Le premier chant du Serviteur
1Voici mon serviteur, ╵que je soutiens,
celui que j’ai choisi, ╵qui fait toute ma joie.
Je lui ai donné mon Esprit
et il établira ╵le droit pour tous les peuples42.1 Voir Mt 3.17 ; 17.5 ; Mc 1.11 ; Lc 3.22 ; 9.35. Les v. 1-4 sont cités en Mt 12.18-21..
2Mais il ne criera pas,
il n’élèvera pas la voix,
il ne la fera pas ╵entendre dans les rues.
3Il ne brisera pas ╵le roseau qui se ploie
et il n’éteindra pas ╵la flamme qui faiblit,
mais il établira le droit ╵selon la vérité.
4Il ne faiblira pas,
et il ne ploiera pas
jusqu’à ce qu’il ait établi ╵le droit sur terre,
jusqu’à ce que les îles ╵et les régions côtières ╵mettent leur espoir en sa loi.
5Car voici ce que dit ╵l’Eternel Dieu
qui a créé les cieux ╵et les a déployés,
lui qui a disposé la terre ╵avec tout ce qu’elle produit,
qui a donné la vie ╵aux hommes qui la peuplent
et le souffle de vie ╵à ceux qui la parcourent :
6Moi, l’Eternel, ╵moi, je t’ai appelé ╵dans un juste dessein
et je te tiendrai par la main ;
je te protégerai ╵et je t’établirai
pour conclure une alliance avec le peuple,
pour être la lumière des peuples étrangers42.6 Voir Es 49.8. Cité en Ac 13.47 ; allusion en Lc 2.32 (voir Jn 8.12 ; Ac 26.23).,
7pour ouvrir les yeux des aveugles,
pour tirer du cachot ╵les prisonniers,
de la maison d’arrêt ╵ceux qui habitent les ténèbres.
8Moi, je suis l’Eternel, ╵tel est mon nom.
Et je ne donnerai ╵ma gloire à aucun autre.
Je ne livrerai pas ╵mon honneur aux idoles.
9Les événements du passé ╵se sont produits.
Et maintenant, j’annonce ╵des événements tout nouveaux ;
avant qu’ils germent,
je vous les fais connaître.
Le cantique nouveau
10Chantez à l’Eternel ╵un cantique nouveau,
entonnez sa louange ╵aux confins de la terre,
vous qui voguez sur mer,
et vous qui la peuplez,
vous les îles ╵et les régions côtières, ╵vous qui les habitez !
11Désert et villes du désert,
campements de Qédar, ╵élevez votre voix !
Habitants de Séla42.11 Qédar désigne le désert Arabique et ses tribus nomades, Séla la capitale fortifiée des Edomites (voir note 2 R 14.7), dont les Nabatéens s’empareront., ╵exultez d’allégresse !
Du sommet des montagnes, ╵poussez des cris de joie,
12et rendez gloire à l’Eternel !
Que jusque dans les îles ╵et les régions côtières, ╵on publie sa louange !
13L’Eternel sortira ╵comme un héros,
comme un homme de guerre, ╵il réveillera son ardeur,
il poussera des cris de guerre, ╵des cris terribles,
il triomphera ╵de ses ennemis.
14Je me suis tu pendant longtemps,
j’ai gardé le silence, ╵je me suis contenu
mais maintenant, ╵comme une femme qui enfante, ╵je pousse des gémissements,
et je respire en haletant.
15Je m’en vais dévaster ╵montagnes et collines
et j’en dessécherai ╵toute végétation,
je changerai les fleuves ╵et j’en ferai des îles,
j’assécherai les lacs,
16les aveugles, ╵je les ferai marcher
sur une route ╵qu’ils ne connaissent pas.
Oui, je les conduirai sur des sentiers ╵dont ils ignorent tout.
Je transformerai devant eux ╵leur obscurité en lumière
et leurs parcours accidentés ╵en terrains plats.
Tout cela, je l’accomplirai
sans rien laisser d’inachevé.
17Mais ceux qui se fient aux idoles,
qui disent aux statues ╵fabriquées de métal fondu :
« Nos dieux, c’est vous ! »
devront se retirer ╵couverts de honte.
La libération du peuple aveugle
Aux sourds et aux aveugles
18Vous les sourds, écoutez !
Vous, les aveugles, ╵regardez et voyez !
19Qui est aveugle, ╵sinon mon serviteur42.19 Il s’agit ici du peuple d’Israël, serviteur de l’Eternel (41.8 ; 43.8, 10). ?
Et qui est sourd, ╵sinon mon messager, ╵mon envoyé ?
Qui est aveugle ╵sinon celui ╵que l’Eternel réhabilite42.19 Autre traduction : celui qui m’est consacré.,
et qui est sourd ╵sinon le serviteur ╵de l’Eternel42.19 D’après deux manuscrits hébreux et un manuscrit grec. Les autres manuscrits ont : et qui est aveugle comme mon serviteur ? ?
20Tu as vu bien des choses,
tu n’as rien retenu.
Tu as l’oreille ouverte,
tu n’as rien entendu.
21Mais à cause de sa justice, ╵l’Eternel a voulu
rendre sa Loi ╵magnifique et sublime.
