2 Mga Hari 14 – APSD-CEB & BDS

Ang Pulong Sa Dios

2 Mga Hari 14:1-29

Ang Paghari ni Amazia sa Juda

(2 Cro. 25:1-28)

1Nahimong hari sa Juda si Amazia nga anak ni Joas sa ikaduhang tuig sa paghari ni Jehoash, nga anak ni Jehoahaz, sa Israel. 2Nagaedad si Amazia ug 25 ka tuig sa dihang nahimo siyang hari. Sa Jerusalem siya nagpuyo, ug naghari siya sulod sa 29 ka tuig. Ang iyang inahan mao si Jehoadan nga taga-Jerusalem. 3Gihimo ni Amazia ang maayo atubangan sa Ginoo, apan dili gayod sama sa gihimo ni David nga iyang katigulangan. Gisunod niya ang iyang amahan nga si Joas. 4Wala usab niya ipaguba ang mga simbahanan diha sa habog nga mga dapit, busa nagpadayon ang mga tawo sa paghalad ug sa pagsunog ug mga insenso didto.

5Sa dihang lig-on na ang paghari ni Amazia, gipapatay niya ang mga opisyal nga nagpatay sa iyang amahan nga hari. 6Apan wala niya ipapatay ang ilang mga anak, kay sumala sa nahisulat sa Libro sa Kasugoan ni Moises, nagaingon ang Ginoo, “Dili angay patyon ang mga ginikanan tungod sa sala sa ilang mga anak, ug ang mga anak dili usab angay patyon tungod sa sala sa ilang mga ginikanan. Patyon lang ang tawo tungod sa iyang kaugalingon nga sala.”

7Nakapatay si Amazia ug 10,000 ka mga taga-Edom sa kapatagan nga gitawag ug Asin. Nailog usab niya ang Sela, ug gitawag niya kinig Jokteel, ug mao gihapon ang ngalan niini hangtod karon.

8Unya, nagpadala si Amazia ug mga mensahero ngadto sa hari sa Israel nga si Jehoash nga anak ni Jehoahaz ug apo ni Jehu. Mao kini ang iyang mensahe: “Dali, atubanga ako sa usa ka panag-away.” 9Apan gitubag siya ni Haring Jehoash pinaagi niini nga estorya: “Didto sa Lebanon, may sampinit nga nagpadala niini nga mensahe ngadto sa kahoyng sedro: ‘Ipaasawa ang imong anak nga babaye sa akong anak nga lalaki.’ Apan may miagi nga ihalas nga mananap ug gitunob-tunoban niini ang sampinit. 10Amazia, tinuod nga napildi mo ang Edom ug mibukad na ang imong atay tungod niini. Makontento ka nalang sa imong kadaogan ug pagpuyo diha sa imong palasyo. Nganong mangita ka pa man ug samok nga magdala ug kalaglagan kanimo ug sa Juda?”

11Apan wala mamati si Amazia, busa gisulong siya ni Haring Jehoash ug sa mga sundalo niini. Naggira sila didto sa Bet Shemesh nga sakop sa Juda. 12Napildi sa Israel ang Juda, ug nangikyas ang mga sundalo sa Juda ngadto sa ilang mga balay. 13Nadakpan ni Haring Jehoash si Haring Amazia didto sa Bet Shemesh. Unya miadto si Jehoash sa Jerusalem ug giguba niya ang mga paril niini gikan sa Pultahan sa Efraim paingon sa Pultahan sa Eskina, nga mga 600 ka piye ang gilay-on. 14Gipanguha niya ang tanang bulawan, pilak, ug kagamitan nga iyang nakita sa templo sa Ginoo ug sa bodega sa palasyo. Nagdala usab siyag mga bihag sa iyang pagbalik sa Samaria.

