Walay Pulos ang mga dios-dios sa Israel
1Kon mamatay ang usa ka tawong matarong, walay mangutana kon ngano. Walay makasabot nga gikuha sa Dios ang mga tawong diosnon aron makalikay sa kadaotan. 2Kon mamatay ang usa ka tawong matarong, makapahulay na siya ug magmalinawon.
3Apan kamong mga anak sa babayeng mamamarang, sa mananapaw, ug sa babayeng nagabaligya sa iyang dungog, duol kamo. 4Gibiaybiay ninyo ang mga matarong. Inyo silang gihiwian ug gidiwaldiwalan. Mga kaliwat kamo sa mga masinupakon ug mga bakakon. 5Gisimba ninyo ang inyong mga dios-dios pinaagi sa pagpakighilawas ilalom sa punoan sa mga kahoy nga gipakabalaan ninyo. Gihalad pa ninyo ang inyong mga anak diha sa mga lugut, diha sa mga bangag sa dagkong mga bato. 6Ang hamis nga mga bato sa mga lugut mao ang inyong mga dios. Gisimba ninyo kini pinaagi sa paghalad ug mga halad nga ilimnon ug mga halad sa pagpasidungog. Malipay ba ako niining inyong gihimo? 7Motungas kamo sa tag-as nga bukid ug maghalad didto ug makighilawas. 8Gibutang pa gayod ninyo ang mga imahen sa inyong mga dios-dios luyo sa pultahan sa inyong mga balay. Inyo akong gisalikway. Sama kamo sa babayeng mananapaw nga misaka sa iyang lapad nga katre ug nakigsabot sa iyang mga lalaki. Malipay gayod siyang nakighilawas sa iyang mga laki.
9Miadto kamo sa inyong dios-dios nga si Molec nga may dalang lana ug daghang mga pahumot. Nagsugo pa kamog mga tawo nga mangitag mga dios-dios sa layong mga dapit aron inyong simbahon. Bisan ang dapit sa mga patay daw sa paadtoan pa ninyo. 10Bisag gikapoyan na kamo sa pagpangita sa mga dios-dios, wala gihapon kamo mawad-ig paglaom. Gipalig-on ninyo ang inyong kaugalingon, busa wala gayod kamo maluya.
11Miingon ang Ginoo, “Kinsa ba kining mga dios-dios nga inyong gikalisangan nga namakak man kamo kanako? Gikalimtan ninyo ako ug wala kamo magtagad kanako. Unsa bay hinungdan nga wala na man kamo motahod kanako? Tungod ba kay nagpakahilom lang ako sulod sa taas nga panahon? 12Naghunahuna kamo nga matarong na gayod ang inyong gihimo, apan ipakita ko kon unsa gayod kamong matanga sa tawo. Ug dili makatabang kaninyo ang inyong mga dios-dios. 13Oo, dili gayod makatabang ang mga dios-dios kon mangayo kamog tabang kanila. Paliron silang tanan sa hangin; mapalid sila sa usa lang ka huyop. Apan ang nagsalig kanako magapuyo sa yuta57:13 yuta: Tingali ang buot ipasabot, yuta sa Israel. ug mosimba didto sa akong balaan nga bukid. 14Ako moingon, ‘Ayoha ang dalan. Kuhaa ang mga babag sa agianan sa akong katawhan.’ ”
15Mao usab kini ang giingon sa Labing Halangdong Dios, ang Balaang Dios nga nagakinabuhi sa walay kataposan, “Nagapuyo ako sa habog ug balaang dapit. Apan nagapuyo usab ako uban sa mga tawo nga mapainubsanon ug mahinulsulon aron mapalig-on ko sila. 16Sa pagkatinuod, dili ako makigbatok o masuko hangtod sa hangtod, kay kon himuon ko kini, mangamatay ang mga tawo nga akong gihimo. 17Nasuko ako tungod sa sala ug pagkahakog sa Israel, busa gisilotan ko sila ug gitalikdan. Apan nagpadayon gihapon sila sa pagpakasala. 18Nakita ko ang ilang pagkinabuhi, apan ayohon ko sila. Giyahan ko sila, ug lipayon ko ang mga nagsubo uban kanila. 19Ug unya modayeg sila kanako. Hatagan ko silag maayong kahimtang—atua man sila sa layo o sa duol. Ayohon ko gayod sila. Ako, ang Ginoo, ang nagaingon niini. 20Apan ang mga daotan walay kalinaw. Sama sila sa baloron nga dagat nga nagatulod sa mga sagbot ug hugaw sa daplin. 21Dili gayod makaangkon ang mga daotan ug maayo nga kahimtang.” Mao kini ang giingon sa akong Dios.
