2 Mga Hari 6 – APSD-CEB & HOF

Ang Pulong Sa Dios

2 Mga Hari 6:1-33

Milutaw sa Tubig ang Ulo sa Atsa

1Usa niana ka higayon, ang grupo sa mga propeta miingon kang Eliseo, “Nakita mo man nga gamay kaayo kining lugar nga among tigomanan uban kanimo. 2Busa mangadto kita sa Suba sa Jordan diin may daghang mga kahoy. Maghimo kita didto ug atong tigomanan.” Miingon si Eliseo, “Sige, panglakaw kamo.” 3Apan miingon ang usa kanila, “Kon mahimo, sir, uban na lang kanamo.” Mitubag siya, “O, sige.” 4Busa miuban siya kanila.

Pag-abot nila sa Suba sa Jordan, namutol sila ug mga kahoy. 5Samtang namutol ug kahoy ang usa kanila, nahulog ang ulo sa iyang atsa didto sa tubig, busa misinggit siya, “Sir, hinulaman ko lang ra ba kadto!” 6Nangutana si Eliseo, “Asa man dapit nahulog?” Pagtudlo sa tawo sa dapit nga nahulogan, nagputol si Eliseo ug sanga ug gilabay niya kini didto. Unya milutaw ang ulo sa atsa. 7Miingon si Eliseo, “Kuhaa na.” Busa gikab-ot kini sa tawo.

Gipaundang ni Eliseo ang Pagsulong sa mga Aramehanon

8Karon, nakiggira ang hari sa Aram batok sa Israel. Nakigsabot siya sa iyang mga opisyal kon asa sila nga mga lugar magkampo.

9Apan gipasidan-an ni Eliseo ang hari sa Israel pinaagi sa pagpadala kaniya niini nga mensahe, “Ayaw kamo pag-agi nianang lugara kay mosulong diha ang mga Aramehanon.” 10Busa nagpadala usab ug mensahe ang hari sa Israel ngadto sa mga lumulupyo sa lugar nga giingon ni Eliseo aron pagpasidaan kanila nga magbantay. Nahitabo kini sa pipila ka higayon.

11Tungod niini nasuko pag-ayo ang hari sa Aram. Busa gipatawag niya ang iyang mga opisyal ug giingnan, “Kinsa kaninyo ang midapig sa hari sa Israel?” 12Miingon ang usa sa iyang mga opisyal, “Wala gayoy bisan usa kanamo, Mahal nga Hari. Si Eliseo nga propeta sa Israel mao ang tigsugilon sa hari sa Israel sa tanan nimong ginasulti, bisan ang ginasulti nimo diha sa imong kuwarto.” 13Mimando ang hari, “Lakaw, pangitaa ninyo siya aron makapadala ako ug mga tawo sa pagdakop kaniya.”

Sa dihang gisultihan ang hari nga si Eliseo atua sa Dotan, 14nagpadala siya didto ug daghang mga sundalo nga nagasakay sa mga kabayo ug mga karwahe. Nangadto sila sa Dotan sa panahon sa kagabhion ug gilibotan nila kini.

15Pagkabuntag, sayo pa kaayong mibangon ug migawas ang sulugoon ni Eliseo, ug nakita niya ang mga sundalo nga nagasakay sa mga kabayo ug mga karwahe nga nagalibot sa lungsod. Miingon siya kang Eliseo, “Sir, unsay atong buhaton?” 16Mitubag si Eliseo, “Ayaw kahadlok. Mas daghan ang atong mga kauban kaysa kanila.” 17Unya nagaampo si Eliseo, “Ginoo, ablihi ang iyang mga mata aron makakita siya.” Giablihan sa Ginoo ang mga mata sa sulugoon, ug nakita niya ang kabungtoran sa palibot ni Eliseo nga puno sa mga kabayo ug mga karwahe nga kalayo.

