Deuteronomio 14 – APSD-CEB & HOF

Ang Pulong Sa Dios

Deuteronomio 14:1-29

Ang mga Mananap nga Giisip nga Hinlo ug Hugaw

1“Mga anak kamo sa Ginoo nga inyong Dios. Busa kon magsubo kamo alang sa patay, ayaw ninyo samari ang inyong kaugalingon o kiskisi ang ibabaw sa inyong ulo. 2Kay gilain kamo nga katawhan alang sa Ginoo nga inyong Dios. Sa tanang mga tawo sa kalibotan, kamo ang gipili sa Ginoo nga inyong Dios nga mahimong iyang pinasahi nga katawhan.

3“Ayaw kamo ug kaon sa bisan unsa nga mananap nga giisip nga hugaw. 4Mao kini ang mga mananap nga mahimo ninyong kaonon: baka, karnero, kanding, 5usa, ihalas nga kanding, ihalas nga karnero, ug uban pang matang sa usa.14:5 Ang ubang mga mananap dinhi sumala sa nasulat sa Hebreo lisod ilhon ug ang uban wala dinhi sa Pilipinas. 6Mahimo ninyong kaonon ang bisan unsa nga mananap nga pikas ug kuko ug ginausap pagbalik ang ilang kinaon. 7Apan ayaw ninyo kan-a ang mga mananap nga mousap pag-usab sa ilang kinaon apan dili pikas ug kuko, sama sa kamelyo, koneho, ug ‘badger.’ Kining mga mananapa isipon ninyong hugaw. 8Dili usab ninyo kaonon ang baboy, kay bisan tuod pikas ang iyang kuko apan dili niini usapon pagbalik ang iyang kinaon. Dili gayod kamo mokaon niini nga mga mananap o mohikap sa ilang mga patayng lawas.

9“Mahimo ninyong kaonon ang bisan unsa nga mananap nga nagapuyo sa tubig nga may mga silik ug mga himbis. 10Apan dili gayod ninyo kaonon ang walay silik ug himbis. Isipon ninyo kini nga hugaw. 11Mahimo ninyong kaonon ang bisan unsang matang sa langgam nga giisip nga hinlo. 12-18Apan ayaw gayod ninyo kan-a ang mga langgam nga sama sa mga agila, mga uwak, mga langgam nga mokaon ug patayng lawas sa tawo o sa mananap, mga banog, mga ngiwngiw, mga ostrich, mga langgam nga nagapangdagit ug isda, mga talabon, mga dugwak, ug mga kabog. 19Dili usab ninyo kaonon ang adunay pako nga mga insekto nga nagapanon. Mga hugaw kini. 20Apan mahimo ninyong kaonon ang adunay pako nga mga insekto nga giisip nga hinlo.

21“Ayaw ninyo kan-a ang bisan unsang mananap nga namatay lang ug iya. Mahimo ninyo kining ihatag o ibaligya sa mga langyaw nga nagapuyo sa inyong mga lungsod, ug mahimo nila kining kaonon. Apan kamo dili gayod mokaon niini, kay gilain kamo nga katawhan alang sa Ginoo nga inyong Dios.

“Dili ninyo lutuon ang nating kanding sa gatas sa iyang inahan.”

Ang Inyong Ikapulo

22“Kinahanglang ilain ninyo ang ikapulo nga bahin sa tanang abot sa inyong uma matag tuig. 23Dad-a ninyo ang ikapulo sa inyong trigo, duga sa ubas, lana, ug ang kamagulangan sa inyong mga kahayopan sa dapit nga pilion sa Ginoo nga inyong Dios diin pasidunggan ang iyang ngalan. Ug didto ninyo kini kan-on sa iyang presensya. Himuon ninyo kini aron makakat-on kamo sa pagtahod kanunay sa Ginoo nga inyong Dios. 24Apan kon layo sa inyo ang maong dapit nga gipili sa Ginoo, ug malisdan kamo sa pagdala sa ikapulo sa mga panalangin sa Ginoo nga inyong Dios, 25ibaligya ninyo ang inyong ikapulo ug ang halin dad-a ninyo didto sa dapit nga gipili sa Ginoo nga inyong Dios. 26Unya ipalit ninyo kini ug baka, karnero, bino, o sa bisan unsa nga inyong magustohan. Unya kaonon ninyo kini ug sa inyong pamilya sa presensya sa Ginoo nga inyong Dios ug paglipay kamo. 27Ug ayaw ninyo kalimti ang mga Levita nga nagapuyo sa inyong mga lungsod, kay wala silay yuta nga panulondon.

28“Sa kataposan sa matag tulo ka tuig, tigoma ninyo ang ikapulo sa inyong abot sa maong tuig, ug dad-a sa tipiganan niini sa inyong mga lungsod. 29Ihatag ninyo kini sa mga Levita (kay wala silay yuta nga panulondon), sa mga langyaw nga nagapuyo uban kaninyo, sa mga ilo, ug sa mga biyuda sa inyong mga lungsod aron makakaon usab sila ug mabusog. Kon himuon ninyo kini, panalanginan kamo sa Ginoo nga inyong Dios sa tanan ninyong buhaton.”

