2 Mga Hari 1 – APSD-CEB & HOF

Ang Pulong Sa Dios

2 Mga Hari 1:1-18

Si Elias ug si Haring Ahazia

1Human namatay si Ahab, nagrebelde ang Moab sa Israel.

2Usa niana ka adlaw, nalusot si Ahazia sa rehas-rehas nga bintana sa ibabaw nga kuwarto sa iyang palasyo sa Samaria, ug nabaldado siya. Busa nagpadala siya ug mga mensahero sa pagpangutana sa dios sa Ekron nga si Baal Zebub, kon maulian pa ba siya.

3Unya, miingon ang anghel sa Ginoo kang Elias nga taga-Tishbe, “Tagboa ang mga mensahero sa hari sa Samaria ug isulti kini kanila: Nganong didto man kamo mangutana sa dios sa Ekron nga si Baal Zebub? Wala ba diay Dios sa Israel? 4Busa ingna ninyo si Ahazia nga mao kini ang giingon sa Ginoo kaniya, ‘Dili ka na makabangon pa sa imong gihigdaan. Mamatay ka gayod!’ ” Busa milakaw si Elias.

5Sa dihang nakabalik ang mga mensahero sa hari, gipangutana niya sila, “Nganong namalik man kamo?” 6Mitubag sila, “May tawo nga mitagbo kanamo ug miingon nga mobalik kami kanimo ug isulti kining giingon sa Ginoo: ‘Nganong nagsugo ka ug mga tawo sa pagpangutana sa dios sa Ekron nga si Baal Zebub? Wala ba diay Dios sa Israel? Busa dili ka na makabangon pa sa imong gihigdaan. Mamatay ka gayod!’ ”

7Nangutana ang hari kanila, “Unsay hitsura sa tawo nga mitagbo ug miingon niini kaninyo?” 8Mitubag sila, “Balhiboon siya ug nagbakos siya ug panit.” Miingon ang hari, “Si Elias kadto nga taga-Tishbe.” 9Unya gipaadto sa hari ngadto kang Elias ang usa ka opisyal,1:9 opisyal: o, kapitan. Mao usab sa bersikulo 10, 11, 13. uban sa iyang 50 ka mga tawo. Naabtan sa opisyal si Elias nga nagalingkod ibabaw sa bungtod. Giingnan niya kini, “Alagad sa Dios, nagaingon ang hari nga moadto ka kaniya.” 10Mitubag si Elias sa opisyal, “Kon alagad ako sa Dios, hinaut nga may moabot nga kalayo gikan sa langit nga molamoy kanimo ug sa imong 50 ka mga tawo!” Unya may miabot nga kalayo gikan sa langit ug gilamoy niini ang opisyal ug ang iyang mga tawo.

11Nagpadala pag-usab ang hari ngadto kang Elias ug laing opisyal uban sa iyang 50 ka mga tawo. Miingon ang opisyal kang Elias, “Alagad sa Dios, nagaingon ang hari nga moadto ka kaniya karon dayon!” 12Mitubag si Elias, “Kon alagad ako sa Dios, hinaut nga may moabot nga kalayo gikan sa langit nga molamoy kanimo ug sa imong 50 ka mga tawo.” Unya may miabot nga kalayo sa Dios gikan sa langit ug gilamoy ang opisyal ug ang iyang 50 ka mga tawo.

13Nagpadala ang hari ug ikatulong opisyal uban sa iyang 50 ka mga tawo. Pag-abot sa opisyal kang Elias miluhod siya kang Elias agig pagtahod, ug nagpakilooy, “Alagad sa Dios, malooy ka kanako ug sa akong mga tawo. Ayaw ako pagpatya, lakip na kining 50 nimo ka mga alagad. 14Nahibaloan ko nga gilamoy sa kalayo nga gikan sa langit ang nahaunang duha ka mga opisyal ug ang tanan nilang mga tawo. Apan kaloy-i intawon kami!”

15Miingon ang anghel sa Ginoo kang Elias, “Uban kaniya, ug ayaw kahadlok.” Busa miuban si Elias sa opisyal ngadto sa hari.

16Pag-abot ni Elias miingon siya sa hari, “Mao kini ang giingon sa Ginoo: ‘Nganong nagpadala ka man ug mga mensahero sa pagpangutana sa dios sa Ekron nga si Baal Zebub? Wala ba diay Dios sa Israel? Busa dili ka na makabangon pa sa imong gihigdaan. Mamatay ka gayod!’ ”

17Busa namatay si Ahazia sumala sa giingon sa Ginoo pinaagi kang Elias. Tungod kay wala siyay anak nga lalaki, si Joram1:17 Joram: sa Hebreo, Jehoram. nga iyang igsoon mao ang mipuli kaniya ingon nga hari. Naghari si Joram sa ikaduhang tuig sa paghari ni Jehoram nga anak ni Jehoshafat nga hari sa Juda. 18Ang uban pang sugilanon mahitungod sa paghari ni Ahazia, ug ang iyang mga gihimo, nahisulat sa libro sa mga sugilanon bahin sa mga hari sa Israel.

