Mateo 12 – APSD-CEB & BPH

Ang Pulong Sa Dios

Mateo 12:1-50

Ang Pangutana bahin sa Adlaw nga Igpapahulay

(Mar. 2:23-28; Luc. 6:1-5)

1Usa niadto ka panahon sa Adlaw nga Igpapahulay, nakaagi sila si Jesus sa kaumahan sa trigo. Gigutom kaayo ang iyang mga tinun-an, busa nangutlo12:1 nangutlo: Sa uban nga Binisaya, namutol. sila ug mga uhay sa trigo ug nangaon. 2Pagkakita niadto sa mga Pariseo miingon sila kang Jesus, “Tan-awa ang gihimo sa imong mga tinun-an! Adlaw nga Igpapahulay karon ug supak sa Kasugoan ang ilang gihimo.”

3Gitubag sila ni Jesus, “Wala ba ninyo mabasa sa Kasulatan ang gihimo ni David sa dihang siya ug ang iyang mga kauban gipanggutom? 4Misulod siya sa balay sa Dios ug gikaon niya ug sa iyang mga kauban ang pan nga gihalad ngadto sa Dios. Wala sila makasala bisan supak sa Kasugoan nga mokaon niadto ang mga tawo gawas lang sa mga pari. 5Ug wala ba usab ninyo mabasa sa mga sinulat ni Moises nga ang mga pari sa templo nagasupak sa Kasugoan matag Adlaw nga Igpapahulay tungod kay wala silay pahulay? Apan wala sila makasala. 6Ang tinuod ania dinhi ang mas mahinungdanon pa kaysa templo. 7-8Kay ako nga Anak sa Tawo may gahom sa pag-ingon kon unsa ang husto nga buhaton sa Adlaw nga Igpapahulay. Kon nasabtan ninyo kining gi-ingon sa Dios sa Kasulatan, ‘Wala ko kahimut-i ang inyong mga halad, kondili gusto ko nga magmaluloy-on kamo sa inyong isigka-tawo,’12:7-8 Tan-awa usab ang Hosea 6:6. wala unta ninyo pakasad-a ang mga tawo nga walay sala.”

Ang Tawo nga Singkaw ug Kamot

(Mar. 3:1-6; Luc. 6:6-11)

9Human niadto, mibiya si Jesus didto ug miadto sa usa sa mga sinagoga sa mga Judio. 10May tawo didto nga singkaw ug kamot. Ug may mga Pariseo usab didto nga naniid ug nangitag pamaagi aron ikasumbong nila si Jesus. Busa nangutana sila kang Jesus, “Gitugot ba diay ang pag-ayo sa masakiton sa Adlaw nga Igpapahulay?” 11Mitubag si Jesus kanila, “Pananglit, may karnero kamo nga nahulog sa bangag sa Adlaw nga Igpapahulay. Unsa man, pasagdan lang ba ninyo tungod kay Adlaw nga Igpapahulay? Dili gayod! 12Apan ang tawo mas bililhon pa kaysa karnero. Busa dili kita makasupak sa Kasugoan kon motabang kita sa atong isigka-tawo bisan kon Adlaw nga Igpapahulay.” 13Ug miingon si Jesus sa tawo nga singkaw ug kamot, “Ituy-od ang imong kamot.” Gituy-od niya ug naayo kini, ug nahisama na sa pikas niyang kamot. 14Unya nanggawas ang mga Pariseo ug nagplano sila kon unsaon nila pagpatay si Jesus.

Ang Pinili nga Alagad sa Dios

15Sa dihang nahibaloan ni Jesus ang plano sa mga Pariseo, mibiya siya niadto nga dapit. Daghan ang nagsunod kaniya ug giayo niya ang tanang mga masakiton. 16Gipasidan-an niya sila nga dili mosulti ngadto sa uban bahin kaniya. 17Katumanan kini sa giingon sa Dios pinaagi kang Propeta Isaias:

18“Mao kini ang akong gipili nga alagad.

Gimahal ko siya ug nalipay gayod ako kaniya.

Gamhan ko siya pinaagi sa akong Espiritu.

Ug sultihan niya ang mga tawo sa tanan nga nasod bahin sa katarong.

19Dili siya makiglalis sa mga tawo,

o mosinggit,

ni madungog diha sa kadalanan ang iyang tingog.