15Ang uban pang sugilanon mahitungod sa paghari ni Jehoash, ang tanan niyang gihimo ug ang iyang mga kadaogan, apil ang iyang pagpakiggira kang Amazia nga hari sa Juda, nahisulat sa libro sa mga sugilanon bahin sa mga hari sa Israel. 16Sa dihang namatay si Jehoash, gilubong siya didto sa gilubngan sa mga hari sa Israel didto sa Samaria. Ug ang iyang anak nga si Jeroboam II mao ang mipuli kaniya ingon nga hari.

17Nagkinabuhi pa si Amazia nga hari sa Juda ug 15 ka tuig human mamatay si Jehoash nga hari sa Israel. 18Ang uban pang sugilanon mahitungod sa paghari ni Amazia nahisulat sa libro sa mga sugilanon bahin sa mga hari sa Juda.

19May mga tawo nga nagplano sa pagpatay kang Amazia sa Jerusalem, busa miikyas siya ngadto sa Lakish. Apan gipasundan nila siya sa Lakish, ug gipatay siya didto. 20Gikarga nila ang iyang patayng lawas sa kabayo ug gidala balik sa Jerusalem, ug unya gilubong sa gilubngan sa iyang mga katigulangan sa Lungsod ni David. 21Ang gipuli sa katawhan sa Juda kang Amazia ingon nga hari mao ang iyang anak nga si Azaria14:21 Azaria: o, Uzia. nga nagaedad ug 16 ka tuig. 22Siya ang mibawi sa Elat ug nagtukod niini pag-usab human mamatay ang iyang amahan nga si Amazia.

Ang Paghari ni Jeroboam II sa Israel

23Nahimong hari sa Israel si Jeroboam II nga anak ni Jehoash sa ika-15 nga tuig sa paghari ni Amazia, nga anak ni Joas sa Juda. Sa Samaria siya nagpuyo, ug naghari siya sulod sa 41 ka tuig. 24Daotan ang iyang gihimo atubangan sa Ginoo. Gisunod niya ang tanang mga sala nga gihimo ni Jeroboam nga anak ni Nebat, nga nahimong hinungdan sa pagpakasala sa mga taga-Israel. 25Siya ang nagbawi sa mga lugar nga gipanag-iyahan kanhi sa Israel, gikan sa Lebo Hamat paingon sa Patay nga Dagat.14:25 Patay nga Dagat: sa Hebreo, Dagat sa Araba. Mao kini ang gisaad sa Ginoo, ang Dios sa Israel, pinaagi sa iyang alagad nga propeta nga si Jonas, nga anak ni Amitai nga taga-Gat Hefer. 26Pagbuot sa Ginoo nga mahitabo kini kay nakita niya ang labihan nga pag-antos sa mga Israelinhon, ulipon man o dili. Wala gayoy nakatabang kanila. 27Ug tungod kay wala moingon ang Ginoo nga papason niya ang Israel sa kalibotan, giluwas niya sila pinaagi kang Jeroboam II, nga anak ni Jehoash.

28Ang uban pang sugilanon mahitungod sa paghari ni Jeroboam II, ug ang iyang bantogan nga mga binuhatan ug ang uban pa niyang gihimo, apil na ang pagbawi sa Damascus ug Hamat nga kanhi sakop sa Juda,14:28 Juda: Ang buot ipasabot, ang tibuok nasod sa Israel sa wala pa mabahin sa duha ka gingharian. nahisulat sa libro sa mga sugilanon bahin sa mga hari sa Israel. 29Sa dihang namatay si Jeroboam II, gilubong siya sa lubnganan sa mga hari sa Israel. Ug si Zacarias nga iyang anak mao ang mipuli kaniya ingon nga hari.

La Bible du Semeur

2 Rois 14:1-29

Le règne d’Amatsia sur Juda

(2 Ch 25.1-4, 11-12)

1La deuxième année du règne de Joas, fils de Yoahaz, roi d’Israël, Amatsia, fils de Joas, roi de Juda, devint roi. 2Il avait vingt-cinq ans à son avènement et régna vingt-neuf ans à Jérusalem14.2 De 796 à 767 av. J.-C. Son règne comprend une corégence de 24 ans avec son fils Azaria.. Sa mère s’appelait Yehoaddân, elle était de Jérusalem. 3Il fit ce que l’Eternel considère comme juste, mais pas autant que David son ancêtre. Il suivit en tout l’exemple de son père Joas. 4Les hauts lieux ne furent pas supprimés et le peuple continuait à y offrir des sacrifices et à y brûler des parfums.

