2 Mga Hari 9 – APSD-CEB & BDS

Ang Pulong Sa Dios

2 Mga Hari 9:1-37

Gihimo si Jehu nga Hari sa Israel

1Gipatawag ni Eliseo ang usa ka tawo nga miyembro sa grupo sa mga propeta ug giingnan, “Pangandam sa pag-adto sa Ramot Gilead, ug dad-a kining usa ka tibod nga lana. 2Pag-abot mo didto, pangitaa dayon si Jehu nga anak ni Jehoshafat ug apo ni Nimshi. Kuhaa siya sa iyang mga kauban ug dad-a sa usa ka kuwarto nga kamo rang duha. 3Unya kuhaa ang lana ug ibubo kini sa iyang ulo ug ingna siya, ‘Mao kini ang giingon sa Ginoo: Gipili ko ikaw nga hari sa Israel.’ Unya pagdali ug gawas ug dagan.”

4Busa miadto ang batan-ong propeta sa Ramot Gilead. 5Pag-abot niya didto, nakita niya ang mga opisyal sa mga sundalo nga nanglingkod. Miingon siya, “May mensahe ako alang kanimo, sir.” Nangutana si Jehu, “Alang kang kinsa kanamo?” Mitubag ang propeta, “Alang kanimo, sir.” 6Mitindog dayon si Jehu ug misulod sa balay. Unya gibuboan siya sa propeta ug lana sa ulo, ug giingnan, “Mao kini ang giingon sa Ginoo, ang Dios sa Israel: ‘Gipili ko ikaw nga hari sa akong katawhan nga mga taga-Israel. 7Laglagon mo ang panimalay ni Ahab nga imong agalon, aron makapanimalos ako kang Jezebel sa iyang pagpamatay sa akong mga alagad nga mga propeta ug sa uban ko pang mga alagad. 8Malaglag ang tibuok nga panimalay ni Ahab. Pamatyon ko ang tanang miyembro sa iyang panimalay nga mga lalaki, ulipon man o dili. 9Himuon ko sa panimalay ni Ahab ang gihimo ko sa panimalay ni Jeroboam nga anak ni Nebat, ug sa panimalay ni Baasha nga anak ni Ahia. 10Ug si Jezebel kan-on sa mga iro didto sa yuta sa Jezreel, ug walay molubong kaniya.’ ” Unya migawas ang propeta ug midagan.

11Pagbalik ni Jehu sa iyang mga kauban nga mga opisyal, ang usa kanila nangutana kaniya, “Kumusta man? Nganong mianhi kanimo kadtong buang-buang nga tawo?” Mitubag si Jehu, “Nahibalo na kamo kon kinsa siya ug kon unsa ang iyang gipanulti.” 12Mitubag sila, “Ayaw pagbakak kanamo. Sultihi kami kon unsa gayod ang iyang gisulti.” Miingon si Jehu, “Giingnan niya ako nga nagsulti ang Ginoo nga gipili niya akong hari sa Israel.” 13Gihubo dayon sa mga opisyal ang ilang mga kupo ug gibuklad sa hagdanan nga gitindogan ni Jehu. Unya gipatingog nila ang budyong ug misinggit, “Si Jehu na ang hari!”

Gipatay ni Jehu si Joram ug si Ahazia

14Unya nagplano si Jehu batok kang Joram. (Niadtong panahona, gipanalipdan ni Joram ug sa mga taga-Israel ang Ramot Gilead batok kang Hazael nga hari sa Aram. 15Apan nasamdan si Joram sa pagpakiggira nila sa mga Aramehanon, busa mipauli siya sa Jezreel aron magpaayo sa iyang mga samad.) Miingon si Jehu sa iyang isigka-opisyal, “Kon gusto ninyo akong mahimong hari, ayaw ninyo tugoti nga may makagawas niining lungsod aron pag-adto sa Jezreel ug pagsugilon nga gihimo ninyo akong hari.” 16Unya misakay si Jehu sa iyang karwahe ug miadto sa Jezreel, diin nagapahulay si Joram. Didto usab si Ahazia nga hari sa Juda, kay mibisita siya kang Joram.

17Karon, nakita sa guwardya sa tore sa Jezreel si Jehu nga nagapadulong uban sa iyang mga sundalo, busa misinggit kini, “May nagapadulong nga mga sundalo!” Mitubag si Joram, “Pagpadala ug tigkabayo sa pagtagbo kanila sa pagpangutana kon maayo ba ang ilang tuyo sa pag-anhi dinhi.” 18Busa milakaw ang usa ka tigkabayo sa pagtagbo kanila, ug miingon siya, “Gusto sa hari nga mahibaloan kon maayo ba ang inyong tuyo sa pag-anhi dinhi.” Mitubag si Jehu, “Unsay imong labot? Sunod kanako!”

