1O Ginoo, hinumdomi kon unsa ang nahitabo kanamo. Tan-awa ang gidangatan namo nga kaulawan. 2Ang among mga yuta ug mga balay gipanag-iya na sa mga langyaw. 3Nailo kami sa amahan, ug ang among mga inahan nabalo. 4Gipalit namo ang tubig nga among giinom ug ang kahoy nga among gisugnod. 5Gipatrabaho kami nga daw mga mananap, ug wala gayod papahulaya. 6Nagpasakop kami sa mga taga-Ehipto ug taga-Asiria aron lang makakaon kami. 7Nagpakasala ang among mga katigulangan nga nangamatay na, ug kami ang nagaantos tungod sa ilang sala. 8Gidumalahan kami sa mga ulipon, ug walay makaluwas kanamo gikan sa ilang mga kamot. 9Namiligro ang among kinabuhi sa pagpangita namog pagkaon tungod sa mga tulisan sa kamingawan. 10Gihilantan kami sa labihan nga kagutom, ug ang among lawas morag hurnohan sa kainit. 11Gipanglugos ang among mga asawa ug mga anak nga dalaga didto sa Zion ug sa mga lungsod sa Juda. 12Gibitay pinaagi sa ilang mga kamot ang among mga pangulo, ug wala tahora ang among mga tigulang. 13Ang among mga batan-ong lalaki gipugos nga maggaling nga daw mga ulipon. Ang mga kabataan nagsusapinday sa kabug-at sa mga kahoy nga ilang gipas-an. 14Ang mga tigulang wala na manglingkod sa pultahan sa siyudad sa paghatag ug tambag. Ug ang mga batan-ong lalaki miundang na sa pagtukar ug mga honi. 15Wala na kamiy kalipay. Imbes nga magsayaw, nagsubo na hinuon kami. 16Wala na ang among kadungganan. Alaot kami, tungod kay nakasala kami. 17Tungod niini gibati namo ang labihan nga kasakit, ug nagngitngit ang among mga panan-aw. 18Nahimo nang awaaw ang Jerusalem,5:18 Jerusalem: sa Hebreo, Bukid sa Zion. ug gisuroy-suroyan na lang kini sa ihalas nga mga iro.5:18 ihalas nga mga iro: sa English, jackals.
19O Ginoo, nagahari ka sa walay kataposan. Ang imong paghari nagapadayon hangtod sa kahangtoran. 20Nganong kanunay mo man kaming kalimtan? Nganong gisalikway mo man kami sulod sa taas nga panahon? 21O Ginoo, pabalika kami kanimo ug mobalik kami. Ibalik kanamo ang among maayong kahimtang. 22Gisalikway mo na ba gayod kami? Labihan pa ba ang imong kasuko kanamo?
Femte sången: folkets bön
1Herre, kom ihåg allt som drabbat oss!
Se vår förnedring!
2Vår egendom har beslagtagits av främlingar,
våra hus ägs nu av utlänningar.
3Vi har blivit faderlösa barn,
våra mödrar är som änkor.
4Vi måste betala för vattnet vi dricker,
och vår ved får vi köpa.
5Våra förföljare är alldeles inpå oss,
vi är uttröttade men får ingen vila.
6Vi har gett oss under Egypten och Assyrien
för att få bröd att mätta oss med.
7Våra förfäder syndade och finns inte mer,
vi får bära deras skuld.
8Slavar härskar över oss,
och det finns ingen som befriar oss ur deras hand.
9Med risk för livet hämtar vi vårt bröd,
för svärdet härjar i öknen.
10Vår hud glöder som en ugn,
vi är febriga av hunger.
11De har kränkt kvinnorna i Sion
och flickorna i städerna i Juda.
12Furstarna har de hängt,
och de äldste visas ingen respekt.
13Unga män sliter vid kvarnstenarna,5:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant …bär på kvarnstenar, men enligt Septuaginta: De utvalda gråter högt….
pojkar dignar under bördor av ved.
14De gamla samlas inte längre i stadsporten,
och de ungas musik har upphört.
15Glädjen är borta ur våra hjärtan,
vår dans har vänts till sorg.
16Kronan har fallit från vårt huvud.
Ve oss som syndade så!
17Därför är vårt hjärta så tungt,
därför har våra ögon blivit skumma.
18Sions berg ligger öde,
schakaler strövar omkring där.
19Men du, Herre, regerar för evigt,
din tron består från generation till generation.
20Varför har du glömt oss för alltid,
övergett oss för resten av livet?
21För oss åter till dig, Herre, så att vi får återvända!
Låt allting bli återställt som det var förut,
22om du inte helt har förkastat oss
och är så vred på oss.
