1 Rois 11 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

1 Rois 11:1-43

Les femmes de Salomon et son idolâtrie

1Le roi Salomon aima beaucoup de femmes étrangères, outre la fille du pharaon : des Moabites, des Ammonites, des Edomites, des Sidoniennes, des Hittites. 2Elles venaient de ces peuples étrangers au sujet desquels l’Eternel avait dit aux Israélites : « Vous ne vous unirez pas à eux, et ils ne s’uniront pas à vous ; sinon ils détourneront votre cœur et vous entraîneront à adorer leurs dieux11.2 Voir Ex 34.15-16 ; Dt 7.3-4.. » Or, c’est précisément à des femmes de ces peuples-là que Salomon s’attacha, entraîné par l’amour. 3Il eut sept cents épouses de rang princier et trois cents épouses de second rang, et toutes ces femmes détournèrent son cœur. 4En effet, lorsque Salomon fut devenu vieux, ses femmes détournèrent son cœur vers des dieux étrangers, de sorte que son cœur n’appartint plus sans réserve à l’Eternel son Dieu, à la différence de son père David. 5Il pratiqua le culte d’Astarté, la déesse des Sidoniens, et celui de Milkom, l’idole abominable des Ammonites. 6Il fit ce que l’Eternel considère comme mal, car il n’obéit pas pleinement à l’Eternel comme l’avait fait son père David. 7A cette époque, Salomon bâtit sur la colline à l’est de Jérusalem11.7 C’est-à-dire le mont des Oliviers, appelé mont de la Destruction dans 2 R 23.13. un haut lieu pour Kemosh11.7 Voir Nb 21.29 ; Jr 48.7, 13, 16., l’idole abominable de Moab, et pour Milkom11.7 D’après l’ancienne version grecque (voir v. 5 et 33). Le texte hébreu traditionnel a : Molok., l’idole abominable des Ammonites. 8Il fit de même pour toutes ses femmes étrangères pour qu’elles puissent offrir des parfums et des sacrifices à leurs dieux.

L’annonce des sanctions

9L’Eternel, qui était apparu deux fois11.9 Voir 1 R 3.4-15 ; 9.1-9. à Salomon, s’irrita contre lui, parce que son cœur s’était détaché de l’Eternel, le Dieu d’Israël. 10Il lui avait pourtant donné des ordres sur ce point, lui défendant de s’attacher à des dieux étrangers, mais Salomon désobéit aux ordres de l’Eternel. 11Alors l’Eternel lui dit : Puisque tu te conduis ainsi et que tu n’as pas respecté mon alliance et les ordres que je t’avais donnés, je t’arracherai la royauté et je la donnerai à l’un de tes sujets. 12Toutefois, à cause de ton père David, je n’accomplirai pas cette menace de ton vivant, mais j’arracherai le royaume à ton fils. 13Encore, je ne lui enlèverai pas tout le royaume, je lui laisserai une tribu à cause de mon serviteur David et à cause de Jérusalem, la ville que j’ai choisie.

La rançon de l’infidélité

14L’Eternel suscita un adversaire à Salomon : Hadad l’Edomite, un descendant de la famille royale d’Edom. 15Jadis, au temps où David avait combattu les Edomites, Joab, son chef d’armée, avait enterré les morts et tué tous les Edomites de sexe masculin. 16Il était resté pendant six mois avec toute l’armée d’Israël en Edom, jusqu’à ce qu’il eût exterminé tous les Edomites de sexe masculin. 17Hadad qui, à l’époque, était un jeune garçon, avait cependant réussi à s’enfuir en Egypte avec quelques Edomites, serviteurs de son père. 18Ils quittèrent la région de Madian et traversèrent le désert de Parân. Ils entraînèrent avec eux quelques hommes de Parân, puis se rendirent en Egypte chez le pharaon, roi d’Egypte. Celui-ci fournit à Hadad une maison, lui donna de quoi vivre et lui fit présent d’une terre. 19Hadad gagna la faveur du pharaon au point que celui-ci lui accorda pour femme sa belle-sœur, c’est-à-dire la sœur de la reine Tahpenès. 20Elle lui donna un fils qu’il appela Guenoubath. La reine Tahpenès l’éleva dans le palais du pharaon avec les fils du roi. 21En Egypte, Hadad apprit que David était mort et que Joab son général était également mort. Il demanda au pharaon l’autorisation de retourner dans son pays. 22Le pharaon lui dit : Pourquoi veux-tu rentrer chez toi ? Que te manque-t-il auprès de moi ?

