Le jugement de Jérusalem
La vocation d’Ezéchiel
1Le cinquième jour du quatrième mois de la trentième année1.1 Probablement le quatrième mois de la trentième année de la vie d’Ezéchiel, l’âge auquel il aurait dû commencer à exercer ses fonctions sacerdotales (Nb 4.3)., je me trouvais parmi les déportés, près du canal du Kebar1.1 Le Kebar: grand canal relié à l’Euphrate, au sud de Babylone.. Le ciel s’ouvrit et Dieu m’envoya des visions.
2Le cinquième jour du mois de cette année-là, c’est-à-dire la cinquième année de la captivité du roi Yehoyakîn1.2 C’est-à-dire juillet 593 av. J.-C. Sur la captivité de Yehoyakîn, voir 2 R 24.8-17 ; 2 Ch 36.9-10., 3l’Eternel adressa la parole à Ezéchiel, fils du prêtre Bouzi, au pays des Chaldéens, près du canal du Kebar. Là, la main de l’Eternel reposa sur lui.
Ezéchiel contemple la gloire de Dieu
4Je vis soudain un vent de tempête venant du nord qui poussait devant lui un énorme nuage sillonné d’éclairs. Ce nuage était entouré d’une clarté éblouissante. En son centre, il y avait l’éclat d’un métal au milieu du feu1.4 Pour les v. 4-28, voir 10.1-22 ; cf. Ap 4.. 5En son milieu, je distinguais quelque chose qui ressemblait à quatre êtres vivants ; par leur aspect, ils ressemblaient à des hommes1.5 Selon 10.15, ces êtres vivants sont des chérubins (voir Ex 25.17 et note).. 6Chacun d’eux avait quatre faces et quatre ailes. 7Leurs jambes étaient droites ; leurs pieds étaient comme ceux d’un taureau et brillaient comme du bronze poli. 8Sous leurs ailes, et à leurs quatre côtés, apparaissaient des mains humaines, et chacun des quatre avait ses faces et ses ailes. 9Leurs ailes se touchaient l’une l’autre par leurs extrémités. Quand ils se déplaçaient, ils ne se tournaient pas, mais chacun avançait droit devant soi. 10Leurs faces ressemblaient à celle d’un homme, et ils avaient tous les quatre une face de lion à droite, une face de taureau à gauche, et une face d’aigle. 11Chacun d’eux avait deux paires d’ailes : deux de ces ailes se déployaient vers le haut et chacune touchait une aile d’un autre être vivant de son côté, les deux autres couvraient leurs corps. 12Chacun d’eux avançait droit devant soi, ils allaient là où l’Esprit1.12 En hébreu, il y a un jeu sur les deux sens possibles du terme : vent et Esprit. les poussait à aller sans qu’aucun d’eux ne se tourne pour se déplacer.
13Ces êtres vivants avaient l’aspect de braises1.13 Selon le texte hébreu traditionnel. L’ancienne version grecque a : au milieu de ces êtres vivants, il y avait des braises… incandescentes, et de torches brillantes : ils paraissaient embrasés comme des torches brillantes. Le feu courait entre ces êtres vivants ; ils avaient l’éclat du feu et des éclairs jaillissaient de ce feu. 14Ces êtres couraient, allant et venant en tous sens, comme des éclairs.
15En contemplant ces êtres vivants, j’aperçus à côté de chacun d’eux une roue qui touchait terre, vers leurs quatre faces. 16Les quatre roues étaient pareilles : elles semblaient faites en chrysolithe1.16 Pierre précieuse importée d’Espagne. et paraissaient encastrées l’une au milieu de l’autre. 17Elles pouvaient donc se déplacer dans les quatre directions sans pivoter. 18Les jantes des quatre roues étaient d’une dimension énorme et terrifiante. Elles étaient couvertes d’yeux sur toute leur circonférence. 19Quand les êtres vivants se déplaçaient, les roues se déplaçaient à côté d’eux, et quand ils s’élevaient de terre, elles s’élevaient aussi. 20Ils allaient là où l’Esprit1.20 Voir 1.12 et note. les poussait à aller. Les roues s’élevaient en même temps qu’eux, car l’Esprit qui animait les êtres vivants animait aussi les roues. 21Quand les êtres vivants s’avançaient, se tenaient arrêtés ou s’élevaient de terre, les roues s’avançaient, se tenaient arrêtées ou s’élevaient de terre en même temps qu’eux, car l’Esprit qui animait les êtres vivants animait aussi les roues.
