Mireklamo ang mga Israelinhon kang Moises
1Unya, mireklamo ang mga Israelinhon bahin sa ilang kalisod. Pagkabati niini sa Ginoo, nasuko siya ug nagpadala ug kalayo nga misunog sa pipila ka bahin sa palibot sa kampo. 2Tungod niini, nangayo ug tabang ang mga Israelinhon kang Moises, ug nagaampo si Moises sa Ginoo, ug unya napalong ang kalayo. 3Busa ang maong dapit ginganlan ug Tabera,11:3 Tabera: Ang buot ipasabot, nagkalayo. kay nagpadala ang Ginoo ug kalayo kanila.
4Ang panon sa mga langyaw nga miuban sa mga Israelinhon gihidlaw sa ubang mga pagkaon, ug ang mga Israelinhon mireklamo usab nga nagaingon, “Unta makakaon kita ug karne! 5Sa didto pa kita sa Ehipto, makakaon kita ug libreng isda, mga pipino, mga melon, mga sibuyas, ug mga ahos. 6Apan dinhi nawala ang atong gana sa pagkaon, kay pulos na lang manna ang atong ginakaon.”
7Kining manna daw mga liso nga gagmay ug puti. 8-9Mouban kini sa pagpanghugpa sa yamog diha sa kampo sa panahon sa kagabhion. Pamuniton kini sa mga Israelinhon sa yuta kada buntag, unya galingon nila o lubokon. Pagkahuman, lutuon nila kini sa kolon o himuong nipis nga pan. Ang lami niini sama sa pan nga giluto sa mantika.
10Nadunggan ni Moises nga nanghilak ang matag pamilya diha sa pultahan sa ilang mga tolda. Hilabihan gayod ang kasuko sa Ginoo kanila, ug nasubo usab pag-ayo si Moises. 11Nangutana siya sa Ginoo, “Nganong gihatagan man nimo ako nga imong alagad ug dakong problema? Unsa may gihimo ko nga wala makapalipay kanimo nga gihatag mo man kanako ang problema niining mga tawo? 12Ako bay nagsabak kanila? Ako bay nanganak kanila? Nganong moingon ka man nga atimanon ko sila sama sa usa ka yaya nga nagakugos ug masuso nga bata, ug dad-on sila sa yuta nga gisaad mo sa ilang mga katigulangan? 13Asa ako manguha ug karne alang niining mga tawhana? Nagsige silag reklamo nga hatagan ko sila ug karne nga ilang makaon. 14Dili nako makaya ang pag-atiman kanila. Hilabihan kini kabug-at alang kanako. 15Kon mao man lang kini ang imong pagtratar kanako, patya na lang ako karon dayon. Kon nalipay ka kanako, ayaw ako pasagdi nga mag-antos.”
16Busa miingon ang Ginoo kang Moises, “Tigoma ang 70 ka mga tigdumala sa Israel nga nailhan mo nga mga pangulo sa katawhan. Dad-a sila sa Tolda nga Tagboanan ug pabaroga sila didto uban kanimo. 17Moadto11:17 Moadto: sa literal, Mokanaog. ako ug makigsulti kanimo didto, ug ihatag ko kanila ang uban nga gahom11:17 gahom: o, awtoridad. Sa literal, Espiritu o, espiritu. Mao usab sa bersikulo 25. nga gihatag ko kanimo aron makatabang sila sa pagdumala sa mga tawo, aron dili ka mag-inusara sa pagdumala kanila.
18“Unya ingna ang mga tawo nga magpakahinlo sila, kay ugma mangaon sila ug karne. Isulti kini kanila: ‘Nadungog kamo sa Ginoo nga nagreklamo nga gusto ninyong mokaon ug karne. Ug miingon pa kamo nga mas maayo pa ang inyong kahimtang didto sa Ehipto. Busa ugma hatagan kamo sa Ginoo ug karne ug kan-on ninyo kini. 19Dili lang kamo mokaon niini sulod sa usa, o duha, o lima, o napulo, o beinte ka adlaw, 20kondili sulod sa usa ka bulan, hangtod nga isuka ninyo kini ug masumhan kamo11:20 masumhan kamo: sa literal, manggawas kini sa inyong mga ilong. niini. Kay gisalikway ninyo ang Ginoo nga nagauban kaninyo, ug mihilak kamo kaniya nga unta wala na lang kamo mobiya sa Ehipto.’ ”
21Apan miingon si Moises, “600,000 tanan ang mga tawo nga akong kauban, ug karon moingon ka nga hatagan mo sila ug karne nga ilang kan-on sulod sa usa ka bulan? 22Bisan ihawon pa namo ang tanang mga karnero ug baka o kaha dakpon ang tanang mga isda sa dagat dili kini paigo kanila.” 23Miingon ang Ginoo kang Moises, “Limitado ba ang akong gahom? Makita mo karon kon mahitabo ang giingon ko kanimo o dili.”