– Rien, lui répondit Hadad, mais laisse-moi quand même partir11.22 L’ancienne version grecque ajoute : Hadad s’en retourna donc dans son pays. Devenu roi d’Edom, il traita Israël en ennemi..

23Dieu suscita un autre adversaire à Salomon : Rezôn, fils d’Elyada, qui s’était enfui de chez son maître Hadadézer, roi de Tsoba11.23 Petit royaume araméen au sud-est du Liban. David a vaincu son roi (2 S 8.3-8, voir note).. 24Rezôn avait rassemblé des partisans autour de lui et était devenu leur chef de bande au temps où David avait massacré les troupes de son maître. Rezôn et ses hommes marchèrent sur Damas, s’y installèrent et y prirent le pouvoir. 25Rezôn fut l’adversaire d’Israël durant tout le règne de Salomon. Pendant que Hadad s’acharnait contre Israël, Rezôn, devenu roi de Syrie, eut aussi de la haine à l’égard d’Israël.

L’exécution des sanctions se prépare

26Jéroboam, fils de Nebath, un Ephratien de Tseréda11.26 Ephratien: c’est-à-dire d’Ephraïm. Tseréda se trouvait au milieu du territoire du futur royaume du Nord., fils d’une veuve nommée Tseroua, qui avait été au service de Salomon, se révolta contre le roi 27dans les circonstances suivantes : à l’époque où Salomon faisait aménager les abords du palais pour des cultures en terrasse, et réparer une brèche dans le rempart de la Cité de David, son père, 28ce Jéroboam était un jeune homme énergique et capable. Salomon avait remarqué comment il exécutait son travail et lui avait confié la surveillance de toutes les corvées exécutées par les hommes des tribus issues de Joseph. 29A cette époque-là, Jéroboam sortit un jour de Jérusalem et fut abordé en chemin par le prophète Ahiya de Silo11.29 L’un des sanctuaires israélites datant de l’époque de la conquête de Canaan (Jos 18.1) où le coffre de l’alliance était demeuré un certain temps (1 S 1.3 ; 4.3)., vêtu d’un manteau neuf. Ils étaient tous deux seuls dans la campagne. 30Ahiya prit le manteau neuf qu’il portait, le déchira en douze morceaux 31et dit à Jéroboam : Prends pour toi dix de ces morceaux ! Car voici ce que déclare l’Eternel, le Dieu d’Israël : « J’ai décidé d’arracher le royaume à Salomon et de te confier dix tribus. 32Une seule tribu lui restera à cause de mon serviteur David et de Jérusalem, la ville que j’ai choisie parmi toutes les tribus d’Israël. 33Je ferai cela, parce que les Israélites m’ont abandonné et se sont prosternés devant Astarté la déesse des Sidoniens, devant Kemosh le dieu de Moab, et devant Milkom, le dieu des Ammonites, et parce qu’ils n’ont pas suivi les chemins que je leur ai prescrits pour faire ce que je considère comme juste et pour obéir à mes ordonnances et à mes lois comme l’a fait David, le père de Salomon11.33 Dans l’ancienne version grecque, la version syriaque et la Vulgate, les verbes de ce verset sont au singulier et Salomon en est le sujet.. 34Toutefois, ce n’est pas ce dernier que je dépouillerai de la royauté ; je le laisserai régner jusqu’à la fin de sa vie à cause de mon serviteur David que j’ai choisi et qui a obéi à mes commandements et mes ordonnances. 35Mais je reprendrai la royauté à son fils et je te donnerai dix tribus, 36laissant une tribu à son fils, afin que mon serviteur David ait toujours un de ses descendants qui règne devant moi à Jérusalem, la ville que j’ai choisie pour y établir ma présence. 37Quant à toi, je te ferai roi et tu régneras comme tu le désires sur Israël. 38Si tu obéis à tout ce que je t’ordonnerai, si tu suis les chemins que j’ai prescrits et si tu fais ce que je considère comme juste en observant mes ordonnances et mes commandements, comme l’a fait mon serviteur David, je serai avec toi, je ferai de toi le chef d’une dynastie durable comme je l’ai fait pour David, et je te confierai Israël. 39J’humilierai ainsi les descendants de David. Mais ce ne sera pas pour toujours. »