22Au-dessus de la tête de ces êtres vivants s’étendait quelque chose qui ressemblait à une étendue céleste et qui avait l’éclat éblouissant du cristal. 23Sous cette étendue, ils tendaient leurs ailes jusqu’à toucher celles de leurs voisins, et chacun en avait deux qui lui couvraient le corps. 24Quand ils se déplaçaient, j’entendais le bruit de leurs ailes, un bruit semblable au grondement de grosses eaux ou à la voix du Tout-Puissant, c’était un bruit de grand tumulte comme celui d’un campement guerrier. Quand ils s’arrêtaient, ils abaissaient leurs ailes. 25Alors une voix retentit au-dessus de l’étendue céleste qui surplombait leur tête. 26Par-dessus cette étendue apparaissait comme une pierre de saphir qui avait la forme d’un trône, et au-dessus de ce qui ressemblait à un trône, au point le plus élevé, se tenait un être ayant l’aspect d’un homme. 27Je vis que la partie supérieure de son corps, au-dessus de ce qui ressemblait à sa taille, avait un éclat étincelant et l’aspect du feu tout autour, et la partie inférieure semblait comme baignée de feu et répandait autour d’elle une vive clarté. 28La clarté qui l’environnait avait l’aspect de l’arc-en-ciel qui resplendit dans les nuées en un jour de pluie. C’est ainsi que m’apparut ce qui ressemblait à la gloire de l’Eternel. A cette vue, je tombai la face contre terre, et j’entendis quelqu’un me parler.
Syner, symbolhandlingar, budskap om dom och straff
(1:1—24:27)
Synen med de fyra varelserna och Herrens härlighet
1I det trettionde året,1:1 Det är omdiskuterat varifrån dessa trettio år ska räknas, från Jojakins exil eller från profetens födelse. Det senare verkar dock troligt; Hesekiel var präst, och prästerna började sin tjänstgöring vid trettioårsåldern. Han fick sin profetkallelse i juli 593 f.Kr., och av allt att döma är det detta år som avses. på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kevar, öppnades himlen, och jag fick se syner från Gud.
2Den femte dagen i månaden, under femte året av kung Jojakins fångenskap, 3kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldéernas land, vid floden Kevar. Där rörde Herrens hand vid honom.
4Jag såg en stormvind komma från norr, ett enormt moln med flammande eld, omgivet av ett ljussken. I dess innersta, mitt i elden, glänste det som av glödande metall1:4 Det hebreiska ordets, som här översätts med glödande metall, betydelse är osäker. Andra tolkningar: vitt guld, ädelsten.. 5Där inne syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor, 6men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar. 7Deras ben var raka, men fötterna liknade en kalvs klövar och glänste som polerad koppar. 8Under vingarna hade de människohänder på alla fyra sidorna1:8 Eller …åt fyra håll.. Alla fyra hade ansikten och vingar.
9Deras vingar vidrörde varandra, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om. 10Deras ansikten liknade en människas ansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte på högra sidan, alla fyra hade ett tjuransikte på vänstra sidan, och alla fyra hade ett örnansikte. 11Sådana var deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Var och en hade två vingar som de vidrörde varandra med, och två som täckte deras kropp. 12Var och en av dem gick rakt fram. De gick dit anden1:12 Kan också syfta på Guds Ande, men i ljuset av v. 20, där varelsernas ande klart står omtalad är det troligare att det även här är frågan om deras ande. I Hesekiels bok står Anden/ande(n) ofta omtalad, och i många fall är det svårt att se om ordet syftar på Guds Ande eller någon annans; samma hebreiska ord används också om vind. gick, och de gick utan att vända sig. 13Varelsernas gestalter liknade glödande koleld och brinnande facklor.1:13 Eller: Mellan varelserna var något som liknade…. Grundtexten är svårtolkad. Elden rörde sig fram och tillbaka mellan varelserna, och blixtar sköt fram ur den. 14De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.
15Jag såg på de fyra varelserna och lade märke till ett hjul på marken bredvid var och en av dem. 16Hjulen såg ut och var konstruerade så att de gnistrade som krysolit. Alla fyra var likadana och tycktes vara gjorda så att varje hjul var inneslutet i ett annat hjul. 17De kunde gå i alla fyra riktningarna utan att vända sig. 18Hjulringarna var höga och fruktansvärda, alla fyra försedda med ögon runtom.
19När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När varelserna lyfte över jorden, lyfte också hjulen. 20De gick dit anden gick, och hjulen lyfte tillsammans med dem, för deras ande var i hjulen. 21När varelserna rörde sig, rörde sig även hjulen, när varelserna stannade, stannade även hjulen, och när varelserna lyfte över jorden, lyfte hjulen tillsammans med dem, eftersom varelsernas ande var i hjulen.
22Över varelsernas huvuden var något som liknade ett himlavalv, fruktansvärt glänsande som iskristaller, utbrett över deras huvuden. 23Under valvet var deras vingar utsträckta mot varandra, och med två vingar täckte de var och en sin kropp. 24Jag hörde bruset från deras vingar, när de rörde sig, som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst, som larmet från en armé. När de stannade sänkte de vingarna. 25En röst hördes från himlavalvet över dem när de stannade med sänkta vingar.
26Däruppe ovanför valvet över dem stod något som liknade en tron gjord av safirsten, och på det som liknade en tron satt någon som såg ut som en människa. 27Jag såg att det som tycktes vara hans höfter och uppåt var som glödande metall, som omgivet av eld. Neråt från det som tycktes vara hans höfter såg jag något som liknade eld, omgivet av ett ljussken. 28Ljusskenet som syntes runt omkring honom var som en båge i skyn en regnig dag.
Så såg det ut, det som liknade Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken. Då hörde jag rösten av någon som talade.
