Nakigsulti si Moises ug si Aaron sa Hari sa Ehipto
1Unya, miadto si Moises ug si Aaron sa hari sa Ehipto5:1 hari sa Ehipto: sa Hebreo, Faraon. Mao usab sa mosunod nga mga bersikulo. ug miingon, “Mao kini ang giingon sa Ginoo, 5:1 Ginoo: sa Hebreo, Yahweh.ang Dios sa Israel: ‘Palakwa ang akong katawhan aron makasaulog sila ug pista alang kanako didto sa kamingawan.’ ” 2Miingon ang hari, “Kinsa ba nang Ginoo nga motuo man ako kaniya ug motugot ako nga palakwon ang mga Israelinhon? Wala ako makaila niana nga Ginoo ug dili ko usab tugotan ang mga Israelinhon sa paglakaw.” 3Mitubag si Moises ug Aaron, “Nagpakita kanamo ang Dios sa mga Israelinhon. Busa kon mahimo tugoti kami sa paglakaw ug tulo ka adlaw didto sa kamingawan aron makahalad kami ug mga halad sa Ginoo nga among Dios, kay kon dili, pamatyon niya kami pinaagi sa balatian o sa gira.5:3 gira: sa literal, espada.” 4Apan mitubag ang hari sa Ehipto, “Nganong paundangon man ninyo ang mga tawo sa ilang pagtrabaho? Balik na kamo sa inyong mga trabaho! 5Tan-awa ra gud kon unsa kadaghan sa mga tawo nga pahunongon ninyo sa pagtrabaho.”
6Niana gihapong adlawa, gimandoan sa hari ang mga nagapugos sa mga Israelinhon sa pagtrabaho ug bug-at ug ang mga porman: 7“Ayaw na ninyo hatagi ang mga trabahante ug mga dagami nga gamiton nila sa paghimog tisa. Sila na mismo ang pakuhaa niini. 8Apan kinahanglan mao lang gihapon kadaghan nga tisa ang ilang himuon. Mga tapolan sila, mao kana nga nagahangyo sila nga tugotan ko nga molakaw aron maghalad sa ilang Dios. 9Patrabahoa sila pag-ayo aron magkapuliki sila ug dili na magpunay ug pamati sa mga bakak nga estorya.”
10Busa nangadto sila sa mga Israelinhon ug miingon, “Nagsugo ang hari nga dili na namo kamo hatagag dagami. 11Kamo na ang mangita niini bisan asa, apan mao ra gihapon kadaghan ang tisa nga inyong himuon.” 12Busa nagkadiin-diin na lang ang mga Israelinhon sa tibuok Ehipto sa pagpanguha ug dagami. 13Giapora sila sa mga nagapugos kanila nga nagaingon, “Himoa ninyo ang mao gihapong gidaghanon sa tisa matag adlaw sama niadtong ginahatagan pa kamo ug dagami.” 14Unya gikastigo nila ang mga porman nga Israelinhon ug gipangutana, “Nganong wala man ninyo mahimo gahapon ug karon ang gidaghanon sa tisa nga kinahanglan inyong himuon, sama sa gidaghanon kaniadto?”
15Busa miadto dayon sa hari ang mga porman nga Israelinhon ug mireklamo, “Nganong ingon man niini ang imong pagtratar kanamo nga imong mga sulugoon? 16Wala na kami hatagi ug dagami, apan ginapugos kami nga maghimo sa mao ra gihapong gidaghanon sa tisa, ug gikastigo pa kami. Sala kini sa imong mga tawo!” 17Miingon ang hari, “Labihan kamo katapolan! Mao nga nagahangyo kamo nga tugotan ko kamo nga molakaw aron maghalad sa Ginoo. 18Balik kamo sa inyong mga trabaho! Dili kamo hatagan ug dagami, apan mao ra gihapon ang gidaghanon sa tisa nga inyong himuon.”