20Dili niya pasagdan ang mga luya sa pagtuo,

kay tabangan niya ang tanan bisan ang gamay ra gayod ug pagtuo.

Dili siya moundang hangtod matuman ang mga sugo sa Dios.

21Ug ang katawhan sa tanan nga nasod mosalig kaniya.”12:21 Tan-awa usab ang Isa. 42:1-4.

Si Jesus ug si Satanas

(Mar. 3:20-30; Luc. 11:14-23)

22Unya may gidala kang Jesus nga usa ka tawo nga nabuta ug naamang tungod kay gigamhan siya sa daotang espiritu. Giayo ni Jesus ang tawo ug diha-diha nakasulti na kini ug nakakita. 23Natingala ang tanan, ug miingon sila, “Siya kaha ang kaliwat ni Haring David nga makapanunod sa iyang gingharian?” 24Sa pagkadungog sa mga Pariseo miingon sila, “Kanang tawhana nanghingilin sa mga daotang espiritu tungod kay gihatagan siya ug gahom ni Satanas12:24 Satanas: sa Griego, Beelzebul. nga mao ang pangulo sa mga daotang espiritu.” 25Nahibalo si Jesus sa ilang mga hunahuna, busa miingon siya kanila, “Kon ang mga lumulupyo sa usa ka gingharian magkabahin-bahin, kana nga gingharian mabungkag. Mao usab ang mahitabo sa bisan unsa nga lungsod o panimalay kon ang mga nagapuyo magkabahin-bahin. 26Busa kon pinaagi sa gahom ni Satanas nanghingilin ako sa iyang mga sakop, ginabungkag lang niya ang iyang kaugalingon nga gingharian. 27Ug kon ang gahom ni Satanas ang akong gigamit sa paghingilin sa mga daotang espiritu, kinsa man ang nagahatag ug gahom sa inyong mga tinun-an nga nagahingilin usab sa mga daotang espiritu? Ang inyong mga tinun-an mismo usa ka pamatuod nga sayop gayod kamo. 28Karon, tungod kay nagahingilin ako sa mga daotang espiritu pinaagi sa Espiritu sa Dios, nagapaila kini nga ang paghari sa Dios miabot na kaninyo.

29“Ang tinuod, walay tawo nga makasulod sa balay sa kusgan nga tawo aron pagkuha sa iyang mga kabtangan kon dili una niya gapuson kanang kusgan nga tawo. Kon magapos na niya, makakuha na siya sa mga kabtangan niana nga balay.12:29 Ang buot ipasabot ni Jesus, napildi na niya si Satanas. Mao kana nga naabog niya ang mga ginsakopan niini.

30“Ang dili modapig kanako, batok kanako. Ug ang dili motabang kanako sa pagtigom sa mga tawo sa Dios nagapatibulaag lang. 31Busa sultihan ko kamo; ang bisan unsa nga sala, bisan pa ang pagsulti ug daotan batok sa Dios, mapasaylo. Apan ang pagsulti batok sa Espiritu Santo dili gayod mapasaylo. 32Si bisan kinsa nga mosulti batok kanako nga Anak sa Tawo mapasaylo, apan ang mosulti batok sa Espiritu Santo dili gayod mapasaylo hangtod sa hangtod.”

Ang Kahoy Maila Pinaagi sa Iyang Bunga

(Luc. 6:43-45)

33“Kon maayo ang kahoy maayo usab ang iyang bunga; kon daot ang kahoy daot usab ang iyang bunga. Ang kahoy maila pinaagi sa iyang bunga. 34Mga kaliwat kamo sa bitin! Ug tungod kay kamo daotan, unsaon ninyo pagsulti ug maayo? Kay kon unsa ang anaa sa kasingkasing mao usab ang mogawas sa baba. 35Ang maayo nga tawo mosulti ug maayo, kay maayo man ang iyang gihunahuna. Apan ang tawo nga daotan mosulti ug daotan, kay daotan man ang iyang gihunahuna. 36Sa pagkatinuod, sa adlaw sa paghukom, ang matag usa manubag sa Dios sa iyang mga gipanulti nga walay kapuslanan. 37Kay ibasi sa imong mga gipanulti kon silotan ka o dili.”

