Tabangan sa Dios ang Israel
1Miingon ang Ginoo, “Kamong mga katawhan diha sa mga isla, paghilom kamo ug pamati kamo kanako. Kamo nga mga kanasoran, pagmalig-on kamo ug duol kamo kanako, ug isulti ninyo ang inyong mga reklamo. Magtigom kita ug ato kining husayon. 2Kinsa bay midasig sa tawo nga gikan sa sidlakan aron mag-alagad kaniya? Kinsa ang nagtugyan diha kaniya niining mga kanasoran ug mga hari? Gilaglag niya sila pinaagi sa iyang espada ug pana; nahisama sila sa abog ug sa tahop nga gipalid sa hangin. 3Gigukod niya sila ug walay mibabag kaniya, bisan sa mga dapit nga wala pa niya maadtoi. 4Kinsa ang naghimo niining tanan? Kinsa ang nagbuot sa tanang panghitabo sukad pa sa sinugdan sa mga henerasyon? Ako, ang Ginoo, nga anaa na sukad pa sa sinugdanan sa kalibotan ug anaa usab gihapon ako hangtod sa kataposan niini.
5“Nakita sa mga tawo sa mga isla ang akong binuhatan ug nangahadlok sila. Hangtod ang mga tawo sa layong mga dapit nagkurog sa kahadlok. Nagtigom sila, 6nagtinabangay, ug nagdinasigay sa usag usa. 7Nagdinasigay sa usag usa ang mga panday, platero, ug uban pang mga trabahante nga nagapanghimo ug mga dios-dios, nga nagaingon, ‘Maayo ang atong trabaho.’ Unya gilansang nila ang dios-dios sa iyang butanganan aron dili matumba.
8“Apan ikaw, Israel nga akong alagad ug pinili, nga ang imong katawhan mga kaliwat ni Abraham nga akong higala, 9gitawag ko ikaw ug gikuha gikan sa labing layo nga bahin sa kalibotan ug giingnan, ‘Ikaw akong alagad.’ Gipili ko ikaw ug wala ko ikaw isalikway. 10Ayaw kahadlok kay ako imong kauban. Ayaw kabalaka kay ako ang imong Dios. Lig-onon ug tabangan ko ikaw. Panalipdan ko ikaw pinaagi sa akong gahom nga mao ang makaluwas kanimo. 11Ang tanang nasuko kanimo sigurado gayod nga maulawan ug tamayon. Mangahanaw ang tanang may kapungot kanimo. 12Bisan pangitaon mo pa ang imong mga kaaway dili mo na sila makita. Sila nga nakiggira kanimo mangahanaw. 13Kay ako, ang Ginoo nga imong Dios, nagapalig-on kanimo ug nagaingon kanimo nga ayaw kahadlok kay tabangan ko ikaw. 14Bisan ug gamay ka lang ug luya,41:14 luya: sa literal, morag ulod. ayaw kahadlok kay ako mismo ang motabang kanimo. Ako, ang Ginoo, ang nagaingon niini. Ako ang imong Manluluwas, ang balaan nga Dios sa Israel. 15Pamati! Himuon ko ikaw nga sama sa gamit sa pagpanggiok nga bag-o ug may daghang hait nga ngipon. Giokon ug dugmokon mo ang mga bukid ug himuon mong daw mga tahop ang mga bungtod. 16Taphan mo sila ug ilupad sila sa hangin; ikatag sila sa alimpulos. Apan ikaw maglipay sa Ginoo; magadayeg ka sa Balaan nga Dios sa Israel.
17“Kon ang akong katawhan nga mga kabos mangitag tubig ug wala silay makita, ug momala ang ilang tutunlan sa kauhaw, ako, ang Ginoo maoy motabang kanila. Ako nga Dios sa Israel dili mosalikway kanila. 18Padagaydayon ko ang mga suba sa taas nga mga dapit ug ang mga tuboran sa kapatagan. Himuon kong katubigan ang disyerto, ug ang malang yuta butangan kog mga tuboran. 19Patubuon ko sa disyerto ang mga kahoyng sedro, akasya, mirto, olibo, pino, enebro, ug sipres, 20aron makita, mahibaloan, ug masabtan sa katawhan nga ako, ang Ginoo, ang Balaan nga Dios sa Israel, mao ang naghimo niini.”
Walay Kapuslanan ang mga dios-dios
21Miingon ang Ginoo, ang Hari sa Israel,41:21 Hari sa Israel: sa literal, Hari ni Jacob. ngadto sa mga dios-dios, “Sige, ipahayag ang inyong reklamo ug pangatarungan kamo! 22Duol kamo ug ingna kami kon unsa ang mahitabo sa umaabot. Isulti kanamo kon unsa ang mga butang nga nahitabo kaniadto aron matimbang-timbang namo ug mahibaloan kon unsay ilang sangpotan. 23Isulti kanamo kon unsay mahitabo sa umaabot aron mahibaloan namo nga mga dios kamo. Paghimo kamog maayo o daotan aron matingala ug mahadlok kami kaninyo. 24Apan ang tinuod, wala kamoy pulos, ug wala gayod kamoy mahimo. Ang mga nagpili sa pagsimba kaninyo angay kasilagan. 25Gipili ko nga modumala ang usa ka tawo nga gikan sa sidlakan. Modangop siya kanako; ug karon moabot siya gikan sa amihan. Laglagon niya ang mga tigdumala sama sa pagtamak sa magkukolon sa lapok nga himuon niyang kolon. 26Kinsa kaninyo ang nagpadayag kaniadto nga mahitabo kini aron mahibalo kami ug makaingon nga husto siya? Wala gayoy usa kaninyo nga nagpadayag niini, ug walay nakadungog nga may gisulti kamo. 27Ako, ang Ginoo, mao ang unang nagsulti niini sa Jerusalem.41:27 Jerusalem: Sa Hebreo makita usab ang pulong nga Zion, nga mao ang laing ngalan sa Jerusalem. Nagpadala ako sa Jerusalem ug usa ka mensahero aron sa pagsulti sa maayong balita nga anaa na ang motabang kanila. 28Gitan-aw ko kon may dios-dios ba nga makatambag, apan wala gayod akoy nakita. Wala gayoy usa kanila nga makatubag sa akong mga pangutana. 29Tanan sila walay pulos, ug wala gayod silay kapuslanan. Sama sila sa hangin nga lumalabay lang.”
