1Wala gihapon mamabdos si Raquel, busa nasina siya kang Lea. Miingon siya kang Jacob, “Hatagi akog anak kay kon dili mamatay gayod ako!” 2Nasuko si Jacob ug miingon kaniya, “Ngano, Dios ba ako? Siya ang nagbuot nga dili ka makaanak.” 3Miingon si Raquel, “Kon mao kana pakigdulog kang Bilha nga akong sulugoon aron pinaagi kaniya makaangkon usab ako ug anak.” 4Busa gihatag niya si Bilha kang Jacob ingon nga asawa, ug nakigdulog si Jacob kang Bilha.
5Namabdos si Bilha ug nanganak ug lalaki. 6Miingon si Raquel, “Gikuha na sa Dios ang akong kaulawan. Gitubag niya ang akong pag-ampo ug gihatagan niya ako ug usa ka anak nga lalaki.” Busa ginganlan niya ang bata ug Dan.30:6 Dan: Ang buot ipasabot sa Hebreo, gikuha niya ang akong kaulawan.
7Namabdos pag-usab si Bilha nga sulugoon ni Raquel ug nanganak siya sa ikaduha nila nga anak nga lalaki ni Jacob. 8Miingon si Raquel, “Nakigbisog ako pag-ayo sa akong igsoon, ug nakadaog ako.” Busa ginganlan niya ang bata ug Naftali.30:8 Naftali: Ang buot ipasabot sa Hebreo, pagpakigbisog.
9Sa dihang miundang na sa pagpanganak si Lea, gihatag niya kang Jacob ang iyang sulugoon nga si Zilpa. 10Namabdos si Zilpa ug nanganak ug lalaki. 11Miingon si Lea, “Palaran ako.” Busa ginganlan niya ang bata ug Gad.30:11 Gad: Ang buot ipasabot sa Hebreo, palaran.
12Nanganak si Zilpa ug lalaki nga mao ang ikaduha nila nga anak ni Jacob. 13Miingon si Lea, “Malipayon ako kaayo! Karon tawgon ako sa mga kababayen-an ug malipayon.” Busa ginganlan niya ang bata ug Asher.30:13 Asher: Ang buot ipasabot sa Hebreo, malipayon.
14Usa niadto ka higayon, sa panahon sa ting-ani ug trigo, miadto si Reuben sa uma. Nakakita siya ug mga tanom nga mandragora30:14 mandragora: tanom nga gigamit sa pagpanglumay ug gituohang makapadaghan ug anak. ug gidala niya kini sa iyang inahan nga si Lea. Pagkakita niadto ni Raquel miingon siya kang Lea, “Palihog, hatagi ako nianang mga mandragora nga gidala sa imong anak.” 15Apan mitubag si Lea, “Dili pa ba igo nga giilog mo ang akong bana? Ug karon kuhaon mo pa apil ang mga mandragora sa akong anak?” Miingon si Raquel, “O sige, padulgon ko si Jacob kanimo karong gabii baylo sa mga mandragora sa imong anak.”
16Pag-abot ni Jacob gikan sa uma nianang pagkagabii, gitagbo siya ni Lea ug giingnan, “Kinahanglan nga makigdulog ka kanako karong gabii, tungod kay gibayran ko na ikaw kang Raquel sa mga mandragora nga gidala sa akong anak.” Busa nakigdulog si Jacob kang Lea niadtong gabhiona.
17Gitubag sa Dios ang pag-ampo ni Lea ug namabdos siya. Nanganak siya sa ikalima nga anak nga lalaki nila ni Jacob. 18Miingon si Lea, “Gigantihan ako sa Dios kay gihatag ko ang akong sulugoon sa akong bana.” Busa ginganlan niya ang bata ug Isacar.30:18 Isacar: Posible nga ang buot ipasabot sa Hebreo, ganti.
