Isaias 46 – APSD-CEB & BPH

Ang Pulong Sa Dios

Isaias 46:1-13

Ang mga dios-dios sa Babilonia

1Ang mga dios-dios sa Babilonia nga sila si Bel ug Nebo nagyuko samtang gikarga sa karwahe nga giguyod sa mga asno. Bug-at sila nga karga alang sa gikapoy nga mga asno. 2Managsama sila nga nagayuko, ug dili nila mahimong luwason ang nagdala kanila. Sila mismo apil sa pagkabihag.

3Pamati kamo kanako, kamong mga kaliwat ni Jacob, kamong tanang nahibilin sa katawhan sa Israel. Giatiman ko kamo sukad pa sa inyong pagkatawo. 4Bisag matigulang na kamo ug ubanon, ako ang moatiman kaninyo. Gihimo ko kamo ug bantayan ko gayod kamo. Tabangan ko kamo ug luwason. 5Kang kinsa ba ninyo ako ikatandi? Aduna bay sama kanako? 6Ang ubang mga tawo mopagawas sa ilang bulawan ug plata ug mosuhol ug platero aron himuon kining dios-dios, ug unya, ila kining yukboan ug simbahon. 7Pas-anon nila kini, ug unya itungtong sa iyang butanganan, ug magpabilin kini didto. Dili na kini makapahawa didto. Kon may mag-ampo niini, dili kini motubag; dili kini makaluwas kanila gikan sa ilang mga kalisod. 8Timan-i ninyo kini, kamong mga masinupakon, ug itanom gayod kini sa inyong alimpatakan. 9Hinumdomi usab ninyo ang akong gipanghimo sa unang panahon. Kay ako lamang ang Dios, ug wala nay lain nga sama nako. 10Sa sinugdan pa lang gipadayag ko na ang umaabot. Sukad pa kaniadto, giplano ko na kon unsa ang mahitabo. Matuman gayod ang akong mga plano; himuon ko ang tanan kong gustong buhaton. 11Magtawag akog usa ka tawo gikan sa usa ka layong dapit sa sidlakan, ug tumanon niya ang akong mga plano. Mosakdap siya sama sa langgam nga nagapangdagit. Kon unsa ang akong gisulti ug giplano tumanon ko kini. 12Pamati kamo kanako, kamong mga gahig ulo. Dili gayod kamo makaangkon ug kadaogan.46:12 Dili… kadaogan: o, Dili gayod kamo maghimo ug matarong. 13Sa dili madugay, hatagan kog kadaogan ug kaluwasan ang Jerusalem,46:13 Jerusalem: sa Hebreo, Zion. ug pasidunggan ko ang Israel.

Bibelen på hverdagsdansk

Esajasʼ Bog 46:1-13

De falske guder og den sande Gud

1Babylons afguder Bel og Nebo skal bøje sig og falde til jorden. De skal løftes op og læsses på trætte lastdyr. 2Guderne bliver besejret og må bøje sig. De kunne ikke bære deres ansvar og redde deres tilhængere, men bliver selv ført bort som fanger.

3Herren siger: „Hør, I, som endnu er tilbage af Israels folk. Fra I blev født, har jeg løftet jer op og båret rundt på jer. 4Selv i jeres alderdom sørger jeg for jer. Som jeg bar jer før, vil jeg løfte jer op og bære jer hjem.

5Hvem vil I sammenligne mig med? Hvor finder I min ligemand? 6Folk tømmer deres punge for guldmønter og betaler en guldsmed med sølvmønter for at støbe dem en gud af deres eget guld. Så snart den er færdig, falder de på knæ og tilbeder den. 7De løfter den op på skulderen og bærer den af sted. Når de kommer hjem, sætter de den på plads, og der bliver den stående, for den kan ikke røre sig ud af stedet. Når de råber om hjælp, svarer den ikke. Den frelser ikke i nødens stund.

8Husk det, I frafaldne. Tag imod fornuft. Tænk jer om. 9Glem ikke, hvad jeg gjorde i gamle dage. For jeg er den eneste sande Gud. Der findes ingen som jeg. 10Jeg har fra begyndelsen af sagt jer, hvordan det vil gå. Jeg har for længst fortalt jer, hvad der vil ske. Det vil gå, som jeg har planlagt, for jeg gør, hvad jeg har besluttet. 11Jeg kalder på en rovfugl fra øst. Fra det fjerne tilkalder jeg ham, der skal udføre min vilje. Jeg taler, og så gør jeg, hvad jeg har sagt. Jeg planlægger, og så udfører jeg min plan. 12Hør her, mit genstridige folk, som er langt fra at leve op til min standard. 13Jeg kommer i min godhed og frelser jer. Jeg lader ikke vente på mig. Jeg redder Jerusalem og lader min herlighed være over Israel.”