Ang mga Dulon
1Unya miingon ang Ginoo kang Moises, “Adtoa ang hari sa Ehipto,10:1 hari sa Ehipto: sa Hebreo, Faraon. Mao usab sa mosunod nga mga bersikulo. kay gipagahi ko ang kasingkasing niya ug sa iyang mga opisyal aron padayon ko nga ikapakita kanila kining akong mga milagro, 2ug aron ikasulti ninyo sa inyong mga anak ug mga apo kon giunsa ko pagsilot ang mga Ehiptohanon, ug kon unsa ang mga milagro nga gihimo ko taliwala kanila. Niining paagiha mahibaloan ninyo nga ako mao ang Ginoo.”
3Busa miadto si Moises ug si Aaron sa hari ug miingon, “Mao kini ang giingon sa Ginoo, ang Dios sa mga Hebreo: ‘Hangtod kanus-a ka magdumili sa pagpaubos sa imong kaugalingon kanako? Palakwa ang akong katawhan aron makasimba sila kanako. 4Kon dili mo gani sila palakwon, ugma padad-an ko ug mga dulon ang imong nasod. 5Tungod sa ilang kadaghan, dili na makita ang yuta. Kan-on nila ang nahibiling mga tanom nga wala madaot sa ulan nga batunaw, lakip ang tanan ninyong mga kahoy. 6Mapuno sa mga dulon ang imong palasyo ug ang mga balay sa imong mga opisyal ug mga katawhan. Ang inyong mga katigulangan wala gayod nakakitag sama niini sa yuta sa Ehipto sukad sa ilang pag-abot dinhi.’ ” Unya mitalikod sila ni Moises ug milakaw.
7Miingon ang mga opisyal sa hari kaniya, “Hangtod kanus-a mo pasagdan kining kalamidad10:7 kalamidad: o, tawo, nga ang buot ipasabot mao si Moises. nga nagadaot kanato? Palakwa na ang mga Israelinhon, aron makasimba sila sa Ginoo nga ilang Dios. Wala mo ba makita nga dako na ang kadaot sa Ehipto?”
8Busa gipabalik pag-usab si Moises ug si Aaron sa hari. Miingon ang hari kanila, “Sige, makalakaw na kamo sa pagsimba sa Ginoo nga inyong Dios. Apan sultihi ako ninyo kon kinsa ang manglakaw.” 9Mitubag si Moises, “Manglakaw kaming tanan, bata ug tigulang. Dad-on namo ang among mga anak ug kahayopan, kay magsaulog kami ug pista alang sa Ginoo.”
10Mabiay-biayon nga miingon ang hari, “Hinaut nga ubanan kamo sa Ginoo kon palakwon ko kamo ug ang inyong pamilya! Klaro nga daotan gayod ang inyong tuyo kay moikyas kamo! 11Dili ko mosugot! Ang mga lalaki lang ang molakaw aron mosimba sa Ginoo, kay mao man gayod kaha kana ang inyong gusto.” Gipapahawa dayon si Moises ug si Aaron sa atubangan sa hari.
12Unya miingon ang Ginoo kang Moises, “Ipunting ang imong baston10:12 baston: sa Hebreo, kamot. Apan tan-awa sa bersikulo 13. sa yuta sa Ehipto aron motungha ang mga dulon, ug kan-on nila ang nahibiling mga tanom nga wala madaot sa ulan nga batunaw.” 13Busa gipunting ni Moises ang iyang baston, ug nagpadala ang Ginoo ug hangin nga gikan sa sidlakan tibuok adlaw ug gabii. Pagkabuntag nagdala ang hangin ug mga dulon 14nga daghan kaayo, ug midagsa kini sa tibuok Ehipto. Wala pa gayoy sama niadto nga pagdagsang sa dulon sukad masukad ug bisan pa human niadto. 15Mitabon ang dulon sa tibuok yuta sa Ehipto hangtod nga daw miitom ang yuta. Gipangaon nila ang nangahibiling mga tanom nga wala madaot sa ulan nga batunaw, lakip ang tanang mga bunga sa kahoy. Wala gayoy nahibilin nga tanom sa tibuok Ehipto. 16Dali-dali nga gipatawag sa hari si Moises ug si Aaron, ug giingnan, “Nakasala ako sa Ginoo nga inyong Dios ug kaninyo. 17Busa pasayloa ninyo ako niining higayona, ug pag-ampo kamo sa Ginoo nga inyong Dios nga kuhaon niya kining makamatay nga katalagman gikan kanako.”
18Unya mibiya si Moises sa hari ug nagaampo sa Ginoo. 19Mitubag ang Ginoo pinaagi sa pagpadala ug kusog nga hangin gikan sa kasadpan ug gipalid niini ang mga dulon ngadto sa Pulang Dagat. Wala na gayoy nahibilin nga dulon sa tibuok Ehipto. 20Apan gipagahi gihapon sa Ginoo ang kasingkasing sa hari, ug wala niya palakwa ang mga Israelinhon.
Ang Kangitngit
21Unya miingon ang Ginoo kang Moises, “Ibayaw ang imong kamot ngadto sa langit aron matabonan sa hilabihan nga kangitngit ang tibuok Ehipto.” 22Busa gibayaw ni Moises ang iyang kamot sa langit, ug mingitngit pag-ayo ang tibuok Ehipto sulod sa tulo ka adlaw. 23Walay migawas nga mga Ehiptohanon sa ilang balay niadtong mga adlawa, kay wala man silay makita. Apan may kahayag sa dapit nga gipuy-an sa mga Israelinhon.
