Ang Pulong Sa Dios

Lucas 15:1-32

Ang Nawala nga Karnero

(Mat. 18:12-14)

1Daghang mga maniningil ug buhis ug uban pa nga mga tawo nga giila nga makasasala ang miduol kang Jesus aron sa pagpaminaw sa iyang mga pagpanudlo. 2Nagbagulbol ang mga Pariseo ug ang mga magtutudlo sa Kasugoan. Nagaingon sila, “Kining tawhana nagdawat sa mga makasasala, ug nakig-uban kanila sa pagpangaon!”

3Busa gisultihan sila ni Jesus sa mga sambingay. Miingon siya, 4“Pananglitan, may tawo nga may 100 ka karnero. Nawala ang usa. Karon, unsa may iyang buhaton? Siyempre biyaan gayod una niya ang 99 sa sabsabanan ug pangitaon niya ang nawala hangtod nga makita kini. 5Kon makita na niya malipay gayod siya ug sung-ayon niya kini pauli. 6Pag-abot niya sa ilang balay panawgon dayon niya ang iyang mga amigo ug mga silingan ug moingon, ‘Dali kamo, maglipay kita, kay nakita ko na ang akong karnero nga nawala.’ ” 7Unya miingon si Jesus, “Sama usab niana didto sa langit. Mas dako ang kalipay tungod sa usa ka makasasala nga maghinulsol kaysa 99 nga mga matarong nga dili na kinahanglan nga maghinulsol.”

Ang Nawala nga Kuwarta

8“O pananglitan may usa ka babaye nga may napulo ka sinsilyo. Unsa may iyang himuon kon mawala ang usa niini? Siyempre dagkotan niya ang suga, dayon silhigan ug maayo ang iyang balay aron pangitaon ang sinsilyo hangtod nga makita kini. 9Kon makita na niya kini, panawgon dayon niya ang iyang mga amiga ug mga silingan ug moingon, ‘Maglipay kita, kay nakita ko na ang akong sinsilyo nga nawala.’ ” 10Unya miingon si Jesus, “Sama usab niana ang kalipay sa mga anghel sa Dios sa langit kon ang usa ka makasasala maghinulsol.”

Ang Nawala nga Anak

11May usa pa gayod ka sambingay nga gisugilon ni Jesus. Miingon siya, “May usa ka tawo nga may duha ka anak nga lalaki. 12Miingon ang manghod ngadto sa iyang amahan, ‘Tay, ihatag na kanako ang akong bahin sa katigayonan.’ Busa gibahin sa amahan ang iyang mga kabtangan ngadto sa ilang duha. 13Paglabay sa pipila ka adlaw, gipamaligya sa manghod ang iyang bahin ug milakaw ngadto sa layong dapit. Ug didto nagpatuyang siya ug gasto sa iyang kuwarta sa walay kapuslanan. 14Sa dihang nahurot na niya ug gasto ang iyang kuwarta, miabot ang dakong kagutom niadtong dapita. Naglisod gayod siya. 15Busa mitrabaho na lang siya ingon nga tigbahog sa mga baboy sa uma sa tawo nga taga-didto. 16Usahay gusto na lang niyang mokaon sa bahog sa mga baboy aron matambalan ang iyang kagutom, kay walay bisan usa nga naghatag kaniya ug pagkaon. 17Sa kaulahian, nakaamgo siya sa iyang kahimtang. Nahinumdoman niya nga didto sa ilang balay nanobra ang pagkaon sa mga sulugoon sa iyang amahan. Apan siya hapit nang mamatay sa kagutom. 18Busa miingon siya, ‘Maayo pa ug mopauli na lang ako didto sa akong amahan ug moingon kaniya, “Tay nakasala ako sa Dios ug kanimo. 19Karon dili na ako angayng tawgon nga imong anak, isipa na lang ako nga usa sa imong mga sulugoon.” ’ 20Busa mipauli siya. Samtang layo pa siya, nakita na siya sa iyang amahan. Nalooy gayod ang amahan sa iyang anak, busa midagan siya paingon sa iyang anak ug gigakos niya kini ug gihagkan. 21Unya miingon ang iyang anak ngadto kaniya, ‘Tay, nakasala ako sa Dios ug kanimo. Dili na ako angayng tawgon nga imong anak. [Isipa na lang ako nga usa sa imong mga sulugoon.]’ 22Gitawag sa amahan ang iyang mga sulugoon ug miingon, ‘Dali, dad-a ninyo dinhi ang pinakanindot nga bisti ug ipasul-ob kaniya. Sul-obi usab ninyo siya ug singsing ug sapatos. 23Unya kuhaa ninyo ang toriyong baka nga gipatambok ug ihawa. Magkombira kita. 24Tungod kay abi nako ug patay na kining akong anak, apan dako diayng buhi. Nawala siya apan karon ania na.’ Busa nagsugod sila sa ilang paglipay-lipay.

