Ang Pulong Sa Dios

2 Samuel 15:1-37

Nagplano si Absalom sa Pagrebelde

1Sa paglabay sa panahon, nakaangkon si Absalom ug karwahe ug mga kabayo, ug 50 ka mga guwardya. 2Sayo siyang mobangon matag buntag ug magtindog sa daplin sa dalan nga paingon sa pultahan sa siyudad. Kon may moabot nga tawo nga may kaso nga gustong ipahusay sa hari, pangutan-on niya kon taga-asa kini, ug mosulti ang tawo kon asa siya nga tribo sa Israel naggikan. 3Unya moingon si Absalom kaniya, “May katarungan ka sa imong kaso, galing lang kay walay representante ang hari nga maoy mamati niini. 4Kon ako lang unta ang maghuhukom, makaduol kanako ang tanang mga tawo nga adunay reklamo o kaso, ug sigurohon ko nga mahatagan gayod silag hustisya.” 5Ug kon adunay moduol nga tawo kaniya ug moyukbo agig pagtahod kaniya, gakson niya kini ug halokan agig pag-abiabi. 6Mao kini ang gihimo ni Absalom sa tanang mga Israelinhon nga moadto sa hari aron magpahusay sa ilang kaso. Busa nadani niya ang mga Israelinhon.

7Paglabay sa upat ka tuig,15:7 upat ka tuig: Mao kini sa ubang mga kopya sa Septuagint ug sa Syriac; apan sa Hebreo, 40 ka tuig. miingon si Absalom sa hari, “Tugoti ako nga moadto sa Hebron sa pagtuman sa akong gisaad sa Ginoo. 8Sa didto pa ako magpuyo sa Geshur nga sakop sa Aram, nagsaad ako nga kon pabalikon ako pag-usab sa Ginoo dinhi sa Jerusalem, mosimba ako kaniya sa Hebron.” 9Miingon ang hari kaniya, “Sige, ug maayong paglakaw.” Busa miadto si Absalom sa Hebron.

10Apan sa dihang didto na si Absalom sa Hebron, misekreto siyag padala ug mga mensahero sa tibuok Israel sa pagsulti niini, “Inigkadungog ninyo sa tingog sa budyong, singgit kamo, ‘Si Absalom na ang hari sa Israel, ug atua siya nagahari sa Hebron!’ ” 11200 ka mga tawo sa Jerusalem ang giimbitar ni Absalom nga mouban kaniya sa Hebron. Kining mga tawhana walay kalibotan sa plano ni Absalom. 12Samtang naghalad si Absalom, gipatawag niya si Ahitofel sa lungsod sa Gilo. Kini si Ahitofel taga-Gilo mismo, ug usa sa mga magtatambag ni David. Wala midugay, nagkadaghan pa gayod ang mga sumusunod ni Absalom. Busa milig-on pa gayod ang iyang plano sa pagrebelde kang David.

Miikyas si David

13May usa ka mensahero nga misulti kang David nga ang mga Israelinhon misuporta na kang Absalom. 14Busa miingon si David sa tanan niyang opisyal nga kauban niya didto sa Jerusalem, “Dali, mangikyas kita, kay tingalig kalit nga mosulong si Absalom ug maabtan niya kita dinhi ug pamatyon, apil ang tanang mga lumulupyo sa Jerusalem. Pagdali kamo, kon buot ninyong makalingkawas kang Absalom!” 15Miingon ang mga opisyal, “Mahal nga Hari, andam kami sa paghimo sa bisan unsa nga imong isulti.” 16Busa milakaw si David uban ang iyang tibuok panimalay, apan gibilin niya ang napulo sa iyang mga asawa nga sulugoon aron sa pag-atiman sa palasyo.

17Mibaklay si David uban sa iyang mga tawo, ug mihunong sila sa kataposang balay sa siyudad. 18Unya gipauna ni David ang tanan niyang mga tawo, apil na ang tanan niyang badigard nga mga Keretnon ug mga Peletnon. Misunod usab ang 600 ka mga Gitanhon nga miuban kaniya gikan sa Gat. 19Miingon si David kang Itai, nga pangulo sa mga Gitanhon, “Nganong mouban man kamo kanamo? Balik kamo sa Jerusalem, ug pabilin kamo didto uban sa bag-ong hari, kay mga dumuduong lang kamo sa Israel nga nagpalayo gikan sa inyong dapit. 20Dili pa lang kamo dugayng miabot dinhi, ug karon mouban kamo kanako nga wala gani ako makahibalo kon asa ako paingon? Balik kamo sa inyong katagilungsod, ug hinaut nga ipakita sa Ginoo ang iyang gugma ug pagkamatinumanon kaninyo.” 21Apan mitubag si Itai sa hari, “Ipanumpa ko sa buhi nga Ginoo ug kanimo, Mahal nga Hari, nga mouban kami kanimo bisan asa ikaw paingon, bisan kamatayon pa ang among dangatan.” 22Miingon si David kaniya, “Kon mao kana, sige, uban kamo kanamo.” Busa miuban si Itai ug ang tanan niyang mga tawo, ug ang ilang mga pamilya. 23Labihan gayod ang pagpanghilak sa mga tawo sa Jerusalem sa dihang nangagi ang mga tawo ni David. Mitabok si David sa lugut sa Kidron uban sa iyang mga tawo paingon sa kamingawan.