19Namabdos pag-usab si Lea ug nanganak siya sa ikaunom nila nga anak nga lalaki ni Jacob. 20Miingon siya, “Gihatagan ako sa Dios ug maayo gayod nga gasa. Pasidunggan na ako niini karon sa akong bana kay nahatagan ko na siya ug unom ka mga anak nga pulos lalaki.” Busa ginganlan niya ang bata ug Zebulun.30:20 Zebulun: Posible nga ang buot ipasabot sa Hebreo, gasa; o, dungog.
21Pagkahuman, nanganak si Lea ug babaye ug ginganlan niya kini ug Dina.
22Gihinumdoman sa Ginoo si Raquel. Gitubag niya ang pag-ampo niini ug gitugotan nga makaanak. 23Namabdos si Raquel ug nanganak ug lalaki. Miingon siya, “Gikuha sa Dios ang akong kaulawan.” Busa ginganlan niya ang bata ug Jose,30:23 Jose: Ang buot ipasabot sa Hebreo, hatagan pa ug usa; apan susama usab kini paminawon sa laing Hebreo nga pulong nga nagkahulogan ug gikuha. kay miingon siya, 24“Hinaut pa nga hatagan ako sa Ginoo ug usa pa ka anak.”
Ang Kasabotan ni Jacob ug ni Laban
25Human manganak si Raquel kang Jose, miingon si Jacob kang Laban, “Tugoti na ako nga makapauli sa among dapit. 26Ihatag kanako ang akong mga asawa ug mga anak nga gitrabahoan ko kanimo, kay mopauli na ako. Nasayod ka kon giunsa ko pagpangalagad kanimo.” 27Mitubag si Laban, “Kon mahimo, pabilin lang una dinhi. Pinaagi sa panagna, nahibaloan ko nga30:27 Pinaagi… ko nga: o, Naadunahan ako kay. gipanalanginan ako sa Ginoo tungod kanimo. 28Isulti kon pila ang suhol nga gusto mo kay bayran ko ikaw.” 29Miingon si Jacob, “Nasayod ka kon giunsa ko pagpangalagad kanimo ug kon giunsa pagdaghan sa imong kahayopan tungod sa akong pag-atiman. 30Sa pag-abot ko dinhi gamay ra ang imong kahayopan, apan karon daghan na kaayo, kay gipanalanginan ka sa Ginoo tungod kanako. Karon angay na tingali akong maninguha alang sa akong kaugalingong panimalay.” 31Nangutana si Laban, “Unsa may gusto mo nga suhol ko kanimo?” Mitubag si Jacob, “Ayaw na lang ako suholi. Padayonon ko ang pag-atiman sa imong kahayopan kon mosugot ka niini nga kondisyon: 32Tugoti ako nga motan-aw sa imong mga kahayopan karon, ug kuhaon ko ang itom nga mga karnero ug kabang nga mga kanding. Mao na kana ang mahimo kong suhol. 33Sa umaabot, mahibaloan mo kon kasaligan ako o dili pinaagi sa pagsusi sa mga kahayopan nga isuhol mo kanako. Kon may makita kang kanding nga dili kabang o karnero nga dili itom, isipa nga kana kinawat ko.” 34Mitubag si Laban, “Kon mao kana ang imong gusto, mosugot ako.”
35Apan niadtong adlawa, gilain ni Laban ang kabang nga mga kanding nga lalaki ug babaye, apil ang mga karnero nga itom. Gipaatiman niya kini sa iyang mga anak nga lalaki. 36Gipahilayo niya kini kang Jacob ngadto sa usa ka dapit nga baklayon pa ug tulo ka adlaw. Ang nahibilin nga mga mananap mao ang gibantayan ni Jacob.
