2 Samuel 6 – APSD-CEB & BDS

Ang Pulong Sa Dios

2 Samuel 6:1-23

Gidala sa Gezer ang sudlanan sa Kasabotan

(1 Cro. 13:1-14; 15:25–16:6, 43)

1Gitigom na usab ni David ang labing maayong mga sundalo sa Israel, nga 30,000 ang gidaghanon. 2Unya miadto sila sa Baala nga sakop sa Juda aron sa pagkuha sa Kahon sa Dios,6:2 Kahon sa Dios nga mao ang sudlanan sa Kasabotan. diin anaa ang presensya6:2 anaa ang presensya: sa literal, gitawag ang ngalan. sa Ginoo nga Makagagahom. Nagapuyo ang Ginoo taliwala sa mga kerubin diha sa ibabaw sa Kahon. 3-4Ang Kahon sa Dios didto sa balay ni Abinadab sa bungtod. Gikuha kini ni David ug sa iyang mga tawo, ug gikarga sa usa ka bag-ong karomata. Si Uza ug Ahio nga mga anak ni Abinadab mao ang nagagiya sa karomata. Si Ahio ang nagauna sa karomata. 5Nagaselebrar si David ug ang tanan nga katawhan sa Israel sa presensya sa Ginoo sa tibuok nila nga kusog. Nagaawit sila ug nagtukar sa mga harpa, lira, tamborin, kastanitas, ug simbal.

6Sa pag-abot nila sa giokanan ni Nacon, gikab-ot ug gigunitan ni Uza ang Kahon sa Dios, tungod kay napandol ang mga baka. 7Nasuko pag-ayo ang Ginoo kang Uza tungod sa iyang gihimo. Busa gisilotan siya sa Dios ug namatay siya tapad sa Kahon. 8Nasuko si David tungod kay gisilotan sa Ginoo si Uza. Mao kana nga hangtod karon gitawag kadtong dapita ug Perez Uza.6:8 Perez Uza: Ang buot ipasabot, kalit nga kasuko kang Uza. 9Nahadlok si David sa Ginoo niadtong adlawa, ug miingon siya, “Unsaon na lang pagdala sa akong lungsod ang Kahon sa Ginoo?” 10Busa nakahukom siya nga dili na lang niya dad-on ang Kahon sa Ginoo ngadto sa iyang lungsod.6:10 iyang lungsod: sa Hebreo, Lungsod ni David. Mao usab sa bersikulo 12 ug 16. Gibilin hinuon niya kini sa balay ni Obed Edom nga taga-Gat. 11Didto kini sa balay ni Obed Edom sulod sa tulo ka bulan, ug gipanalanginan sa Ginoo si Obed Edom ug ang iyang tibuok panimalay.

12Unya gisuginlan si Haring David nga gipanalanginan sa Ginoo ang panimalay ni Obed Edom ug ang tanan nga gipanag-iya niini tungod sa Kahon sa Dios. Busa miadto si David sa balay ni Obed Edom ug gikuha ang Kahon sa Dios aron dad-on sa iyang lungsod uban sa kalipay. 13Sa dihang nakalakaw na ug unom ka lakang ang mga nagadala sa Kahon sa Ginoo, gipahunong sila ni David ug naghalad siya ug usa ka torong baka ug usa ka pinatambok nga toriyong baka. 14Labihan ang sayaw ni David sa presensya sa Ginoo, nga nagsul-ob lang ug efod nga linen. 15Samtang ginadala niya ug sa mga Israelinhon ang Kahon sa Ginoo, nagahugyaw sila ug nagapatingog sa mga budyong.

16Sa dihang pasulod na ang Kahon sa Ginoo didto sa Lungsod ni David, midungaw si Mical nga anak ni Saul sa bintana. Ug sa dihang nakita niya si Haring David nga naglukso-lukso ug nagsayaw-sayaw sa presensya sa Ginoo, gitamay niya kini. 17Gibutang nila ang Kahon sa Ginoo sulod sa tolda nga gipatindog ni David alang niini. Unya naghalad si David sa Ginoo ug mga halad nga sinunog ug mga halad alang sa maayong relasyon. 18Pagkahuman niyag halad, gibendisyonan niya ang mga tawo sa ngalan sa Ginoo nga Makagagahom. 19Unya gihatagan niya ang matag Israelinhon didto, lalaki ug babaye, ug pan, karne, ug mga pasas. Unya namauli ang mga tawo sa ilang balay.

20Sa dihang mipauli si David sa pagbendisyon sa iyang panimalay, gitagbo siya ni Mical nga anak ni Saul ug gisukmatan, “Pagkahalangdon sa hari sa Israel karong adlawa! Mora siyag buang nga walay kaulaw nga nagsayaw-sayaw nga halos hubo atubangan sa mga babayeng sulugoon sa iyang mga opisyal. Bastos lang nga tawo ang nagahimo niana.” 21Miingon si David kang Mical, “Gihimo ko kadto sa presensya sa Ginoo nga nagpili kanako labaw sa imong amahan o ni bisan kinsa sa iyang panimalay. Gipili niya ako nga modumala sa iyang katawhan nga mga Israelinhon. Busa magapadayon ako sa paglipay sa presensya sa Ginoo, 22ug himuon ko pang mas makauulaw ang akong kaugalingon kay niini. Makauulaw ako sa imong panan-aw,6:22 sa imong panan-aw: Mao kini sa Septuagint; apan sa Hebreo, sa akong panan-aw. apan pasidunggan ako sa mga babayeng sulugoon nga imong giingon.”

