Roma 4 – APSD-CEB & BDS

Ang Pulong Sa Dios

Roma 4:1-25

Si Abraham Isip Panig-ingnan

1Ingon nga panig-ingnan sa pagpakamatarong sa Dios sa mga tawo, tan-awa ninyo si Abraham nga amahan nato nga mga Judio. 2Kon gipakamatarong siya sa Dios tungod sa iyang mga binuhatan, unta may ikapasigarbo siya. Apan ang tinuod, wala siyay ikapasigarbo sa Dios. 3Nasayran nato kini tungod kay ang Kasulatan nagaingon, “Mituo si Abraham sa Dios ug tungod sa iyang pagtuo gipakamatarong siya sa Dios.”4:3 Tan-awa usab ang Gen. 15:6. 4Ang tawo nga nagatrabaho suholan. Ang suhol dili maisip nga gasa tungod kay iya kining gihagoan. 5Apan gipakamatarong kita sa Dios tungod sa atong pagtuo kaniya nga nagapakamatarong sa makasasala, ug dili tungod sa atong mga binuhatan. 6Mao usab kini ang buot ipasabot ni David sa dihang miingon siya nga bulahan ang tawo nga gipakamatarong sa Dios dili tungod sa iyang mga binuhatan. 7Siya miingon:

“Bulahan ang mga tawo kansang mga sala gipasaylo ug wala na hinumdomi sa Dios.

8Bulahan ang tawo kansang mga sala dili na isipon sa Ginoo batok kaniya.”4:8 Tan-awa usab ang Salmo 32:1-2.

9Kining mga gisulti ni David dili lang alang sa mga Judio, kondili alang usab sa mga dili Judio. Nasayran nato kini tungod kay nahisgotan na namo ang gi-ingon sa Kasulatan nga, “Nagtuo si Abraham sa Dios ug tungod sa iyang pagtuo gipakamatarong siya sa Dios.” 10Kanus-a ba kini nahitabo? Dili ba ang pagpakamatarong kaniya nahitabo man sa wala pa siya matuli? 11Unya gituli siya isip timailhan nga gipakamatarong na siya sa Dios tungod sa iyang pagtuo sa wala pa siya matuli. Mao nga si Abraham nahimong amahan4:11 amahan: Ang buot ipasabot, espirituhanon nga amahan. sa tanan nga wala matuli apan nagatuo sa Dios; ug tungod sa ilang pagtuo gipakamatarong sila sa Dios. 12Si Abraham amahan usab sa mga tinuli, dili tungod sa ilang pagkatinuli, kondili tungod sa ilang pagtuo nga sama sa pagtuo sa atong amahan nga si Abraham sa dihang wala pa siya matuli.

Ang Saad sa Dios Nadawat Pinaagi sa Pagtuo

13Kaniadto, nagsaad ang Dios kang Abraham ug sa iyang mga kaliwat nga ang kalibotan mahimong ila. Gisaad kini dili tungod kay gituman ni Abraham ang Kasugoan, kondili tungod kay gipakamatarong siya pinaagi sa iyang pagtuo. 14Kon ang mga nasakop sa Kasugoan4:14 ang mga nasakop sa Kasugoan: buot ipasabot, ang mga Judio nga nagatinguha nga magsunod sa Kasugoan ni Moises. mao lang ang makadawat sa gisaad sa Dios, nan, walay kapuslanan ang atong pagtuo sa Dios ug kawang lang ang iyang saad.4:14 kawang lang ang iyang saad: buot ipasabot nga mahimong walay kapuslanan ang saad sa Dios kay walay makatuman sa Kasugoan. 15Ang Kasugoan mao ang hinungdan kon ngano nga adunay pagsilot gikan sa Dios. Kon walay Kasugoan, wala usay kalapasan.

16Busa ang saad sa Dios gibasi sa pagtuo, aron mahimong gasa gikan sa Dios ug masiguro nga kini madawat sa tanang mga kaliwat ni Abraham—dili lamang sa mga Judio nga nasakop sa Kasugoan kondili sa mga dili Judio nga nagatuo usab sama kang Abraham. Kay si Abraham mao ang amahan sa tanan nga nagatuo, Judio man o dili. 17Nagaingon ang Kasulatan, “Gihimo ko ikaw nga amahan sa daghang mga nasod.” Busa sa atubangan sa Dios, siya atong amahan. Ug ang Dios nga gituohan ni Abraham mao usab ang Dios nga nagahatag ug kinabuhi sa mga patay4:17 patay: Sama sa patay si Abraham ug si Sara kay tigulang na sila ug baog si Sara. ug nagabuhat sa mga butang nga wala kaniadto. 18Bisan wala na gayoy paglaom nga mahimong amahan, nagtuo gihapon si Abraham nga tumanon sa Dios ang iyang gisaad kaniya nga siya mahimong amahan. Busa tungod sa iyang pagtuo, nahimo siyang amahan sa daghang mga nasod, sumala gayod sa giingon sa Dios kaniya. 19Sa dihang nagsaad ang Dios kang Abraham, mga 100 na ka tuig ang iyang edad, ug nasayod siya nga tigulang na siya ug imposible na nga makapaanak pa. Nasayod usab siya nga ang iyang asawa nga si Sara dili manganak tungod kay baog kini. Apan lig-on ang iyang pagtuo sa Dios. 20Wala gayod siya magduhaduha sa saad sa Dios, hinuon mituo siya niini. Busa gilig-on siya diha sa iyang pagtuo, ug gidayeg niya ang Dios 21tungod kay misalig gayod siya nga makahimo ang Dios pagtuman sa iyang gisaad. 22Busa tungod sa pagtuo ni Abraham gipakamatarong siya sa Dios, 23sumala sa nahisulat sa Kasulatan. Apan kining pulong, “Gipakamatarong siya,” gisulat dili lang alang kang Abraham, 24kondili alang usab kanato. Pakamatarungon usab kita kon nagatuo kita sa nabanhaw sa atong Ginoong Jesus. 25Gipatay si Ginoong Jesus tungod sa atong mga sala, ug gibanhaw siya aron pakamatarungon kita.

