Binuhatan 8 – APSD-CEB & HOF

Ang Pulong Sa Dios

Binuhatan 8:1-40

1-2Gilubong si Esteban sa mga diosnong tawo, ug gihilakan gayod nila siya.

Gilutos ni Saulo ang mga Tumutuo

Sukad niadto, nagsugod ang dakong paglutos ngadto sa mga magtutuo sa Jerusalem. Busa nagkatibulaag sila sa tibuok nga probinsya sa Judea ug Samaria. Ang mga apostoles lamang ang wala mamahawa sa Jerusalem. Si Saulo nga miuyon sa pagpatay kang Esteban 3nagtinguha gayod nga mawala ang mga magtutuo kang Cristo. Busa gibalay-balay niya sila ug adto ug gidala ngadto sa prisohan, lalaki man o babaye.

Gisangyaw ang Maayong Balita sa Samaria

4Nagkatibulaag ang mga magtutuo ug gisangyaw nila ang Maayong Balita. 5Usa sa mga magtutuo mao si Felipe. Miadto siya sa usa ka siyudad sa Samaria ug nagwali mahitungod kang Cristo. 6Sa pagkadungog sa mga tawo sa gisulti ni Felipe ug sa pagkakita nila sa mga milagro nga iyang gihimo, naminaw gayod sila. 7Daghang mga tawo nga gisudlan ug mga daotang espiritu ang giayo niya. Misinggit sa makusog nga tingog ang mga daotang espiritu samtang nanggawas sila sa mga tawo. Daghan usab ang mga paralitiko ug mga bakol nga nangaayo. 8Busa nalipay kaayo ang mga tawo niadto nga siyudad.

9May tawo usab didto nga ginganlag Simon. Dugay na siya nga gikatingad-an sa mga taga-Samaria tungod sa iyang abilidad sa madyik. Nanghinambog siya nga gamhanan siya. 10Ang tanang mga tawo sa siyudad, pobre man o dato, naminaw gayod kaniya. Miingon sila, “Kining tawhana mao ang gahom sa Dios nga gitawag, ‘Dakong Gahom.’ ” 11Dugay na niyang napatuo ang mga tawo sa iyang abilidad sa madyik. 12Apan sa dihang nagwali si Felipe kanila sa Maayong Balita mahitungod sa paghari sa Dios ug mahitungod kang Jesu-Cristo, mituo sila ug nagpabautismo, mga lalaki ug mga babaye. 13Bisan si Simon mituo usab, ug sa dihang nabautismohan na siya nagauban-uban siya kang Felipe. Nahibulong gayod siya sa mga kahibulongang butang ug mga milagro nga gihimo ni Felipe.

14Sa pagkadungog sa mga apostoles didto sa Jerusalem nga ang mga taga-Samaria mituo usab sa pulong sa Dios, gipadala nila didto si Pedro ug si Juan. 15Pag-abot nila sa Samaria nagaampo sila alang sa mga magtutuo didto nga unta madawat nila ang Espiritu Santo. 16Tungod kay bisan nabautismohan na sila sa ngalan ni Ginoong Jesus, wala pa gayod mokunsad diha kanila ang Espiritu Santo. 17Gipandong nila ni Pedro ug Juan ang ilang mga kamot kanila, ug diha-diha nadawat nila ang Espiritu Santo. 18Nakita ni Simon nga sa pagpatong sa mga apostoles sa ilang mga kamot sa mga magtutuo nadawat nila ang Espiritu Santo. Busa gitanyagan niya ug kuwarta si Pedro ug si Juan ug giingnan sila, 19“Hatagi usab ninyo ako nianang maong gahom, aron nga si bisan kinsa nga akong pandongan sa akong mga kamot makadawat usab sa Espiritu Santo.” 20Apan mitubag si Pedro kaniya, “Hinaut nga malaglag ka uban sa imong kuwarta! Tungod kay naghunahuna ka nga mapalit mog kuwarta ang gasa sa Dios! 21Wala kay labot o bahin sa mga gipahimo kanamo sa Dios tungod kay ang imong kasing-kasing dili matarong sa iyang atubangan. 22Busa hinulsoli ang imong daotang tinguha ug pag-ampo sa Ginoo nga pasayloon ka sa imong daotang hunahuna. 23Tungod kay nakita ko nga masinahon ka kaayo ug ginapos sa imong mga sala.” 24Miingon si Simon kang Pedro ug kang Juan, “Kon mahimo iampo usab ako ninyo sa Ginoo aron dili mahitabo kanako ang silot nga inyong gi-ingon.”

