La gloire future de Jérusalem
1Pousse des cris de joie, ╵toi qui étais stérile54.1 Il s’agit de Jérusalem.,
toi qui n’enfantais pas !
Eclate en chants joyeux, ╵crie d’allégresse,
toi qui n’as pas connu ╵les douleurs de l’enfantement !
Car l’Eternel déclare :
Les enfants de la délaissée54.1 Terme qui s’applique au pays dévasté (voir 49.21 ; 50.1 ; 62.4). ╵seront bien plus nombreux
que ceux de la femme mariée54.1 Cité en Ga 4.27..
2C’est pourquoi, élargis ╵l’espace de ta tente
et déploie largement ╵les toiles qui t’abritent.
Ne les ménage pas,
allonge tes cordages,
assure tes piquets,
3car tu te répandras ╵sur ta droite et ta gauche,
et ta postérité ╵prendra possession de nations
et peuplera des villes ╵devenues solitaires.
4Ne sois pas effrayée
car tu ne seras plus honteuse,
et ne sois pas confuse
car tu n’auras plus à rougir.
Tu oublieras la honte ╵de ton adolescence
et tu ne te souviendras plus
du déshonneur de ton veuvage,
5car celui qui t’a faite ╵c’est ton époux.
Il a pour nom : ╵le Seigneur des armées célestes.
Celui qui te délivre ╵c’est le Saint d’Israël,
celui que l’on appelle : ╵le Dieu du monde entier.
6L’Eternel te rappelle
comme un époux rappelle ╵la femme abandonnée,
à l’esprit accablé,
la compagne de la jeunesse ╵qu’il aurait répudiée.
C’est ce que déclare ton Dieu.
7Pour un petit moment,
je t’ai abandonnée,
mais avec beaucoup de tendresse
je vais te rassembler.
8Dans le déchaînement ╵de mon indignation,
je t’ai caché ma face ╵pour un petit instant,
mais dans mon amour éternel,
j’ai de la tendresse pour toi.
C’est là ce que déclare ╵ton libérateur, l’Eternel.
9Car il en est pour moi ╵comme au temps de Noé54.9 Voir Gn 9.8-17. Certains manuscrits ont : comme des eaux, à l’époque de Noé..
J’avais juré alors
que les eaux du déluge ╵ne submergeraient plus la terre.
De même, je fais le serment
de ne plus m’irriter ╵à ton encontre,
et de ne plus t’adresser de reproches.
10Même si les montagnes ╵se mettaient à partir,
même si les collines ╵venaient à chanceler,
mon amour envers toi ╵ne partira jamais ;
mon alliance de paix ╵ne chancellera pas,
déclare l’Eternel, ╵rempli de tendresse pour toi.
La nouvelle Jérusalem
11O cité malheureuse, ╵battue par la tempête,
privée de réconfort :
dans un mortier de jaspe, ╵j’enchâsserai tes pierres
et je te fonderai ╵sur des saphirs54.11 Pour les v. 11-12, voir Ap 21.18-21..
12Je sertirai tes tours ╵de créneaux en rubis,
je te ferai des portes ╵en pierres d’escarboucle
et je t’entourerai ╵d’un rempart de pierres précieuses.
13Tous tes enfants seront ╵instruits par l’Eternel54.13 Cité en Jn 6.45.
et la paix de tes fils ╵sera très grande.
14Tu seras affermie ╵par la justice,
à l’abri de toute oppression ;
tu n’auras rien à craindre,
car la terreur sera bannie
et elle ne t’atteindra plus.
15Si l’on s’attroupe contre toi,
je n’y serai pour rien.
Et ceux qui s’attrouperaient contre toi
tomberont devant toi.
16Moi, j’ai créé le forgeron
qui attise les braises
et en retire une arme ╵façonnée pour l’usage ╵auquel il la destine.
Et j’ai aussi créé
le destructeur ╵pour la dévastation.
17Toute arme fabriquée ╵pour te faire du mal
n’atteindra pas son but,
et tu pourras confondre
tous tes accusateurs ╵en jugement,
car tel est l’apanage ╵des serviteurs de l’Eternel
et c’est ainsi ╵que je leur fais justice,
l’Eternel le déclare.
Sions upprättelse
1”Sjung av glädje, du ofruktsamma,
du som aldrig fött barn!
Stäm upp en glädjesång, ropa av glädje,
du som aldrig fött!
Den övergivna ska ha fler barn
än hon som har en man, säger Herren.
2Gör din tältplats större,
spänn ut dina tältdukar, snåla inte!
Förläng tältlinorna, förstärk pluggarna.
3För du ska breda ut dig åt både norr och söder,
dina ättlingar ska fördriva de främmande folken
och ta ödelagda städer i besittning.
4Var inte rädd! Du ska inte längre behöva skämmas.
Blygs inte, för du ska inte förödmjukas.
Du ska glömma din ungdoms skam
och inte mer komma ihåg förnedringen av att vara änka.
5Din skapare är din man.
Härskarornas Herre är hans namn.
Han är din befriare, Israels Helige,
han som kallas hela jordens Gud.
6Herren ska kalla på dig igen,
du övergivna och bedrövade kvinna,
som gifte dig ung men blev förskjuten,
säger din Gud.
7Jag övergav dig under en kort tid,
men nu ska jag i min stora barmhärtighet än en gång församla dig.
8I ett ögonblicks vrede dolde jag mitt ansikte för dig,
men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,
säger Herren, din befriare.
9På Noas tid svor jag att aldrig mer låta
Noas flod komma över jorden igen.
Nu svär jag att min vrede
eller bestraffning aldrig mer ska drabba dig.
10Om så bergen rämnar och höjderna flyttar sig,
ska jag aldrig någonsin svika dig
och mitt fredsförbund aldrig brytas,
säger Herren, han som visar dig barmhärtighet.
11Du plågade, du tröstlösa,
du som drabbats så av stormar,
jag ska bygga upp dina stenar med spetsglans,
och din grund med safirer.
12Jag gör dina tinnar av rubiner,
portar av glänsande juveler
och murar av ädelstenar.
13Alla dina barn ska undervisas av Herren,
och dina barn ska få leva i stor fred.
14I rättfärdighet ska du befästas.
Du ska vara långt från förtryck
och inte ha något att frukta,
Terror ska inte nå dig
utan vara långt från dig.
15Om någon går till anfall mot dig,
så kommer det inte från mig.
Den som angriper dig
ska falla för dig.
16Jag har skapat smeden,
som blåser på kolelden
och smider ett vapen för dess bruk.
Jag skapar förgöraren som förstör.
17Men inget vapen som smids mot dig
ska ha någon framgång,
och var och en som talar mot dig ska du döma skyldig.
Detta är Herrens tjänares lott.
Deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren.
