La Bibbia della Gioia

Ebrei 8

Cristo ha offerto un sacrificio

1Il nocciolo di quanto stiamo dicendo è questo: Cristo è il nostro sommo sacerdote che sta in cielo, seduto al posto dʼonore alla destra di Dio stesso. Egli è ministro del tempio in cielo, del vero tabernacolo costruito non dallʼuomo, ma dal Signore.

Siccome ogni sommo sacerdote viene eletto per offrire doni e sacrifici, è necessario che anche Cristo abbia qualcosa da offrire. Comunque, se fosse qui sulla terra, Gesù non sarebbe neppure sacerdote, perché qui i sacerdoti presentano i sacrifici, seguendo ancora lʼantico sistema ebraico. Tuttavia il loro servizio non è che una copia umana o unʼombra delle realtà del cielo. Infatti, quando Mosè stava per costruire il tabernacolo, Dio gli disse: «Bada di fare ogni cosa secondo il modello che ti è stato mostrato sul monte Sinai».

Ma ora Cristo ha ottenuto un incarico ben più importante del loro: egli è il mediatore della nuova alleanza fra Dio e lʼuomo, un patto fondato su promesse migliori.

Il vecchio patto non è più valido perché, se fosse stato perfetto, non ci sarebbe stato bisogno di farne un secondo. Infatti Dio stesso trovò difettoso il primo patto, quando, rimproverando il suo popolo, disse: «Verrà il giorno in cui farò un nuovo patto con il popolo dʼIsraele e con la tribù di Giuda. Questo nuovo patto non sarà come quello che feci con i loro antenati, il giorno in cui li presi per mano e li condussi fuori dallʼEgitto. Essi non restarono fedeli a quel mio patto, perciò a mia volta non mi sono più curato di loro. 10 Ma, dopo quel periodo, questo è il nuovo patto che farò col popolo dʼIsraele, dice il Signore: Io metterò le mie leggi nella loro mente, affinché sappiano ciò che voglio da loro, senza neppure che io glielo dica. Non solo, le scriverò nel loro cuore, così saranno loro a volerle osservare. Io sarò il loro Dio ed essi saranno il mio popolo. 11 E non ci sarà più bisogno che nessuno dica al suo amico, o al vicino, o al fratello: “Anche tu devi conoscere il Signore!” perché tutti mi conosceranno, dal più piccolo al più grande. 12 Io perdonerò i loro errori e non mi ricorderò più dei loro peccati».

13 Definendo questo «un patto nuovo», Dio ha dichiarato superato il precedente; e ciò che è diventato vecchio e superato è destinato a sparire.

Nya Levande Bibeln

Hebreerbrevet 8

Kristus är översteprästen i det nya förbundet

1Vi säger alltså att Kristus, vars prästtjänst vi just har beskrivit, är vår överstepräst, och att han har hedersplatsen i himlen närmast Gud själv.

Han tjänar i det tempel som är den enda egentliga platsen för gudstjänst, och som är ett himmelskt tält uppsatt av Herren själv och inte byggt av människor.

Eftersom varje överstepräst är tillsatt för att bära fram gåvor och offer, måste också Kristus ge något.

Det offer som han ger är mycket större än det offer som de judiska prästerna någonsin gav. Men trots detta skulle han inte ens ha varit präst, om han levde här på jorden, för här följer prästerna det gamla judiska offersystemet.

Deras tjänst sker i en jordisk avbild av det verkliga tältet i himlen. När därför Mose skulle resa gudstjänsttältet i öknen befallde Gud honom att exakt följa mönstret till det himmelska tält som han visade honom på berget Sinai.

Men Kristus har fått en mycket viktigare uppgift än de som tjänar under de gamla lagarna. Det nya förbundet som han förmedlar till oss från Gud innehåller mycket större löften.

Om det gamla förbundet hade fungerat hade det inte funnits behov av att ersätta det med ett annat.

Men Gud själv såg bristen i det gamla systemet, för han sa: Det ska komma en dag när jag ska ingå ett nytt förbund med Israels folk och Judas folk.

Det ska inte likna det gamla som jag gav till deras förfäder när jag ledde dem ut ur Egyptens land. De höll inte sin del av överenskommelsen, och därför vände jag mig ifrån dem.

10 Men detta är det nya förbundet som jag ska ingå med Israels folk, säger Herren: Mina lagar ska styra deras tänkande och handlande. Jag ska inte skriva dem på stentavlor som förut, utan i deras sinnen, så att de alltid i sitt inre vet vad jag vill att de ska göra, utan att jag ens behöver säga det till dem. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk, som väljer att göra min vilja.

11 Och ingen ska behöva säga till sin vän eller granne eller bror: 'Du borde också lära känna Herren

12 Och jag ska förlåta dem all deras olydnad, och jag ska inte längre komma ihåg deras synder.

13 När Gud talar om dessa nya löften och detta nya förbund understryker han att det gamla nu har överlevt sig själv, och det som är gammalt och föråldrat ska snart försvinna.