Genesis 16 – APSD-CEB & BDS

Ang Pulong Sa Dios

Genesis 16:1-16

Si Hagar ug si Ishmael

1Si Sarai nga asawa ni Abram dili makaanak. May sulugoon siya nga babayeng Ehiptohanon nga ginganlag si Hagar. 2Miingon si Sarai kang Abram, “Wala man motugot ang Ginoo nga makaanak ako, maayo pa tingali nga makighilawas ka sa akong sulugoon nga babaye kay basin pa ug makabaton ako ug anak pinaagi kaniya.” Misugot si Abram sa giingon sa iyang asawa. 3Busa gihatag ni Sarai si Hagar kang Abram aron mahimong iyang asawa. (Nahitabo kini human nakapuyo si Abram sa Canaan ug napulo ka tuig.) 4Wala madugay namabdos si Hagar.

Pagkahibalo ni Hagar nga mabdos siya, gibiaybiay niya si Sarai. 5Tungod niini, miingon si Sarai kang Abram, “Gihatag ko si Hagar kanimo apan karon nga mabdos na siya, gibiaybiay na niya ako. Ikaw ang angay basolon niini! Ang Ginoo na ang maghukom kon kinsa kanato ang sad-an.” 6Mitubag si Abram, “Imo siyang sulugoon, busa buhata ang gusto mong buhaton kaniya.” Gikan niadto gilisod-lisod na ni Sarai si Hagar, busa milayas kini.

7Nakita sa anghel sa Ginoo si Hagar didto sa may tuboran sa kamingawan. Kini nga tuboran duol sa dalan paingon sa Shur. 8Nangutana ang anghel kaniya, “Hagar, sulugoon ni Sarai, diin ka gikan ug asa ka paingon?” Mitubag siya, “Milayas ako sa akong agalon nga si Sarai.” 9Miingon ang anghel kaniya, “Balik sa imong agalon ug pagpaubos kaniya.” 10Unya miingon pa gayod ang anghel:

“Padaghanon ko pag-ayo ang imong kaliwat, nga ang ilang gidaghanon dili maihap.

11Mabdos ka ug sa dili madugay manganak ka ug usa ka batang lalaki. Nganli siya ug Ishmael,16:11 Ishmael: Ang buot ipasabot, namati ang Dios. kay gidungog sa Ginoo ang imong pagpakitabang tungod sa imong pag-antos.

12Apan ang imong anak magkinabuhi nga sama sa usa ka ihalas nga asno. Kontrahon niya ang tanan, ug ang tanan mokontra kaniya. Magpuyo siya nga walay kalinaw ug mupahilayo siya sa iyang mga paryente.”

13Gitawag ni Hagar ang Ginoo nga nakigsulti kaniya ug “Dios nga Nakakita,” kay miingon siya, “Nakita ko ba gayod ang Dios nga nakakita kanako ug sa gihapon buhi pa ako?16:13 ug sa gihapon buhi pa ako: o, ug ania pa.14Mao kana nga ang tuboran nga anaa sa tunga-tunga sa Kadesh ug Bered gitawag ug Beer Lahai Roi.16:14 Beer Lahai Roi: Ang buot ipasabot, Atabay sa buhi nga Dios nga nakakita kanako.

15Mibalik si Hagar kang Sarai, ug nanganak siya ug batang lalaki. Ginganlan ni Abram ang bata ug Ishmael. 16Nagaedad si Abram ug 86 ka tuig sa dihang natawo si Ishmael.

La Bible du Semeur

Genèse 16:1-16

La naissance d’Ismaël

1Saraï, l’épouse d’Abram, ne lui avait pas donné d’enfant. Mais elle avait une esclave égyptienne nommée Agar. 2Elle dit à Abram : Tu vois que l’Eternel m’a empêchée d’avoir des enfants16.2 La stérilité d’une femme était souvent considérée comme une punition divine (25.21 ; Lv 20.20 ; Jr 22.30 ; Ps 127.3-4). La coutume (consignée dans le code d’Hammourabi, roi babylonien du IIe millénaire av. J.-C.) autorisait la femme stérile à choisir une épouse à son mari et à considérer comme siens les enfants que celle-ci lui donnerait.. Va donc vers ma servante : peut-être aurai-je un fils par son intermédiaire.

Abram suivit le conseil de sa femme. 3Saraï, femme d’Abram, prit donc sa servante Agar et la donna pour femme à Abram, son mari. Il y avait alors dix ans qu’Abram séjournait au pays de Canaan. 4Il s’unit à Agar et elle devint enceinte.

Quand elle vit qu’elle attendait un enfant, elle se mit à mépriser sa maîtresse. 5Alors Saraï dit à Abram : C’est toi qui es responsable de l’injure qui m’est faite. J’ai poussé ma servante dans tes bras et depuis qu’elle s’est vue enceinte, elle me méprise. Que l’Eternel soit juge entre nous.

6Abram lui répondit : Ta servante est en ton pouvoir. Agis envers elle comme bon te semblera.

Alors Saraï la traita si durement que celle-ci s’enfuit.

7L’ange de l’Eternel la rencontra près d’une source d’eau dans le désert, celle qui se trouve sur le chemin de Shour. 8Il lui demanda : Agar, servante de Saraï, d’où viens-tu et où vas-tu ?

Elle répondit : Je m’enfuis de chez Saraï, ma maîtresse.

9L’ange de l’Eternel lui dit : Retourne auprès de ta maîtresse et humilie-toi devant elle. 10Et il ajouta : Je te donnerai de très nombreux descendants ; ils seront si nombreux qu’on ne pourra pas les compter16.10 Voir 17.20 ; 25.13-16.. 11Puis il ajouta :

Tu attends un enfant :

ce sera un garçon.

Tu l’appelleras Ismaël (Dieu entend)

car l’Eternel t’a entendue ╵dans ta détresse.

12Ton fils sera comme un âne sauvage :

lui, il s’opposera à tous

et tous s’opposeront à lui,

mais il assurera sa place ╵en face de tous ses semblables.

13Agar se demanda : Ai-je réellement vu ici même celui qui me voit ?

Et elle appela l’Eternel qui lui avait parlé du nom de Atta-El-Roï (C’est toi le Dieu qui me voit). 14C’est pourquoi on appelle ce puits : Beer-Lachaï-Roï (le Puits du Vivant-qui-me-voit). Il se trouve entre Qadesh et Béred.

15Agar donna le jour à un fils que son père appela Ismaël. 16Abram avait quatre-vingt-six ans quand Agar lui donna ce fils.