18Samtang nagpadulong ang mga kaaway kang Eliseo, nagaampo siya, “Ginoo, butahi kining mga tawhana.” Busa gipangbutahan sila sa Ginoo sumala sa gihangyo ni Eliseo. 19Unya miingon si Eliseo kanila, “Dili kini mao ang dalan ug dili kini mao ang lungsod sa Dotan. Sunod kamo kanako kay dad-on ko kamo sa tawo nga inyong gipangita.” Ug gidala sila ni Eliseo sa Samaria.

20Pagsulod nila sa lungsod, nagaampo si Eliseo, “Ginoo, ablihi ang ilang mga mata aron makakita sila.” Giablihan sa Ginoo ang ilang mga mata, ug nakita nila nga didto na sila sa Samaria. 21Pagkakita sa hari sa Israel kanila, gipangutana niya si Eliseo, “Sir, pamatyon ko ba sila?” 22Mitubag si Eliseo, “Ayaw silag pamatya. Bisan gani ang mga bihag sa gira wala nato pamatya. Hatagi sila ug pagkaon ug tubig aron makakaon sila ug makainom, ug pagkahuman, pabalika sila ngadto sa ilang hari.6:22 hari: sa Hebreo, agalon. Mao usab sa bersikulo 23.23Busa nagpakombira ang hari alang kanila, ug pagkahuman, gipapauli niya sila ngadto sa ilang hari. Ug wala na mousab sa pagsulong ang mga Aramehanon sa yuta sa Israel.

Gilibotan ang Samaria

24Apan sa kadugayan gitigom ni Ben Hadad nga hari sa Aram ang iyang tibuok kasundalohan ug gilibotan ang Samaria. 25Tungod niini, labihan ang kagutom nga nasinati sa lungsod, hangtod nga nagmahal ang mga palaliton. Ang kantidad sa ulo sa asno 80 ka buok nga pilak, ug ang kantidad sa usa ka takos nga iti sa salampati6:25 iti sa salampati: Mahimo nga ngalan kini sa usa ka matang sa liso nga utanon. lima ka buok nga pilak.

26Usa ka higayon niana, samtang naglakaw ang hari sa Israel ibabaw sa paril,6:26 ibabaw sa paril: baga ang ilang mga paril, busa halapad ang ibabaw niini. may usa ka babaye nga misinggit kaniya, “Tabangi ako, Mahal nga Hari!” 27Mitubag ang hari, “Kon dili motabang ang Ginoo kanimo unsay akong mahimo? Wala na akoy trigo o ilimnon nga ikahatag kanimo.” 28Unya nangutana ang hari, “Unsa bay imong problema?” Mitubag ang babaye, “Kining babaye miingon kanako nga kan-on namo ang akong anak karong adlawa ug sa pagkasunod nga adlaw, ang iya na usab nga anak. 29Busa among giluto ang akong anak ug gikaon. Pagkasunod nga adlaw, giingnan ko siya nga ang iya na usab nga anak ang among kan-on, apan gitagoan niya kini.”

30Pagkadungog sa hari sa giingon sa babaye, gigisi niya ang iyang bisti sa labihang kasubo. Ug samtang naglakaw siya ibabaw sa paril, nakita sa mga tawo nga sako ang pang-ilalom nga bisti ang iyang gisul-ob sa pagpakita sa iyang pagsubo. 31Miingon siya, “Hinaut nga silotan ako sa Ginoo sa hilabihan gayod kon dili ko papunggotan ug ulo si Eliseo nga anak ni Safat karong adlawa!”

32Niadtong higayona, nagalingkod si Eliseo sa iyang balay ug nakigsulti sa mga tigdumala sa Israel. Nagsugo ang hari ug tawo nga mag-una kaniya didto kang Eliseo. Apan sa wala pa moabot ang gisugo sa hari, miingon si Eliseo sa mga tigdumala, “Tan-awa ra, nagsugo ang anak sa kriminal ug tawo sa pagpunggot sa akong ulo. Kon moabot ang tawo sirad-i ninyo ang pultahan ug ayaw siya pasudla. Gasunod kaniya ang iyang agalon.” 33Samtang nagsulti pa si Eliseo kanila, miabot ang gisugo sa hari. Ug miingon siya, “Kini nga katalagman nga miabot gikan sa Ginoo. Nganong magpadayon pa man ako sa paghulat kaniya?”