Misinggit ang guwardya ngadto sa hari, “Nakaabot na kanila ang tigkabayo nga imong gisugo, apan wala siya mobalik.” 19Busa nagpadala na usab ang hari ug usa ka tigkabayo. Pag-abot niya kanila miingon siya, “Gusto sa hari nga mahibaloan kon maayo ba ang inyong tuyo sa pag-anhi dinhi.” Mitubag si Jehu, “Unsay imong labot! Sunod kanako!”

20Misinggit pag-usab ang guwardya ngadto sa hari, “Nakaabot na kanila ang ikaduhang tigkabayo nga imong gisugo, apan wala usab siya mobalik! Ug labihan ka kusog mopadagan ang pangulo sa mga sundalo, morag si Jehu!” 21Mimando si Joram, “Andama ninyo ang akong karwahe.” Ug sa dihang naandam na, milakaw si Joram nga hari sa Israel ug si Ahazia nga hari sa Juda sa pagtagbo kang Jehu. Nagsakay sila sa ilang tagsa-tagsa ka karwahe, ug gikatagbo nila si Jehu sa yuta ni Nabot nga taga-Jezreel. 22Pagkakita ni Joram kang Jehu, gipangutana niya kini “Maayo ba ang imong tuyo sa pag-anhi dinhi, Jehu?” Mitubag si Jehu, “Unsaon pagkamaayo kon nagpadayon pa gihapon ang pagpamarang ug pagsimba sa mga dios-dios nga gisugdan sa imong inahan nga si Jezebel?” 23Unya gidali-dali ug pabalik ni Joram ang iyang kabayo ug gipadagan ug kusog. Misinggit siya kang Ahazia, “Nagluib si Jehu kanako!”

24Gikuha ni Jehu ang iyang pana ug gipana si Joram sa likod. Milapos ang pana sa kasingkasing niini, ug nalup-og kini sa iyang karwahe. 25Miingon si Jehu kang Bidkar nga iyang opisyal, “Kuhaa ang patayng lawas ni Joram, ug ilabay sa uma ni Nabot nga taga-Jezreel. Nahinumdom ka ba sa dihang nagsakay kitang duha sa luyo ni Ahab nga iyang amahan? Nagsulti ang Ginoo niining mensahe batok kaniya: 26‘Nakita ko kagahapon ang imong pagpatay kang Nabot ug sa iyang mga anak. Ug nagasaad ako nga balosan ko gayod ikaw dinhi mismo sa uma ni Nabot. Ako, ang Ginoo, ang nagaingon niini.’ Busa kuhaa siya ug ilabay sa uma ni Nabot sumala sa giingon sa Ginoo.”

27Pagkakita ni Ahazia nga hari sa Juda sa nahitabo, miikyas siya paingon sa Bet Hagan. Gigukod siya ni Jehu nga nagasinggit, “Patya usab ninyo siya!” Busa gipana nila siya9:27 Busa gipana nila siya: Wala kini sa Hebreo, apan anaa sa ubang karaang mga teksto. sa iyang karwahe sa dalan paingon sa Gur, duol sa Ibleam. Nakaikyas si Ahazia hangtod sa Megido, apan namatay siya didto. 28Gikuha sa iyang mga alagad ang iyang patayng lawas ug gikarga sa karwahe paingon sa Jerusalem. Gilubong siya sa lubnganan sa iyang mga katigulangan sa Lungsod ni David.

29Nahimong hari sa Juda si Ahazia sa ika-11 nga tuig sa paghari ni Joram, nga anak ni Ahab, sa Israel.

Gipatay si Jezebel

30Unya miadto si Jehu sa Jezreel. Pagkahibalo niini ni Jezebel, nangarte siya ug namintana. 31Pagsulod ni Jehu sa pultahan sa palasyo, miingon si Jezebel kaniya, “Ikaw nga sama kang Zimri nga mopatay ug agalon, maayo ba ang imong tuyo sa pag-anhi?” 32Mihangad si Jehu sa bintana ug nangutana, “Aduna ba dinhi dapig kanako?” Diha dayoy duha o tulo ka opisyal ang midungaw gikan sa bintana. 33Miingon si Jehu, “Ihulog ninyo siya!” Busa gihulog nila si Jezebel. Ug ang uban niyang dugo nanglagsik sa paril ug sa mga kabayo, ug gitunob-tunoban siya sa mga kabayo ni Jehu. 34Unya misulod si Jehu sa palasyo ug mikaon ug miinom. Pagkahuman miingon siya, “Kuhaa ninyo kanang tinunglo nga babaye ug ilubong, kay anak siya ug hari.” 35Apan sa dihang kuhaon na nila ang iyang patayng lawas aron ilubong, wala nay nahibilin sa iyang lawas, gawas lang sa iyang bagol-bagol, mga tiil, ug mga kamot. 36Busa namalik sila ug gisultihan si Jehu. Miingon si Jehu, “Mao kini ang giingon sa Ginoo pinaagi sa iyang alagad nga si Elias nga taga-Tishbe: ‘Sa usa ka yuta sa Jezreel, kan-on sa mga iro ang unod ni Jezebel. 37Magkatag ang iyang lawas didto nga daw tae ug wala nay makaila kaniya.’ ”