37Unya, namutol si Jacob ug mga sanga sa kahoy nga poplar, almond, ug armon ug iya kining gipanit-panitan aron mogawas ang puti nga bahin niini. 38-39Unya gibutang niya ang maong mga sanga sa imnanan sa mga hayop aron makita nila kini kon moinom sila. Sa panahon sa ilang pagpanguwag, ug inigpanginom nila, maghabalay ang mga hayop atubangan niadtong mga sanga. Unya, manganak sila ug kabang. 40Apan lahi ang gihimo ni Jacob sa mga karnero: Inigtinghabal nila, ipaatubang niya kini sa kabang ug itom nga mga kanding ni Laban. Niining paagiha nakatigom si Jacob ug mga kahayopan ug wala niya kini iipon sa mga hayop ni Laban. 41Kon maghabalay na ang mga himsog nga mga hayop didto sa imnanan, ibutang dayon ni Jacob ang mga sanga sa ilang atubangan. 42Apan kon ang mga mananap nga luya ang maghabalay, dili niya ibutang ang mga sanga. Busa ang mga hayop nga luya iya ni Laban ug ang mga himsog iya ni Jacob. 43Niining paagiha, naadunahan pag-ayo si Jacob. Midaghan ang iyang mga kahayopan apil na ang mga kamelyo ug mga asno. Midaghan usab ang iyang mga sulugoon nga lalaki ug babaye.
1När Rakel förstod att hon inte kunde få några barn, blev hon avundsjuk på sin syster. ”Ge mig barn, annars dör jag!”, vädjade hon till Jakob. 2Då blev Jakob arg och sa: ”Jag är väl inte Gud? Det är han som hindrat dig från att få barn.” 3Då sa Rakel till honom: ”Ligg med min slavinna Bilha, så får hon föda barn åt mig30:3 Ordagrant: på mina knän eller i mitt knä. Det innebar att barnen adopterades..” 4Hon gav honom alltså sin slavinna Bilha till bihustru30:4 Se not till 22:24.. Han låg med henne, 5och hon blev med barn och födde honom en son. 6Rakel sa: ”Gud har gett mig rättvisa, han har hört min bön och gett mig en son.” Hon gav därför honom namnet Dan.30:6 Dan kommer från hebreiskans skaffa rätt. 7Rakels slavinna blev med barn igen och gav Jakob ytterligare en son. 8Rakel sa: ”Jag har stridit Guds strider med min syster, och jag har vunnit.” Så gav hon pojken namnet Naftali.30:8 Naftali kommer från hebreiskans strida. Att Rakel benämner sina strider som Guds strider kan ha sin bakgrund i tron att det var Gud som hindrade henne från att själv få barn (se v. 2).
9När Lea nu insåg att hon inte längre kunde bli med barn, gav hon sin slavinna Silpa till Jakob som bihustru, 10och snart födde också Silpa honom en son. 11Lea sa: ”Till lycka!” och gav honom namnet Gad.30:11 Gad kommer från hebreiskans lycka eller fröjd. 12Sedan födde Silpa honom ytterligare en son, 13och Lea sa: ”Jag är lycklig! De andra kvinnorna kommer att prisa mig lycklig.” Och hon gav pojken namnet Asher.30:13 Namnet Ashers betydelse ligger nära Gads, lycklig.
14En dag under veteskörden när Ruben var ute på fälten fann han några kärleksäpplen30:14 Troligtvis alrunor, Mandragora officinarum, vars gula, äppelliknande bär användes för att främja fruktsamheten. Man brukade också tillaga en kärleksdryck av alrunor. Rakel tog alltså till magi. som han tog med sig hem till sin mor Lea. Rakel bad då henne: ”Ge mig några av din sons kärleksäpplen!” 15Men Lea svarade: ”Räcker det inte med att du har tagit min make ifrån mig? Nu vill du ha min sons kärleksäpplen också!”
