Dɔ Awurade Wo Onyankopɔn
1Yeinom ne ahyɛdeɛ, mmara ne nhyehyɛeɛ a Awurade mo Onyankopɔn ka kyerɛɛ me sɛ menkyerɛ mo na monni so wɔ asase a moretwa Yordan akɔtena so no, 2sɛdeɛ ɛbɛyɛ a mo, mo mma ne wɔn mma bɛsuro Awurade mo Onyankopɔn mmerɛ dodoɔ a mote ase. Sɛ modi ne mmara ne nʼahyɛdeɛ nyinaa so a, mo nkwa nna bɛware. 3Montie, Ao Israel, na monhwɛ yie nni so sɛdeɛ ɛbɛyɛ a, ɛbɛsi mo yie na mo ase atrɛ yie wɔ asase a nufosuo ne ɛwoɔ resene wɔ so sɛdeɛ Awurade, mo agyanom Onyankopɔn, hyɛɛ mo ho bɔ no.
4Tie, Ao Israel, Awurade yɛn Onyankopɔn yɛ Awurade koro. 5Dɔ Awurade wo Onyankopɔn firi wʼakoma mu nyinaa ne wo kra nyinaa mu ne wʼahoɔden nyinaa mu. 6Momma saa mmaransɛm a mede rema wo ɛnnɛ yi ntena mo akoma mu. 7Momfa nhyɛ mo mma mu. Sɛ mowɔ fie anaa monam ɛkwan so, sɛ moda hɔ anaa mosɔre anɔpa a, monkyerɛkyerɛ wɔn. 8Monkyekyere no sɛ agyinahyɛdeɛ mmɔ mo nsa na momfa bi mmɔ abotire. 9Montwerɛ ngu mo fie aponnwa ne mo aboboanopono ho.
10Ɛrenkyɛre biara, Awurade mo Onyankopɔn de mo bɛba asase a ɔkaa ntam sɛ ɔde bɛma mo agyanom Abraham, Isak ne Yakob no. Ɛyɛ asase a animuonyam nkuropɔn a ɛnyɛ mo na mokyekyereeɛ ahyɛ so ma. 11Wɔde nneɛma pa a ɛnyɛ mo na moyɛeɛ bɛhyɛ no ma. Mobɛto nsuo afiri abura a ɛnyɛ mo na motuiɛ mu, na mobɛdidi afiri turo a ɛnyɛ mo na moyɛeɛ mu ne ngo nnua a ɛnyɛ mo na moduaeɛ. Sɛ modidi mee wɔ saa asase yi so wie a, 12monhwɛ yie na mo werɛ amfiri Awurade a ɔgyee mo firii nkoasom mu Misraim asase so no.
13Ɛsɛ sɛ mosuro Awurade, mo Onyankopɔn, na mosom ɔno nko ara. Ne din nko ara na momfa nka ntam. 14Monnni anyame foforɔ akyi—anyame a wɔyɛ nnipa a wɔatwa mo ho ahyia no dea; 15na Awurade mo Onyankopɔn a ɔwɔ mo ntam no yɛ Onyankopɔn ninkunfoɔ a nʼabufuhyeɛ no bɛhye mo na ɔbɛsɛe mo afiri asase so. 16Monnsɔ Awurade, mo Onyankopɔn, nhwɛ sɛdeɛ moyɛeɛ ɛberɛ a na mowɔ Masa no. 17Ɛsɛ sɛ modi Awurade mo Onyankopɔn ahyɛdeɛ so pɛpɛɛpɛ—monni mmara no mu nsɛm nyinaa so sɛdeɛ ɔde ama mo no. 18Monyɛ deɛ ɛtene na ɛyɛ wɔ Awurade ani so na biribiara awie mo yie. Na moakɔ akɔtena asase pa a Awurade hyɛɛ ho bɔ kyerɛɛ mo agyanom no. 19Mobɛpam atamfoɔ a wɔte mo asase no so nyinaa sɛdeɛ Awurade ka kyerɛɛ mo sɛ ɔbɛyɛ no.