40Par la suite, Salomon chercha à faire périr Jéroboam. Alors Jéroboam s’en alla et s’enfuit en Egypte pour se réfugier auprès de Shishaq, roi d’Egypte. Il y resta jusqu’à la mort de Salomon11.40 Voir 14.25-26. Shishaq est le premier pharaon de la XXIIe dynastie égyptienne (945-924 av. J.-C.)..

La fin du règne de Salomon

(2 Ch 9.29-31)

41Les autres faits et gestes de Salomon, toutes ses réalisations et sa sagesse sont cités dans le livre des Annales de Salomon11.41 Rouleau où l’on consignait les décisions et les expéditions du roi (voir 14.19, 29 ; 15.7, 23), comme il en existait dans tous les royaumes de l’époque.. 42La durée du règne de Salomon à Jérusalem sur tout Israël fut de quarante ans. 43Après cela, Salomon rejoignit ses ancêtres décédés et fut enterré dans la Cité de David, son père. Son fils Roboam lui succéda sur le trône.

Swedish Contemporary Bible

1 Kungaboken 11:1-43

Salomos hustrur förleder honom

1Kung Salomo älskade många utländska kvinnor vid sidan om faraos dotter, kvinnor från Moab, Ammon, Edom och Sidon och från hettiterna. 2De var folk om vilka Herren hade sagt till israeliterna: ”Ni ska inte beblanda er med dessa folk, eftersom de förleder er, så att ni fäster er vid deras avgudar.” Ändå höll sig Salomo till dem i kärlek. 3Han hade 700 hustrur av kunglig härkomst och 300 bihustrur. De förledde honom 4och när han började bli äldre, fick de honom att tillbe andra gudar. Han höll sig inte längre helhjärtat till Herren, sin Gud, som hans far David hade gjort. 5Salomo tillbad Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas vidrige gud. 6Alltså gjorde Salomo det som var ont i Herrens ögon och han följde inte Herren i allt som hans far David hade gjort. 7Han byggde till och med en offerplats på berget öster om Jerusalem åt Kemosh, moabiternas vidrighet, en annan åt Molok11:7 Eller Milkom, jfr v. 5., ammoniternas vidrighet, 8och likadant för alla sina utländska hustrur som tände rökelse och offrade till sina gudar.

9Herren blev mycket vred på Salomo för att han hade avfallit från Herren, Israels Gud, som två gånger hade uppenbarat sig för honom 10och varnat honom för att tillbe andra gudar. Men Salomo hade inte rättat sig efter Herrens befallning 11och därför sa Herren till honom: ”Eftersom det förhåller sig så här med dig och du har inte hållit mitt förbund och inte heller levt efter mina lagar, ska jag ta riket från dig och ge det åt en av dina tjänare. 12Men för din far Davids skull ska jag inte göra det medan du lever. Jag ska ta riket från din son, 13men inte hela. För min tjänare Davids skull och för min utvalda stad Jerusalems skull ska han få behålla en av stammarna.”

Salomos fiender

14Herren såg till att Salomo fick en motståndare i edoméen Hadad som tillhörde den edomitiska kungafamiljen.

15Tidigare när David hade stridit mot Edom, hade Joav, överbefälhavaren för hans här, dragit upp för att begrava dem som dött och han hade då tagit livet av alla män i Edom. 16Joav och israeliterna stannade sex månader för att utplåna alla män i Edom. 17Men Hadad som bara var en pojke flydde till Egypten tillsammans med några edoméer som varit hans fars tjänare. 18De begav sig från Midjan till Paran där de tog med sig ytterligare några män och gick till Egypten. Där tog farao, kungen av Egypten, emot dem och gav Hadad ett hus med mark och även underhåll.

