Salmo 65 – APSD-CEB & HOF

Ang Pulong Sa Dios

Salmo 65:1-13

Salmo 6565:0 Salmo 65 Ang ulohan sa Hebreo: Ang awit alang sa maestro sa mga mag-aawit. Awit kini ni David.

Pagdayeg ug Pagpasalamat

1O Dios, angay ka namong dayegon didto sa Zion!

Ug tumanon namo ang among mga saad kanimo.

2Ang tanang mga tawo moduol kanimo kay ginatubag mo ang ilang mga pag-ampo.

3Bisan ug daghan na kaayo ang among mga sala,

gipasaylo mo gihapon kami.

4Bulahan ang tawo nga imong gipili ug giagda nga mopuyo sa imong templo.

Matagbaw kami sa mga kaayohan diha sa imong balay nga mao ang imong balaan nga templo.

5O Dios nga among manluluwas,

gitubag mo kami pinaagi sa katingalahang mga butang nga imong gihimo sa pagluwas kanamo.

Ikaw ang paglaom sa mga tawo, bisan pa kadtong namuyo sa pinakalayong dapit sa kalibotan o kadagatan.

6Gamhanan ka ug gipahimutang mo ang kabukiran pinaagi sa imong gahom.

7Gipahilom mo ang haguros sa mga balod ug ang kaguliyang sa katawhan.

8Gibati ug kahadlok kanimo bisan pa kadtong nagapuyo sa layong dapit tungod sa katingalahan mong binuhatan.

Ang imong mga buhat makapahugyaw sa kalipay sa mga tawo sa tibuok kalibotan.

9Giatiman mo ang yuta ug gipadad-an ug ulan;

gihimo mo kining mabungahon.

Ang imong mga sapa, O Dios, walay paghubas.

Gihatagan mo ug abot ang mga tawo.

Giandam mo ang yuta aron nga mohatag ug abot.

10Gipaulanan mo pag-ayo ang dinarong yuta hangtod nga mihumok kini,

ug gipanalanginan mo ang mga tanom nga nanubo niini.

11Gipadagaya mo ang mga abot sa tibuok tuig.

Ang tanang dapit nga agian mo makaangkon ug kadagaya.

12Ang mga sabsabanan sa kamingawan abundansya sa lunhawng mga sagbot;

ang mga bungtod daw mga tawo nga naglipay.

13Ang mga sabsabanan napuno ug mga kahayopan.65:13 napuno ug mga kahayopan: o, labong nga sagbot.

Ang mga kapatagan nalukop sa mga uhay.

Kining mga dapita daw mga tawo nga nanaghugyaw ug nanag-awit sa kalipay.

Hoffnung für Alle

Psalm 65:1-14

Du überschüttest uns mit deinen Gaben

1Ein Lied von David.

2Dir gebühren Anbetung und Lob,65,2 Oder: Dich betet man in der Stille an. – Der hebräische Text ist nicht sicher zu deuten.

du Gott, der auf dem Berg Zion wohnt.

Was man dir versprochen hat,

das löst man dort dankbar für dich ein.

3Du bist es, der Gebete erhört,

darum kommen die Menschen zu dir.

4Schwere Schuld drückt uns65,4 So nach einigen hebräischen Handschriften und der griechischen Übersetzung. Der hebräische Text lautet: mich. zu Boden;

doch trotz unserer Untreue wirst du uns vergeben.

5Glücklich ist jeder, den du erwählt hast

und den du zu deinem Heiligtum kommen lässt!

Er darf in den Vorhöfen des Tempels zu Hause sein.

Wir sehnen uns nach all dem Guten,

das du in deinem Haus für uns bereithältst.

6Gott, auf deine Gerechtigkeit ist Verlass!

Mit ehrfurchtgebietenden Taten antwortest du uns,

wenn wir deine Hilfe brauchen.

Selbst in den entferntesten Winkeln der Erde

setzen die Menschen ihre Hoffnung auf dich.

7Mit deiner Kraft hast du die Berge gebildet,

deine Macht ist allen sichtbar.

8Du besänftigst das Brausen der Meere,

die tosenden Wellen lässt du verstummen;

ja, auch die tobenden Völker bringst du zum Schweigen.

9Alle Bewohner der Erde erschrecken vor deinen Taten,

vom Osten bis zum Westen jubeln die Menschen dir zu.

10Du sorgst für das ganze Land, machst es reich und fruchtbar.

Du füllst die Bäche und Flüsse mit Wasser,

damit Getreide in Hülle und Fülle wächst.

11Du befeuchtest das gepflügte Land

und tränkst es mit strömendem Regen.

Das ausgedörrte Erdreich weichst du auf,

und alle Pflanzen lässt du gedeihen.

12Du schenkst eine reiche und gute Ernte –

sie ist die Krönung des ganzen Jahres.

13Selbst die Steppe fängt an zu blühen,

von den Hügeln hört man Freudenrufe.

14Dicht an dicht drängen sich die Herden auf den Weiden,

und mit wogendem Korn sind die Täler bedeckt.

Alles ist erfüllt von Jubel und Gesang.