Ang Anghel sa Ginoo Miadto sa Bokim
1Gikan sa Gilgal, miadto sa Bokim ang anghel sa Ginoo ug miingon sa mga Israelinhon, “Gipagawas ko kamo gikan sa Ehipto ug gidala dinhi sa yuta nga gisaad ko sa inyong mga katigulangan. Miingon ako kaniadto nga dili ko kalimtan ang akong kasabotan kaninyo. 2Miingon usab ako nga dili kamo maghimo ug kasabotan sa mga tawo niining yutaa, kondili gub-on hinuon ninyo ang ilang mga halaran. Apan unsay inyong gihimo? Wala ninyo ako tumana! 3Busa dili ko sila abugon sa inyong yuta. Mahimo silang sama sa tunok sa inyong agianan ug ang ilang mga dios mahimong lit-ag alang kaninyo.”
4Sa dihang nadungog kini sa mga Israelinhon, nanghilak sila pag-ayo. 5Busa gitawag nila kadtong lugara ug Bokim.2:5 Bokim: Ang buot ipasabot, ang nanghilak. Ug naghalad sila didto sa Ginoo.
Ang Pagkamatay ni Josue
6Sa dihang gipalakaw na ni Josue ang mga Israelinhon, nangadto sila sa yuta nga ilang panulondon aron sa pagpanag-iya niini. 7Nagaalagad sila sa Ginoo samtang buhi pa si Josue. Ug bisan namatay na si Josue, nagpadayon gihapon sila sa pag-alagad sa Ginoo samtang buhi pa ang mga tigdumala sa Israel nga nakakita sa tanang katingalahang buhat nga gihimo sa Ginoo alang sa Israel. 8Namatay si Josue, ang alagad sa Ginoo nga anak ni Nun, sa edad nga 110 ka tuig. 9Gilubong siya didto sa yuta nga gihatag kaniya sa Timnat Heres, sa kabungtoran sa Efraim, sa amihan nga bahin sa Bukid sa Gaash.
Miundang ang mga Israelinhon sa Pag-alagad sa Ginoo
10Sa dihang nangamatay na ang mga tawo niadto nga henerasyon, ang nagsunod nga henerasyon wala na makaila sa Ginoo ug walay nasayran sa gipanghimo sa Ginoo alang sa Israel. 11Nagpakasala ang mga Israelinhon atubangan sa Ginoo ug misimba sa mga imahen ni Baal. 12Gisalikway nila ang Ginoo, ang Dios sa ilang mga katigulangan nga nagpagawas kanila gikan sa Ehipto. Gisunod nila ug gisimba ang nagkalain-laing mga dios sa mga tawo sa ilang palibot. Gipasuko nila ang Ginoo, 13kay gisalikway nila siya ug nagsimba sa imahen ni Baal ug kang Ashtarot. 14Tungod sa kasuko sa Ginoo sa Israel, gipasagdan niya sila nga sulongon sa mga tulisan aron kuhaon ang ilang mga kabtangan. Gipasagdan usab sila sa Ginoo nga mapildi sa kaaway sa ilang palibot, ug wala nila napanalipdi ang ilang kaugalingon batok sa mga kaaway. 15Kon makig-away sila, ginapapildi sila sa Ginoo, sumala sa iyang gisulti kanila. Hilabihan gayod ang ilang pag-antos.
16Unya, gihatagan sa Ginoo ang Israel ug mga pangulo2:16 pangulo: Sa ubang mga hubad, maghuhukom. Pero dili sila mga maghuhukom (judges) lang, kondili mga pinakapangulo sila sa tibuok Israel tungod kay wala pay mga hari kaniadto. nga maoy nagluwas kanila gikan sa mga tulisan nga misulong kanila. 17Apan wala gihapon sila mituman sa ilang mga pangulo. Mitalikod hinuon sila sa Ginoo ug misimba sa ubang mga dios. Dili sila sama sa ilang mga katigulangan tungod kay dali kaayo silang mitalikod sa mga sugo sa Ginoo nga gituman sa ilang mga katigulangan kaniadto. 18Gitabangan sa Ginoo ang matag pangulo nga iyang gihatag kanila. Ug samtang buhi ang ilang pangulo, giluwas sila sa Ginoo gikan sa ilang mga kaaway. Kay nalooy siya kanila tungod sa ilang mga pag-antos gikan sa mga naglutos ug nagsakit kanila. 19Apan inigkamatay sa ilang pangulo, mobalik na usab sila sa ilang naandang binuhatan, ug mas daotan pa ang ilang ginabuhat kaysa ilang mga katigulangan. Nagaalagad ug nagsimba sila sa ubang mga dios ug wala gayod nila biyai ang ilang daotang mga buhat ug ang ilang pagkagahig ulo.