24Gipatawag dayon sa hari si Moises ug giingnan, “Sige, simba na kamo sa Ginoo. Dad-a ang inyong mga pamilya, apan ibilin ang inyong kahayopan.” 25Apan mitubag si Moises, “Kinahanglan dad-on namo ang among kahayopan aron makahalad kami ug mga halad nga sinunog alang sa Ginoo nga among Dios. 26Dad-on namo ang tanan namong kahayopan. Wala gayoy ibilin bisan usa kanila, kay wala kami kahibalo kon unsa nga hayop ang ipahalad sa Ginoo kanamo. Mahibaloan lang namo kini kon atua na kami didto.”
27Apan gipagahi gihapon sa Ginoo ang kasingkasing sa hari, ug wala niya sila palakwa. 28Miingon ang hari kang Moises, “Pahawa sa akong atubangan! Ayaw na pakita kanako pag-usab, kay kon makita ko pa gani ikaw, ipapatay ko ikaw!” 29Mitubag si Moises, “Kon mao kana ang imong gusto, dili na ako magpakita kanimo pag-usab.”
Gräshoppor täcker landet
1Då sa Herren till Mose: ”Gå tillbaka till farao! Jag har gjort både honom och hans hovmän hårda, för att jag ska kunna göra dessa tecken mitt ibland dem 2och för att du ska kunna berätta för dina barn och barnbarn om de stora gärningar jag gjorde bland egypterna och vilka tecken jag gjorde bland dem. Så ska ni inse att jag är Herren.”
3Mose och Aron gick än en gång till farao och talade med honom: ”Så säger Herren, hebréernas Gud: ’Hur länge tänker du vägra att böja dig för mig? Släpp mitt folk så att de kan tillbe inför mig. 4Om du fortfarande vägrar att släppa iväg dem, ska jag imorgon bitti sända gräshoppor över ditt land. 5De ska täcka marken så att man inte kan se den och de ska äta upp allt som blev kvar efter haglet. De ska gnaga av alla träd som växer på era marker. 6De kommer att fylla alla hus, dina och dina hovmäns hus, ja, alla egypters hus. Något sådant har varken dina fäder eller förfäder sett sedan de bosatte sig i landet.’ ”
Sedan gick Mose därifrån.
7Faraos hovmän frågade honom: ”Hur länge ska den där mannen få vara en snara för oss? Låt folket gå och tillbe Herren, sin Gud! Märker du inte att hela Egypten håller på att gå under?”
8Då lät farao hämta tillbaka Mose och Aron. ”Ni får väl gå och tillbe Herren, er Gud, då!” sa han. ”Men vilka är det som ska gå?”
9”Vi vill gå allesammans, både unga och gamla”, svarade Mose. ”Vi vill ta med våra söner och döttrar och all vår boskap och våra hjordar, eftersom vi ska fira en högtid till Herrens ära.”
10”Ja, nog behöver ni att Herren är med er om ni ska få mig att låta er gå och ta med barnen!” sa farao. ”Det syns att ni har onda tankar! 11Aldrig i livet! Nej, ni män kan gå och tillbe Herren, för det var ju det ni ville.” Och så körde man ut dem därifrån.
12Då sa Herren till Mose: ”Räck ut din hand över Egyptens land, så ska gräshoppor komma över hela landet och äta upp allt som haglet lämnade kvar.”
13Och Mose räckte ut sin stav, och Herren lät en östlig vind blåsa över landet hela dagen och hela natten, och när det blev morgon hade vinden fört med sig gräshopporna. 14De täckte hela landet och slog ner överallt i Egypten. Det var den värsta gräshoppsinvasionen någonsin och man kommer aldrig att få se något liknande igen. 15Gräshopporna täckte hela landet, marken var alldeles svart, och de åt upp all växtlighet och all frukt på träden som fanns kvar efter haglet. De lämnade inget grönt kvar, varken på träden eller på marken någonstans i hela Egypten.
16Då skickade farao ilbud efter Mose och Aron och sa till dem: ”Jag har syndat mot Herren, er Gud, och mot er. 17Förlåt min synd bara den här gången och be Herren, er Gud, att han tar bort denna dödsplåga från mig.”
18Mose gick från farao och bad till Herren, 19och Herren sände en kraftig västanvind som blåste ut alla gräshopporna i Sävhavet10:19 Se 1 Kung 9:26. Sedan fanns det inte en enda gräshoppa kvar i hela Egypten. 20Men Herren gjorde än en gång farao lika orubblig, och han vägrade låta folket gå.
Mörker över landet i tre dagar
21Då sa Herren till Mose: ”Lyft upp din hand mot himlen, så ska jag sända ett väldigt mörker, som man riktigt kan ta på10:21 Grundtextens innebörd är något osäker..” 22Mose lyfte sin hand mot himlen, och det kom ett tjockt mörker över hela Egypten i tre dagar. 23Folk kunde inte se varandra eller röra sig på tre dagar, men där israeliterna bodde var det ljust.
24Farao skickade då efter Mose och sa: ”Gå och fira gudstjänst åt Herren, men låt era får och er boskap stanna här. Barnen får ni ta med er.”
25”Nej”, sa Mose. ”Du måste låta oss ta med slaktoffer och brännoffer som vi kan offra åt Herren, vår Gud. 26Vi måste få med oss vår boskap. Inte en klöv ska lämnas kvar. Vi måste offra av vår boskap åt Herren, vår Gud, och vi vet inte vad för slags offer vi ska offra, förrän vi är där.”
27Men Herren gjorde farao lika hård som förut. Inte heller den här gången lät han dem gå.
28”Försvinn härifrån, och låt mig aldrig se dig igen”, sa farao åt Mose. ”Kommer du hit en gång till ska du dö.”
29”Du har helt rätt”, sa Mose. ”Du kommer aldrig att se mig igen.”