Rakel sa: ”Han får ligga med dig i natt i utbyte mot kärleksäpplena.” 16När Jakob kom hem från fälten den kvällen, gick Lea ut för att möta honom. ”Du måste komma till mig”, sa hon. ”Jag har nämligen gett min sons kärleksäpplen som betalning för dig.” Då låg han med henne den natten. 17Och Gud svarade på Leas böner. Hon blev med barn igen och födde sin femte son åt Jakob. 18Hon sa: ”Gud har belönat mig för att jag har gett min slavinna till min man.” Så gav hon honom namnet Isaskar.30:18 Isaskar kommer från hebreiskans lön eller belöning. 19Sedan blev hon med barn igen och födde en sjätte son åt Jakob. 20Då sa hon: ”Gud har gett mig en god gåva. Nu kommer min man att hedra mig för att jag har gett honom sex söner.” Och hon gav pojken namnet Sebulon.30:20 Sebulon kan anspela på hebreiskans ord för gåva, ära eller hedra och även hålla sig till eller bli kvar hos. Det är något osäkert hur Leas ord hedra ska förstås och översättas. 21Senare födde hon också en dotter som hon gav namnet Dina.
22Då kom Gud ihåg Rakel och hörde hennes böner och gjorde henne fruktsam. 23Hon blev med barn och födde en son. ”Gud har tagit bort min skam”, sa hon. 24Hon gav sonen namnet Josef30:24 Josef kommer från hebreiskans ta bort och ge ytterligare., för hon sa: ”Må Herren ge mig ytterligare en son.”
Jakob blir en rik man
25Efter att Rakel fött Josef, sa Jakob till Laban: ”Låt mig resa tillbaka hem till mitt land! 26Låt mig ta med mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för och resa min väg. Nog har jag väl arbetat tillräckligt för dig nu!”
27Laban sa till honom: ”Visa mig välvilja och stanna! Jag har förstått genom spåtecken att Herren har välsignat mig för din skull. 28Hur mycket vill du ha som lön? Jag tänker betala vad du än begär.” 29Jakob svarade: ”Du vet hur troget jag har tjänat dig under alla dessa år och hur din boskap har blivit i min vård. 30Du hade inte mycket när jag kom, men din rikedom har blivit enorm. Herren har välsignat dig genom allt jag gör. När ska jag få en chans att skaffa något åt min egen familj?”
31”Vad ska jag ge dig?” frågade Laban igen. Jakob svarade: ”Du ska inte ge mig någonting, men om du gör som jag föreslår, ska jag fortsätta att vakta dina får och getter. 32Låt mig gå ut bland dina hjordar i dag och välja ut alla brokiga, spräckliga och mörka djur bland fåren och dem som är spräckliga och brokiga bland getterna. Ge dem till mig som lön. 33Så ska min hederlighet kunna testas i framtiden när du kommer för att se vad som blivit min lön: om det finns några getter i min hjord som inte är brokiga eller spräckliga eller får som inte är mörka, så ska de betraktas som stulna.”
34”Överenskommet!” svarade Laban. ”Vi gör som du säger!”
35Redan samma dag samlade han ihop alla bockar som var strimmiga och brokiga, alla getter som var brokiga eller spräckliga, alla med vita fläckar och alla mörka bland fåren. Han överlämnade dem till sina söner. 36Han höll tre dagsresors avstånd mellan sig själv och Jakob, medan Jakob vaktade resten av Labans hjord.
37Jakob tog friska skott från poppel, mandel och platan och skalade av delar av barken, så det blev vita strimlor i den. 38Han lade ut käpparna han skalat strimlor på vid vattenhoarna, så att djuren hade dem framför sig när de kom för att dricka. De parade sig när de kom för att dricka. 39Hjordarna parade sig alltså framför käpparna, och deras avkomma blev brokig, spräcklig och strimmig.30:39 Jakob tog till magi, men han erkänner senare att det var Gud som gav honom rikedomen. Se 31:9,42. 40Jakob förde sedan undan ungdjuren i en egen hjord. De övriga djuren ställde han mot de strimmiga och mörka i Labans hjord. Så skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans. 41Varje gång de kraftiga tackorna skulle para sig, lade han fram de strimmiga grenarna i hoarna, så att de parade sig framför dem. 42Men när de svaga djuren skulle para sig, lade han inte dit dem. Så fick Laban de svaga djuren och Jakob de starka. 43Jakob blev mycket rik och hade stora flockar av småboskap, många slavar och slavinnor, kameler och åsnor.