25“Nahitabo kini samtang atua pa sa uma ang magulang nga anak. Sa iyang pagpauli, ug sa dihang nagkaduol na siya sa ilang balay, nadungog niya ang sonata ug panagsayaw. 26Busa gitawag niya ang usa sa mga sulugoon ug nangutana, ‘Nagaunsa man mo diha sa balay?’ 27Gisultihan siya sa sulugoon, ‘Ang imong manghod mipauli na ug maayo ang iyang panglawas ug wala maunsa, busa gipaihaw sa imong amahan ang gipatambok nga toriyong baka.’ 28Pagkadungog niya niini nasuko siya ug dili na siya gustong mosulod sa balay. Busa migawas ang iyang amahan ug gialam-alaman siya. 29Apan mitubag siya sa iyang amahan, ‘Hinumdomi ra gud kon pila na ka tuig ang akong pag-alagad kanimo. Wala gayod ako mosupak kanimo. Apan bisan kanding na lang wala mo gayod ako hatagi aron ako maglipay uban sa akong mga amigo. 30Karon, pag-abot sa imong anak nga nagausik-usik sa imong kabtangan uban sa daotan nga mga babaye, gipaihawan mo pa siya sa gipatambok nga toriyong baka.’ 31Apan mitubag ang iyang amahan, ‘Ikaw kanunayng ania uban kanako, ug ang tanan nga ako imo usab. 32Angay kitang maglipay, kay abi nato ug patay na ang imong manghod, apan dako diayng buhi. Nawala siya apan karon ania na.’ ”

Swedish Contemporary Bible

Lukas 15:1-32

Liknelsen om det förlorade fåret

(Matt 18:12-14)

1Alla tullindrivare och andra syndare kom för att lyssna till Jesus. 2Detta retade fariseerna och de skriftlärda, som kritiserade Jesus för att han umgicks med syndare, och till och med åt med dem.

3Då berättade Jesus en liknelse för dem: 4”Om någon av er har hundra får och upptäcker att han saknar ett av dem, lämnar han inte då de nittionio andra i ödemarken och letar efter det som är försvunnet, tills han hittar det? 5När han hittar det, blir han glad och bär hem det på sina axlar. 6Sedan samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas över att han hittat sitt förlorade får.

7Jag säger er att på samma sätt kommer man att glädja sig mer i himlen över en enda syndare som vänder om, än över nittionio rättfärdiga som inte behöver vända om.

Liknelsen om det borttappade myntet

8Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett, tänder hon inte då en lampa och sopar igenom hela huset och letar i varje vrå tills hon hittar det? 9Och när hon hittar det, kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne över att hon hittat det borttappade? 10På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar när en enda syndare vänder om.”

Liknelsen om sonen som lämnade sin far

11Jesus sa: ”En man hade två söner. 12Den yngre sa till sin far: ’Far, ge mig min del av arvet nu.’ Och han gick med på att dela sin egendom mellan sönerna.

13Några dagar senare hade den yngre sonen sålt allt han ägde och gav sig iväg till ett främmande land. Där levde han ett vilt liv och gjorde snart slut på alla sina pengar. 14Men när han hade gjort av med allt, drabbade en svår hungersnöd landet, och han var snart i nöd. 15Han bad då en lantbrukare att anställa honom och mannen skickade ut honom att vakta svin. 16Han längtade efter att få äta sig mätt på svinens fröskidor, men ingen gav honom något.

17Då insåg han sin situation och sa till sig själv: ’Hemma hos min far har de anställda mat i överflöd, och här håller jag på att svälta ihjäl! 18Jag går hem till min far och säger: Far, jag har syndat mot både himlen och dig. 19Jag är inte värd att kallas din son längre, men låt mig åtminstone få arbeta som en av dina tjänare.’ 20Och så gick han tillbaka hem till sin far.

Men medan sonen fortfarande var långt borta, såg hans far honom och fylldes av medlidande. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.

21Sonen sa: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte värd att kallas din son längre.’

22Men hans far sa till tjänarna: ’Skynda er! Ta fram mina finaste dräkter och sätt på honom dem. Sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter! 23Hämta sedan gödkalven och slakta den, så att vi kan äta och ha fest. 24För min son var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ Och så började festen.

25Under tiden hade den äldre sonen varit ute på fälten. När han nu närmade sig huset, hörde han ljudet av musik och dans. 26Han kallade på en av tjänarna och frågade vad det var man firade. 27Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit tillbaka, och din far har slaktat gödkalven för att fira att han har kommit hem välbehållen.’

28Då blev den äldre sonen rasande och ville inte gå in i huset. Hans far gick därför ut och försökte övertala honom, 29men han svarade: ’Under alla dessa år har jag arbetat hårt och aldrig någonsin vägrat att göra vad du har bett mig om. Ändå har du inte gett mig ens en killing, så att jag kunde ha fest med mina vänner. 30Men nu när denne din son kommer hem, slösaren, som har gjort slut på dina pengar tillsammans med prostituerade, då firar du det med att slakta gödkalven!’

31’Mitt barn’, sa fadern till honom, ’du är alltid hos mig, och allt jag äger är ditt. 32Men nu måste vi vara glada och fira detta, för din bror var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ ”