La Bibbia della Gioia

2 Corinzi 1

1Cari fratelli, questa lettera è scritta da me, Paolo, scelto da Dio per essere apostolo di Cristo, e dal fratello Timòteo.

Scriviamo a voi tutti, cristiani di Corinto, e agli altri credenti che sono in tutta lʼAcaia. Possano Dio, nostro Padre, e il Signore Gesù Cristo benedirvi e darvi pace.

Dio ci ha aiutato…

3-4 Benedetto sia Dio, Padre del nostro Signore Gesù Cristo, il Padre che ha compassione di noi, che ci consola e ci rende forti nei dispiaceri, perché anche noi possiamo consolare tutti quelli che soffrono e dar loro lo stesso aiuto e lo stesso conforto che Dio ha dato a noi. Possiamo essere certi che più soffriamo per Cristo, più riceveremo da lui conforto e incoraggiamento. 6-7 Infatti, se abbiamo grosse difficoltà, è stato per potervi portare la salvezza e la consolazione di Dio. Ma nelle difficoltà Dio ci ha confortato, ed anche questo vi serve dʼaiuto, perché così possiamo dimostrarvi con la nostra esperienza personale come Dio vi conforterà con amore, quando vi troverete nella nostra stessa situazione. Egli vi darà la forza di sopportare.

Cari fratelli, dovete sapere che in Asia abbiamo passato dei momenti davvero difficili. Abbiamo dovuto sopportare sofferenze grandissime, addirittura al di là delle nostre forze, fino a temere di non poter salvare la pelle. Anzi, avevamo già il presentimento di dover morire. Dio ha permesso tutto questo, per insegnarci a non mettere la nostra fiducia in noi stessi, ma in lui, che è tanto potente da resuscitare i morti. 10 Ed egli ci ha aiutato: ci ha liberati da un grande pericolo di morte; e noi sappiamo che questa non sarà né la prima, né lʼultima volta. 11 Anche voi però dovete aiutarci, pregando per noi; così lʼaiuto che il Signore ci ha dato, grazie alle preghiere di tante persone, darà a molti motivo di lodarlo e di ringraziarlo per ciò che ha fatto per noi.

12 Di una cosa possiamo vantarci: in coscienza sappiamo di esserci comportati in questo mondo, e soprattutto verso di voi, con la purezza e la sincerità che vengono da Dio, senza mai fare affidamento sulle nostre capacità, ma lasciandoci guidare dalla grazia di Dio. 13-14 Le mie lettere erano schiette e sincere, credetemi, non cʼera niente che fosse scritto fra le righe! Benché non mi conosciate molto bene, (ma un giorno, spero, mi conoscerete meglio), voglio che proviate ad accettarmi e che siate orgogliosi di me, come già lo siete in parte; proprio come io lo sarò di voi il giorno in cui tornerà il nostro Signore Gesù. 15-16 Certo della vostra comprensione e della vostra fiducia, ho pensato di venirvi a trovare andando in Macedonia; poi, al ritorno ho in mente di fermarmi di nuovo da voi, per procurarvi la gioia di una seconda visita. In seguito, sarete voi stessi che mi aiuterete a proseguire il mio viaggio verso la Giudea.

17 Potreste chiedervi perché ho cambiato il mio programma. Pensate forse che cambi idea facilmente? O che mi comporti come un uomo qualsiasi di questo mondo che subito dice «sì» e un attimo dopo dice «no»? 18 Comʼè vero che Dio mantiene le sue promesse, io non appartengo a quel genere di persone. Quando dico «sì» è proprio «sì».

19 Non è stato in mezzi termini che Timòteo, Silvano ed io vi abbiamo parlato di Gesù Cristo. Non abbiamo mai detto «sì» quando era «no», ma in Gesù Cristo non cʼè che il «sì». 20 Infatti, per quante siano le promesse di Dio, Cristo le porta avanti e le mantiene tutte; e noi abbiamo annunciato a tutti che egli è fedele, e abbiamo dato gloria al suo nome. 21 È questo Dio che ci ha fatti cristiani fedeli e ci ha eletti apostoli per predicare il Vangelo. 22 Dio ha impresso su di noi il suo sigillo, il suo marchio di proprietà, e ci ha dato lo Spirito Santo nei nostri cuori come garanzia che apparteniamo a lui e come anticipo di tutto ciò che ci darà.

23 Dio mi è testimone che sto dicendo la pura verità; non sono ancora venuto a trovarvi, perché non voglio rattristarvi con un severo rimprovero. 24 Non voglio imporvi niente in quanto alla fede perché è già forte, voglio invece fare qualcosa per la vostra gioia; far sì che siate veramente felici.