Gipangayoan si Jesus ug Milagro

(Mar. 8:11-12; Luc. 11:29-32)

38May mga magtutudlo sa Kasugoan ug mga Pariseo nga miingon kang Jesus, “Magtutudlo, pakit-a kami ug milagro gikan sa Dios.” 39Mitubag si Jesus kanila, “Kamo nga mga tawo niini nga panahon labihan kadaotan ug dili matinud-anon sa Dios. Nangayo kamo ug milagro, apan walay milagro nga ipakita kaninyo gawas sa milagro nga nahitabo kang Propeta Jonas. 40Sama nga si Jonas tulo ka adlaw ug tulo ka gabii didto sa sulod sa tiyan sa isda, mao usab ang mahitabo kanako nga Anak sa Tawo. Kay magpabilin ako sulod sa tulo ka adlaw ug tulo ka gabii sa ilalom sa yuta. 41Sa adlaw sa paghukom ang mga taga-Nineve mabanhaw uban sa mga tawo niining panahona ug basulon nila kamo. Kay sa pagkadungog sa mga taga-Nineve kaniadto sa wali ni Jonas, naghinulsol sila. Karon, ania na dinhi ang labaw pa kang Jonas, apan wala kamo modawat sa iyang gitudlo. 42Sa adlaw sa paghukom mabanhaw ang Rayna sa Habagatan uban kaninyo nga mga tawo niining panahona ug basulon niya kamo. Kay layo kaayo ang iyang gigikanan aron lang maminaw sa kaalam ni Haring Solomon. Karon, ania na dinhi ang labaw pa kang Solomon, apan wala kamo modawat sa iyang gitudlo.

Kon Mogawas ang Daotan nga Espiritu

(Luc. 11:24-26)

43“Kon ang daotang espiritu mogawas gikan sa tawo nga iyang gisudlan, mosuroy-suroy kini sa mga dapit nga walay tubig tungod kay mangita kini ug dapit nga iyang mapahulayan. Kon wala kini makita 44maghunahuna kini nga mobalik na lang sa iyang gigikanan. Ug kon sa iyang pagbalik makita niya nga ang iyang gigikanan walay nagapuyo, limpyo ug maayo nang pagkahimutang, 45molakaw dayon siya ug mangagda ug laing pito ka espiritu nga labi pang daotan kay kaniya. Mosulod sila niadtong tawhana ug didto sila mopuyo. Ug ang kahimtang sa tawo mosamot pa kadaotan kaysa una. Mao usab kini ang mahitabo sa daota nga mga tawo karon, mosamot pa gayod ang ilang kadaotan.”

Ang Inahan ug ang mga Igsoon ni Jesus

(Mar. 3:31-35; Luc. 8:19-21)

46Samtang nagsulti pa si Jesus, miabot ang iyang inahan ug ang iyang mga igsoon. Didto sila sa gawas nagahulat kay may isulti sila kaniya. 47May usa ka tawo nga miingon kaniya, “Ang imong inahan ug mga igsoon naghulat sa gawas. Buot silang makigsulti kanimo.” 48Mitubag si Jesus kaniya, “Nahibaloan mo ba kon kinsa ang akong inahan ug mga igsoon?” 49Unya gitudlo niya ang iyang mga tinun-an ug miingon, “Mao kini sila ang akong inahan ug mga igsoon! 50Kay si bisan kinsa nga nagabuhat sa kabubut-on sa akong Amahan sa langit mao ang akong inahan ug mga igsoon.”

Bibelen på hverdagsdansk

Mattæusevangeliet 12:1-50

Jesus er herre over sabbatten

Mark. 2,23-28; Luk. 6,1-5

1En dag gik Jesus sammen med sine disciple langs en kornmark. Det var på en sabbat.12,1 Sabbat betyder den syvende dag, hvilket er lørdag. For jøderne er det en helligdag og hviledag, hvor intet arbejde må udføres fra dagen begynder ved solnedgang fredag, til den er forbi ved solnedgang lørdag. Farisæerne på Jesu tid havde meget strenge regler for, hvad man måtte og ikke måtte, især det sidste. Det hørte med til orientalsk gæstfrihed, at en forbipasserende gerne måtte plukke nogle få aks fra en kornmark og spise dem, hvis han var sulten, men ikke tage noget med hjem. Hans disciple var sultne, og de begyndte at plukke aks for at spise kernerne. 2Nogle farisæere opdagede det og gav sig straks til at irettesætte ham: „Hvordan kan du tillade, at dine disciple høster korn på en sabbat, hvor man ikke må arbejde?”

