2 Samuel 2 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

2 Samuel 2:1-32

David devient roi de Juda à Hébron

1Après ces événements, David consulta l’Eternel et lui demanda s’il devait aller s’installer dans l’une des villes de Juda. L’Eternel lui répondit : Oui.

– Dans laquelle dois-je aller ?

– A Hébron.

2David s’y rendit donc avec ses deux femmes Ahinoam de Jizréel et Abigaïl, veuve de Nabal, de Karmel. 3Il emmena aussi ses compagnons et leurs familles, et ils s’établirent dans les localités aux alentours d’Hébron. 4Les dirigeants de la tribu de Juda vinrent à Hébron pour y établir David roi de leur tribu en lui conférant l’onction d’huile.

On vint informer David que les hommes de Yabesh en Galaad avaient enterré Saül. 5David leur envoya des messagers pour leur dire : Que l’Eternel vous bénisse pour avoir accompli cet acte de bonté envers votre seigneur Saül en l’ensevelissant dans un tombeau. 6A présent, que l’Eternel vous témoigne à son tour sa grande bonté. Et moi-même, je veux aussi agir envers vous avec la même bonté que la vôtre. 7Alors maintenant, soyez forts et montrez-vous vaillants ! Votre seigneur Saül est mort ; mais sachez que les gens de Juda m’ont établi roi sur eux par l’onction.

Ish-Bosheth est proclamé roi d’Israël

8Cependant Abner, fils de Ner2.8 Abner, cousin de Saül (1 S 14.50), sera le principal défenseur de la dynastie du roi défunt., général en chef de l’armée de Saül, avait emmené Ish-Bosheth, un des fils de Saül à Mahanaïm 9et l’avait fait proclamer roi sur Galaad, sur les Ashourites2.9 C’est-à-dire sur les membres de la tribu d’Aser. La version syriaque a : Asser., sur Jizréel, sur Ephraïm, sur Benjamin et sur tout Israël. 10Ish-Bosheth, fils de Saül, avait quarante ans quand il devint roi sur Israël et il régna deux ans. Mais la tribu de Juda se rallia à David 11qui régna sept ans et six mois à Hébron sur cette tribu.

La guerre civile

12Abner, fils de Ner, et les hommes d’Ish-Bosheth, fils de Saül, quittèrent Mahanaïm pour marcher sur Gabaon2.12 A 10 kilomètres au nord-ouest de Jérusalem (voir Jos 9.3). Abner veut empêcher David d’étendre son influence au nord de Juda.. 13Joab, fils de Tserouya2.13 Joab, comme Abishaï et Asaël (v. 18), était un neveu de David, fils de sa sœur., et les hommes de David se mirent aussi en marche. Les deux troupes se rejoignirent près de l’étang de Gabaon, et elles prirent position l’une en face de l’autre, de part et d’autre de cet étang. 14Abner proposa à Joab : Que quelques-uns de nos jeunes hommes se mesurent en combat singulier devant nous !

– D’accord, répondit Joab.

15Douze soldats se présentèrent pour Benjamin et pour Ish-Bosheth, fils de Saül, et douze parmi les hommes de David. 16Chaque soldat saisit son adversaire par la tête et lui plongea son épée dans le côté, si bien qu’ils tombèrent tous ensemble. On appela cet endroit près de Gabaon : le champ des Rocs2.16 En hébreu, le mot signifiant roc désigne aussi le tranchant d’une épée..

17Alors s’engagea un combat extrêmement violent. Abner et les hommes d’Israël furent battus ce jour-là par les hommes de David. 18Parmi les combattants se trouvaient les trois fils de Tserouya : Joab, Abishaï et Asaël. Asaël était agile comme une gazelle sauvage. 19Il se lança à la poursuite d’Abner et le suivit sans dévier ni à droite ni à gauche. 20Abner se retourna et demanda : Est-ce toi, Asaël ?

– Oui, c’est moi !

21– Passe à droite ou à gauche, lui dit Abner, attaque l’un de ces jeunes soldats et empare-toi de son équipement !

Mais Asaël ne voulut pas le laisser échapper. 22Abner insista : Cesse de me poursuivre. Pourquoi m’obligerais-tu à t’abattre ? Comment oserais-je ensuite regarder ton frère Joab en face ?

23Mais Asaël refusa de le lâcher. Alors Abner lui enfonça la pointe de sa lance dans le ventre et l’arme ressortit par le dos. Asaël s’affaissa sur place et mourut là. Tous ceux qui arrivèrent à l’endroit où Asaël était mort, s’arrêtèrent là.

24Joab et Abishaï continuèrent à poursuivre Abner. Le soleil se couchait quand ils atteignirent la colline d’Amma en face de Guiah, sur le chemin du désert de Gabaon. 25Alors les Benjaminites se rassemblèrent autour d’Abner en formation serrée et occupèrent le sommet d’une colline. 26Abner cria en direction de Joab : N’allons-nous pas cesser de nous combattre par l’épée ? Ne comprends-tu pas que tout cela finira par beaucoup d’amertume ? Quand est-ce que tu diras à tes hommes de ne plus poursuivre leurs compatriotes ?

27Joab répondit : Aussi vrai que Dieu est vivant, je t’assure que si tu n’avais pas parlé ainsi, mes gens vous auraient pourchassés jusqu’à demain matin.

28Puis Joab sonna du cor2.28 Marquait le début comme la fin des combats (18.16 ; 20.22)., et toute la troupe s’arrêta et cessa de poursuivre et de combattre Israël.