19Farao såg med stor välvilja på Hadad och gav honom en syster till drottning Tachpenes som hustru. 20Tachpenes syster födde åt honom en son, Genuvat, som Tachpenes lät växa upp i faraos palats tillsammans med faraos egna söner. 21Men när Hadad i Egypten fick höra att både David11:21 Om David står det ordagrant: vilade hos sina fäder, det vanliga sättet att uttrycka någons död i Gamla testamentet, så även i flera sammanhang i 1 Kung, se t.ex. 14:20; 15:8,24; 16:6. och överbefälhavaren Joav var döda, bad han farao om tillåtelse att få vända tillbaka till sitt eget land.

22Farao frågade honom: ”Vad är det du saknar här, eftersom du vill tillbaka hem?” ”Ingenting, men jag vill ändå resa hem igen”, svarade han.

23Ännu en av Salomos fiender som Gud lät resa upp var Reson, Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadeser, kungen i Sova. 24Reson hade blivit ledare för ett gäng banditer efter att David slog ner dem11:24 Syftar på araméerna eller Sova.. De drog iväg och bosatte sig i Damaskus och tog kontrollen över staden. 25Under hela Salomos livstid var Reson Israels fiende och utgjorde ytterligare ett problem för honom vid sidan av Hadad. Reson härskade i Aram och var alltså Israels fiende.

26En annan upprorsmakare var Salomos tjänare, Nevats son, Jerobeam från Sereda i Efraim. Hans mor hette Serua och var änka. 27Detta är bakgrunden till hans uppror mot kungen: Salomo höll på att bygga upp Millo och reparerade murarna i sin far Davids stad. 28Jerobeam var en duktig arbetare och när Salomo upptäckte hur bra denne unge man arbetade, gjorde han honom ansvarig för det arbete som Josefs stam skulle utföra.

29En dag när Jerobeam var på väg från Jerusalem, träffade han profeten Achia från Shilo som var klädd i en alldeles ny mantel. De två var ensamma på fältet. 30Achia tog då sin mantel och rev den i tolv delar 31och sa till Jerobeam: ”Ta tio av de här bitarna, för Herren, Israels Gud, säger: ’Jag ska ta kungariket ur Salomos hand och ge dig tio av stammarna. 32Men jag ska lämna kvar en stam åt honom för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har utvalt bland alla Israels stammar. 33De har övergett mig och börjat tillbe Astarte, sidoniernas gudinna, Kemosh, Moabs gud, och Milkom, ammoniternas gud. De har inte vandrat på mina vägar och inte gjort vad som är rätt inför mig. De har inte följt mina lagar och föreskrifter så som hans far David gjorde.

34Men jag ska inte ta hela riket från Salomo nu. För min tjänare Davids skull, honom som jag utvalde därför att han höll mina bud och lagar, ska jag låta Salomo regera under resten av sitt liv. 35Men jag ska ta riket från hans son och ge dig tio stammar. 36Hans son ska få behålla en stam, så att min tjänares Davids lampa kan fortsätta att brinna inför mig i Jerusalem, den stad som jag har utvalt åt mitt namn. 37Jag ska låta dig regera över allt du önskar; du ska bli kung över Israel. 38Om du lyder vad jag befaller dig och vandrar på mina vägar och gör vad som är rätt inför mig och håller mina stadgar och bud som min tjänare David gjorde, då ska jag vara med dig och jag ska bygga åt dig ett kungahus som består så som jag byggde åt David och jag ska ge Israel åt dig. 39Jag ska förödmjuka Davids ättlingar, dock inte för alltid.’ ”

40Salomo försökte döda Jerobeam, men han flydde till Shishak, kungen i Egypten. Där stannade Jerobeam tills Salomo var död.

Salomo dör

(2 Krön 9:29-31)

41Salomos historia i övrigt, vad han gjorde och hans visdom finns nedtecknat i Salomos krönika.

42Salomo regerade över hela Israel i Jerusalem i fyrtio år. 43Sedan dog han och gick till vila hos sina fäder och begravdes i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.