3„Har I aldrig læst, hvad David gjorde, da han og hans mænd var sultne?” svarede Jesus. 4„Han gik op til Guds hus, og de spiste alle sammen af de hellige brød, som ellers kun præsterne har lov til at spise af. 5Har I heller aldrig læst i Toraen, at de præster, der gør tjeneste i templet, har lov til at arbejde på en sabbat? 6Og her står I over for noget, der er større end templet! 7Hvis I forstod betydningen af det skriftord: ‚Jeg ønsker barmhjertighed frem for slagtofre,’12,7 Hoseas 6,6. så ville I ikke fordømme uskyldige mennesker. 8Menneskesønnen er jo herre over sabbatten.”

Jesus helbreder en mand på sabbatten

Mark. 3,1-6; Luk. 6,6-11

9Så fortsatte Jesus og disciplene vandringen og nåede frem til en synagoge. 10Derinde var der en mand med en forkrøblet hånd, og farisæerne spurgte nu Jesus: „Er det så også tilladt at helbrede nogen på en sabbat?” De håbede på at få noget at anklage ham for. 11Jesus svarede: „Hvis en af jer har et får, og det falder i grøften på en sabbat, vil I så ikke trække det op samme dag? 12Er et menneske ikke mere værd end et får? Altså er det tilladt at gøre godt på en sabbat!” 13Så vendte han sig til manden og sagde: „Ræk hånden frem!” Det gjorde han, og i det samme blev hånden helbredt, så den var lige så rask som den anden hånd.

14Efter den episode begyndte farisæerne at lægge planer om, hvordan de kunne få Jesus ryddet af vejen.

Jesus opfylder profetierne om Messias

15Da Jesus var klar over, hvad farisæerne havde i sinde, trak han sig bort fra stedet, men mange fulgte ham. Han helbredte alle syge iblandt dem, 16men forbød dem samtidig at fortælle vidt og bredt om, hvad han havde gjort. 17Jesus opfyldte det ord om Messias, som Gud havde talt gennem profeten Esajas:12,17 Versene 18-20 er et citat fra Es. 42,1-3 om „Herrens tjener”, dvs. Messias. Det er taget fra den hebraiske tekst, ikke den græske oversættelse, LXX. Dog er v. 21 fra Es. 42,4b i LXX.

18„Se min tjener, som jeg har udvalgt,

min elskede, som jeg er fuldt tilfreds med.

Jeg lægger min Ånd på ham,

han skal bringe retfærdighed til alle folkeslag.

19Han går ikke rundt og skændes,

han råber ikke op i gaderne.

20Et knækket siv brækker han ikke af.

Et lys, der brænder svagt, puster han ikke ud.

Han fører retfærdigheden igennem til sejr,

21fremmede folkeslag får nyt håb gennem ham.”

Messias under falsk anklage

Mark. 3,22-30; Luk. 11,14-23; 12,10; 6,43-45

22Derpå blev en dæmonbesat mand, som hverken kunne se eller tale, ført hen til det hus, hvor Jesus opholdt sig, og Jesus helbredte ham, så han nu kunne både tale og se. 23Folk var overvældede: „Mon det ikke er ham, der er Messias?” spurgte man hinanden.

24Da farisæerne hørte det, sagde de til hinanden: „Nej, han kan ikke være Messias. Det må være med hjælp fra Satan,12,24 Der bruges her et gammeltestamentligt udtryk for Satan: „Beelzebul” eller „Beelzebub”, som muligvis går tilbage til filistrenes gud Ba’al-Zebub—fluernes herre, nævnt i 2.Kong. 1. de onde ånders fyrste, at han driver dæmonerne ud.”