La Bible du Semeur

2 Rois 9:1-37

Elisée envoie l’un de ses disciples oindre Jéhu

1Le prophète Elisée appela l’un des disciples des prophètes et lui dit : Habille-toi pour partir. Prends cette fiole d’huile et va à Ramoth en Galaad. 2Là tu iras voir Jéhu, fils de Josaphat et petit-fils de Nimshi. Tu l’aborderas et tu lui demanderas de laisser ses compagnons et de te suivre seul dans une pièce retirée. 3Tu prendras la fiole d’huile et tu en verseras le contenu sur sa tête en disant : « Voici ce que déclare l’Eternel : Je te confère l’onction pour t’établir roi d’Israël ! » Puis tu te précipiteras vers la porte et tu t’enfuiras sans attendre.

4Le jeune prophète partit donc pour Ramoth en Galaad. 5Quand il arriva, il trouva les chefs de l’armée d’Israël siégeant ensemble. Il dit : Chef, j’ai un message pour toi.

Jéhu demanda : Pour lequel d’entre nous ?

Il répondit : Pour toi, chef !

6Jéhu se leva et entra dans la maison. Le prophète lui répandit l’huile sur la tête et lui dit : Voici ce que déclare l’Eternel, le Dieu d’Israël : « Je te confère l’onction pour t’établir roi d’Israël, le peuple de l’Eternel9.6 Voir 1 R 19.6.. 7Tu frapperas la maison d’Achab, ton seigneur. Ainsi, je vengerai le meurtre de mes serviteurs les prophètes et celui de tous les serviteurs de l’Eternel assassinés par Jézabel. 8Oui, toute la famille d’Achab périra. J’en exterminerai tous les hommes, esclaves et libres, en Israël. 9Je traiterai cette maison comme j’ai traité celle de Jéroboam, fils de Nebath, et celle de Baésha, fils d’Ahiya9.9 Voir 1 R 15.29 ; 16.11-12.. 10Quant à Jézabel, elle sera dévorée par les chiens dans le domaine de Jizréel, sans qu’il y ait personne pour l’enterrer9.10 Voir 1 R 21.23.. »

Après avoir dit cela, le prophète ouvrit la porte et s’enfuit.

11Lorsque Jéhu revint auprès des autres officiers du roi, ils lui demandèrent : Est-ce que ça va ? Pourquoi cet exalté est-il venu te voir ?

Jéhu leur répondit : Vous connaissez bien ce genre de personnes et leurs divagations.

12Mais ils répliquèrent : Tu mens ! Raconte-nous donc ce qui s’est passé.

– Eh bien, dit-il, voici comment il m’a parlé. Il m’a dit : « Voici ce que déclare l’Eternel : Je te confère l’onction pour t’établir roi d’Israël. »

13A ces mots, les officiers s’empressèrent d’étendre leurs manteaux devant lui sur les marches de l’escalier, puis ils sonnèrent du cor et se mirent à crier : Vive le roi Jéhu !

Jéhu assassine Yoram et Ahazia

14C’est ainsi que Jéhu, fils de Josaphat, petit-fils de Nimshi, forma une conspiration contre Yoram à l’époque où celui-ci défendait, avec tout Israël, Ramoth en Galaad contre Hazaël, roi de Syrie. 15Le roi Yoram était retourné à Jizréel pour se faire soigner des blessures que lui avaient infligées les Syriens pendant le combat contre Hazaël, roi de Syrie. Jéhu dit à ses compagnons : Si vous êtes décidés à vous rallier à moi, il faut que personne ne s’échappe de la ville pour aller annoncer la chose à Jizréel.

16Puis Jéhu monta sur son char et partit pour Jizréel où Yoram était alité et recevait la visite d’Ahazia, le roi de Juda.

17La sentinelle, postée sur la tour de Jizréel, vit venir la troupe de Jéhu et fit dire au roi : J’aperçois une troupe.

Yoram ordonna : Qu’on désigne un cavalier et qu’on l’envoie à leur rencontre pour leur demander s’ils viennent pour la paix.

18Le cavalier se rendit à la rencontre de Jéhu et lui dit : Ainsi parle le roi : « Viens-tu pour la paix ? »

Jéhu répondit : Que t’importe la paix ? Fais demi-tour et passe derrière moi.