Hoffnung für Alle

2. Könige 1:1-18

Die Propheten Elia und Elisa

(Kapitel 1–8)

Reich Israel

Elias Botschaft für König Ahasja

1Nach König Ahabs Tod lehnten sich die Moabiter gegen die Herrschaft der Israeliten auf.

2Eines Tages stürzte Ahasja, der neue König, vom oberen Stockwerk seines Palasts in Samaria und verletzte sich schwer. Er schickte einige Diener in die Philisterstadt Ekron und trug ihnen auf: »Geht und fragt Baal-Sebub1,2 Baal-Sebub heißt übersetzt »Herr der Fliegen« und ist vermutlich eine bewusste Entstellung des Namens Baal-Sebul (»Fürst Baal«)., den Gott von Ekron, ob ich wieder gesund werde!« 3Da befahl der Engel des Herrn dem Propheten Elia aus Tischbe: »Elia, geh den Boten entgegen, die der König von Samaria in das Philisterland geschickt hat, und frag sie: ›Warum reist ihr ins Ausland und wollt Baal-Sebub, den Gott der Stadt Ekron, um Rat fragen? Gibt es denn in Israel keinen Gott? 4Darum hört, was ich, der Herr, dem König sage: Du wirst nicht mehr von deinem Krankenbett aufstehen, sondern bald sterben!‹«

Elia führte seinen Auftrag sofort aus, 5und die Boten kehrten daraufhin nach Samaria zurück. »Warum seid ihr schon wieder da?«, fragte der König sie erstaunt. 6Sie erwiderten: »Ein Mann kam uns entgegen und schickte uns zu dir zurück. Wir sollen dir Folgendes ausrichten: ›Der Herr lässt dich fragen: Warum schickst du Boten ins Ausland, die Baal-Sebub, den Gott der Stadt Ekron, um Rat fragen sollen? Gibt es denn in Israel keinen Gott? Weil du das getan hast, wirst du nicht mehr von deinem Krankenbett aufstehen, sondern bald sterben!‹«

7Ahasja fragte: »Wie sah der Mann aus, der euch in den Weg trat und das sagte?« 8»Er trug einen Mantel aus Fell1,8 Oder: Er hatte lange Haare. und einen Ledergürtel«, antworteten sie. Da rief der König: »Das kann nur Elia aus Tischbe gewesen sein!«

Elia bietet dem König die Stirn

9Sofort schickte er einen Truppenführer mit fünfzig Mann hinter Elia her. Sie fanden ihn auf dem Gipfel eines Berges. Der Truppenführer ging zu ihm hinauf und befahl: »Bote Gottes, du sollst sofort mit uns kommen – auf Anordnung des Königs!«

10Doch Elia entgegnete: »Wenn ich tatsächlich ein Bote Gottes bin, dann soll Feuer vom Himmel fallen und dich samt deinen fünfzig Männern verzehren!« Da fiel Feuer vom Himmel und verbrannte sie alle. 11Der König schickte einen anderen Truppenführer mit fünfzig Mann, um Elia zu holen. Er rief dem Propheten zu: »Bote Gottes, du sollst sofort herunterkommen! Der König befiehlt es!« 12Und wieder rief Elia: »Wenn ich wirklich ein Bote Gottes bin, dann soll Feuer vom Himmel fallen und dich samt deinen fünfzig Männern verzehren!« Da ließ Gott Feuer vom Himmel fallen, und alle verbrannten.

13Zum dritten Mal schickte der König einen Truppenführer mit seinen fünfzig Mann zu Elia. Aber dieser stieg zu Elia hinauf, warf sich vor ihm zu Boden und flehte ihn an: »Bote Gottes, bitte lass mich und meine fünfzig Männer am Leben! 14Ich weiß, dass Feuer vom Himmel fiel und die beiden anderen samt ihren Soldaten verbrannt hat. Aber bitte, verschone wenigstens uns!«

15Da sagte der Engel des Herrn zu Elia: »Geh mit ihm hinunter! Du brauchst keine Angst vor ihm zu haben.« Elia stand auf, ging mit dem Truppenführer zu König Ahasja 16und hielt ihm vor: »Hör, was der Herr dir sagen lässt: ›Du hast Boten nach Ekron gesandt, die Baal-Sebub, den Gott dieser Stadt, um Rat fragen sollten – als ob es in Israel keinen Gott gäbe, den man fragen kann! Weil du das getan hast, wirst du nicht mehr von deinem Krankenbett aufstehen, sondern bald sterben.‹«

Ahasjas Tod

17Was Elia im Auftrag des Herrn vorausgesagt hatte, traf ein: Ahasja starb. Weil er selbst keinen Sohn hatte, wurde sein Bruder Joram sein Nachfolger. Dies geschah im 2. Regierungsjahr König Jorams von Juda, des Sohnes von Joschafat. 18Alles Weitere über Ahasjas Leben steht in der Chronik der Könige von Israel.