24Busa milakaw si Moises ug giingnan niya ang mga tawo sa giingon sa Ginoo. Gitigom niya ang 70 ka mga tigdumala ug gipabarog libot sa Tolda. 25Unya mikunsad ang Ginoo diha sa panganod ug nakigsulti kang Moises. Gikuha niya ang ubang gahom ni Moises ug gihatag sa 70 ka tigdumala. Ug sa dihang nadawat na nila ang gahom, misugilon sila sa mensahe sa Dios, apan wala na kadto mahitabo pag-usab.
26May duha niadtong 70 ka mga tigdumala nga nagpabilin sa kampo ug wala moadto sa Tolda: sila mao si Eldad ug Medad. Apan naangkon gihapon nila ang gahom ug nagsugilon usab sila sa mensahe sa Dios didto sa kampo. 27Ug may usa ka batan-ong lalaki11:27 batan-ong lalaki: Tingali siya si Josue nga gihisgotan sa sunod nga bersikulo. nga midagan paingon kang Moises ug miingon nga nagsugilon si Eldad ug Medad sa mensahe sa Dios didto sa kampo. 28Si Josue nga anak ni Nun, nga nahimong personal nga katabang ni Moises gikan sa batan-on pa siya, miingon kang Moises, “Sir, pahunonga sila.” 29Apan mitubag si Moises, “Nabalaka ka ba kon unsay mahimong resulta niini sa akong pagkapangulo? Kon ako lay pabut-on, gusto ko nga ang tanang katawhan sa Ginoo hatagan niya ug gahom aron makasugilon silang tanan sa iyang mensahe.” 30Pagkahuman, mibalik sa kampo si Moises ug ang mga tigdumala sa Israel.
31Unya, nagpadala ang Ginoo ug hangin nga nagdala ug mga buntog gikan sa dagat. Mitugdon kini libot sa kampo ug milukop sa distansya nga mga usa ka adlaw nga pagbaklay gikan sa kampo ngadto sa matag kilid. Nagkatag ang mga buntog sa gibag-on nga tulo ka piye. 32Busa niadtong adlawa nanakop ang mga tawo ug mga buntog hangtod sa gabii, ug hangtod pa gayod nianang pagkasunod nga adlaw. Wala gayoy nakatigom ug ubos sa 30 ka sako, ug gipangbulad nila kini sa palibot sa kampo. 33Apan wala pa gani nila mahurot ug usap ang karne, nasuko pag-ayo ang Ginoo kanila, ug gipadad-an niya sila ug katalagman. 34Busa gitawag ang maong dapit ug Kibrot Hataava11:34 Kibrot Hataava: Ang buot ipasabot, lubnganan sa mga hangol. tungod kay didto gipanglubong ang mga tawo nga hangol ug karne. 35Gikan didto, nanglakaw ang mga Israelinhon paingon sa Hazerot ug didto nagkampo.
Gud sänder eld över folket
1Folket började snart klaga över alla svårigheter och Herren hörde dem. Han blev vred på dem och sände en Herrens eld och utplånade delar av lägrets ytterområden. 2Då ropade de till Mose om hjälp och när han bad till Herren för dem upphörde elden. 3Efter detta blev platsen kallad Tavera11:3 Betyder brinnande. eftersom Herrens eld hade brunnit bland dem.
Folket klagar och Gud ger dem kött
4Då började hopen av löst folk bland dem att längta efter det goda som fanns i Egypten. Också bland Israels folk började man klaga: ”Om vi ändå hade lite kött att äta! 5Tänk om vi hade lite av den goda fisk som vi fick i Egypten så mycket vi önskade och gurkor och meloner, purjolök, rödlök och vitlök! 6Vi tappar matlusten av att inte se annat än manna varenda dag!”
