1Ang maalamon nga asawa mopalig-on sa iyang panimalay, apan ang buang-buang nga asawa moguba sa iyang panimalay.
2Ang tawo nga nagakinabuhi nga matarong nagatahod sa Ginoo, apan kadtong wala nagakinabuhi nga matarong nagatamay kaniya.
3Ang mga pulong sa tawong buang-buang magpasakit kaniya, apan ang mga pulong sa tawong maalamon magtipig kaniya.
4Kon wala kay mananap nga igdadaro wala kay maani, apan kon may mananap ka, ug kusgan pa, daghan kag maani.
5Ang masaligan nga saksi nagasulti sa tinuod, apan ang bakakon dili masaligan.
6Ang tawong bugalbugalon dili gayod makaangkon ug kaalam bisan unsaon ug paningkamot, apan ang tawo nga may pagsabot dali rang makakat-on.
7Likayi ang mga buang-buang kay wala kay maayong makat-onan gikan kanila.
8Ang kaalam sa tawong kahibalo motimbang-timbang kon unsay maayo o dili maoy nagahatag kaniyag kahibalo kon unsay angay niyang buhaton, apan ang kabuang sa tawong buang-buang maoy magpahisalaag kaniya.
9Daw sa wala lang sa mga buang-buang kon makasala sila, apan niadtong mga matarong nga nagkinabuhi sa ensakto, gusto nila nga dawaton sila sa Dios.
10Ikaw ray nasayod kon unsa ka kamalipayon o kon unsa ka kamasulob-on.
11Laglagon ang panimalay niadtong mga daotan, apan pauswagon ang panimalay niadtong nagkinabuhi sa ensakto.
12Tingali naghunahuna ka nga nagsubay ka sa ensaktong dalan, apan padulong diay kini sa kalaglagan.
13Matago ang imong kasubo pinaagi sa pagkatawa, apan human sa katawa anaa ra gihapon ang kasubo.
14Anaa gayoy balos sa binuhatan sa tawo, maayo man o daotan.
15Bisag unsa ray tuohan sa tawong walay alamag; apan ang tawong kahibalo motimbang-timbang kon unsay husto o dili nagmatngon sa iyang mga lakang.
16Ang tawong maalamon nagaamping sa iyang kaugalingon ug nagalikay sa kasamok; apan ang buang-buang danghag ug walay pagpugong sa kaugalingon.
17Ang tawong dali rang masuko makabuhat ug kabuang. Ang tawong nagalaraw ug daotan kapungtan sa Dios.14:17 kapungtan sa Dios: o, kapungtan sa uban.
18Makita ang kabuang sa tawong walay alamag, apan makita gayod nga may kaalam ang tawong mahibalo motimbang-timbang kon unsay husto o dili.
19Ang mga daotan moluhod ug magpakilooy sa mga matarong.
20Wala kaayoy makighigala sa mga kabos, bisan gani ang ilang mga isigka-ingon, apan ang mga adunahan daghag higala.
21Makasala ang tawo nga nagatamay sa iyang isigka-tawo nga kabos, apan bulahan ang tawo nga maayo sa mga kabos.
22Makasala ka kon magplano kag daotan sa imong isigka-tawo, apan kon magplano kag maayo, may mga tawo nga maghigugma ug mounong kanimo.
23Ang pagtrabaho ug maayo anaay pulos, apan kon pulos ra estorya mapobre ang tawo.
24Ang balos nga madawat sa mga maalamon mao ang ilang bahandi, apan ang kabuang sa mga buang-buang moanig dugang pang kabuang.
25Ang saksi nga nagasugilon sa tinuod makaluwas sa kinabuhi sa tawo, apan ang magsaksig bakak usa ka maluibon.
26Ang pagtahod sa Ginoo maghatag ug seguridad ug kalig-on ngadto sa tawo ug sa ilang mga anak.
27Ang pagtahod sa Ginoo makaayo ug mopalugway sa imong kinabuhi,14:27 makaayo… kinabuhi: sa literal, tuboran nga nagahatag sa kinabuhi. ug makapalikay kanimo sa kamatayon.
28Ang pagkagamhanan sa hari nagdepende sa kadaghan sa iyang katawhan; kon wala ang iyang katawhan mapukan ang hari.
29Ang tawong mapailubon maalamon gayod, apan ang tawo nga daling masuko nagapakita sa iyang pagkabuang-buang.
30Ang malinawong hunahuna makaayo sa lawas, apan ang kasina sama sa sakit nga mokutkot sa kabukogan.