25Human sila nagpamatuod ug nagwali sa mensahe sa Ginoo, namalik sila sa Jerusalem. Ug nagwali usab sila sa Maayong Balita sa mga baryo nga ilang na-agian sa probinsya sa Samaria.

Si Felipe ug ang Opisyal nga Taga-Etiopia

26Unya may anghel sa Ginoo nga nakigsulti kang Felipe, “Karon dayon adto sa habagatang dapit, ug subaya lang ang dalan nga gikan sa Jerusalem padulong sa Gaza.” (Kining dalana talagsa na lang agian.) 27Busa milakaw si Felipe ug didto nakita niya ang tawo nga taga-Etiopia. Nagapauli na siya gikan sa Jerusalem diin siya misimba sa Dios. Taas ang iyang katungdanan tungod kay siya ang tinugyanan sa katigayonan sa Candace. (Ang Candace mao ang Titulo sa Rayna sa Etiopia.) 28Nagasakay siya sa iyang karwahe ug nagabasa sa libro ni Propeta Isaias. 29Miingon ang Espiritu Santo kang Felipe, “Apasa ug abayi ang iyang karwahe.” 30Busa midagan si Felipe ug naabtan niya ang karwahe, ug nadunggan niya nga nagabasa ang opisyal sa libro ni Propeta Isaias. Gipangutana siya ni Felipe kon nasabtan ba niya ang iyang gibasa. 31Mitubag ang opisyal, “Wala gayod! Ug unsaon ko man pagkasabot kon walay mopasabot kanako?” Ug gisultihan niya si Felipe nga mosakay sa iyang karwahe ug motapad kaniya. 32Mao kini ang bahin sa Kasulatan nga iyang gibasa:

“Wala gayod siya moreklamo.

Sama siya sa karnero nga gidala sa ihawanan aron patyon,

O sama sa karnero nga wala gayod motingog samtang giguntingan.

33Gipakaulawan siya ug dili matarong ang pagsentensya kaniya.

Walay makasaysay mahitungod sa iyang kaliwatan tungod kay ang iyang kinabuhi dinhi sa yuta gikuha na man.”8:33 Tan-awa usab ang Isa. 53:7-8.

34Miingon ang opisyal kang Felipe, “Sultihi ako kon kinsa ang gipasabot sa propeta—ang iya bang kaugalingon o lain nga tawo?” 35Busa gikan niadtong bahina sa kasulatan, gisaysay kaniya ni Felipe ang Maayong Balita mahitungod kang Jesus. 36Samtang nagpadayon sila sa pagbiyahe miabot sila sa dapit nga may tubig. Miingon ang opisyal kang Felipe, “O, may tubig dinhi. May hinungdan pa ba nga dili ako mabautismohan?” [37Mitubag si Felipe kaniya, “Mahimo ka nang bautismohan kon kinasingkasing gayod ang imong pagtuo.” Miingon ang opisyal, “Oo, nagatuo ako nga si Jesu-Cristo mao ang anak sa Dios.”] 38Gipahunong sa opisyal ang karwahe ug milugsong silang duha sa tubig ug gibautismohan siya ni Felipe. 39Paghaw-as nila gikan sa tubig, ang Espiritu sa Ginoo kalit lang nga mikuha kang Felipe. Wala na siya makit-i sa opisyal, apan malipayon gayod ang opisyal samtang nagpadayon siya sa pagpauli. 40Sa dihang nakamatngon na si Felipe, didto na siya sa lugar sa Azotus. Nagwali siya sa Maayong Balita sa mga lungsod nga iyang giagian hangtod nakaabot siya sa Cesarea.