Nya Levande Bibeln

2 Korinthierbrevet 1

1Kära vänner! Detta brev kommer från Paulus, som är utvald av Gud och utsänd av Jesus Kristus, och från vår käre broder Timotheos. Vi skriver till er, alla kristna i Korinth och i hela Grekland.

Nåd och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

Gud har hjälpt oss

3-4 Vilken stor Gud vi har. Han är vår Herres Jesu Kristi Far. Från honom kommer all omtanke och tröst, och den ger han oss för att vi ska kunna ge samma hjälp och tröst vidare till andra som är i svårigheter och behöver vår sympati och inspiration.

Ni kan vara säkra på att ju mer vi får lida för Kristus, desto mer kommer han att ge oss av tröst och uppmuntran.

6-7 Vi möter stora svårigheter i vårt arbete att visa er Guds frälsning och omtanke. Men Gud har gett oss nytt mod mitt i våra bekymmer, och det kommer också ni att få glädje av. Ni kommer nämligen att förstå med vilken kärlek Gud vill ta hand om er, när ni får gå igenom samma lidanden. Han ska ge er kraft att stå ut med dem.

Kära bröder, jag tror att ni bör få veta lite om den svåra tid vi hade i Asien. Vi pressades så långt över vår förmåga att vi trodde vår sista stund var kommen.

Vi kände oss som dödsdömda och såg hur maktlösa vi var när det gällde att hjälpa oss själva. Men det hade ändå något gott med sig. Vi lärde oss att lägga allt i Guds händer. Bara han kunde rädda oss. Han kan ju till och med uppväcka döda.

10 Han hjälpte oss också och räddade oss från en fruktansvärd död, och vi är övertygade om att han ska stå vid vår sida också i fortsättningen.

11 Men ni måste hjälpa oss genom att be för oss. Då blir vi också många som kommer att tacka och lovprisa Gud för hans omsorg om oss!

Ändrade resplaner

12 Vi är glada över att helt ärligt kunna säga att vi i allt vad vi har gjort har varit uppriktiga och haft ett gott uppsåt. Vi har bara litat på Herrens hjälp och inte på vår egen förmåga. Och detta är om möjligt ännu mer sant när det gäller vårt handlingssätt mot er.

13-14 Mina brev har varit ärliga och gått rakt på sak. Jag har inte skrivit något mellan raderna! Även om ni inte känner mig särskilt väl (vilket jag hoppas att ni så småningom ska göra), så vill jag att ni ska försöka acceptera mig som jag är och rentav känna er stolta över mig. På sätt och vis har ni ju faktiskt redan börjat göra det, på samma sätt som jag kommer att vara stolt över er den dag då vår Herre Jesus kommer tillbaka.

15-16 Det var för att jag var så säker på er förståelse och ert förtroende som jag räknade med att stanna och hälsa på er på min resa till Makedonien, och på det sättet ge ännu ett bevis på min kärlek till er. På vägen tillbaka hade jag också tänkt stanna för att bli utrustad för den fortsatta färden till Judeen.

17 Nu kanske ni frågar varför jag ändrade mina planer. Hade jag inte redan bestämt mig? Eller är jag som vissa människor som säger ja och menar nej?

18 Absolut inte! Lika säkert som att Gud är sann, så är jag inte en sådan människa. Mitt ja betyder ja.

19 Timotheos och Silvanus och jag har berättat för er om Jesus Kristus, Guds Son. Han är inte den som säger ja när han menar nej. Han gör alltid precis som han säger.

20 Han fullföljer och uppfyller alla Guds löften, hur många de än är. Vi har berättat för alla hur trofast han är, och på det sättet ärat hans namn.

21 Det är Gud som har förenat oss i tron på Kristus och utrustat oss att som apostlar predika de goda nyheterna.

22 Han har satt sin stämpel på oss, sin Ande. Det visar att vi är hans egendom. Att ha del i den helige Ande är en garanti för att vi tillhör honom, och ett förskott på allt det som han kommer att ge oss.

23 Jag kallar Gud till vittne på att vad jag säger är absolut sant. Skälet till att jag inte har besökt er ännu är att jag vill bespara er mina tillrättavisningar.

24 Även om jag inte kan göra mycket för att stärka er tro när jag kommer ? den är ju redan stark ? så vill jag komma för att glädja er. Jag vill göra er lyckliga, inte ledsna.