Ang Nawala nga Kopa
1Unya, gimandoan ni Jose ang sinaligan sa iyang balay, “Pun-a ug pagkaon ang mga sako sa managsoon kutob sa ilang madala, ug isulod sa ilang mga sako ang kuwarta nga ilang gibayad. 2Unya isulod ang akong kopa nga plata sa sako sa kamanghoran uban sa kuwarta nga iyang gibayad sa pagkaon.44:2 pagkaon: sa literal, lugas.” Gibuhat sa sinaligan ang giingon ni Jose.
3Sayo sa sunod nga adlaw, gipagikan ang managsoon uban sa ilang mga asno. 4Apan wala pa sila makapalayo sa lungsod sa dihang miingon si Jose sa iyang sinaligan, “Dali, apasa kadtong mga tawhana! Ug kon maabtan mo sila, ingna sila, ‘Nganong gibalosan man ninyog daotan ang kaayo nga gibuhat namo kaninyo? 5Nganong gikuha man ninyo ang kopa nga imnanan sa akong agalon ug gamitonon usab niya sa pagpanagna? Dili maayo kining inyong gihimo.’ ”
6Sa dihang naapsan sa sinaligan ang managsoon, gisulti niya kadto kanila. 7Miingon sila, “Sir, nganong nakasulti ka man niana? Dili kami makahimo niana. 8Nasayod ka nga gikan sa Canaan gidala namo ug balik kanimo ang kuwarta nga nakita namo sulod sa among mga sako. Unya mangawat na hinuon kami ug pilak o bulawan gikan sa balay sa imong agalon? 9Kon makita mo ang kopa sa usa kanamo, patya siya ug kami mahimo ninyong ulipon.” 10Miingon ang sinaligan, “Sige, kon makit-an ang kopa diha sa usa kaninyo himuon ko siyang ulipon, ug ang uban kaninyo wala nay tulubagon.” 11Busa nagdali-dali ang matag usa sa pagpakanaog sa ilang mga sako ug giablihan nila kini. 12Unya nagsugod pagsusi ang sinaligan gikan sa sako sa kamagulangan hangtod sa kamanghoran, ug ang kopa nakita didto sa sako ni Benjamin. 13Sa pagkakita niini sa managsoon, gigisi nila ang ilang mga bisti tungod sa kasubo. Unya gikarga nila pag-usab sa asno ang ilang mga sako ug namalik sila sa lungsod.
14Sa pag-abot ni Juda ug sa iyang mga igsoon sa Ehipto, didto pa si Jose sa iyang balay. Misulod sila sa balay ug miyukbo sa atubangan ni Jose. 15Miingon si Jose kanila, “Unsa kining inyong gihimo? Wala ba kamo masayod nga ang tawong sama kanako mahibalong managna?” 16Miingon si Juda, “Sir, unsa pa may among ikasulti? Wala na kami ikapangatarungan pa kanimo. Ang Dios mao ang nagpadayag sa among sala. Karon, kaming tanan imo nang mga ulipon—kami ug kadtong usa diin didto kaniya nakit-an ang kopa.” 17Apan miingon si Jose, “Dili kana mahimo. Siya lang nga nasakpan nga nagdala sa kopa mao ang akong himuong ulipon. Ug kamo makapauli na nga walay kakulian ngadto sa inyong amahan.”
Nagpakilooy si Juda alang kang Benjamin
18Miduol si Juda kang Jose ug miingon, “Nagahangyo ako kanimo, sir, kon mahimo pamatia ako. Hinaut nga dili ka masuko kanako, bisan tuod ug sama ka na sa hari sa Ehipto.44:18 hari sa Ehipto: sa Hebreo, Faraon. 19Nangutana ka kanamo kon may amahan ug igsoon pa ba kami, 20ug miingon kami nga may amahan pa kami nga tigulang na ug may manghod nga natawo sa dihang tigulang na ang among amahan. Miingon usab kami nga namatay na ang iyang igsoon ug siya na lang ang nahibilin nga anak sa iyang inahan, busa gimahal siya pag-ayo sa among44:20 among: sa literal, iyang. amahan. 21Unya miingon ka kanamo nga dad-on siya kanimo aron makita mo siya. 22Miingon kami kanimo nga dili mahimo nga biyaan sa among manghod ang among amahan kay ikamatay niya kini. 23Apan miingon ka nga dili ka na moatubang pag-usab kanamo kon dili namo kauban ang among kamanghoran. 24Kining tanan gisugilon namo sa among amahan sa among pagpauli. 25Unya miingon ang among amahan nga mobalik kami dinhi kay mopalit pag-usab ug pagkaon. 26Apan miingon kami kaniya nga molakaw lang kami kon kauban namo ang among kamanghoran, tungod kay dili kami mahimong mopakita kanimo kon dili namo siya kauban. 27Mao kini ang iyang gitubag kanamo, ‘Nasayod kamo nga gihatagan akog duha ka anak nga lalaki sa akong asawa nga si Raquel. 28Ang usa wala na; gikunis-kunis tingali siya sa bangis nga mananap. Ug hangtod karon, wala ko na gayod siya makita. 29Kon kuhaon pa gayod ninyo kining usa gikan kanako, ug kon may mahitabo kaniya, niining akong katigulangon mamatay gayod ako sa kaguol.’