La Bible du Semeur

Romains 4:1-25

1Prenons l’exemple d’Abraham, l’ancêtre de notre peuple, selon la descendance physique. Que pouvons-nous dire à son sujet ? Quelle a été son expérience ? 2S’il a été déclaré juste en raison de ce qu’il a fait, alors certes, il peut se vanter. Mais ce n’est pas ainsi que Dieu voit la chose ! 3En effet, que dit l’Ecriture ? Abraham a eu confiance en Dieu, et Dieu a porté sa foi à son crédit4.3 Paul emploie un terme du vocabulaire commercial qui signifie : imputer, porter au compte de quelqu’un. Dieu a porté l’acte de foi d’Abraham au compte du patriarche et l’a déclaré juste. pour le déclarer juste4.3 Gn 15.6..

4Si quelqu’un accomplit un travail, on lui compte son salaire non pas comme si on lui faisait une faveur, mais d’après ce qui lui est dû. 5Et si quelqu’un n’accomplit pas les œuvres requises par la Loi mais place sa confiance en Dieu qui déclare justes les pécheurs, Dieu le déclare juste en portant sa foi à son crédit. 6De même, David déclare béni l’homme que Dieu déclare juste sans qu’il ait produit les œuvres qu’exige la Loi :

7Ils sont bénis, ceux dont les fautes ont été pardonnées

et dont les péchés ont été effacés !

8Il est béni, l’homme au compte de qui

le Seigneur ne porte pas le péché4.8 Ps 32.1-2.!

9Cette bénédiction est-elle réservée aux seuls circoncis, ou est-elle aussi accessible aux incirconcis ? Nous venons de le dire : Dieu a porté la foi d’Abraham à son crédit pour le déclarer juste. 10A quel moment cela a-t-il eu lieu ? Quand Abraham était circoncis ou quand il était encore incirconcis ? Ce n’est pas quand il était circoncis, mais quand il ne l’était pas encore. 11Et Dieu lui donna ensuite le signe de la circoncision comme sceau de la justice qu’il avait déjà reçue par la foi avant d’être circoncis. Il est devenu ainsi le père de tous ceux qui croient sans être circoncis pour qu’eux aussi soient déclarés justes par Dieu de la même manière. 12Il est aussi devenu le père des circoncis qui ne se contentent pas d’avoir la circoncision, mais qui suivent l’exemple de la foi que notre père Abraham a manifestée alors qu’il était encore incirconcis.

13Car la promesse de recevoir le monde en héritage a été faite à Abraham ou à sa descendance non parce qu’il avait obéi à la Loi, mais parce que Dieu l’a déclaré juste à cause de sa foi. 14En effet, s’il faut être sous le régime de la Loi4.14 Autre traduction : s’il faut obéir à la Loi. pour avoir droit à cet héritage, alors la foi n’a plus de sens et la promesse est annulée. 15Car la Loi produit la colère de Dieu. Or, là où il n’y a pas de Loi, il n’y a pas non plus de transgression. 16Voilà pourquoi l’héritage se reçoit par la foi : c’est pour qu’il soit un don de la grâce. Ainsi, la promesse se trouve confirmée à toute la descendance d’Abraham, c’est-à-dire non seulement à celle qui a la Loi, mais aussi à celle qui partage la foi d’Abraham. Il est notre père à tous, 17comme le dit l’Ecriture : Je t’ai établi pour être le père d’une multitude de peuples4.17 Gn 17.5.. Placé en présence de Dieu4.17 Autre traduction : Il est notre père à tous 17 devant celui en qui il a mis sa confiance, Dieu qui donne…, il mit sa confiance en celui qui donne la vie aux morts et appelle à l’existence ce qui n’existe pas.

18Alors que tout portait au contraire, il a eu confiance, plein d’espérance. Ainsi il est devenu le père d’une multitude de peuples4.18 Gn 17.5. conformément à ce que Dieu lui avait dit : Tes descendants seront nombreux4.18 Gn 15.5..

19Bien qu’il considéra son corps, qui était comme mort – il avait presque cent ans – et celui de Sara, qui ne pouvait plus donner la vie, sa foi ne faiblit pas. 20Au contraire : loin de mettre en doute la promesse et de refuser de croire, il trouva sa force dans la foi, en reconnaissant la grandeur de Dieu4.20 Autre traduction : il fut fortifié dans sa foi et fit ainsi honneur à Dieu. 21et en étant absolument persuadé que Dieu est capable d’accomplir ce qu’il a promis.

22C’est pourquoi, Dieu l’a déclaré juste en portant sa foi à son crédit4.22 Gn 15.6.. 23Or si cette parole : Dieu a porté sa foi à son crédit a été consignée dans l’Ecriture, ce n’est pas seulement pour Abraham4.23 Autre traduction : elle ne concerne pas seulement Abraham.. 24Elle nous concerne nous aussi. Car la foi sera aussi portée à notre crédit, à nous qui plaçons notre confiance en celui qui a ressuscité Jésus notre Seigneur ; 25il a été livré pour nos fautes, et il est ressuscité pour que nous soyons déclarés justes4.25 Autre traduction : ressuscité parce qu’il avait accompli l’œuvre par laquelle nous sommes déclarés justes..