1“Job, bisag mangayo ka pa ug tabang, walay motabang kanimo. Bisan ang mga anghel5:1 mga anghel: sa literal, mga balaan. dili motabang kanimo. 2Ang kasuko ug kasina mopatay sa tawong buang-buang ug walay kaalam. 3Sa akong naobserbahan, ang tawong buang-buang mahimong mouswag sa iyang panginabuhi, apan sa kalit lang tunglohon sa Dios ang iyang panimalay. 4Walay kapaingnan ang iyang mga anak, ug walay makatabang kanila.5:4 walay makatabang kanila: o, dili makalingkawas sa katalagman. Wala usay molaban kanila sa korte. 5Ang iyang mga abot, bisan pa ang mga bunga niadtong nanurok lang taliwala sa tunokong mga tanom, kuhaon sa mga tawong gutom. Ug ang iyang bahandi kuhaon sa mga tawong hakog. 6Ang kalisod ug kaguol wala nagatubo sa yuta. 7Ang tawo mao ang nagadala ug kalisod sa iyang kaugalingon, sama sa aligato nga molupad gayod pataas.
8“Kon ako pay anaa sa imong dapit, modangop ako sa Dios ug itugyan ko kaniya ang akong kahimtang. 9Kay nagahimo siyag katingalahang mga butang ug mga milagro nga dili matugkad ug dili maihap. 10Ginapaulanan niya ang kalibotan ug ginapatubigan ang kaumahan. 11Ginapataas niya ang nagapaubos, ug ginatabangan ang nagaantos. 12Gub-on niya ang mga plano sa mga tawong limbongan, aron dili sila magmalampuson. 13Ginabitik niya ang mga maalamon sa ilang pagkalimbongan, ug ginasumpo niya ang mga plano sa mga limbongan. 14Mangitngitan sila bisag adlawng dako, ug magpangapkap sila bisag udtong tutok. 15Ginaluwas sa Dios ang mga kabos gikan sa kamatayon ug gikan sa mga tawong gamhanan nga nangdaog-daog kanila. 16Busa may paglaom ang mga kabos, apan ang mga daotan santaon sa Dios.
17“Bulahan ang tawo nga ginatul-id sa Dios ang iyang pamatasan. Busa ayaw ikasakit ang pagdisiplina sa Makagagahom nga Dios kanimo. 18Kay ang iyang gisamdan, iya usab nga tambalan; ang iyang gisakit, iya usab nga hupayon. 19Sa kanunay luwason niya ikaw gikan sa kalamidad ug katalagman. 20Luwason niya ikaw gikan sa kamatayon sa panahon sa kagutom o sa gira. 21Panalipdan niya ikaw sa pagpangdaot kanimo sa uban, ug wala kay kahadlokan kon moabot ang katalagman. 22Kataw-an mo lang ang katalagman ug kagutom, ug dili ka mahadlok sa mabangis nga mga mananap, 23kay dili na kini manghilabot kanimo. Ug dili ka na maglisod magtanom sa imong batoon nga uma. 24Makasiguro ka nga maayo ang kahimtang sa imong panimalay, ug walay mawala sa imong kahayopan. 25Modaghan ang imong kaliwat sama kadaghan sa sagbot sa yuta. 26Taas ang imong kinabuhi, ug dili ka mamatay sa dili pa hustong panahon. 27Sumala sa among pagtuki, tinuod gayod kining tanan. Busa pamatii kini ug iaplikar sa imong kinabuhi.”
Elifas vill att Job ska bekänna
1Ropa om du vill, men vem ska svara dig?
Vem av de heliga kan du vända dig till?
2Förbittring tar kål på den dumme,
och avund dödar den oförståndige.
3Jag har sett den dumme ha framgång,
och snart förbannade jag hans hus.
4Hans barn är fjärran från frälsning,
de krossas vid porten5:4 Porten (stadsporten) var en rättsplats och en plats för offentliga handlingar. och ingen försvarar dem.
5Hans skördar äts upp av den hungrige,
som tar dem även bland törnen.5:5 Grundtextens innebörd är osäker.
Den törstige flämtar efter deras rikedom.
6Olycka växer inte ur jorden,
ofärd skjuter inte upp ur marken.
7Ändå föds människan till elände,
lika säkert som eldslågorna flammar mot höjden.5:7 Grundtextens innebörd är osäker.
8Om det gällde mig själv, skulle jag vädja till Gud
och lägga fram min sak för honom.
9Han gör under, större än någon kan fatta
och fler än någon kan räkna.
10Han sänder regnet över jorden
och vattnar åkrarna.
11Han upphöjer de ringa
och för de sörjande till frälsning.
12Han hindrar de listiga att genomföra sina planer,
så att deras händer inte får framgång.
13Han fångar de kloka i deras slughet,
han gör de svekfullas planer om intet.
14Mörker kommer över dem mitt på ljusa dagen,
mitt på dagen famlar de som om det var natt.
15Han räddar från svärdet i deras mun,
den fattige från den mäktiges hand.
16Så får till slut den fattige hopp,
och orättfärdigheten måste tystna.
17Välsignad är den människa som Gud tuktar.
Förakta inte den Väldiges tillrättavisning!
18Han sårar, men förbinder också;
han slår, men hans händer botar igen.
19Han räddar dig ur sex olyckor,
ja, sju slipper du.
20Han räddar dig från döden i hungersnöden
och undan svärdet i krigstid.
21Du kommer att vara skyddad från förtalets slag
och inte behöva oroa dig för förödelsen.
22Du kommer att le åt förödelse och hungersnöd,
och du behöver inte frukta för jordens vilda djur.
23Du står i förbund med markens stenar.
Markens vilddjur lever i fred med dig.
24Du ska veta att ditt tält står tryggt
och när du granskar din egendom saknas ingenting.
25Dina söner kommer att bli många,
dina ättlingar som gräset på marken.
26Du ska komma till graven i mogen ålder5:26 Grundtextens innebörd är osäker.,
liksom kärven som skördas när tiden är inne.
27Detta har vi utforskat och funnit att det är så det är.
Lyssna, och ta det till dig!