30“Busa, sir, ang kinabuhi sa among amahan nabugkos sa kinabuhi sa among kamanghoran. Kon mopauli kami nga dili namo siya kauban, 31sigurado gayod nga mamatay sa kaguol ang among tigulang na nga amahan. 32Gigarantiya ko ang akong kinabuhi alang sa among kamanghoran. Giingnan ko ang akong amahan nga kon dili ko madala pagbalik kaniya ang iyang anak, ako ang iyang basolon sa tibuok kong kinabuhi. 33Busa, sir, ako na lang ang magpabilin dinhi isip imong ulipon puli sa among kamanghoran, ug tugoti na lang siya nga makapauli uban sa iyang mga igsoon. 34Dili ako mopauli kon dili ko kauban ang among kamanghoran. Dili ako makaako sa pagsud-ong sa daotan unya nga mahitabo sa among amahan tungod niini.”
Josefs silverbägare i Benjamins säck
1Sedan befallde Josef sin närmaste man att fylla alla deras säckar med så mycket säd de kunde föra med sig och han sa till honom att lägga tillbaka vars och ens pengar överst i säckarna. 2Josef gav dessutom order om att hans egen silverbägare skulle läggas överst i Benjamins säck tillsammans med pengarna för säden. Mannen gjorde som han hade blivit tillsagd. 3Tidigt nästa morgon gav sig bröderna iväg med sina åsnor.
4När de hade kommit ett stycke från staden, sa Josef till sin närmaste man: ”Skynda dig efter dem! När du hinner upp dem, fråga varför de lönar gott med ont. 5Säg till dem: ’Är det inte den här som min herre dricker ur och som han tyder tecken med? Det var mycket illa gjort.’ ”
6När mannen hann ifatt dem, sa han till dem allt som han hade fått order om.
7”Hur kan du anklaga oss för något sådant, herre?” frågade de. ”Vi skulle aldrig få för oss att göra något sådant. 8Vi tog ju med oss tillbaka de pengar som vi hittade i våra säckar. Varför skulle vi då stjäla silver eller guld från din husbondes hus? 9Om du hittar bägaren hos någon av oss, dina tjänare, så ska han dö, och alla vi övriga ska bli slavar åt dig, herre.” 10”Bra, det får bli som ni säger. Den som man finner bägaren hos blir min slav”, svarade mannen. ”Ni andra får gå fria.”
11De tog snabbt ned sina säckar från åsneryggarna och öppnade dem. 12Mannen började leta i den äldste broderns säck och slutade hos den yngste. Han hittade slutligen bägaren i Benjamins säck. 13Då slet de sönder sina kläder i förtvivlan, lastade åsnorna igen och återvände till staden. 14Josef var fortfarande hemma när Juda och hans bröder kom, och de föll ned på marken inför honom.
15”Vad är det ni har gjort?” frågade Josef. ”Förstår ni inte att en man som jag kan tyda tecken?” 16Juda svarade: ”Vad ska vi säga, herre? Hur ska vi kunna förklara oss? Hur kan vi bevisa att vi är oskyldiga? Gud har dragit upp dina tjänares skuld. Vi är nu dina slavar, herre, både vi andra och han i vars säck bägaren återfanns.”
17”Aldrig”, sa Josef. ”Bara den som bägaren återfanns hos ska bli min slav. Resten av er kan återvända hem till er far utan att oroa er.”
18Då steg Juda fram och sa: ”Låt mig bara få säga en sak, herre! Ha tålamod med mig bara ett ögonblick, och bli inte vred på din tjänare, fastän du är som farao själv. 19Du frågade oss, herre, om vår far och om vi hade ytterligare någon bror, 20och vi svarade, herre: ’Ja, vår gamle far lever. Han har en son, en yngling, som han fått på gamla dagar. Dennes bror är död, och han är den ende som är kvar av sin mors barn. Hans far älskar honom mycket.’ 21Då sa du till oss, dina tjänare: ’Ta med honom hit, så att jag kan få se honom.’ 22Men vi sa: ’Herre, pojken kan inte lämna sin far, för då kommer hans far att dö.’ 23Men du sa till oss: ’Kom inte tillbaka hit, om ni inte har er yngste bror med er.’ 24Därför återvände vi till vår far, din tjänare, och berättade för honom vad du, herre, hade sagt. 25När han sedan sa: ’Gå tillbaka och köp oss lite mat’, 26svarade vi: ’Vi kan inte resa utan att ta vår yngste bror med oss. Vi får inte visa oss för mannen utan att vår yngste bror är med.’
27Då sa min far, din tjänare, till oss: ’Ni vet att min hustru fick två söner, och att 28en av dem gick bort för att aldrig återvända, förmodligen söndersliten av vilda djur, för jag har aldrig sett honom sedan dess. 29Om ni tar hans bror ifrån mig och något ont drabbar honom också, driver ni er gråhårige far med sorg ner i dödsriket.’ 30Herre, om jag nu går tillbaka till min far och pojken inte är med oss – så fäst som han är vid pojken – 31kommer han att dö när han ser att pojken inte är med oss. Vi, dina tjänare, driver då vår gråhårige far med sorg ner i dödsriket. 32Herre, jag – din tjänare – lovade min far att jag skulle ta ansvaret för pojken. Jag sa till honom, att om jag inte hade honom med mig tillbaka, så skulle jag bära skulden inför honom för alltid. 33Herre, låt mig stanna som slav i stället för pojken, och låt honom få återvända hem med sina bröder. 34Hur skulle jag kunna återvända hem till min far utan honom? Skona mig från att behöva se min fars förtvivlan.”