20Busa nasuko pag-ayo ang Ginoo kanila. Miingon ang Ginoo, “Tungod kay gilapas niini nga nasod ang akong kasabotan nga gihatag ngadto sa ilang mga katigulangan, ug wala sila motuman kanako, 21dili ko na ipaabog kanila ang nahibilin nga mga katawhan sa yuta nga wala masakop ni Josue sa wala pa siya namatay. 22Gamiton ko kini nga mga katawhan aron sulayan ang mga Israelinhon kon tumanon ba nila ang akong mga sugo, sama sa gibuhat sa ilang mga katigulangan.” 23Mao kana kon nganong wala abuga dayon sa Ginoo ang nabilin nga mga katawhan ug wala niya tugoti nga pildihon sila ni Josue.
Israel har brutit förbundet med Gud
1En dag kom Herrens ängel upp från Gilgal till Bokim och sa: ”Jag förde er upp ur Egypten och in i det land som jag lovat era förfäder och jag sa att jag aldrig skulle bryta mitt förbund med er, 2om ni å er sida inte ingick några förbund med folken som bodde i landet. Jag uppmanade er att riva ner deras avgudaaltaren, men varför har ni varit olydiga? 3Jag ska inte längre hjälpa er att driva bort folken som bor här i landet. I stället ska de bli en pik i er och deras gudar ska bli en ständig frestelse för er.”
4När Herrens ängel slutat tala till israeliterna, började folket att gråta högt. 5Därför fick platsen heta Bokim2:5 Bokim är hebreiska för gråta.. Där offrade de till Herren.
Folkets uppror. Herren insätter domare
(2:6—16:31)
6När Josua sände iväg folket, begav sig israeliterna till sina respektive områden för att ta dem i besittning. 7Folket tjänade Herren under hela Josuas livstid och så länge de äldste levde som hade sett alla de märkliga ting Herren hade gjort för Israel. 8Herrens tjänare Josua dog vid 110 års ålder. 9Han begravdes på sitt eget område vid Timnat-Heres i Efraims bergsbygd norr om berget Gaash.
10När hela den generationen hade dött och samlats till sina fäder, växte det upp en generation som varken kände Herren eller visste vad han gjort för Israel.
11De gjorde det som var ont i Herrens ögon, de tillbad baalsgudar, 12de vände sig bort från Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egypten och började i stället tillbe grannfolkens gudar och provocerade så Herrens vrede. 13När de övergav Herren och tjänade Baal och astartegudinnorna, 14flammade Herrens vrede upp mot Israel. Han överlämnade dem till människor som plundrade dem, lämnade dem åt deras fiender på alla håll och de kunde inte längre stå emot dem.
15När Israel drog ut i strid mot sina fiender, var Herren mot dem och slog dem, såsom han med ed hade talat om att han skulle göra. De var nu i stor nöd. 16Men Herren utsåg domare bland folket som skulle rädda dem från deras plundrare. 17Men folket brydde sig inte heller om att lyssna till domarna utan fortsatte att vara otrogna med andra gudar som de tillbad. De avfärdade mycket snart sina fäders tro och vägrade att följa Herren som deras fäder hade gjort i lydnad för hans bud. 18Varje domare som Herren insatte åt dem och som han var med, räddade under sin livstid Israels folk från dess fiender, för Herren tyckte synd om dem när de jämrade sig över det förtryck de fick utstå. 19Men så snart domaren var död, handlade de värre än deras förfäder hade gjort. De började på nytt följa, tjäna och tillbe andra gudar och tog efter deras seder. De lämnade inte sina ogärningar och sitt trots.
20Då blossade Herrens vrede upp mot Israel igen och han sa: ”Eftersom detta folk har brutit det förbund jag upprättade med deras förfäder och inte lyssnar på mig, 21ska inte heller jag längre driva bort något av de folk som fortfarande var obesegrade när Josua dog. 22I stället ska jag använda dessa nationer för att pröva Israel och se om det vill lyda Herren och leva som deras förfäder gjorde.” 23Herren lät alltså den tidigare befolkningen bo kvar i landet. Han fördrev dem inte med en gång och gav dem inte i Josuas hand.