19Tungod kay miinsister man ang hari nga himuon gayod nila ang gidaghanon sa tisa nga ginapahimo kanila kada adlaw, nakita sa mga porman nga Israelinhon nga maglisod gayod sila. 20Sa dihang nakabiya na sila sa hari, nakita nila si Moises ug si Aaron nga nagahulat kanila. 21Miingon sila kang Moises ug kang Aaron, “Hinaut unta nga silotan kamo sa Ginoo, kay tungod kaninyo nasuko kanamo ang hari ug ang iyang mga opisyal. Tungod sa inyong gihimo nakakita silag hinungdan sa pagpatay kanamo!”
Nagsaad ang Dios nga Luwason Niya ang mga Israelinhon
22Midangop pag-usab si Moises sa Ginoo ug miingon, “O Ginoo, nganong gipaantos mo man ang imong katawhan? Nganong gipadala mo pa ako kanila? 23Sukad sa pagsulti ko sa hari sa imong mensahe, mas gipaantos pa gayod niya ang imong katawhan, ug wala mo gayod sila luwasa!”
Gud sänder Mose till farao
1Sedan gick Mose och Aron för att träffa farao. ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Släpp mitt folk, så att de kan bege sig ut i öknen för att fira min högtid.’ ”
2Då svarade farao: ”Vem är då Herren, eftersom jag skulle rätta mig efter honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren och tänker inte släppa Israel.”
3De svarade: ”Hebréernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss få vandra iväg tre dagsresor ut i öknen och offra till Herren, vår Gud. Annars kommer han att slå oss med pest eller svärd.”
Ännu mer arbete
4Men kungen av Egypten sa till dem: ”Vad tror ni att ni är för ena som kan komma och dra bort folket från deras arbete? Gå nu tillbaka och sköt era arbeten!” 5Vidare sa farao: ”Se, folket är redan nu talrikt i landet, och ändå vill ni att de ska slippa arbeta!”
6Samma dag gav farao order till sina fogdar och till folkets förmän: 7”Ni ska inte längre ge folket halm till teglet, utan den får de samla ihop själva. 8Men se till att produktionen inte minskas med en enda tegelsten. De är lata, det är därför de ropar och säger: ’Låt oss gå och offra åt vår Gud!’ 9Låt dem få arbeta riktigt ordentligt, så de slutar att lyssna på lögner!”
10Fogdarna och förmännen gick och sa till folket: ”Farao har gett order om att ni inte längre ska få någon halm. 11Ni får själva gå och samla ihop den, men ni ska ändå klara av lika mycket som tidigare.” 12Man spred sig då över hela Egypten för att samla strån som kunde användas som halm.
13Fogdarna var mycket hårda mot dem. ”Ni måste fylla er dagliga kvot, precis som tidigare när ni fick halm”, befallde de. 14De slog de israelitiska förmän som faraos fogdar satt som arbetsledare bland folket. ”Varför har ni inte gjort fullt dagsverke, vare sig igår eller idag?” sa de åt dem.
15Förmännen gick då till farao och klagade inför honom: ”Varför behandlar du oss så här illa? 16Vi får inte längre någon halm, och ändå måste vi göra lika mycket tegel som förut. Man slår dina tjänare för något som är ditt folks fel.”
17Men farao svarade: ”Lata, det är vad ni är – lata! Därför säger ni att ni vill gå och offra till Herren. 18Gå tillbaka till ert arbete nu! Halm kommer ni inte att få, men ni ska leverera lika mycket tegel som förut.”
19Då förstod förmännen att de råkat i en riktig knipa, eftersom man krävde lika mycket tegel varje dag som förut. 20När de träffade Mose och Aron, som stod och väntade på dem utanför faraos palats, 21sa de: ”Herren ska straffa er för att ni ställt till det så här för oss. Farao och hans män avskyr oss, och det är ni som har gett dem vapen i händerna så att de kan döda oss!”
22Mose vände sig på nytt till Herren och sa: ”Herre, hur kan du handla så illa mot detta folk? Varför sände du mig hit? 23Sedan jag talade med farao första gången i ditt namn har han blivit allt grymmare mot dem och du har inte gjort något för att rädda ditt folk!”