20Daakye bi, mo mma bɛbisa mo sɛ, “Saa mmara ne nʼahyɛdeɛ a Awurade, yɛn Onyankopɔn de ama yɛn yi aseɛ ne sɛn?” 21Monka nkyerɛ wɔn sɛ “Na yɛyɛ Farao nkoa wɔ Misraim, nanso Awurade nam anwanwatumi so yii yɛn firii Misraim. 22Yɛhunuu Awurade nsɛnkyerɛnneɛ nnwuma a ɔyɛ tiaa Misraim, Farao ne ne nkurɔfoɔ nyinaa. 23Ɔyii yɛn firii Misraim sɛdeɛ ɛbɛyɛ a, ɔbɛtumi de asase a wahyɛ yɛn agyanom ho bɔ no ama yɛn. 24Na Awurade yɛn Onyankopɔn hyɛɛ yɛn sɛ yɛnni mmara no nyinaa so na yɛmfa obuo ne anidie mma no sɛdeɛ ɛbɛma daakye asi yɛn yie sɛdeɛ ɛte ɛnnɛ yi. 25Ɛfiri sɛ, sɛ yɛdi mmara no nyinaa a Awurade, yɛn Onyankopɔn, de ama yɛn no so a, ɛbɛma yɛayɛ ateneneefoɔ.”
Förklaring av de tio budorden6:0 Följande sektion (6:1—27:8) är en utveckling av budorden i kapitel 5. Användandet av budorden i det dagliga livet, antingen det gäller en individ, religionen eller samhället i stort, når mycket längre än den bokstavliga ordalydelsen i varje budord.
(6:1—27:8)
Första budet: Du ska inte ha några andra gudar
1Detta är de bud, lagar och föreskrifter som Herren, er Gud, befallde mig att undervisa er om och som ni sedan ska följa i det land ni ska inta på andra sidan floden. 2Om du och dina barn och barnbarn fruktar och lyder Herren, din Gud, och under hela ditt liv följer alla de bud och föreskrifter jag har gett dig, kommer du att leva länge. 3Lyssna därför, Israel, och var noga med att följa dem så att allt går bra för dig och du blir ett stort folk i landet som flyter av mjölk och honung, så som Herren, dina förfäders Gud, har lovat.
Lär era barn att lyda Herren
4Lyssna, Israel: Herren är vår Gud. Herren är en6:4 Kan också översättas Herren är den ende.. 5Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela din kraft! 6Du ska ständigt tänka på6:6 Mer ordagrant lägga på hjärtat; hjärtat betraktades som säte för människans intellektuella, medvetna liv. de bud som jag ger dig idag. 7Du ska inpränta dem hos dina barn. Tala om dem både när du är hemma och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. 8Bind dem som ett tecken på din hand och bär dem på din panna.6:8 Se not till 2 Mos 13:9. 9Skriv dem på dörrkarmarna till ditt hus och på dina stadsportar.6:9 Symboliskt eller bokstavligt, för att visa vilken Gud man tillber i huset eller i staden.
10När Herren, din Gud, har lett dig in i det land han med ed lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob, när han har gett dig stora, vackra städer som du inte har byggt, 11välfyllda hus som du inte har fyllt, brunnar som du inte har grävt och vingårdar och olivträd som du inte har planterat, när du har ätit dig mätt, 12se då till att du inte glömmer Herren, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.
13Det är Herren, din Gud, du ska frukta och tjäna och det är vid hans namn du ska avlägga ed. 14Ni ska inte följa någon annan gud, ingen av grannfolkens gudar, 15för Herren, din Gud, som bor ibland er är en svartsjuk Gud. Hans vrede kan väckas mot dig och utplåna dig från jordens yta. 16Sätt inte Herren, er Gud, på prov så som ni gjorde i Massa.6:16 Se 2 Mos 17:1-7. 17Lyd noga alla de bud, befallningar och föreskrifter som Herren, er Gud, har gett dig. 18Gör det som är rätt och gott i Herrens ögon, så kommer allt att gå väl för dig och du kan tåga in och ta det goda land i besittning som Herren med ed lovade dina förfäder. 19Han ska då driva ut alla dina fiender, så som han har sagt.
20När ditt barn i framtiden frågar dig: ”Vad är meningen med alla de befallningar, föreskrifter och stadgar som Herren, vår Gud, har gett er?” 21ska du berätta för honom: ”Vi var faraos slavar i Egypten och Herren ledde oss ut ur Egypten med väldig makt 22och genom att inför våra ögon göra stora och fruktansvärda tecken och under mot Egypten och farao och allt hans folk. 23Han förde oss ut ur Egypten och ledde oss hit för att ge oss det land som han med ed hade lovat våra förfäder. 24Herren har befallt oss att följa alla dessa lagar och frukta honom, för att det ska gå oss väl och han ska kunna bevara oss vid liv, precis som han hittills har gjort. 25Om vi följer hela denna lag som Herren, vår Gud, har befallt oss att hålla, kommer vi att vara rättfärdiga6:25 Relationen till Gud forsätter att vara god. Man har inte dragit på sig någon oförsonlig skuld. inför honom.”