Hoffnung für Alle

2. Könige 6:1-33

Elisa lässt Eisen schwimmen

1Einige Prophetenjünger kamen zu Elisa und klagten: »Der Versammlungsraum, in dem wir dir zuhören, ist zu eng geworden! 2Könnten wir nicht alle zum Jordan gehen und Holz schlagen? Wenn jeder von uns einen Balken mitnimmt, können wir unsere Räume so vergrößern, dass wir alle genügend Platz haben.« »Geht nur!«, antwortete Elisa. 3Da bat einer von ihnen: »Bitte, Herr, tu uns doch den Gefallen und begleite uns!« Der Prophet willigte ein 4und ging mit ihnen.

Am Jordan fingen sie sogleich an, Bäume zu fällen. 5Dabei rutschte einem von ihnen das Eisen seiner Axt vom Stiel und fiel ins Wasser. »O nein!«, schrie er entsetzt und wandte sich an Elisa: »Herr, was soll ich machen? Diese Axt war nur geliehen!« 6Elisa fragte: »Wohin genau ist das Eisen gefallen?« Der Mann zeigte ihm die Stelle. Der Prophet schnitt einen Zweig von einem Baum ab und warf ihn dort ins Wasser. Da tauchte das Eisen plötzlich auf und schwamm an der Wasseroberfläche. 7»Willst du es nicht herausfischen?«, forderte Elisa ihn auf. Da bückte der Mann sich und holte das Eisen heraus.

Elisa bringt den Feldzug der Syrer zum Scheitern

8Der König von Syrien führte Krieg gegen Israel. Nach ausführlicher Beratung mit seinen Heerführern entschied er, wo die syrischen Truppen ihr Lager aufschlagen sollten. 9Zum gleichen Zeitpunkt schickte der Prophet Elisa einen Boten nach Samaria. Er warnte König Joram von Israel davor, sein Heer an diesem Ort vorbeiziehen zu lassen, weil die Syrer dort im Hinterhalt lagen. 10Daraufhin schickte Joram einen Spähtrupp in die Gegend und ließ sie sorgfältig beobachten. Dasselbe wiederholte sich mehrmals.

11Als der König von Syrien davon erfuhr, war er äußerst beunruhigt. Er ließ seine Heerführer zu sich kommen und stellte sie zur Rede: »Einer von euch muss heimlich zu den Israeliten halten. Wer ist es?« 12»Mein König, keiner von uns ist ein Verräter!«, entgegnete einer der Heerführer. »Dieser Prophet Elisa in Israel ist an allem schuld! Er kann dem König von Israel sogar sagen, was du in deinem Schlafzimmer flüsterst.« 13Der König befahl: »Versucht auf der Stelle, diesen Mann zu finden! Dann lasse ich ihn verhaften und hierherbringen.«

Der König erfuhr, dass Elisa sich in Dotan aufhielt. 14Sogleich schickte er ein großes Heer mit vielen Pferden und Streitwagen dorthin. Es war schon dunkel, als die Truppen Dotan erreichten, und noch in derselben Nacht umzingelten sie die Stadt. 15Als Elisas Diener früh am Morgen aufstand und vor das Haus trat, da traute er seinen Augen kaum: Die Stadt war von einem Heer mit Pferden und Streitwagen eingeschlossen! »Ach, mein Herr, was sollen wir jetzt bloß tun?«, rief er. 16Doch Elisa beruhigte ihn: »Du brauchst keine Angst zu haben! Denn auf unserer Seite steht ein noch größeres Heer.« 17Dann betete er: »Bitte, Herr, öffne ihm die Augen!« Da öffnete der Herr Elisas Diener die Augen, und er konnte sehen, dass der ganze Berg, auf dem die Stadt stand, von Pferden und Streitwagen aus Feuer beschützt wurde.