Hoffnung für Alle

5. Mose 14:1-29

Israel soll sich von den anderen Völkern unterscheiden

(3. Mose 11)

1Ihr seid Kinder des Herrn, eures Gottes! Deshalb sollt ihr euch nicht die Haut einritzen oder das Haar über der Stirn abrasieren, wenn ihr um einen Verstorbenen trauert. 2Denn ihr seid ein heiliges Volk, ihr gehört ganz dem Herrn. Er hat euch aus allen Völkern der Welt zu seinem Eigentum erwählt.

3Esst keine Tiere, die der Herr verabscheut und euch verboten hat!

4Essen dürft ihr Rinder, Schafe, Ziegen, 5Hirsche, Gazellen, Rehe, Steinböcke, Antilopen, Wildschafe und Gämsen.14,5 Nicht alle der in den Versen 4‒18 genannten Tiere sind eindeutig zu bestimmen. 6Alle Tiere, die wiederkäuen und vollständig gespaltene Hufe oder Pfoten haben, sind für euch erlaubt. 7Nicht essen sollt ihr Tiere, die zwar wiederkäuen, aber keine ganz gespaltenen Hufe oder Pfoten haben, wie Kamel, Hase und Klippdachs. Sie sind unrein für euch. 8Dasselbe gilt für das Schwein, das zwar gespaltene Hufe hat, aber nicht wiederkäut. Esst kein Fleisch von solchen unreinen Tieren und berührt auch nicht ihre Kadaver!

9Von den Tieren im Wasser dürft ihr jedes essen, das Flossen und Schuppen hat. 10Alle anderen sind unrein für euch.

11Auch von den Vögeln sollt ihr nur die reinen essen. 12Nicht essen dürft ihr Gänsegeier, Lämmergeier, Mönchsgeier, 13Gabelweihe, Königsweihe und alle anderen Arten des Geiers, 14alle Arten des Raben, 15Strauß, Falke, Seemöwe, alle Habichtarten, 16Steinkauz, Ibis, Schleiereule, 17Wüstenkauz, Aasgeier, Fischeule, 18Storch, alle Reiherarten, Wiedehopf und Fledermaus. 19Ihr sollt auch keine geflügelten Insekten essen. All diese Tiere sind unrein für euch. 20Esst nur Vögel, die rein sind!

21Esst auch kein verendetes Tier! Ihr könnt es den Ausländern geben, die in euren Städten wohnen, oder an andere Fremde verkaufen. Sie dürfen es essen. Aber ihr selbst sollt nichts davon nehmen, weil ihr ein heiliges Volk seid und ganz dem Herrn, eurem Gott, gehört.

Kocht ein Ziegenböckchen nicht in der Milch seiner Mutter!

Vorschriften für den zehnten Teil der Ernte

22Legt jedes Jahr den zehnten Teil vom Ertrag eurer Getreidefelder beiseite; 23dasselbe gilt für den zehnten Teil eurer Weintrauben- und Olivenernte. Auch eure erstgeborenen männlichen Kälber, Lämmer und Ziegenböckchen sollt ihr von ihrer Herde absondern. Bringt alles zusammen an den Ort, den der Herr, euer Gott, erwählen wird, um dort zu wohnen. Dort sollt ihr die Opfermahlzeit halten. Auf diese Weise sollt ihr lernen, euer Leben lang Ehrfurcht vor dem Herrn zu haben.

24Wenn ihr aber weit vom Heiligtum entfernt wohnt und der Herr euch sehr reich beschenkt hat, könnt ihr den zehnten Teil der Ernte vielleicht nicht dorthin bringen. 25Dann verkauft ihn, steckt das Geld ein und kommt damit an den Ort, den der Herr, euer Gott, für sich auswählen wird. 26Hier kauft euch alles, was ihr gern hättet: Rinder, Schafe, Ziegen, Wein oder ein anderes berauschendes Getränk und was ihr euch sonst noch wünscht. Feiert mit euren Familien in der Gegenwart des Herrn ein fröhliches Fest, esst und trinkt! 27Vergesst dabei nicht die Leviten, die in euren Städten wohnen, denn sie besitzen keine eigenen Ländereien.

28In jedem dritten Jahr sollt ihr den zehnten Teil eurer Ernte in euren Städten und Dörfern sammeln und lagern. 29Er ist für die Leviten bestimmt, die kein eigenes Land haben, und für die Ausländer, die Waisen und die Witwen. Sie können sich davon nehmen, was sie brauchen. Wenn ihr sie gut versorgt, wird der Herr, euer Gott, euch segnen und all eure Arbeit gelingen lassen.