24Didto usab ang mga pari nga si Zadok ug Abiatar, ug ang tanang mga Levita nga nagadala sa sudlanan sa Kasabotan sa Dios. Gibutang nila ang sudlanan sa Kasabotan ug naghalad si Abiatar hangtod nga nakabiya sa siyudad ang tanang mga tawo ni David. 25Unya miingon si David kang Zadok, “Ibalik ang Kahon sa Dios sa Jerusalem. Kon nalipay ang Ginoo kanako, pabalikon niya ako sa Jerusalem ug makita ko pag-usab ang Kahon sa Dios ug ang dapit nga nahimutangan niini. 26Apan kon moingon siya nga wala siya malipay kanako, andam ako kon unsa man ang iyang gustong himuon kanako.”

27Miingon pa gayod si David kang Zadok, “Balik kamo ni Abiatar ngadto sa Jerusalem nga malinawon, uban ang imong anak nga si Ahimaaz ug ang anak ni Abiatar nga si Jonatan, ug pagpaniid kamo didto.15:27 ug pagpaniid kamo didto: Dili klaro ang buot ipasabot niini sa Hebreo nga teksto. 28Maghulat ako sa tabokanan sa suba sa kamingawan hangtod nga makadawat ako ug balita gikan kaninyo.” 29Busa gibalik ni Zadok ug ni Abiatar ang Kahon sa Dios ngadto sa Jerusalem, ug nagpabilin sila didto.

30Mitungas si David sa Bukid sa mga Olibo. Nagtiniil lang siya ug ginatabonan niya ang iyang ulo samtang nagahilak. Mitungas usab nga nagahilak ang iyang mga kauban ug ginatabonan usab nila ang ilang mga ulo. 31Unya may nakasulti kang David nga si Ahitofel usa na sa mga misuporta kang Absalom. Busa nagaampo si David, “Ginoo, himoang walay pulos ang tambag ni Ahitofel.”

32Sa dihang nakaabot sila si David sa ibabaw sa Bukid sa mga Olibo, diin ginasimba sa mga tawo ang Dios, gitagbo sila ni Hushai nga Arkanhon. Gisi ang iyang bisti ug may abog ang iyang ulo sa pagpakita sa iyang pagsubo. 33Miingon si David kaniya, “Wala kay ikatabang kon mouban ka kanako. 34Apan kon mobalik ka sa siyudad ug sultihan mo si Absalom nga moalagad ka kaniya sama sa imong pag-alagad kanako kaniadto, matabangan mo ako pinaagi sa pagsanta sa mga tambag ni Ahitofel. 35Atua didto si Zadok ug si Abiatar nga mga pari. Sultihi sila sa tanan mong madunggan didto sa palasyo sa hari. 36Unya paanhia dinhi kanako ang ilang mga anak nga si Ahimaaz ug si Jonatan aron sa pagbalita kanako sa imong mga nadungog.” 37Busa mibalik si Hushai nga amigo ni David ngadto sa Jerusalem. Naatol kadto sa pagsulod ni Absalom sa siyudad.

Swedish Contemporary Bible

2 Samuelsboken 15:1-37

Absaloms uppror

Absalom konspirerar mot David

1Så småningom skaffade sig Absalom vagn och hästar och femtio män som skulle springa framför honom. 2Han gick upp tidigt varje morgon och ställde sig vid vägen som ledde till stadsporten. När någon kom som hade en rättssak att framlägga för kungen, kallade Absalom på honom och frågade varifrån han kom och när mannen svarade att han kom från den eller den stammen i Israel, 3brukade Absalom säga: ”Du har rätt i det här fallet. Men hos kungen finner du ingen som vill lyssna till detta. 4Allt skulle bli bättre om jag fick vara domare i landet! Då kunde den som har en anklagelse mot någon komma till mig och jag skulle skipa rättvisa!”

5När någon kom fram och ville buga sig för Absalom, hjälpte han i stället upp honom och hälsade honom med en kyss. 6Så gjorde Absalom med alla israeliter som sökte kungen i något rättsligt ärende. På så sätt vann han hela folkets hjärta.