5Dès qu’Amatsia eut affermi son autorité royale, il fit exécuter les ministres qui avaient assassiné son père14.5 Voir 12.21-22.. 6Mais il ne fit pas mourir les fils de ces meurtriers, conformément aux ordres donnés par l’Eternel dans le livre de la Loi de Moïse, lorsqu’il dit : « On ne fera pas mourir les pères pour les fils, ni les fils pour les pères ; mais chacun mourra pour son propre péché14.6 Voir Dt 24.16. Cf. Jr 31.29-30 ; Ez 18.20.. »

7Amatsia battit dix mille Edomites dans la vallée du Sel14.7 Vallée qui s’étend au sud de la mer Morte (2 S 8.13). David y avait déjà battu les Edomites (2 S 8.13 ; 1 Ch 18.12) qui ont reconquis leur indépendance sous Yoram (2 R 8.20). et conquit de haute lutte la ville de Séla14.7 C’est-à-dire la Roche ou le Rocher, située dans la même région que Petra (nom grec de même sens), capitale de l’Idumée (voir Es 16) : on ignore si les deux sites sont identiques.. Il lui donna le nom de Yoqtéel qu’elle porte encore aujourd’hui.

Juda est battu par Israël

(2 Ch 25.17 à 26.2)

8Là-dessus, Amatsia envoya des messagers à Joas, fils de Yoahaz et petit-fils de Jéhu, roi d’Israël, pour lui dire : Allons nous affronter !

9Joas lui fit répondre : Un jour, le chardon du Liban envoya dire au cèdre du Liban : « Donne ta fille en mariage à mon fils ! » Mais les bêtes sauvages du Liban passèrent par là et piétinèrent le chardon. 10Certes, tu as vaincu les Edomites, et cela t’est monté à la tête ! Jouis de ta gloire, mais reste chez toi ! Pourquoi veux-tu t’engager dans une entreprise malheureuse et courir au-devant d’un désastre pour toi et pour le royaume de Juda ?

11Mais Amatsia n’écouta pas son avertissement. Alors Joas, roi d’Israël, se mit en campagne. Les deux rois s’affrontèrent à Beth-Shémesh au pays de Juda14.11 A 25 kilomètres à l’ouest de Jérusalem.. 12L’armée de Juda fut battue par celle d’Israël, et les soldats de Juda s’enfuirent chacun chez soi. 13A Beth-Shémesh, Joas, roi d’Israël, fit prisonnier Amatsia, roi de Juda, fils de Joas et petit-fils d’Ahazia. Il se rendit à Jérusalem et démolit le rempart de la ville sur une longueur de cent quatre-vingts mètres, depuis la porte d’Ephraïm14.13 Appelée aujourd’hui porte de Damas, au nord de la ville (Né 8.16 ; 12.39). jusqu’à la porte de l’Angle14.13 Au nord-ouest de la ville (Jr 31.38 ; Za 14.10). Cette section nord-ouest était la partie la plus vulnérable de la capitale.. 14Il prit tout l’or et l’argent et tous les objets précieux qui se trouvaient dans le temple de l’Eternel et dans les trésors du palais royal ; il prit en plus des otages, puis retourna à Samarie.

15Les autres faits et gestes de Joas, la vaillance dont il fit preuve dans la guerre contre Amatsia, roi de Juda, sont cités dans le livre des Annales des rois d’Israël14.15 L’une des sources (perdue) du rédacteur du livre des Rois (v. 28).. 16Joas rejoignit ses ancêtres décédés et fut enterré à Samarie avec les rois d’Israël. Son fils Jéroboam lui succéda sur le trône.