Un peuple pillé et dépouillé
22Et cependant, voilà un peuple ╵pillé et dépouillé42.22 Par les Babyloniens (39.6).,
ils sont tous pris au piège ╵au fond des fosses,
mis au secret dans des prisons,
ils sont pillés
et nul ne les délivre.
On les a dépouillés
et aucun ne dit : « Restitue ! »
23Qui, parmi vous, ╵prêtera donc l’oreille ?
Qui sera attentif ╵pour écouter, à l’avenir ?
24Qui a livré Jacob ╵à ceux qui le dépouillent ?
Qui livra Israël ╵à ceux qui l’ont pillé ?
N’est-ce pas l’Eternel,
envers qui nous avons péché,
et dont nous avons refusé ╵de suivre les sentiers ╵qu’il nous avait prescrits ?
Oui, ils n’ont pas ╵obéi à sa Loi.
25Alors, il a versé ╵sur Israël
l’ardeur de son courroux,
il a fait déferler sur lui ╵de violents combats.
Sa colère a flambé ╵autour de lui
sans qu’il le reconnaisse,
le feu l’a embrasé
sans qu’il y prenne garde.
Herrens utvalde
1Detta är min tjänare som jag uppehåller,
min utvalde som jag håller kär!
Jag låter min Ande komma över honom,
han ska föra ut rätten för folken.
2Han ropar inte, han skriker inte,
han låter inte sin röst höras på gatorna.
3Han krossar inte ett brutet strå,
han släcker inte en veke som tynar.
Troget för han fram rättvisan.
4Han ska inte tyna bort eller krossas
förrän han upprättat rättvisan på jorden.
Fjärran länder väntar på hans undervisning42:4 Det hebreiska ordet torah syftar dels på lagen, dels helt enkelt på undervisning. Jfr med Rom 8:2, där det grekiska ordet för lag i Nya Testamentet används för att anspela på denna ”undervisning” av Kristus..”
5Så säger Gud, Herren,
som har skapat himlarna
och spänt upp dem,
brett ut jorden och allt som kommer upp ur den,
han som ger liv åt människorna
och livsande till alla som bor där:
6”Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet.
Jag tar dig vid handen och uppehåller dig.
Jag gör dig till ett förbund för mitt folk
och till ett ljus för alla andra folk.
7Du ska öppna de blindas ögon
och befria de fångna ur fängelset,
ur fångenskap dem som sitter i mörkret.
8Jag är Herren.
Det är mitt namn,
jag ger inte min ära till någon annan,
inte mitt lov till avgudar.
9Det som har varit förut är nu förbi,42:9 Tanken kan också vara att det som förutsagts har gått i uppfyllelse.
nu förkunnar jag något nytt.
Innan det sker ska jag låta er höra om det.
En ny sång
10Sjung en ny sång till Herren!
Sjung hans pris från jordens alla ändar,
låt havet brusa och allt som finns där,
länderna bortom havet och alla som bor där.
11Låt öknen och dess städer höja sin röst,
byarna där Kedar bor.
Låt Selas befolkning sjunga av glädje,
ropa från bergens toppar.
12Ge Herren äran,
förkunna hans lov i länderna bortom havet.
13Herren drar ut med stor makt,
som en krigare upptänd av stridslust,
han ger upp ett krigsrop
och övervinner sina fiender.
14Länge har jag varit tyst,
tigit och lagt band på mig,
men nu skriker jag som en kvinna i födslovåndor,
flämtar och drar efter andan på samma gång.
15Jag ska ödelägga bergen och höjderna
och låta gräset på dem torka bort.
Jag ska förvandla floder till land
och torka ut dammarna.
16Jag ska leda de blinda på en väg som de inte känner,
föra dem fram längs okända stigar.
Jag ska göra mörkret till ljus framför dem
och göra den oländiga marken jämn.
Detta ska jag göra,
och jag ska inte överge dem.
17Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar
kommer att få ge sig iväg
i skam och förnedring.
Blinda och döva för Herrens ord
18Hör, ni döva!
Se, ni blinda!
19Vem är så blind som min tjänare,
så döv som min budbärare?
Vem är så blind som min förtrogne42:19 Grundtextens innebörd är oviss.,
så blind som Herrens tjänare?
20Han ser mycket
men bryr sig inte om det.
Han hör, men utan att lyssna.”
21Herren är rättfärdig,
därför vill han visa
att hans lag är härlig och stor.
22Men detta är ett plundrat och skövlat folk.
Alla har legat bundna i hålor,
undangömda i fängelser.
De blev utplundrade
men ingen har hjälpt dem,
de har skövlats
men ingen har sagt: ”Ge tillbaka!”.
23Vem av er vill höra det här,
ta vara på det och lyssna hädanefter?
24Vem har utlämnat Jakob åt skövling,
Israel åt plundrare?
Var det inte Herren,
han som vi har syndat mot?
De ville inte gå hans vägar
och inte heller lyssna till hans lag.
25Därför lät han sin brinnande vrede komma över dem
och drabbas av krig och våld.
Men fastän de blev prövade i eld
förstod de inte;
fastän de brändes av lågor
tog de inte varning.