7När fyra15:7 Enligt bl.a. Septuaginta. Enligt den masoretiska texten fyrtio år. år hade gått, sa Absalom till kungen: ”Låt mig få fara till Hebron, så att jag kan infria ett löfte som jag gett Herren! 8När jag var i Geshur i Aram, lovade jag Herren att om han förde mig tillbaka till Jerusalem, skulle jag tillbe honom.”

9Kungen svarade honom: ”Gå i frid!” Och då for Absalom till Hebron. 10Men samtidigt sände han i hemlighet bud till samtliga stammar i Israel att så snart de hörde hornsignalen, skulle de ropa: ”Absalom har blivit kung i Hebron!”

11Absalom hade också med sig 200 män från Jerusalem som han inbjudit, men dessa kände inte till hans avsikter. 12Under tiden som han offrade, skickade han även bud efter Achitofel, Davids rådgivare som bodde i Gilo. Sammansvärjningen blev allt starkare och Absaloms anhängare allt fler.

David flyr för Absalom

13En budbärare kom till David och berättade: ”Hela Israel har förenat sig med Absalom i ett uppror mot dig!”

14”Vi måste omedelbart fly för det är vår enda räddning undan Absalom!” sa David till alla sina ämbetsmän i Jerusalem. ”Skynda er, annars hinner han hit och förgör oss och slår staden med svärd!” 15”Vi, dina tjänare, står på din sida”, svarade de. ”Gör det som du tycker är bäst!”

16Kungen och hans familj gav sig genast iväg. De enda som han lämnade kvar var tio bihustrur som skulle sköta om palatset. 17Så drog alltså kungen ut med sitt folk. Men de stannade vid ett hus en bit därifrån. 18Alla hans tjänare gick förbi honom, liksom keretéerna och peletéerna och de 600 som hade kommit med honom från Gat.15:18 Alla dessa främlingar ingick i Davids personliga livvakt och privata armé.

19Kungen sa till Ittaj från Gat: ”Varför går du med oss? Gå tillbaka och håll dig till kungen! Du är ju främling och har lämnat ditt eget land. 20Det var inte länge sedan du kom hit, varför skulle jag tvinga dig att redan nu vandra bort med oss, när jag inte ens vet vart vi ska ta vägen? Gå tillbaka och ta med dig dina landsmän. Må nåd och trofasthet vara med dig!”

21Ittaj svarade: ”Så sant Herren lever och du själv, min herre och konung, lever, jag tänker gå med dig vart du än går och vad som än händer, om det så gäller liv eller död!” 22Då svarade David: ”Gott! Följ med oss då!” Och Ittaj och hans män och alla deras familjemedlemmar fortsatte att stå på Davids sida.

23Folket sörjde och klagade överallt där kungen och hans följe drog förbi. Kungen tog vägen genom Kidrondalen och allt folket vandrade ut mot öknen. 24Med i tåget var också Sadok och leviterna som bar på Guds förbundsark. De satte ner den vid sidan av vägen och Evjatar offrade15:24 Annan möjlig översättning: Evjatar kom dit. tills alla hade kommit ut ur staden. 25Men kungen befallde Sadok att bära tillbaka arken till staden. Han sa: ”Om Herren ser välvilligt på mig kommer han att föra mig tillbaka, så att jag får se hans boning igen. 26Men om han förkastar mig, får han göra det han tycker blir bäst.”

27Kungen sa till prästen Sadok: ”Du är ju en profet. Gå lugnt tillbaka till staden och ta med dig din son Achimaas och Evjatars son Jonatan! Ta med era båda söner! 28Jag tänker stanna vid Jordans vadställe i öknen och vänta tills jag får ett meddelande från dig.”

29Sadok och Evjatar bar då tillbaka Guds ark till Jerusalem och stannade där.

30David gick nu upp på vägen som ledde till Olivberget och han grät medan han gick. Han hade täckt huvudet och gick barfota. Folket som var med honom hade också täckt sina huvuden och de grät medan de gick. 31Och när någon berättade för honom att hans rådgivare Achitofel stod på Absaloms sida, bad David: ”Herre, låt Achitofel ge dåraktiga råd!”

32När de nådde toppen av Olivberget där man brukade tillbe Herren, väntade arkiten Hushaj på honom med sönderrivna kläder och jord på huvudet.

33David sa till honom: ”Om du följer med mig, kommer du bara att bli en börda för mig. 34Återvänd till staden och säg till Absalom: ’Jag är villig att bli din tjänare! Förut tjänade jag din far, men nu vill jag tjäna dig, min herre och kung!’ Då kan du hjälpa mig genom att motarbeta Achitofels råd. 35Prästerna Sadok och Evjatar är ju där i din närhet. Berätta för dem vad du hör i kungens palats! 36De har sina två söner, Sadoks son Achimaas och Evjatars son Jonatan hos sig. Sänd dem till mig för att berätta vad som händer!”

37Davids vän Hushaj återvände då till Jerusalem och kom dit samtidigt som Absalom anlände.