, slutet har kommit

för landets fyra hörn.

3Nu är slutet över dig,

för jag ska låta min vrede komma över dig

och döma dig för dina gärningar,

ge dig igen för allt det askyvärda du gjort.

4Jag ska inte ha något förbarmande med dig,

inte skona dig.

Jag ska verkligen straffa dig

för vad du har gjort,

för alla dina avskyvärda handlingar.

Då ska ni inse att jag är Herren.’

5Så säger Herren, Herren:

’Den ena olyckan ska komma efter den andra.7:5 Eller: En olycka kommer, en unik olycka kommer.

6Slutet har kommit, slutet har kommit,

det har rest sig mot dig.

Se, det kommer!

7Din dom kommer över dig,

du som bor i landet,

tiden närmar sig, dagen är inne,

bestörtning, inga glädjerop på bergen.7:7 Ordet domär en högst osäker översättning av ett hebreiskt ord vars betydelse är oviss. Grundtextens innebörd är också osäker när det gäller inga glädjerop på bergen.

8Snart ska jag tömma ut min vrede över dig,

ösa ut min förbittring på dig,

och döma dig för dina gärningar,

ge dig igen för allt det askyvärda du gjort.

9Jag ska inte ha något förbarmande med dig,

inte skona dig.

Jag ska ge dig igen

för vad du har gjort,

dina avskyvärda handlingar ska komma över dig själv.

Då ska ni inse att det är jag, Herren, som slår er.

10Dagen är inne, domen kommer,

den närmar sig.

Staven blomstrar,

övermodet frodas.7:10 För domen se not till v. 7 (första delen). Staven är i sammanhanget ett svårtolkat ord, eftersom dess naturligaste syftning skulle vara Arons stav, men den poetiska parallellismen med följande rad gör denna tolkning svår. Ett alternativ skulle kunna vara en annan vokalisering i den hebreiska texten (där det från början inte fanns några vokaltecken), som skulle ge betydelsen orättvisa, laglöshet.

11Våldet har växt till en ondskans stav.

Inget av folket blir kvar,

ingen från den där hopen,

inget av deras rikedom,

inget av värde.7:11 Grundtextens innebörd är osäker.

12Tiden är inne, dagen drar allt närmare.

Köparen ska inte glädja sig

och säljaren inte sörja,

för vreden drabbar hela hopen.

13Säljaren ska inte återvända till det han sålt,

så länge de lever,

för vreden7:13 Egentligen synen, men här följer översättningen ett rättelseförslag i grundtexten, som verkar mer troligt i sammanhanget. drabbar hela hopen.

För deras synders skull

ska ingen av dem få behålla livet.

14De blåser i hornet

och gör sig redo,

men ingen drar ut till strid,

för min vrede drabbar hela hopen.

15Svärdet härjar där ute,

pest och hungersnöd där inne.

Den som är ute på fälten

dör genom svärdet,

den som är inne i staden

går under genom hungersnöd och pest.

16De som undkommer och flyr

är uppe i bergen,

klagande som duvor i dalarna,

var och en över sin synd.

17Alla står där handfallna,

allas knän blir som vatten.7:17 Dvs. mjuka, ostadiga. I Septuaginta är bildspråket starkare – en människa kan inte hålla tillbaka sin urin i extrema spänningstillstånd.

18De klär sig i säcktyg

och höljer sig i skräck,

skam täcker deras ansikten,

och allas huvuden är rakade.

19De kastar sitt silver på gatan,

och deras guld har blivit orent.

Deras silver och guld kan inte rädda dem

Herrens vredes dag.

Dessa ägodelar kan varken tillfredsställa deras hunger

eller fylla deras magar.

Sådant har fått dem att falla i synd.

20Dess härliga glans blev deras stolthet,

de gjorde av det sina vidriga avgudar

och sina avskyvärda bilder.

Därför gör jag det till orenhet för dem.

21Jag ska ge det som byte till främlingar

och som rov till jordens gudlösa,

och de kommer att vanhelga det.

22Jag ska vända mig bort från dem,

och de kommer att vanhelga min dyrbarhet7:22 Syftar antingen på templet eller dess allra heligaste, Jerusalem eller möjligen hela landet (se följande vers)..

Våldsmän ska komma in och vanhelga den.

23Gör i ordning kedjor,

för landet är fullt av blodsutgjutelse

och staden full av våld.

24Jag ska leda dit de värsta folken,

och de ska inta deras hem.

Jag ska göra slut på de starkas övermod,

och deras helgedomar ska vanhelgas.

25Ångesten kommer,

och de söker efter frid, men finner ingen.

26Olycka ska komma efter olycka,

sorgebud ska följa sorgebud.

De försöker få en syn av en profet.

Prästen saknar lagen,

och de äldste har inga råd.

27Kungen sörjer,

fursten klär sig i fasa7:27 Ett ofta förekommande ord hos Hesekiel, som vanligtvis syftar på någon form av ödeläggelse (t.ex. 6:14).,

och landets folk står med darrande händer.

Jag ska ge dem igen för vad de gjort

och döma dem så som de själva har dömt.

Då ska de inse att jag är Herren.’ ”