Hoffnung für Alle

Apostelgeschichte 8:1-40

Die Gemeinde in Jerusalem wird verfolgt

1Saulus war mit der Steinigung von Stephanus völlig einverstanden. Noch am selben Tag setzte eine schwere Verfolgung der Gemeinde in Jerusalem ein. Alle außer den Aposteln flohen und zerstreuten sich in die Landbezirke von Judäa und Samarien. 2Stephanus wurde von einigen frommen Männern begraben, die für ihn eine große Totenklage hielten.

3Saulus aber setzte alles daran, die Gemeinde auszurotten. Er ließ die Häuser durchsuchen, Männer und Frauen fortschleppen und ins Gefängnis werfen.

Die Verbreitung der rettenden Botschaft über Jerusalem hinaus

(Kapitel 8,4‒40)

Die rettende Botschaft in Samarien

4Die aus Jerusalem geflohenen Gläubigen verkündeten überall die rettende Botschaft von Jesus. 5Einer von ihnen war Philippus. Er kam in eine Stadt in Samarien8,5 Womöglich handelt es sich um Sebaste, die Hauptstadt von Samarien, vielleicht auch Sichem, dessen religiöses Zentrum. und verkündete den Menschen dort, dass Jesus der von Gott gesandte Retter ist. 6Die Einwohner hörten ihm aufmerksam zu. Alle waren beeindruckt von seinen Worten und von den Wundern, die er wirkte. 7Böse Geister wurden ausgetrieben und verließen mit lautem Geschrei ihre Opfer. Es wurden auch viele Menschen geheilt, die gelähmt waren oder andere körperliche Gebrechen hatten. 8Darüber herrschte große Freude in der ganzen Stadt.

Gottes Geschenk lässt sich nicht kaufen

9In jener Stadt lebte auch Simon, ein Mann, der seit vielen Jahren Zauberei getrieben und durch seine Künste viele in Erstaunen versetzt hatte. Er behauptete, etwas Besonderes zu sein, 10und wurde von allen, ob jung oder alt, bewundert. »Dieser Mann ist die große Kraft Gottes in Person!«, sagten die Leute. 11Sie standen ganz in seinem Bann, weil er sie jahrelang mit seinen Zauberkünsten beeinflusst hatte.

12Aber nun glaubten sie Philippus, der ihnen die rettende Botschaft von Gottes Reich und von Jesus Christus verkündet hatte. Männer und Frauen ließen sich taufen, 13unter ihnen auch der Zauberer Simon. Nach seiner Taufe begleitete er Philippus überallhin und sah dabei voller Staunen die großen Zeichen und Wunder, die geschahen.

14Als nun die Apostel in Jerusalem davon hörten, dass die Leute in Samarien Gottes Botschaft angenommen hatten, schickten sie Petrus und Johannes dorthin. 15Die beiden Apostel kamen in die Stadt und beteten für die Gläubigen, dass Gott ihnen seinen Heiligen Geist schenken möge. 16Denn bisher hatte keiner von ihnen den Geist empfangen; sie waren nur auf den Namen des Herrn Jesus getauft worden. 17Als ihnen die Apostel nach dem Gebet die Hände auflegten, empfingen sie den Heiligen Geist.

