Juan 21 – APSD-CEB & HTB

Ang Pulong Sa Dios

Juan 21:1-25

Nagpakita si Jesus sa Pito ka mga Tinun-an

1Paglabay sa pipila ka adlaw, nagpakita pag-usab si Jesus sa iyang mga tinun-an didto sa daplin sa Linaw sa Tiberias. Mao kini ang nahitabo: 2Nagpundok sila si Simon Pedro, si Tomas nga gitawag nga Kaluha, si Natanael nga taga-Cana nga sakop sa Galilea, ang mga anak ni Zebede, ug may duha pa gayod ka tinun-an ni Jesus. 3Unya, miingon si Simon Pedro sa iyang mga kauban, “Mangisda ako.” Miingon usab sila, “Mouban kami kanimo.” Busa misakay sila sa sakayan ug nagpalawod. Apan niadto nga gabii wala gayod silay nakuha. 4Sa dihang mosidlak na ang adlaw, may nakita sila nga nagatindog didto sa baybayon. Apan wala sila masayod nga si Jesus kadto. 5Miingon si Jesus kanila, “Mga higala, may nakuha ba kamo?” Mitubag sila, “Wala gayod.” 6Miingon siya kanila, “Itaktak ninyo ang inyong pukot sa tuo nga dapit sa sakayan, ug may makuha kamo.” Busa gitaktak nila sa tuo nga dapit ang ilang pukot. Pagbira nila dili na nila kini madaog tungod sa kadaghan sa isda nga ilang nakuha. 7Unya miingon kang Pedro ang tinun-an nga gimahal ni Jesus, “Ang Ginoo diay kadto!” Pagkadungog niini ni Pedro, gisul-ob niya pagbalik ang iyang bisti nga iyang gihubo ug milukso sa tubig ug milangoy paingon kang Jesus. 8Ang uban nga mga tinun-an nga didto sa sakayan nagpabaybay nga nagabira sa pukot nga puno sa mga isda, kay ang ilang gilay-on gikan sa baybayon mga 50 na man lang ka dupa. 9Sa nakakawas na sila, aduna silay nakita nga tinapok nga baga nga may gisugba nga isda ug may pan usab. 10Miingon dayon si Jesus kanila, “Pagdala kamo dinhi ug pipila ka isda nga inyong nakuha.” 11Busa misaka si Simon Pedro sa sakayan ug gibira niya pabaybay ang pukot nga puno sa dagkong mga isda nga 153 ka buok. Apan bisan pa sa kadaghan sa ilang nakuha, wala gayod magisi ang pukot. 12Miingon si Jesus kanila, “Dali kamo ngari aron mamahaw.” Wala gayoy bisan usa sa iyang mga tinun-an nga nangisog sa pagpangutana kon kinsa gayod siya, kay nahibalo sila nga siya mao ang Ginoo. 13Gikuha dayon ni Jesus ang pan ug gipanghatag kanila. Mao usab ang iyang gihimo sa isda. 14Ikatulo na kini ka higayon nga nagpakita si Jesus sa iyang mga tinun-an sukad sa iyang pagkabanhaw.

Si Jesus ug si Pedro

15Pagkahuman nilag pamahaw, miingon si Jesus kang Simon Pedro, “Simon nga anak ni Juan, gihigugma mo ba ako labaw pa niining imong mga kauban?” Mitubag si Pedro, “Oo, Ginoo, nahibalo ka nga gihigugma ko ikaw.” Miingon si Jesus kaniya, “Atimana ang akong mga karnero.” 16Miingon pag-usab si Jesus kaniya, “Simon nga anak ni Juan, gihigugma mo ba ako?” Mitubag siya pag-usab, “Oo, Ginoo, nahibalo ka nga gihigugma ko ikaw.” Miingon si Jesus kaniya, “Atimana ang akong mga karnero.” 17Sa ikatulong higayon miingon pag-usab si Jesus, “Simon nga anak ni Juan, gihigugma mo ba ako?” Nahiubos si Pedro tungod kay katulo na siya pangutan-a ni Jesus kon gihigugma ba niya siya. Busa miingon si Pedro kaniya, “Ginoo, nahibalo ka sa tanan, ug nahibalo ka nga gihigugma ko ikaw.” Miingon si Jesus kaniya, “Atimana ang akong mga karnero. 18Sa pagkatinuod, sa batan-on ka pa, ikaw mismo ang nagbakos sa imong kaugalingon ug nakaadto ka bisan asa nga imong gusto. Apan kon tigulang ka na gani, padupahon ka lang ug lain nay mosuot kanimo ug bakos, ug dad-on ka sa lugar nga dili mo gustong adtoan.” 19(Gisulti kini ni Jesus aron ipahibalo kanila kon unsang matanga sa kamatayon ang maagian ni Pedro, ug pinaagi niadto nga kamatayon madayeg niya ang Dios.) Ug miingon si Jesus kang Pedro, “Sunod kanako.”