La sentinelle fit son rapport en disant : Le messager est arrivé jusqu’à eux, mais il ne revient pas.

19On envoya un deuxième cavalier qui arriva auprès d’eux et dit : Ainsi parle le roi : « Viens-tu pour la paix ? »

Jéhu répondit : Que t’importe la paix ? Fais demi-tour et passe derrière moi.

20La sentinelle fit son rapport en disant : Il est arrivé jusqu’à eux, mais il ne revient pas. Le chef de la troupe conduit son char à la manière de Jéhu, petit-fils de Nimshi : il conduit comme un fou.

(2 Ch 22.7-9)

21Alors Yoram ordonna : Qu’on attelle mon char !

Et l’on attela son char. Yoram, roi d’Israël et Ahazia, roi de Juda, sortirent chacun sur son char pour aller au-devant de Jéhu, ils le rejoignirent dans le champ de Naboth de Jizréel9.21 Voir 1 R 21.1.. 22Dès que Yoram fut à portée de voix de Jéhu, il lui demanda : Viens-tu pour la paix, Jéhu ?

Jéhu répondit : Comment peut-il être question de paix tant que durent les prostitutions de ta mère Jézabel et ses innombrables pratiques de sorcellerie ?

23Alors Yoram fit demi-tour et s’enfuit, en criant à Ahazia : Attention, Ahazia ! c’est une trahison !

24Mais Jéhu saisit son arc et tira. La flèche frappa Yoram entre les deux épaules, lui transperça le cœur et ressortit par la poitrine. Yoram s’effondra mort dans son char. 25Jéhu dit à son écuyer Bidqar : Prends son cadavre et jette-le dans le champ de Naboth de Jizréel ! Te rappelles-tu ? Lorsque nous étions ensemble sur un char derrière son père Achab, l’Eternel a prononcé contre lui cette sentence : 26« Voici ce que déclare l’Eternel : Puisque j’ai vu couler le sang de Naboth et celui de ses enfants, je te le ferai payer dans ce champ même – l’Eternel le déclare9.26 Voir 1 R 21.19. ! » Maintenant donc, emporte-le et jette-le dans ce champ, comme l’Eternel l’a annoncé.

27Quand Ahazia, roi de Juda, vit ce qui se passait, il s’enfuit en direction de Beth-Hagân. Mais Jéhu se lança à sa poursuite et ordonna à ses hommes : Lui aussi, frappez-le sur son char !

Il fut blessé à la montée de Gour près de Yibleam et réussit à fuir jusqu’à Meguiddo où il mourut. 28Ses serviteurs le ramenèrent sur un char à Jérusalem, et l’ensevelirent dans son tombeau à côté de ses ancêtres dans la Cité de David. 29Ahazia était devenu roi de Juda la onzième année du règne de Yoram, fils d’Achab.

La fin de Jézabel

30Jéhu était sur le point d’entrer à Jizréel. A cette nouvelle, Jézabel se farda les yeux, arrangea sa chevelure et se pencha à sa fenêtre pour regarder. 31Lorsque Jéhu eut franchi la porte de la ville, elle lui cria : Viens-tu pour la paix, nouveau Zimri9.31 Allusion à Zimri, qui tua le roi Ela d’Israël 45 ans plus tôt, assassina toute la famille de Baésha, mais ne régna que sept jours (1 R 16.8-20)., assassin de ton seigneur ?

32Il leva les yeux vers la fenêtre et s’écria : Qui de vous est pour moi ? Qui donc ?

Alors deux ou trois chambellans se penchèrent vers lui aux fenêtres. 33Il leur ordonna : Jetez-la en bas !

Ils la précipitèrent dans le vide, et son sang éclaboussa le mur et les chevaux. Jéhu passa sur elle avec son char, 34puis il entra dans le palais pour manger et pour boire. Ensuite, il ordonna à ses compagnons : Occupez-vous de cette femme maudite et enterrez-la. Après tout, c’est une fille de roi9.34 Du roi des Sidoniens (1 R 16.31).. 35Ses hommes allèrent pour la mettre au tombeau, mais ils ne trouvèrent d’elle que son crâne, ses pieds et ses mains. 36Ils retournèrent l’annoncer à Jéhu qui s’écria : C’est bien ce que l’Eternel avait annoncé par son serviteur Elie de Tishbé, lorsqu’il a déclaré : « Les chiens dévoreront le corps de Jézabel dans le champ de Jizréel9.36 Voir 1 R 21.23.. 37Les restes du cadavre de Jézabel seront dispersés comme du fumier épandu sur le sol du champ de Jizréel, de sorte que personne ne pourra dire : C’est Jézabel. »