1Den rättfärdige går under,
men ingen bryr sig om det,
den fromme rycks bort,
och ingen förstår
att den rättfärdige tas bort
för att skonas undan ondskan
2och få frid.
De som lever rättsinnigt ska få vila i frid.
3”Men kom hit, ni som är barn till häxor
och har avlats av horor och äktenskapsbrytare!
4Vem är det ni gör er lustiga över?
Mot vem gapar ni
och räcker ut tungan?
Ni är barn till syndare
och lögnares avkomma.
5Under ekarna, under varje grönt träd
brinner ni av lust,
och ni slaktar era barn i ravinerna,
djupt nere bland bergsklyftorna.
6Bland ravinens stenar57:6 Grundtextens innebörd är osäker. hör du hemma,
där har du din plats.
Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och bär fram matoffer.
Skulle jag acceptera detta?
7Högt uppe på ett berg
har du bäddat åt dig,
och dit går du för att offra.
8Bakom dörren och dörrposten
sätter du upp ditt tecken.
Du har övergett mig,
klätt av dig,
gjort i ordning din bädd
och tagit plats där.
Du har kommit överens med dessa
som du älskar att gå i säng med,
och sett deras nakenhet.
9Du har gått till Melek57:9 Kan även översättas som kung, men mer troligt är att det är en kanaaneisk gud, Molok, som åsyftas. med olja
och rikligt med parfymer.
Du sänder dina budbärare långt bort,
ända ner till dödsriket.
10Du har blivit trött av allt slit
men har inte sagt att det är hopplöst.
Nej, du har fattat nytt mod och fått ny styrka.
11Vem är du rädd för, vem fruktar du,
eftersom du bedrar mig,
glömmer mig,
inte tänker på mig?
Är det för att jag tigit så länge,
som du inte fruktar mig?
12Nu ska jag visa
att dina rättfärdiga gärningar inte hjälper dig.
13När du ropar,
låt då alla dina avgudar hjälpa dig!
Vinden ska ta dem alla,
de blåser bort med en vindfläkt!
Men den som tar sin tillflykt till mig
ska få ärva landet
och ta mitt heliga berg i besittning.”
14En order ska utgå:
”Bygg, bygg en väg!
Röj undan hindren som är i vägen för mitt folk.”
15Så säger den höge och upphöjde,
han som tronar för evigt, och vars namn är heligt:
”Jag bor på en hög och helig plats,
men jag bor också hos dem som är modlösa och ödmjuka.
Jag upprättar de ödmjuka
och ger ny kraft åt de modlösa.
16Jag ska inte för evigt anklaga
och inte alltid vredgas,
för då skulle livsanden förgås,
anden hos alla levande varelser som jag har skapat.
17Jag blev vred över deras syndiga girighet,
jag straffade dem och dolde mig i vrede,
men de vände sig bort
och fortsatte att gå sina egna vägar.
18Jag har sett vad de hållit på med,
men jag ska bota dem,
leda dem och ge dem tröst.
19Jag ska skapa lovsång på deras läppar,
frid och åter frid åt dem både nära och fjärran, säger Herren.
Jag ska bota dem.
20Men de gudlösa är som ett upprört hav,
de blir aldrig stilla,
och dess vågor rör upp dy och slam.
21För de gudlösa finns ingen frid,” säger min Gud.
