Ang Silot alang sa Jerusalem ug Juda
1Pamati! Kuhaon sa Ginoo, ang Makagagahom nga Ginoo, ang tanang gisaligan sa mga tawo sa Jerusalem ug Juda: ang ilang pagkaon ug tubig, 2ang ilang sinaligan nga mga tawo, mga sundalo, mga maghuhukom, mga propeta, mga manalagna, mga tigdumala, 3mga opisyal sa ilang kasundalohan, mga dungganon, mga magtatambag, ug ang ilang hanas nga mga madyikero ug mga mamamarang. 4Padumalahan sila sa Ginoo3:4 Padumalahan sila sa Ginoo: sa Hebreo, Padumalahan ko sila. sa mga batan-on. 5Daog-daogon sa matag tawo ang iyang isigka-tawo. Ang mga bata mosukol sa mga tigulang ug ang mga yanong tawo batok sa mga dungganon.
6-7Nianang panahona adtoan sa usa ka tawo ang iyang paryente ug ingnon, “Tungod kay ikaw may maayog bisti, ikaw na lang ang mangulo kanamo. Atimana kining naguba nato nga dapit.” Apan motubag siya, “Dili ko kamo matabangan. Wala gani pagkaon o bisti ang akong panimalay, busa ayaw ninyo ako himoang pangulo.”
8Sigurado nga malaglag ang Jerusalem ug ang Juda, tungod kay ang ilang mga binuhatan ug ginapanulti batok sa Ginoo. Nagarebelde sila batok sa gamhanang presensya sa Ginoo. 9Makita sa ilang dagway nga sila sad-an. Gipasundayag nila ang ilang pagpakasala sama sa gihimo sa taga-Sodom. Wala kini nila ikaulaw. Alaot sila! Sila mismo ang nagdalag kalaglagan sa ilang kaugalingon.
10Sultihi ninyo ang mga matarong nga bulahan sila kay anihon nila ang bunga sa ilang mga binuhatan. 11Apan alaot ang mga daotan, kay moabot kanila ang kalisod. Mabaslan sila sa ilang gipanghimo.
12Miingon ang Ginoo, “Gidaog-daog sa mga kabataan ang akong katawhan. Gidumalahan sila sa mga babaye.
“Mga katawhan ko, gipahisalaag kamo sa inyong mga pangulo. Gitultolan nila kamo sa sayop nga dalan.”
13Andam na ang Ginoo sa paghukom sa iyang katawhan.3:13 iyang katawhan: Mao kini sa Septuagint ug sa Syriac; apan sa Hebreo, mga katawhan. 14Hukman niya ang mga tigdumala ug mga pangulo sa iyang katawhan. Mao kini ang iyang akusasyon batok kanila, “Giguba ninyo ang akong ubasan nga mao ang akong katawhan. Ang inyong mga balay puno sa mga butang nga gipanguha ninyo gikan sa mga kabos. 15Nganong gidaog-daog ninyo ang akong katawhan ug gilisod-lisod ang mga kabos?” Mao kini ang giingon sa Ginoong Dios nga Makagagahom.
16Miingon pa gayod ang Ginoo, “Mapahitas-on ang mga babaye sa Jerusalem.3:16 Jerusalem: sa Hebreo, Zion. Mora silag si kinsa kon molakaw, ug gipatagingting pa nila ang mga alahas diha sa ilang mga tiil. Ug kon motan-aw sila dala ang pangidhat. 17Busa hatagan ko silag nuka-nuka sa ulo, ug maupaw sila.”
18Nianang adlawa, kuhaon sa Ginoo ang ilang mga alahas sa tiil, ulo, ug liog, 19mga ariyos, pulseras, bandana, 20torong, alahas sa bukton, bakos, pahumot, ug habak, 21mga singsing sa tudlo ug sa ilong, 22ang ilang mahalong mga bisti, ang ilang kapa, kupo, pitaka, 23espeho, bisti nga linen, turban, ug belo. 24Imbes nga mangalimyon sila sa mga pahumot, manimaho na hinuon sila. Pisi ang ilang ibakos, ug maupaw ang matahom nilang buhok. Ang ilang mahalong bisti ilisag sako, ug mahanaw ang ilang katahom.
25Mangamatay sa gira ang mga kalalakin-an sa Jerusalem bisan pa ang mga maisog nilang sundalo. 26May pagbangotan ug paghilak diha sa mga ganghaan sa siyudad Zion. Ug ang siyudad mahisama sa usa ka babayeng nagyaka sa yuta, nga nawad-an sa tanan niyang kabtangan.
Guds straff över Juda och Jerusalem
1Se, Herren, härskarornas Herre,
ska ta ifrån Jerusalem och Juda
allt stöd och alla tillgångar,
all tillgång på mat
och all tillgång på vatten,
2hjältar och krigare,
domare och profeter,
spåmän och äldste,
3lägre befäl och högt uppsatta,
rådgivare, hantverkare och trollkarlar.
4”Jag ska ge dem pojkar till furstar,
och godtycke ska regera över dem.”
5Bland folket ska man förtrycka varandra,
var och en sin nästa,
unga ska sätta sig upp mot de äldre
och ringa mot högt uppsatta.
6Då ska en man ta tag i sin bror i sin fars hus och säga:
”Du som har en mantel,
bli du vår ledare
och ta hand om denna ruinhög.”
7Då ska han ropa:
”Jag kan inte vara till någon hjälp!
I mitt hus finns varken mat eller mantel!
Gör inte mig till ledare för folket.”
8Jerusalem vacklar och Juda faller
därför att de i ord och handling har vänt sig mot Herren,
i uppror mot hans härlighet.
9Deras uppsyn vittnar mot dem.
De breder ut sin synd som Sodom,
de döljer inget.
Ve dem!
De har dragit olycka över sig själva.
10Men säg till den rättfärdige
att det går honom väl.
De rättfärdiga ska få njuta av sina gärningars lön.
11Men ve över den onde!
För honom ska det gå illa,
och han ska få igen för vad han har gjort.
12Mitt folk regeras av ungdomar,
och kvinnor härskar över det.
Mitt folk, dina ledare för dig vilse
och leder dig bort på osäkra stigar.
13Herren träder fram i rätten,
han står beredd att gå till rätta med folken.
14Herren går till rätta med sitt folks äldste och furstar.
”Ni har skövlat vingården,
och rov från de fattiga finns i era hus.
15Hur vågar ni krossa mitt folk
och mala sönder de fattiga?” säger Herren, härskarornas Herre.
16Herren sa:
”Eftersom Sions döttrar är så högfärdiga
och går med näsan i vädret,
spelar med ögonen
och trippar omkring prydda med fotringar,
17så ska Herren låta dem få skabb i hjässan
och blotta deras nakenhet.”
18På den dagen ska Herren plocka av dem all grannlåt, fotringar, band och månsmycken,3:18 Grundtextens innebörd av flera av detaljerna i v. 18-23 är osäker. 19örhängen, armband och slöjor, 20huvuddukar, fotkedjor, gördlar, parfymer och amuletter, 21ringar och näsringar, 22festkläder, tunikor, sjalar och väskor, 23speglar, underkläder, sjaletter och diadem.
24I stället för parfymdoft kommer stank,
repstumpar i stället för skärp,
i stället för håruppsättning skallighet,
i stället för festkläder säcktyg,
och ett brännmärke i stället för skönhet.
25Dina män ska falla för svärd
och dina hjältar i strid.
26Stadsportarna ska sörja och gråta,
och övergivet sitter Sion på marken.