18Simon hatte dies alles gesehen. Da bot er Petrus und Johannes Geld an 19und sagte: »Verhelft auch mir dazu, dass jeder, dem ich die Hände auflege, den Heiligen Geist bekommt.«

20Doch Petrus wies ihn zurecht: »Fahr zur Hölle mit deinem Geld! Denkst du wirklich, dass man Gottes Geschenk kaufen kann? 21Für dich gibt es Gottes Gaben nicht, denn du bist ihm gegenüber nicht aufrichtig. 22Bereu deine Bosheit und kehr um zu Gott! Bitte ihn, dass er dir diese abscheulichen Absichten vergibt. 23Denn ich sehe, dass dein Denken ganz vergiftet ist. Du bist in deiner Schuld gefangen.« 24Da rief Simon erschrocken: »Betet ihr für mich zum Herrn, damit mir erspart bleibt, was ihr mir angedroht habt!«

25Nachdem sie in jener Stadt bezeugt und gepredigt hatten, dass Jesus der Herr ist, kehrten Petrus und Johannes nach Jerusalem zurück. Unterwegs verkündeten sie auch in vielen Dörfern Samariens die rettende Botschaft von Jesus.

Philippus und der äthiopische Hofbeamte

26Ein Engel des Herrn forderte Philippus auf: »Geh in Richtung Süden, und zwar auf der Straße, die von Jerusalem nach Gaza führt und nur selten genutzt wird.« 27-28Philippus machte sich sofort auf den Weg.

Zur selben Zeit war auf dieser Straße auch ein Mann aus Äthiopien mit seinem Wagen unterwegs. Er war ein Hofbeamter der Königin von Äthiopien, die den Titel Kandake führte, ein Eunuch, der ihr Vermögen verwaltete. Eben kehrte er von Jerusalem zurück, wo er als Pilger im Tempel Gott angebetet hatte. Während der Fahrt las er im Buch des Propheten Jesaja.

29Da sprach der Heilige Geist zu Philippus: »Geh zu diesem Wagen und bleib in seiner Nähe.« 30Philippus lief hin und hörte, dass der Mann laut aus dem Buch Jesaja las. Er fragte den Äthiopier: »Verstehst du eigentlich, was du da liest?« 31»Nein«, erwiderte der Mann, »wie soll ich das denn verstehen, wenn es mir niemand erklärt!« Er bat Philippus, einzusteigen und sich neben ihn zu setzen.

32Gerade hatte er die Stelle gelesen, wo es heißt: »Er war stumm wie ein Schaf, das man zur Schlachtung führt. Und wie ein Lamm, das sich nicht wehrt, wenn es geschoren wird, hat er alles widerspruchslos ertragen. 33Er wurde gedemütigt, nicht einmal ein gerechtes Urteil war er seinen Peinigern wert. Niemand glaubte, dass er noch eine Zukunft haben würde. Denn man hat sein Leben auf dieser Erde ausgelöscht.«8,33 Jesaja 53,7‒8 34Der Äthiopier fragte Philippus: »Von wem spricht hier der Prophet? Von sich selbst oder von einem anderen?« 35Da begann Philippus, ihm die rettende Botschaft von Jesus ausgehend von diesem Prophetenwort zu erklären.

36Als sie schließlich an einer Wasserstelle vorüberfuhren, sagte der äthiopische Hofbeamte: »Dort ist Wasser! Spricht etwas dagegen, dass ich jetzt gleich getauft werde?«8,36 Einige Handschriften fügen hinzu: (Vers 37) »Wenn du von ganzem Herzen an Christus glaubst, kannst du getauft werden«, erwiderte Philippus. »Ich glaube, dass Jesus Christus der Sohn Gottes ist«, bekannte der Hofbeamte. 38Er ließ den Wagen anhalten. Gemeinsam stiegen sie ins Wasser, und Philippus taufte ihn. 39Nachdem sie aus dem Wasser gestiegen waren, wurde Philippus vom Geist des Herrn an einen anderen Ort versetzt. Der Äthiopier sah ihn nicht mehr, aber er reiste mit frohem Herzen weiter. 40Philippus wurde danach in Aschdod gesehen. Von da aus zog er nach Cäsarea und verkündete auf dem Weg dorthin in allen Städten die rettende Botschaft von Jesus.