25Jesus var klar over, hvad de tænkte, og derfor sagde han: „Hvis et land ligger i krig med sig selv, går det sin undergang i møde. Hvis en by eller et hjem er kommet i splid med sig selv, går de i opløsning. 26Og hvis Satan uddriver sine egne onde ånder, så er han kommet i krig med sig selv. Hvordan kan hans rige da bestå? 27I påstår, at jeg uddriver onde ånder ved hjælp af de onde ånders fyrste. Påkalder jeres egne tilhængere så også Satans magt, når de vil drive onde ånder ud? Prøv engang at spørge dem! 28Men hvis det er ved Guds Ånds kraft, at jeg driver dæmoner ud, så er Guds rige jo kommet til jer!

29Hvordan kan man gå ind i en stærk mands hus og tage, hvad han har, uden først at binde ham? Men når man har bundet ham, kan man tage, hvad han har i huset.

30De, der ikke er med mig, er imod mig, og de, der ikke arbejder sammen med mig, modarbejder mig. 31Det siger jeg jer: Mennesker kan få tilgivelse for al slags synd og hån—undtagen hvis de håner Guds Ånd. Det er der ingen tilgivelse for. 32Den, der taler imod Menneskesønnen, kan blive tilgivet, men den, der taler imod Helligånden, kan aldrig få tilgivelse, hverken i den nuværende eller kommende verden.

33Et træ kendes på sine frugter. Et godt træ bærer god frugt, og et dårligt træ bærer dårlig frugt. 34Hvordan skulle der kunne komme noget godt fra jer, slangeyngel? For hvad hjertet er fuldt af, løber munden over med. 35Et godt menneske tager gode ting frem fra sit forråd af gode tanker, men et ondt menneske tager onde ting frem fra sit forråd af onde tanker. 36Jeg siger jer, at på dommens dag skal mennesker stå til regnskab for hvert et ondt ord, de har talt. 37Ud fra jeres egne ord vil I blive frikendt, og ud fra jeres egne ord vil I blive dømt.”

De vantro vil blive dømt

Luk. 11,16.29-32

38Derefter forlangte nogle af de skriftlærde og farisæerne, at Jesus skulle gøre et mirakel som tegn på, at han virkelig var Messias.

39Men Jesus svarede: „Onde og vantro mennesker forlanger tegn. Men den slags mennesker får ikke andet end profeten Jonas’ tegn. 40For som Jonas var tre dage i havdyrets bug, sådan skal Menneskesønnen være tre dage12,40 Mere ordret: „tre dage og tre nætter”. Efter orientalsk skik tælles dagene inklusivt, således at to dage på dansk svarer til tre dage på hebraisk: en del af fredagen, lørdagen og en del af søndagen. Tallet tre er symbolsk for Guds indgriben. Som Gud bragte Jonas tilbage til livet, bliver Jesus også bragt til live igen. Jf. Jon. 2,1. i jordens dyb. 41Nineves ledere vil på dommens dag rejse sig og anklage den slags vantro mennesker, for da Jonas forkyndte dom over Nineve, angrede alle byens indbyggere deres ondskab og vendte sig til Gud. Og her står en, der er større end Jonas. 42Også dronningen af Saba vil på dommens dag rejse sig og anklage den slags mennesker, for hun kom helt fra verdens ende for at lytte til Salomons visdom. Og her står en, der er større end Salomon.

Fra det dårlige til det værre

Luk. 11,24-26

43Når en ond ånd er drevet ud af et menneske, strejfer den omkring i ørkenen for at finde et sted at slå sig ned, men den finder ikke noget. 44Så siger den: ‚Jeg må hellere vende tilbage til det „hus”, jeg kom fra.’ Når den vender tilbage, finder den huset ledigt, rengjort og sat fint i stand. 45Så går den ud og finder syv andre ånder, værre end den selv, og de flytter alle ind i det ledige hus. Da bliver det sidste værre end det første for det menneske. Sådan vil det også gå de onde og vantro mennesker!”

De, der gør Faderens vilje, hører Jesus til

Mark. 3,31-35; Luk. 8,19-21

46Mens Jesus sad og underviste skaren af mennesker, kom hans mor og brødre til huset. De ville gerne tale med ham. 47Da man fortalte ham, at de stod derude og ville tale med ham, 48sagde han: „Hvem er i virkeligheden min mor og mine brødre?” 49Så slog han ud med armene i retning af sine disciple og sagde: „Min mor og mine brødre sidder her. 50Enhver, der gør min himmelske Fars vilje, er min bror og min søster og min mor!”