Ang Pulong Sa Dios

Hosea 14:1-9

Nagpakilooy si Hosea sa mga Taga-Israel

1Miingon si Hosea, “Mga taga-Israel, balik kamo sa Ginoo nga inyong Dios, kay nalaglag kamo tungod sa inyong mga sala. 2Balik kamo sa Ginoo ug ingna siya, ‘Ginoo, pasayloa kami sa tanan namong mga sala ug dawata kami sumala sa imong kaayo, aron nga makahalad kami kanimo ug mga pagdayeg gikan sa among mga baba. 3Dili na kami mangayo ug tabang sa Asiria ug dili na kami mosalig sa mga kabayo nga alang sa gira. Dili na usab namo tawgon nga among dios ang among hinimo. Kay gikaloy-an mo kami nga sama sa mga ilo.’ ”

4Miingon ang Ginoo, “Ayohon ko ang akong mga katawhan gikan sa ilang pagkamalapason, ug higugmaon ko sila sa hingpit, kay nawala na ang akong kasuko kanila. 5Panalanginan ko ang mga taga-Israel; mahisama ako sa yamog nga mobisbis sa mga tanom. Mouswag sila nga daw liryo nga nagapamulak. Molig-on sila sama sa mga kahoyng sedro sa Lebanon nga lawom ug mga gamot. 6Modaghan sila sama sa mga sanga nga nanalingsing. Mahimo silang bantogan sama sa matahom nga kahoyng olibo ug sa mahumot nga kahoyng sedro sa Lebanon. 7Mopuyo sila pag-usab ilalom sa akong pagpanalipod. Modaghan sila ug mouswag sama sa lugas, ug sa ubas nga nagapamulak. Ug mahimo silang bantogan sama sa bino sa Lebanon.

8“Mga taga-Israel,14:8 Israel: sa Hebreo, Efraim. Tan-awa usab ang 4:17. ayaw na kamo pagdangop pa sa mga dios-dios. Tubagon ko ang inyong mga pag-ampo ug atimanon ko kamo. Sama ako sa labong nga kahoy nga sipres, nga kanunayng berde. Ako ang nagapauswag kaninyo.14:8 nagapauswag kaninyo: o, nagahatag sa inyong mga kinahanglanon.

Kataposan nga Tambag

9Hinaut nga ang mga maalamon mosabot sa mga nahisulat dinhi. Husto gayod ang mga pamaagi sa Ginoo ug ginasunod kini sa mga matarong, apan mahimo kining kapandolan sa mga malapason.

Swedish Contemporary Bible

Hosea 14:1-10

1Samarien måste bära sin skuld

för sitt uppror mot sin Gud.

De ska falla för svärd,

deras nyfödda barn ska krossas

och havande kvinnor skäras upp.”

Omvändelse leder till upprättelse

2Återvänd, Israel, till Herren, din Gud.

Du har kommit på fall för din synd.

3Ta till orda,

återvänd till Herren

och säg till honom:

”Förlåt oss all vår synd.

Ta emot oss med godhet,

så ska vi offra tackoffer med våra läppar.14:3 Grundtextens innebörd är osäker. Mer ordagrant lyder slutet av versen: …offra våra läppars tjuroffer.

4Assyrien kan inte rädda oss,

och själva ska vi inte stiga till häst.

Aldrig mer ska vi säga: ’Vår Gud’

till ting som vi gjort med våra egna händer,

för det är hos dig

som den faderlöse finner barmhärtighet.”

5”Jag ska bota deras avfällighet

och älska dem av fri vilja,

för min vrede har vänt sig från dem.

6Jag ska bli som dagg för Israel,

som ska blomstra som en lilja

och vara djupt rotad som en ceder i Libanon,

7med nya, växande skott.

Hans prakt ska vara som ett olivträds

och hans doft som Libanons.

8De ska åter få bo i hans skugga.

De ska grönska som säd

och blomstra som en vinstock.

Man ska minnas honom som vin från Libanon.

9O Efraim! Vad har jag

med dina avgudar att göra?

Jag är den som svarar honom

och tar hand om honom.

Jag är som en grönskande cypress,

och hos mig finner du din frukt.”

10Den som är vis förstår detta,

den som är förståndig inser det.

Herrens vägar är rätta.

De rättfärdiga vandrar på dem,

men de upproriska kommer på fall.