29Abner et ses hommes marchèrent toute la nuit dans la vallée du Jourdain, puis ils franchirent le Jourdain et traversèrent le Bitrôn2.29 Autres traductions : le ravin ou toute la matinée. pour arriver à Mahanaïm. 30Joab revint de la poursuite d’Abner et rassembla toute sa troupe ; en plus d’Asaël, dix-neuf hommes de David manquaient à l’appel. 31Mais les hommes de David en avaient tué trois cent soixante parmi les Benjaminites et les hommes d’Abner. 32Ils emportèrent le corps d’Asaël et l’enterrèrent dans le sépulcre de son père à Bethléhem2.32 Patrie de David et de sa famille (1 S 16.1).. Joab et ses hommes marchèrent toute la nuit et atteignirent Hébron au point du jour.

Swedish Contemporary Bible

2 Samuelsboken 2:1-32

Juda kröner David till kung

1Efter en tid frågade David Herren: ”Ska jag flytta tillbaka till Juda?” ”Ja”, svarade Herren. ”Till vilken stad ska jag flytta?” frågade David. Herren svarade: ”Till Hebron.”

2David flyttade då dit med sina båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Avigajil, Navals änka från Karmel. 3Han tog också med sig sina män och deras familjer och de bosatte sig i städerna runt Hebron. 4Männen i Juda kom sedan dit och smorde David till kung över hela Juda.

När David hörde att männen i Javesh i Gilead hade begravt Saul, 5skickade han dem detta budskap: ”Herren ska välsigna er för den trohet ni visat mot er herre Saul genom att begrava honom. 6Herren ska vara nådig och trofast mot er. Också jag ska belöna er, eftersom ni handlat som ni gjort. 7Fortsätt vara starka och modiga! Saul är död, men Juda har smort mig till sin kung.”

David blir kung över Israel

8Men Avner, Ners son och Sauls överbefälhavare för hären, hade fört Sauls son Ish-Boshet till Machanajim 9och gjort honom till kung över Gilead, Asher, Jisreel, Efraim, Benjamins stam och över hela Israel. 10Han var fyrtio år gammal när han blev kung och han regerade i två år. Under denna tid förblev endast Judas stam trogen David 11och han regerade över Juda i Hebron i sju år och sex månader.

Inbördeskrig

12Avner, Ners son, drog ut med Sauls son Ish-Boshets trupper från Machanajim till Givon. 13Joav, Serujas son, drog ut med Davids trupper. De möttes vid Givons damm och slog sig ner på var sin sida om dammen. 14Då sa Avner till Joav: ”Vi låter några av våra unga soldater mötas man mot man inför oss!”2:14 Tvekamp, eller kamp mellan ett begränsat antal soldater, var ett vanligt sätt att avgöra strider i det här området. Se 1 Sam 17:4, där David mötte Goljat.

Joav gick med på det, 15och tolv män ställde upp från Benjamins stam för Ish-Boshet och tolv män för David. 16Var och en grep sin motståndare i huvudet och stack sitt svärd i hans sida. Samtliga dog. Denna plats i Givon har sedan dess kallats Svärdseggarnas åker.

17Striden som då började blev mycket hård, men Avner och Israels män besegrades av Davids trupper. 18Serujas tre söner, Joav, Avishaj och Asael, var också med i striden. Asael kunde springa snabbt som en gasell på fältet, 19och han förföljde Avner utan att vika från honom åt något håll. 20Avner vände sig om och ropade: ”Är det du, Asael?”

”Ja, det är det”, ropade Asael tillbaka. 21”Jaga någon annan, angrip någon av de yngre och ta hans rustning!” skrek Avner. Men Asael fortsatte att förfölja honom.

22Då ropade Avner: ”Ge dig iväg härifrån! Jag skulle aldrig kunna se din bror Joav i ögonen om jag var tvungen att döda dig!”

23Men Asael vägrade vända om och då genomborrade Avner honom i buken med bakänden av sitt spjut. Det gick rakt igenom hans kropp och kom ut i ryggen. Asael föll till marken och dog omedelbart. Alla stannade upp när de passerade platsen där han låg.

24Men Joav och Avishaj förföljde Avner. Solen höll just på att gå ner när de kom till Ammakullen nära Giach längs vägen till Givons öken. 25Avners trupper från Benjamins stam grupperade sig bakom honom på kullens topp 26och Avner ropade ner till Joav: ”Måste vi fortsätta att döda varandra i all evighet? Förstår du inte att det kommer att sluta med katastrof? Hur länge ska du vänta innan du befaller dina män att sluta döda sina bröder?”

27Joav ropade tillbaka: ”Så sant Gud lever, om du inte hade sagt något skulle de ha fortsatt att jaga sina bröder ända till morgonen!”

28Han blåste sedan i sitt horn och hans män slutade jaga Israels trupper och striden upphörde.

29Den natten återvände Avner och hans män genom Jordandalen och gick över floden. De marscherade hela förmiddagen ända till Machanajim. 30Joav och hans män återvände också hem och när de räknade styrkorna saknades bara nitton man, förutom Asael. 31Men själva hade de dödat 360 män från Benjamins stam som hade varit med Avner.

32Joav och hans män tog med sig Asaels kropp till Betlehem och begravde honom i hans fars grav. Sedan gick de hela natten och nådde fram till Hebron i gryningen.