7Mannat liknade korianderfrö och påminde om harts. 8Folket samlade det från marken och malde det till mjöl eller krossade det i mortlar. Sedan kokade de det eller gräddade kakor av det och det smakade som om det var tillagat med olivolja. 9Mannat föll om natten samtidigt med daggen.
10Mose hörde hur familjerna stod i sina tältöppningar och grät. Herrens vrede blev allt större och Mose blev själv mycket illa till mods.
11Då sa Mose till Herren: ”Varför har du gjort så här illa mot din tjänare? Varför ser du på mig med så lite välvilja att du har lagt bördan av hela detta folk på mig? 12Inte är de väl mina barn? Inte är det väl jag som är far till dem? Varför har du låtit mig bli som en dadda för dem tills vi kommer till det land du lovade deras förfäder? 13Var ska jag kunna få tag i kött åt alla dessa människor? De gråter ju och säger till mig: ’Ge oss kött!’ 14Jag kan inte själv bära allt detta! Bördan är alltför tung! 15Om du tänker behandla mig på det sättet, så visa mig välvilja och ta mitt liv nu på fläcken! Det skulle vara barmhärtigare! Låt mig få slippa det här eländet!”
16Då sa Herren till Mose: ”Kalla samman sjuttio av Israels äldste, män som du känner som folkets ledare och tillsyningsmän, och för fram dem inför mig vid uppenbarelsetältet, så att de står där tillsammans med dig. 17Jag ska komma ner och tala med dig där, och jag ska ta av den Ande som är över dig och låta den komma också över dem. De ska dela bördan av folket med dig, så att inte du ensam behöver ha hela ansvaret.
18Säg också till folket att helga sig, för i morgon ska de få kött att äta. Säg till dem: ’Herren har hört er gråt över att ni inte har kött att äta och er klagan över allt som ni varit tvungna att lämna bakom er i Egypten. Han tänker ge er kött. Ni ska äta det, 19inte bara en eller två dagar eller fem eller tio eller ens tjugo! 20I en hel månad ska ni få kött tills ni får avsmak för det och spyr ut det genom näsan, för ni har förkastat Herren som finns här bland er och ni har gråtit av längtan efter Egypten.’ ”
21Men Mose sa: ”Här finns det 600 000 män, och ändå har du lovat dem kött i en hel månad. 22Om vi slaktade all vår boskap skulle det ändå inte räcka! Inte ens all fisk i havet är nog!”
23Då sa Herren till Mose: ”När skulle Herren ha blivit så maktlös? Nu ska du få se om mitt ord är sant eller inte!”
24Mose gick ut och berättade för folket vad Herren hade sagt. Han samlade sjuttio män av Israels äldste runt tältet. 25Herren kom ner i molnet och talade med Mose, och han tog av den Ande som var över Mose och lät den komma över de sjuttio. När Anden kom över dem profeterade de, men det hände bara vid det tillfället.
26Men två av de sjuttio, Eldad och Medad, hade blivit kvar i lägret, och Anden kom också över dem. De hörde till de utvalda men hade inte gått till tältet. Nu profeterade de där de stod. 27En ung man sprang till Mose och berättade att Eldad och Medad profeterade i lägret. 28Då sa Josua, Nuns son, Moses medhjälpare sedan sin ungdom: ”Du, min herre, måste försöka få dem att sluta!”
29Men Mose svarade: ”Är du avundsjuk för min skull? Jag önskar att allt Herrens folk var profeter och att Herren kunde sända sin Ande över dem alla!”
30Därefter återvände Mose och de äldste till lägret.
31Sedan sände Herren en vind som förde med sig vaktlar in från havet till lägret och en dagsresa runt omkring det. De flög en meter ovanför marken. 32Folket fångade dem och slaktade dem hela den dagen och natten och även följande dag. Ingen samlade in mindre än ett par – tre tusen liter11:32 Ordagrant: tio homer. Uppgifterna om en homer varierar mellan 220 och 400 liter. och det låg vaktlar överallt. 33Men när folket satte tänderna i köttet, hann de knappt börja tugga förrän Herrens vrede upptändes mot dem och många dog i svåra plågor. 34Platsen kom att kallas Kivrot Hattaava11:34 Betyder begärets gravar., därför att det var där de människor begravdes som haft begär efter kött. 35Folket bröt upp från Kivrot Hattaava och vandrade vidare till Haserot där de stannade en tid.