Ang Pinalanggang Tinun-an ni Jesus

20Paglingi ni Pedro nakita niya nga nagasunod kanila ang pinalanggang tinun-an ni Jesus. (Siya mao kadtong duol gayod kang Jesus niadtong nanihapon sila, ug ang nangutana sa Ginoo kon kinsa ang magluib kaniya.) 21Pagkakita ni Pedro kaniya, miingon siya kang Jesus, “Unsa may mahitabo kaniya Ginoo?” 22Mitubag si Jesus kaniya, “Kon buot ko nga dili siya mamatay hangtod sa akong pagbalik dinhi sa kalibotan, unsay labot mo? Basta ikaw sunod lang kanako.” 23Busa mikaylap ang balita ngadto sa mga kaigsoonan diha sa Ginoo nga kadto nga tinun-an dili mamatay. Apan wala mag-ingon si Jesus nga dili siya mamatay, kondili ang iyang giingon, “kon buot ko nga dili siya mamatay hangtod sa akong pagbalik, unsay labot mo?” 24Siya mao ang tinun-an nga nagapamatuod nga tinuod ang nahisulat dinhi, ug siya mismo ang nagsulat niini. Ug nahibaloan nato nga tinuod ang iyang ginasulti. 25Daghan pa gayod ang mga gipangbuhat ni Jesus nga kon tagsa-tagsaon ug sulat, tingali ang tibuok kalibotan dili paigo nga kabutangan sa mga libro nga masulat.

Het Boek

Johannes 21:1-25

Petrusʼ liefde voor Jezus

1Hierna kwam Jezus nog een keer bij zijn leerlingen en dat was bij het meer van Tiberias. Het gebeurde als volgt. 2Simon Petrus, Thomas, Natanaël uit Kana in Galilea, Jakobus en Johannes en nog twee andere leerlingen waren daar bij elkaar. 3‘Ik ga vissen,’ zei Simon Petrus. ‘Wij gaan mee,’ zeiden de anderen. Zij gingen naar het meer en voeren met de boot weg. Maar die hele nacht vingen zij niets. 4Toen het licht begon te worden, stond Jezus aan de oever van het meer. Maar zijn leerlingen herkenden Hem niet. 5Jezus riep: ‘Vrienden, hebben jullie iets te eten?’ ‘Nee,’ antwoordden zij. 6‘Gooi het net uit aan de rechterkant van de boot,’ riep Hij. ‘Dan hebben jullie meer resultaat.’ Dat deden zij. En zij vingen zoveel vis dat ze het net niet eens aan boord konden krijgen. 7De leerling die Jezusʼ beste vriend was, zei tegen Petrus: ‘Het is de Here.’ Toen Simon Petrus dat hoorde, deed hij zijn bovenkleed aan, trok het omhoog tussen zijn riem en sprong in het water.

8De anderen kwamen met de boot en sleepten het volle net mee. Zij waren maar honderd meter van de kant af. 9Toen zij aan wal stapten, zagen ze een houtskoolvuur met vis erop en brood. 10‘Haal eens een paar van de vissen die jullie hebben gevangen,’ zei Jezus. 11Simon Petrus ging weer aan boord en trok het volle net op de oever. Er zaten honderddrieënvijftig vissen in en toch was het net niet gescheurd.

12‘Kom,’ zei Jezus. ‘Laten wij gaan eten.’ Geen van de leerlingen durfde te vragen wie Hij was. Ze begrepen nu wel dat het de Here was. 13Jezus gaf hun brood en vis. 14Na zijn terugkeer uit de dood was dit de derde keer dat Jezus aan zijn leerlingen verscheen.

15Toen zij gegeten hadden, vroeg Jezus aan Simon Petrus: ‘Simon, zoon van Johannes, houd je van Mij? Meer dan de anderen?’ ‘Ja, Here. U weet dat ik van U houd,’ zei Petrus. ‘Zorg dan voor mijn lammeren,’ was Jezusʼ antwoord. 16Jezus vroeg hem voor de tweede keer: ‘Simon, zoon van Johannes, houd je van Mij?’ ‘Ja, Here. U weet toch dat ik van U houd,’ zei Petrus. Jezus zei: ‘Pas dan op mijn schapen.’ 17Voor de derde keer vroeg Jezus: ‘Simon, zoon van Johannes, houd je van Mij?’ Toen Jezus hem voor de derde keer vroeg of hij van Hem hield, werd Petrus verdrietig. ‘Here,’ zei hij, ‘U weet alles. U weet toch dat ik van U houd!’ ‘Zorg dan voor mijn schapen,’ zei Jezus.

18‘Luister, toen je jong was, maakte je je eigen plannen en ging waarheen je wilde. Maar als je ouder wordt, zul je niet meer zo vrij zijn. Anderen zullen plannen voor je maken en je brengen waar je niet wilt.’ 19Daarmee gaf Hij aan hoe Petrus tot eer van God zou sterven. Jezus zei nog eens nadrukkelijk tegen Petrus dat hij Hem moest volgen. 20Petrus keek achterom en zag dat ze door de leerling gevolgd werden die Jezusʼ beste vriend was en die zich tijdens de maaltijd naar Jezus toe had gebogen en Hem gevraagd had wie de verrader was. 21Toen Petrus hem zag, vroeg hij aan Jezus: ‘En wat staat hem te wachten, Here?’ 22Jezus antwoordde: ‘Als Ik wil dat hij blijft tot Ik terugkom, is dat niet jouw zaak. Het enige wat jij moet doen, is Mij volgen.’ 23Onder de vrienden van Jezus deed daarna het verhaal de ronde dat die leerling niet zou sterven. Maar Jezus had niet gezegd dat hij niet zou sterven. Hij had alleen gezegd: ‘Als Ik wil dat hij blijft tot Ik terugkom, is dat niet jouw zaak.’

24En deze leerling is het die dit alles heeft geschreven. Wij weten dat dit verhaal betrouwbaar is. 25Jezus heeft trouwens nog veel meer gedaan. Maar als dat allemaal opgeschreven zou worden, zou de wereld, denk ik, te klein zijn voor al die boeken.