Herren ska hjälpa Israel
1”Var tysta inför mig,
ni länder bortom havet!
Låt folken få ny kraft.
Låt dem komma fram och tala,
låt oss tillsammans komma inför rätta.
2Vem har satt honom i rörelse från öster,
kallat honom i rättfärdighet?
Folk överlämnas åt honom,
kungar underkuvas.
Hans svärd gör dem till stoft,
de blåser bort som agnar för hans båge.41:2 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.
3Han förföljer dem
och drar oskadd vidare
på vägar där han inte färdats tidigare.
4Vem har planerat och gjort detta?
Han som kallat fram människosläktena i begynnelsen,
jag, Herren,
som är den förste och den siste.”
5Länderna bortom havet
ser på detta med skräck,
hela jorden darrar. De närmar sig,
de kommer samman,
6den ene vill hjälpa den andre
och säger till honom: ”Var stark!”
7Träsnidaren uppmuntrar guldsmeden,
och den som gjuter uppmuntrar den som står vid städet.
Han säger om lödningen:
”Det här blir bra.”
Han spikar fast avgudabilden,
så att den står stadigt.
8”Men du, Israel, min tjänare,
du Jakob, som jag har utvalt,
du Abrahams ättling, min vän,
9du som jag har hämtat från jordens ände
och kallat från dess mest avlägsna hörn,
till dig har jag sagt: ’Du är min tjänare,’
jag har utvalt dig
och ska inte stöta bort dig.
10Var inte rädd, jag är med dig.
Var inte ängslig, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig.
Jag uppehåller dig med min rättfärdighets hand.
11Alla som rasar mot dig
ska få blygas och stå med skam.
De som står emot dig
kommer att göras till intet och förgås.
12Du letar efter dina motståndare
men kommer inte att finna dem,
de som fört krig mot dig
ska omintetgöras och bli till intet.
13Jag är Herren, din Gud,
jag håller dig vid handen
och säger till dig: Var inte rädd.
Jag hjälper dig.
14Var inte rädd, du mask Jakob,
du lilla Israel.
Jag hjälper dig, säger Herren,
din befriare41:14 Se 4 Mos 35:12 med not., Israels Helige.
15Jag ska göra dig till en tröskmaskin,
ny och med vassa taggar.
Du ska tröska bergen till grus
och höjderna till agnar.
16Du ska kasta upp dem i luften,
och vinden ska blåsa bort dem.
En stormvind ska sprida dem åt alla håll.
Men du ska glädja dig i Herren,
jubla över Israels Helige.
17De fattiga och lidande söker vatten,
men det finns inget.
Deras tungor torkar ut av törst.
Men jag, Herren, ska svara dem.
Jag, Israels Gud, ska aldrig överge dem.
18Jag ska låta floder rinna fram uppe på höjderna
och källor av vatten springa upp i dalarna.
Jag ska göra öknen vattenrik
och förtorkade områden rika på källor.
19I öknen ska jag plantera ceder,
akacia, myrten och olivträd,
jag ska sätta cypresser i ödemarken
tillsammans med alm och pinje.
20Så ska alla se och veta,
begrunda och förstå,
att det är Herren som har gjort det,
att Israels Helige har skapat det.
21Lägg fram er sak, säger Herren,
presentera era argument, säger Jakobs kung.
22Låt dem stiga fram och tala om för oss
vad som händer,
och vad som har hänt,
för att vi ska kunna begrunda hur det blev.
Eller berätta för oss
vad som ska ske i framtiden.
23Tala om för oss vad som ligger i framtiden,
så att vi förstår att ni är gudar.
Gör något, gott eller ont,
så att vi alla kan se det och förundras.
24Men ni är mindre än ingenting
och kan inte göra något alls.
Den som väljer er är avskyvärd.
25Men jag har satt en man i rörelse från norr,
han kommer från öster och åkallar mitt namn.
Han trampar ner furstar som om de vore grus,
så som en krukmakare knådar sin lera.
26Vem har talat om detta från början,
så att vi fick veta det,
i förväg, så att vi kunde säga att han hade rätt?
Det fanns ingen,
inte en enda förutsade något,
inte ett ord hördes från er.
27Jag är den förste som säger till Sion:
’Se! De är här!’
Jag kommer med glädjebudskap till Jerusalem.
28Jag ser mig om,
men här finns ingen.
Bland dessa finns ingen som har råd att ge,
ingen som svarar när jag frågar.
29De är värdelösa,
de uträttar ingenting.
Dessa beläten är bara luft och tomhet.