31Ang nagapaantos sa mga kabos nagatamay sa Dios nga naghimo kanila, apan ang maloloy-on sa mga kabos nagapasidungog sa Dios.
32Laglagon sa Dios ang mga daotan tungod sa ilang daotang mga binuhatan, apan panalipdan niya ang mga matarong tungod sa ilang pagkadiosnon.14:32 tungod sa ilang pagkadiosnon: Mao kini sa Septuagint ug sa Syriac; apan sa Hebreo, bisan sa ilang kamatayon.
33Ang kaalam anaa sa hunahuna sa tawong may pagsabot, apan ang mga buang-buang walay14:33 walay: Wala kini sa Hebreo, apan anaa sa Septuagint ug sa Syriac. nahibaloan bahin sa kaalam. 34Mouswag ang usa ka nasod kon ang mga lumulupyo niini magkinabuhi nga matarong; apan kon magpakasala sila, maulawan ang ilang nasod.
35Makapalipay sa hari ang maalamon nga sulugoon, apan kapungtan niya ang sulugoon nga nagapakaulaw kaniya.
1Visa kvinnor bygger upp sitt hus,
medan dumma river ner det med egna händer.
2Den som vandrar rakt fram fruktar Herren,
den som går krokiga vägar föraktar honom.
3Den dummes tal resulterar i ris för hans rygg,
men de visa skyddas av sina ord.
4En krubba utan oxar förblir ren,
men det är oxarnas styrka som gör skörden riklig.
5Ett sant vittne bedrar aldrig,
men ett falskt vittne har bara lögner att komma med.
6En hädare söker vishet men finner ingen,
men den kommer lätt till den som har omdöme.
7Håll dig borta från dåren,
för från honom får du aldrig höra några kloka ord.
8Den klokes vishet kan urskilja den rätta vägen,
men dårars dumhet bedrar.
9De dumma hånskrattar åt skuldoffer,14:9 Grundtextens innebörd är osäker. Enligt Septuaginta: I överträdarnas hus bor skuld.
men hos de rättsinniga finns välvilja.
10Varje hjärta känner sin egen sorg,
och ingen annan kan dela dess glädje.
11Den gudlöses hus rivs ner,
men den rättsinniges boning blomstrar.
12En väg som kan synas rätt för en människa
kan ändå leda till döden.
13Även hos den som skrattar kan hjärtat göra ont,
och glädjen kan sluta i sorg.
14Den trolöse får tillbaka vad han förtjänar,
likaså belönas den gode.
15Den okunnige tror allt som sägs,
den kloke ger akt på sina steg.
16Den vise fruktar och undviker faror,
en dåre är arrogant och sorglös.
17En hetsig man gör dumheter,
en kallt beräknande man blir hatad.
18De okunniga ärver dumhet,
men de kloka kröns av kunskap.
19De onda måste buga sig för de goda
och de gudlösa vid de rättfärdigas portar.
20Också av sina närmaste blir den fattige hatad,
medan den rike har många vänner.
21Den som föraktar sin medmänniska syndar.
Lycklig är den som visar den fattige nåd.
22De som planerar ondska far vilse,
men de som planerar det som är gott finner nåd och trofasthet.
23Arbete ger välstånd
men tomt prat fattigdom.
24De visas krona är deras rikedom
och dårarnas deras dumhet.
25Ett sant vittne räddar liv,
men ett falskt vittne är en förrädare.
26Den som fruktar Herren har ett tryggt fäste,
och hans barn får där en tillflykt.
27Herrens fruktan är en källa till liv,
som hjälper människan att undgå dödens snaror.
28Ett stort folk är en kungs ära,
men utan det går fursten under.
29Den som kan behärska sitt temperament är förståndig,
men den hetsige visar bara upp sin dumhet.
30Sinnesro ger kroppen hälsa,
men avundsjuka är röta i benen.
31Den som förtrycker den fattige förolämpar hans skapare,
men den som hjälper de fattiga ärar honom.
32Den gudlöse går under på grund av sin ondska,
men den rättfärdige har en tillflykt ända in i döden.
33I den förnuftiges hjärta bor visheten,
bland dårarna låter den sig bli känd.14:33 Enligt bl.a. Septuaginta: …bland dårarna låter den sig inte bli känd.
34Rättfärdighet upphöjer ett folk,
men synd blir till folkens vanära.
35En kung gläder sig över en vis tjänare,
men hans vrede drabbar den som handlar skamligt.