18Als dann die Syrer vorrückten, betete Elisa: »Herr, lass sie alle blind werden!« Gott erhörte Elisas Gebet und schlug das ganze syrische Heer mit Blindheit. 19Da ging der Prophet zu den Heerführern hinaus und sagte: »Ihr habt wohl den Weg verfehlt und seid in der falschen Stadt gelandet! Aber kommt mit, ich will euch zu dem Mann bringen, den ihr sucht.« Er führte die Syrer in die israelitische Hauptstadt Samaria.

20Als sie dort angekommen waren, betete Elisa: »Herr, öffne ihnen die Augen, damit sie wieder sehen können!« Da öffnete der Herr ihnen die Augen, und sie stellten voller Schrecken fest, dass sie sich mitten in Samaria befanden.

21Als der König von Israel seine Feinde sah, fragte er Elisa: »Mein Vater6,21 Hier eine respektvolle Anrede für den Propheten., was rätst du mir? Soll ich sie alle umbringen lassen? Soll ich sie erschlagen?« 22»Nein, das sollst du nicht!«, entgegnete der Prophet. »Du würdest doch nicht einmal Soldaten erschlagen, die du im Kampf gefangen genommen hast! Gib ihnen zu essen und zu trinken, und dann lass sie zurück zu ihrem Herrn ziehen.«

23Da ließ der König den Syrern ein herrliches Festmahl auftischen. Nachdem sie gegessen und getrunken hatten, durften sie in ihr Land zurückkehren. Von da an unternahmen die syrischen Truppen keine Raubzüge mehr auf israelitisches Gebiet.

Schwere Hungersnot im belagerten Samaria

24Einige Zeit später zog König Ben-Hadad von Syrien alle seine Truppen zusammen, marschierte in Israel ein und belagerte Samaria. 25In der eingeschlossenen Stadt brach eine große Hungersnot aus. Schließlich kostete ein Eselskopf 80 Silberstücke, und für eine Handvoll Taubenmist musste man 5 Silberstücke bezahlen.

26Als König Joram einmal auf der Stadtmauer umherging, flehte eine Frau ihn an: »Hilf mir doch, mein Herr und König!« 27Er entgegnete: »Wenn schon der Herr dir nicht hilft, wie sollte dann ich dir helfen können? Kann ich dir etwa Brot oder Wein geben? 28Was also willst du?« Da brach es aus ihr heraus: »Diese Frau da drüben hat zu mir gesagt: ›Gib du heute deinen Sohn her, damit wir ihn essen können. Morgen essen wir dann meinen.‹ 29Also haben wir meinen Sohn gekocht und ihn gegessen. Doch als ich am nächsten Tag zu ihr kam und sie aufforderte, nun ihren Sohn herzugeben, da hatte sie ihn versteckt.«

30Als der König das hörte, zerriss er erschüttert sein Obergewand. Weil er immer noch oben auf der Stadtmauer stand, konnten alle sehen, dass er auf dem bloßen Leib nur ein Bußgewand aus grobem Stoff trug. 31Zornig rief er: »Gott soll mich schwer bestrafen, wenn ich nicht heute noch Elisa, den Sohn von Schafat, um einen Kopf kürzer mache!«

32Er schickte einen Boten voraus und machte sich dann selbst auf den Weg zu Elisa. Elisa war zu Hause, und die führenden Männer der Stadt saßen gerade bei ihm. Noch bevor der königliche Bote angekommen war, sagte Elisa zu den Männern: »Gerade hat der König, dieser Mörder, einen Boten losgeschickt, der mir den Kopf abschlagen soll! Lasst ihn nicht herein, sondern verriegelt die Tür! Der König wird auch gleich hier sein.«

33Elisa hatte noch nicht ausgeredet, da waren der Bote und gleich nach ihm der König auch schon herangeeilt. Der König fuhr Elisa an: »Der Herr hat uns in dieses Unglück gestürzt! Warum sollte ich von ihm noch Hilfe erwarten?«