17Amatsia, fils de Joas, roi de Juda, vécut encore quinze années après la mort de Joas, fils de Yoahaz, roi d’Israël14.17 Joas mourut en 782 et Amatsia en 767 av. J.-C.. 18Les autres faits et gestes d’Amatsia sont cités dans le livre des Annales des rois de Juda. 19On trama un complot contre lui à Jérusalem et il s’enfuit à Lakish14.19 Une cité fortifiée dans le sud de Juda, à quelque 45 kilomètres de Jérusalem (18.14 ; 2 Ch 11.9).. Mais ses ennemis envoyèrent des gens jusque-là pour le faire assassiner. 20Son corps fut ramené à dos de cheval à Jérusalem où il fut enterré aux côtés de ses ancêtres dans la Cité de David.

21Tout le peuple de Juda prit son fils Azaria14.21 Azaria, connu aussi sous le nom d’Ozias dans 15.13, 32, etc., dans les Chroniques et dans Es 6.1. Azaria a peut-être été proclamé roi pendant que son père était prisonnier en Israël. Il a été corégent avec son père durant 24 ans. âgé de seize ans pour le proclamer roi à la place de son père Amatsia. 22C’est lui qui ramena Eilath sous la domination de Juda et qui la reconstruisit, après la mort du roi.

Le règne de Jéroboam II sur Israël

23La quinzième année du règne d’Amatsia, fils de Joas, roi de Juda, Jéroboam, fils de Joas, devint roi d’Israël à Samarie. Il régna quarante et un ans14.23 De 793 à 753 av. J.-C., y compris la corégence avec son père Joas de 793 à 782.. 24Il fit ce que l’Eternel considère comme mal ; il ne renonça à aucun des péchés dans lesquels Jéroboam, fils de Nebath, avait entraîné le peuple d’Israël. 25C’est lui qui reconquit tous les territoires qui avaient appartenu à Israël depuis Lebo-Hamath14.25 Autre traduction : depuis les environs de Hamath (voir Nb 13.21 ; 1 R 8.65). Jéroboam libéra la partie du royaume du Nord soumise par Hazaël et Ben-Hadad, rois de Syrie (10.32 ; 12.18 ; 13.3, 22, 25). Il soumit la Syrie de Damas affaiblie par les attaques des rois assyriens Salmanasar IV en 773 et Assour-Dan III en 772 av. J.-C. jusqu’à la mer Morte. Ainsi s’accomplit ce que l’Eternel, le Dieu d’Israël, avait annoncé par l’intermédiaire de son serviteur, le prophète Jonas, fils d’Amittaï14.25 Voir Jon 1.1., de Gath-Hépher. 26Car l’Eternel avait vu l’extrême misère dans laquelle Israël était tombé14.26 Sous les coups des Syriens (cf. 10.32-33 ; 13.3-7), des Moabites (13.20) et des Ammonites (Am 1.13).. Il n’y avait plus chez eux ni esclave, ni homme libre : personne pour venir à son secours. 27Or, l’Eternel n’avait pas dit qu’il ferait disparaître le nom d’Israël de dessous le ciel, et il sauva le pays par Jéroboam, fils de Joas.

28Les autres faits et gestes de Jéroboam, toutes ses réalisations, la vaillance dont il fit preuve à la guerre, et la manière dont il ramena sous la domination d’Israël les villes de Damas et de Hamath qui avaient appartenu à Juda14.28 Voir 2 S 8.6 ; 2 Ch 8.3. Certains pensent que le terme Juda désigne ici, non le royaume davidique, mais celui de Yaudi, situé au nord de la Syrie, auquel certaines inscriptions assyriennes font allusion., tout cela est cité dans le livre des Annales des rois d’Israël14.28 Voir v. 15.. 29Jéroboam rejoignit ses ancêtres décédés et fut enterré14.29 et fut enterré: ces mots manquent dans le texte hébreu traditionnel. avec les rois d’Israël. Son fils Zacharie lui succéda sur le trône.