23Wala gayod makabaton ug anak si Mical hangtod nga namatay siya.

La Bible du Semeur

2 Samuel 6:1-23

Le transport du coffre de l’alliance à Jérusalem

(1 Ch 13.5-14)

1David rassembla les trente « milliers »6.1 Un millier était sans doute un régiment de quelques centaines d’hommes. des meilleurs guerriers d’Israël, 2puis il se mit en route avec toute cette armée et partit de Baalé-Juda6.2 Sans doute un autre nom de Qiryath-Yearim (voir Jos 15.60 ; 18.14 ; 1 S 6.21 ; 1 Ch 13.1-6) où le coffre de Dieu avait été laissé (1 S 7.1). pour en ramener le coffre de Dieu sur lequel a été invoqué l’Eternel, le Seigneur des armées célestes qui siège entre les chérubins6.2 Voir Ex 25.22.. 3On chargea le coffre de Dieu sur un chariot neuf et on l’emporta de la maison d’Abinadab située sur la colline. Ouzza et Ahyo, fils d’Abinadab, conduisaient le chariot neuf. 4On fit partir le chariot, sur lequel on avait posé le coffre, de la maison d’Abinadab située sur la colline. Ahyo marchait devant le coffre. 5David et toute la communauté d’Israël exprimaient leur joie devant l’Eternel en jouant sur toutes sortes d’instruments de bois de cyprès, sur des lyres6.5 Au lieu de : en jouant sur toutes sortes d’instruments de bois de cyprès, sur des lyres… le manuscrit hébreu de Qumrân, l’ancienne version grecque et 1 Ch 13.8 ont : par des chants en jouant sur des lyres…, des luths, des tambourins, des sistres et des cymbales.

6Lorsqu’ils furent arrivés près de l’aire de Nakôn, les bœufs firent un écart et Ouzza tendit la main et saisit le coffre de Dieu. 7Alors l’Eternel se mit en colère contre Ouzza et Dieu le frappa sur place à cause de sa faute. Ouzza mourut là, à côté du coffre de Dieu.

8David s’irrita de ce que l’Eternel avait ouvert une brèche en frappant Ouzza, et il appela ce lieu Pérets-Ouzza (brèche d’Ouzza), nom qu’il porte encore aujourd’hui. 9Ce jour-là, David prit peur de l’Eternel et il se demanda : Comment oserais-je faire venir le coffre de l’Eternel chez moi ?

10Il renonça donc à transporter le coffre de l’Eternel chez lui dans la Cité de David, et il le fit déposer dans la maison d’Obed-Edom6.10 D’après 1 Ch 13.13 ; 15.18, 24 ; 16.5 ; 26.4-8, 15 ; 2 Ch 25.24, c’était un lévite. Il semble avoir été originaire de Gath en Philistie, à moins que ce nom ne renvoie à la ville lévitique de Gath-Rimmôn, dans la tribu de Dan (Jos 19.45 ; 21.24-25)., un homme originaire de Gath. 11Le coffre y resta trois mois et l’Eternel bénit Obed-Edom et toute sa famille.

(1 Ch 15.25 à 16.3)

12On fit savoir au roi David que l’Eternel avait béni la famille d’Obed-Edom et qu’il avait fait prospérer tous ses biens à cause du coffre de Dieu. Alors David fit transporter le coffre de Dieu depuis la maison d’Obed-Edom jusque dans la Cité de David, au milieu des réjouissances. 13Quand ceux qui portaient le coffre de l’Eternel eurent avancé de six pas, ils s’arrêtèrent et l’on offrit en sacrifice un taureau et un veau gras. 14David dansait de toutes ses forces devant l’Eternel, vêtu seulement d’un vêtement de lin semblable à celui des prêtres. 15Ainsi David et tout le peuple d’Israël transportèrent le coffre de l’Eternel en poussant des cris de joie et en faisant résonner les cors.

16Lorsque le coffre de l’Eternel arriva dans la Cité de David, Mikal, la fille de Saül, regardait par la fenêtre. Elle vit le roi David sauter et danser devant l’Eternel ; alors elle conçut du mépris pour lui dans son cœur. 17On amena le coffre de l’Eternel et on le déposa au milieu de la tente que David avait fait dresser pour lui. David offrit des holocaustes et des sacrifices de communion devant l’Eternel. 18Quand David eut achevé d’offrir ces sacrifices, il bénit le peuple au nom de l’Eternel, le Seigneur des armées célestes. 19Puis il fit distribuer des vivres à tout le peuple, c’est-à-dire à toute la foule des Israélites, hommes et femmes ; chacun reçut une miche de pain, une portion de viande rôtie et une masse de raisins secs6.19 Traduction incertaine. Autre traduction : un gâteau de dattes (ou de figues) et un gâteau de raisins secs.. Après cela, chacun retourna chez soi.

20David rentra chez lui pour bénir sa maisonnée. Alors Mikal, fille de Saül, sortit à sa rencontre et s’exclama : Ah, vraiment, le roi d’Israël s’est couvert d’honneur aujourd’hui ! Il s’est exhibé à demi nu aux servantes de ses serviteurs, comme aurait pu le faire un homme de rien !

21David répondit à Mikal : C’est devant l’Eternel que j’ai manifesté ma joie, lui qui m’a choisi de préférence à ton père et à toute sa famille, pour m’établir comme chef d’Israël, son peuple. 22Je m’abaisserais volontiers encore davantage pour m’humilier. Néanmoins, je serai honoré par les servantes dont tu as parlé.

23A la suite de cela, Mikal n’eut jamais d’enfant jusqu’à sa mort.